Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Sverigepremiär för ny pjäs av Tracy Letts (från Homeland)

by

Karin Franz Körlof, Mia Benson, Melinda Kinnaman, Nina Rashid. Foto Sören Vilks.

Tracy Letts nyskrivna pjäs Mary Page Marlowe skildrar en kvinnas liv i olika åldrar där viktiga och oviktiga händelser väver ett porträtt av en människa – här gestaltad av åtta olika skådespelare. För regi står Alexander Mørk-Eidem. Sverigepremiär den 6 december på Stora scenen under närvaro av pjäsförfattaren och skådespelaren Tracy Letts, bland annat känd från tv-serien Homeland.

Ett pressmeddelande:
Mary Page Marlowe som nu får Sverigepremiär är skriven 2016 av Pulitzerprisbelönade Tracy Letts. Hans pjäs En familj – August: Osage County spelades på Dramaten 2010 med stor framgång och har även filmatiserats 2014, med Meryl Streep i huvudrollen. Tracy Letts är själv verksam som skådespelare och har bland annat spelat i tv-serien Homeland, Lady Bird (2017), The Big Short (2015) och The Post (2017).

Jag heter Mary Page. Jag har haft ett bra liv. Jag var ingen jättebra mamma. Vem skulle inte göra vissa saker annorlunda om man fick chansen?

Mary Page Marlowe jobbar som revisor. Hon har två barn. Hon är gift. Hon är skild. Hon är arg och hon är glad. En alldeles vanlig ovanlig människa. Handlingen hoppar fram och tillbaka i tid, som om den bläddrades fram ur ett fotoalbum. Viktiga och oviktiga händelser väver ett porträtt av en människa som funderar på vem hon egentligen är. Och varför det blev som det blev.

För regi står Alexander Mørk-Eidem, känd för en rad succéer på Kulturhuset Stadsteatern och senast för Häxorna och Swede Hollow på Dramaten.

–Det blir en vanlig människas livsepos på Dramatens stora scen. Det är fint att sätta henne där, istället för en klassisk hjältinna eller kung, en vanlig människa bland allt guldet, säger Alexander Mørk-Eidem om föreställningen.

Medverkande:
Mary Page: Mia Benson
Mary Page/Connie: Emma Broomé
Mary Page: Kajsa Ernst
Mary Page/Roberta Marlowe: Karin Franz Körlof
Mary Page: Melinda Kinnaman
Mary Page/Lorna/sjukskötare: Ellen Nyman
Mary Page/psykolog: Cilla Thorell
Mary Page: Sigrid Johnson/Rebecca Stagh (barnstatister)

Wendy Gilbert: Nina Rashid
Dan: Shanti Roney
Ed Marlowe/Ben: Alexander Salzberger
Andy: Reine Brynolfsson
Ray: Torkel Petersson
Louis Gilberg: Olle af Klercker/ Samy Karlsson Fariat/Love Ehn (barnstatister)

Av: Tracy Letts
Översättning: Rebecca Alsberg
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Scenografi: Christian Friedländer

Kostym: Jenny Ljungberg
Ljusdesign: Ellen Ruge
Peruk och mask: Barbro Forsgårdh

Mary Page Marlowe, Sverigepremiär den 6 december 2018 på Stora scenen.

15 författare klara för Internationell författarscen i Stockholm våren 2019

by

Den 21 november släpps vårens program för Internationell författarscen på Kulturhuset Stadsteatern. Bland de bokade författarna märks dels välkända namn som Eileen Myles och David Sedaris, dels kritikerhyllade debutanter som Maria Stepanova och Tommy Orange.

Ett pressmeddelande berättar:
Internationell författarscen ska vara en plats för minnesvärda och tänkvärda samtal med författare från hela världen om aktuella böcker. Vårsäsongen, med teman som familj, minne och krig, invigs den 16 januari. Då kommer publiken möta den tyska poeten Durs Grünbein, unisont hyllad bland annat för sitt diktverk Om snön, som kom på svenska 2018.

– Familjen, minnet, krigen. Vår författarscen är en plattform för författare från vår omvärld som är oerhört viktig i dessa kylslagna tider av mullrande nationalism. Världen vidgas, vårt medvetande vidgas, genom denna polyfoni av röster bortom vår nationsgräns, säger Ingemar Fasth, konstnärlig ledare för litteraturscenen.

Författarsamtalen går alltid att lyssna på i efterhand i podcasten Författarscenen.

INTERNATIONELL FÖRFATTARSCEN VÅREN 2019
16 januari: Durs Grünbein (Tyskland)
I samtal med Aris Fioretos
Läsning av Ulrika Wallenström
Tolkas från tyska till svenska av Elisabeth Geiger Poignant

29 januari: Nils Fredrik Dahl (Norge)
I samtal med Ida Linde

14 februari: Suzanne Brøgger (Danmark)
I samtal med Johanna Ekström

19 februari:Tommy Orange (USA)
I samtal med Hans Olav Brenner, NRK

14 mars: Nathacha Appanah (Mauritius)
I samtal med Ingrid Elam
Tolkas från franska till svenska av Maria Bodner Gröön

18 mars: David Sedaris (USA)
I samtal med Ika Johannesson

25 mars: Deborah Levy (England)
I samtal med Agnes Lidbeck

9 april: Chigozie Obioma (Nigeria)
I samtal med Yukiko Duke

11 april: Kristen Roupenian (USA)
I samtal med Madelaine Levy, SvD

16 april: Michael Ondaatje (Kanada)
I samtal med Sofia Nyblom

25 april: Maria Stepanova (Ryssland)
I samtal med Ida Börjel

Maj: Claire Messud (USA)
I samtal med Linn Ullmann

7 maj: Alice Zeniter (Frankrike)
I samtal med Athena Farrokzhad

9 maj: Eileen Myles (USA)
I samtal med Tone Schunnesson

3 juni: Chris Kraus (USA)
I samtal med Jenny Tunedal

Bildgalleri: Tremonti på Fryshuset

by

Tremonti på Fryshuset, Stockholm
19 november 2018

Det amerikanska hårdrockbandet Tremonti spelade på Fryshuset på måndagskvällen, 19 november.
Bandets frontfigur är sångaren och gitarristen Mark Tremonti, känd från rockbanden Creed och Alter Bridge.

Bandets första album, All I Was, släpptes i juli 2012. 2015 släpptes bandets andra album,Cauterize, och i april 2016 släppte bandet albumet Dust. Det fjärde albumet, A Dying Machine, släpptes i juni 2018.

Foto: Desiree Woltze


Bokrecension: Slumrande minnen – en mästares hantering av ord

by

Slumrande minnen
Författare: Patrick Modiano
Utgiven: 2018-09
Översättare: Anna Säflund-Orstadius
ISBN: 9789186497637
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
Antal sidor: 100

Patrick Modiano, Nobelpristagare i litteratur 2014, behöver inte skriva tusen sidor för att förmedla något med djup som talar till mig som läsare på många nivåer. Hans senaste roman, Slumrande minnen, är i den svenska utgivningen endast 100 sidor. En nätt liten bok som går att läsa på en dag. Men låt dig inte luras. Det rymmer ett livs visdom. Varje ord är vägd på guldvåg.

Det är alltid så med mästare. Deras konst ser ut att vara skapade med sådan lätthet, som om det vara flutit på. Men oftast: ju mer krångligt och otillgängligt något är, desto sämre konstnär ligger bakom. Ju naturligare och enklare något synes vara, desto större skickligare konstnär ligger bakom.

I Patrick Modianos senaste roman Slumrande minnen får vi följa hans minnen från när han som ung man strövade längs några gator i Paris och mötte några karaktärer, ofta kvinnor men inte alltid kärleksaffärer. Det är möten som dyker upp i hans minnen och det är som livet är, hur vi minns våra liv och våra möten med människor.

Men allt är inte okomplicerat utan det finns något som tynger minnena, en röd tråd av skuld och obehag i samband med ett mord där en av dessa kvinnor är inblandade och författaren blir snart medbrottsling. Detta är romanens röda tråd.

Det som till synes är en liten roman om några minnen är så mycket mer. Det är inte en tankspridd drömmare utan ett möte med livets viktigaste frågor. Slumrande minnen är en av de allra vackraste och mest enastående romaner som släppts på svenska i år. Översättaren Anna Säflund-Orstadius har gjort rättvisa åt Modiano verk.

Lite fakta om Modiano:
Patrick Modiano, född 1945, har med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld»

Dagens Nyheter skrev om Slumrande minnen:
Vid närmare påsyn är han inte den där tankspridde, milde dagdrömmaren. Utan en tekniskt enastående skicklig författare, makalös framför allt i konsten att kombinera högt och lågt. Kioskdeckare och poesi, en chanson av Piaf, en strof av Apollinaire; allt fogas samman till en mosaik som är så fulländad att man ibland tar den för självklar och inte ser det mästerliga hantverket. … Det fina är ju att man aldrig blir färdig med detta författarskap; saknaden som infinner sig när man läst ut en bok dämpas av insikten att man när som helst kan läsa om hans tidigare.

Filmrecension: Shoplifters – en bra, något för sentimental film

by

Shoplifters
Betyg 3
Svensk biopremiär 21 december 2018
Regi: Hirokazu Kore-Eda

Om man inte har pengar vad gör man då för att överleva? Skall man fördöma kriminella handlingar eller förstå motiven mer?

Den japanska regissören Kore-Eda skildrar i den här filmen en familj som försörjer sig på olika sätt. Stjäl i affärer, lever på bidrag och fixar pengar på olika sätt.

En familj som består av en arbetsskygg fifflande far, en mor som plockar på sig de saker hon hittar i kundernas kläder i den kemtvätt hon arbetar, en moster som poserar och
visar brösten och lite mer i ett showrum, en pojke som stjäl och en farmor som lever på bidrag. När de tar hand om en liten flicka med många blåmärken ändras livet.

Det här är ingen rik familj, man hankar sig fram och håller ihop för pengarna och samvarons skull. I ett samhälle där normen är ärlighet och där det är noga att följa regler na är de annorlunda.
Det som förenar familjen är pengar eller snarare bristen på pengar. Men trots sin situation är det en kärleksfull familj. Man hjälper varandra och man accepterar varandra utan att döma.

Man tar hand om den lilla flickan och snart lär även hon sig att stjäla. När pappan förklarar varför han lär barnen att stjäla så säger han ”Jag hade inget annat att lära dem”.

Den japanska kulturen och många företeelser som är speciella för Japan kommer upp. Showrum där unga flickor visar sig, Paccinkohallar , 2/3- dels samhället där många jobbar som daglönare med osäkra villkor. Kore-Eda belyser det japanska samhället bortom det japanska undret. Ett samhälle där villkoren är hårda för de som inte lyckas eller passar in. Även om det finns en viss medmänsklighet. Men hans filmer är inte uttalat samhällskritiska utan betonar mer förståelse för de som drabbas. Med lågmäld berättarteknik och utan stor dramatik skildras personerna i den här filmen.

Livets små glädjeämnen och bekymmer och viljan att överleva styr vardagen och inte mycket händer. När filmen börjar kännas lite väl lång och händelselös avslöjas familjen och livet tar en ny vändning.

Kore-Eda har skapat många filmer med människor som är avvikande i samhället. I sin förra filmen ”Efter Stormen” skildrar han en man som alltid ligger efter med underhållet och alltid letar efter pengar. En man som är en hopplös spelare men ändå en varmhjärtad person. I filmen ” Barnen som inte fanns” lämnar mamman barnen kvar i lägenheten när hon flyttar.

Shoplifters vann Guldpalmen i Cannes och det är en bra, något för sentimental film. Jag tycker om den humanitära människosynen i filmen men saknar lite tempo. Om inte vändningen i filmen kommit kunde man ha sagt att det är en japansk feel good-historia.