• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Criminal Minds Evolution 17 – en parodi på sig själv

5 augusti, 2024 by Rosemari Södergren

Criminal Minds Evolution säsong 17
Betyg 1
Finns på Disney + och flera olika streamingtjänster
Streamingpremiär 6 juni 2024

Karaktärerna i Criminal Minds börjar bli karikatyrer av sig själv. Att genomlida de tio avsnitten i denna 17:e säsong var plågsamt. Och nu har det blivit bekräftat att en säsong 18 ska spelas in. Hjälp. De borde avsluta serien.

17 säsonger av en tv-serie är många säsonger och inte många serier klarar att upprätthålla en hygglig kvalitet så länge. Vi har börjat samma sak med Morden i Midsomer där visserligen karaktärerna inte blivit fullt så förlöjligade som i Criminal Minds utan istället har handlingen blivit alltför antedaterat och handlar om en svunnen tid, en värld som nog inte ens finns på brittiska landsbygden. Detta skyddade brittiska påhittade område Midsomer där invånare mördas vecka efter vecka är helt omöjlig att tro på. Där finns inga gängkriminella ungdomsgäng som säljer knark och spränger fastigheter och låter tonåringar skjuta ihjäl folk. I Midsomer finns inga muslimer, där finns inga romer. Det är en bygd som inte finns i Sverige längre i alla fall och jag har inte sett den i England heller, i alla fall.

Criminal Minds var en serie som länge hade många tittare världen över. Jag tror att den bröt ny mark inom polisväsendet också. BAU, Behavioral Science Unit, på FBI har specialiserat sig på att forska kring psykologi för att kunna analysera vad som driver kriminella till olika brott.
Nu för tiden finns det svenska poliser som känner sig hedrade när de får åka på kurs hos BAU i , Quantico, Virginia.

BAUs uppdrag är att tillhandahålla beteendebaserat utrednings- och/eller operativt stöd genom att tillämpa fallerfarenhet, forskning och utbildning på komplexa och tidskänsliga brott, vanligtvis involverade handlingar eller hot om våld. Sammantaget hanterar FBI:s beteendeanalysenheter olika fall över hela USA, allt från terrorism och cyberbrottslighet till våldsbrott riktade mot både barn och vuxna. De tillhandahåller expertis om nya utredningar, pågående strävanden och kalla fall, och samarbetar nära med federala, statliga, lokala och tribala brottsbekämpande myndigheter.

De första säsongerna handlade en del om motståndet inom övriga delen av FBI och det amerikanska polisväsendet, som såg BAUs profilerare som flummiga. De gjorde att serien blev trovärdig och intressant att följa. Karaktärerna, huvudpersonerna, var intressanta personligheter.

Fallen BAU tagit sig an har alltid varit svåra fall, ofta med seriemördare och hemska mord. Det har ibland varit lite svårt att tro på att det i verkligheten skulle förekomma fullt så många våldsbrott och mord som är så vidriga och fruktansvärda. Men nu i säsong 17 har det urartat totalt. Nu får BAU ta itu med ett nätverk av mördare som byggt upp sin hemliga verksamhet online och ovanpå det har högsta chefen på FBI godkänt en rejäl strafflindring för en massmördare, Voit. Som om inte detta var nog så går Rossi runt och pratar med ett hjärnspöke av Voit och Emily Prentiss griper till knark för att trösta sig själv.

Egentligen har de senaste fem-sex säsongerna av Criminal Minds tappat stinget. Flera av pelarna i gånget har lämnat serien, somDr. Spencer Reid (Matthew Gray Gubler), Derek Morgan (Shemar Moore) och Aaron Hotchner (Thomas Gibson). Jag tycker inte ersättarna fungerar lika bra och det är något med energin i gruppen som gått förlorad och i denna sjuttonde säsong har Penelope och Emily Prentiss definitivt en parodi på sig själva. Lägg ner Criminal Minds.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt Taggad som: BAU, Criminal Minds, FBI, Recension av tv-serie

Recension av tv-serie: Cobra Kai 6 – välgjord, spännande, varm, rolig, tankeväckande, engagerande

18 juli, 2024 by Rosemari Södergren

Cobra Kai 6
Betyg 4
Premiär på Netflix för del 1 (avsnitt 1-5) 18 juli 2024

Cobra Kai håller fanan högt och fortsätter leverera en spännande, underhållande men också tankeväckande serie. Denna sjätte säsong är svår att slita sig från, det är lätt att hela tiden vilja se ett avsnitt till. Trist nog eller kanske bra för att man får tid att göra annat än att sluka avsnitt ett avsnitt så släpper Netflix denna sjätte säsong i tre delar. De första fem avsnitten släpptes 18 juli och övriga då delar släpps 28 november 2024 och i januari 2025. Liksom övriga säsonger får vi följa flera ungdomar och deras karatetränare i San Fernando Valley (av lokalinvånarna kallat The Valley) som är en stadsliknande dal i Los Angeles, Kalifornien. Liksom övriga säsonger och också originalfilmerna om Karate Kid behandlar den sjätte säsong frågor kring vad som är värt att kämpa för. När ska man kämpa och inte ge sig och när är det bäst att vara passiv och dra sig undan? Men serien har flera underliggande teman och vrider på frågorna kring vad som är att vara ond och vad som är att vara god och vad som driver en människa. Vi får genom de sex säsongerna ofta se en fördjupning bakom karaktärerna och det är tydligt att ingen är endast god eller endast ond.

Cobra Kai är en tv-serie som bygger vidare på filmerna om Karate Kid. Den första Karate Kid-filmen som kom 1984 tog världen med storm. En uppföljande kopia, The Karate Kid, som kom 2010 nådde aldrig samma kvalitet.

Då Karate Kid-filmen kom var intresset för karate stort i Sverige och i västvärlden och filmen tog upp karatens filosofiska sidor och rent av religösa betydelse. I dagens värld har nog karaten ofta förvandlats till en enbart fysisk träningsmetod och har på sina håll utvecklats till olika versioner av boxning med sparkar och utan den filosofiska grunden. Karate-filmerna liksom serierna förmedlar inställningen om att kropp och själ hör ihop och genom att träna kroppen tränas också uthållighet, mod och styrka vilket ger en inre styrka och stärker själen/sinnet.

Cobra Kai utspelar trettiofem år efter den första Karate Kid-filmen och en av huvudpersonerna är Johnny Lawrence som var den blonda skolkamraten som mobbade Daniel LaRusso. I den stora lokala karatetävlingens final förlorade Johnny mot Daniel. Det har inte gått bra för Johnny sedan dess. Det är kul att både Daniel och Johnny spelas av samma skådespelare nu som 1984, både Johnny (William Zabka) och Daniel (Ralph Macchio) har blivit medelålders män. För Daniel har det gått bra, han är gift med en både trevlig och vacker fru, har två barn och driver områdets mest framgångsrik bilförsäljnings-företag. För Johnny har det gått sämre. Han har usel ekonomi, förlorar de ena jobbet efter det andra och har inte något fru eller flickvän. Han har en son son som han inte har någon kontakt med alls. I den första säsongen bestämmer sig Johnny för att återuppleva Cobra Kai, den karateklubb där han tränade och som han tävlade för. Han söker på något sätt tillbaka till den styrka och självkänsla och framåtanda han hade då, 35 år tidigare, före förlusten i finalen mot Daniel.

I de första säsongerna får vi följa den återuppväckta konkurrensen mellan Johnny och Daniel. Johnny börjar träna en tonåring, Miguel, som mobbas. Johnny som var mobbare i skolan tar nu hand om unga som mobbas och tränar dem så deras självförtroende växer. Men Daniel kan inte se att någon förändras utan är övertygad om att Johnny för alltid är ond och inte vill något bra. Daniel är väldigt självgod och har en hög uppfattning om sig själv och är övertygad om att han och den karate han lärde sig av Miyagi är den enda rätta. Det gör honom till en rätt självgod person och en symbol för inskränktheten som kan finnas hos de hittat en metod eller filosofi som gör att de mår bra och de har framgång.

Det är kul att se hur serien fördjupar karaktärerna och det blir begripligt varför de olika personerna handlar som gör. Johnnys tränare i Cobra Kai, John Kreese (spelas av Martin Kove), dyker upp. Kreese är en hårding som predikar Cobra Kais princip ”Slå först, Slå hård, Ingen Nåd”. Det gjorde honom till den stora motståndaren gentemot Daniels japanska tränare Mister Miyagi (Pat Morita). Men det finns skäl till varför John Kreese blivit som han blivit. Det är en stor styrka i Cobra Kai-serien att vi får dessa berättelser som ger en djupare bild av de olika karaktärerna och att ingen är alltigenom endast ond. Egentligen är de alla på olika sätt högst mänskliga. Med ett undantag: Terry Silver.

Den som sett de tidigare fem säsongerna har sett hur relationen mellan Daniel och Johnny förändrats och hur de två i den femte säsongen börjar samarbeta för att få bort ett stort hot i form av Terry Silver (spelas Thomas Ian Griffith). Terry Silver var en riktig elak hårding i The Karate Kid Part III. Terry Silver är nog den enda som spelar ”ond” som vi inte får någon riktig förklaring till varför han handlar som han gör. Han är som ur-definitionen av att vara ond, vilket egentligen är ett av seriens få minus.

Genom de fem tidigare säsongerna har många av karaktärerna från Karate Kid-filmerna dykt och också i denna sjätte säsong dyker gamla karaktärer upp. Givetvis har serien många nya karaktärer också som på olika sätt speglar hur människor agerar och vi får lära känna en del närmare och ser att livet verkligen inte ger oss samma förutsättningar. En del barn och ungdomar har stor trygghet medan andra måste kämpa i stort ensamma. På ett starkt sätt berättar Cobra Kai också om de stora klyftorna i USA mellan de välbärgade och de fattiga.

I slutet av femte säsongen blev de klart att två karateklubbar i The Valley, Cobra Kai och Daniels och Johnnys sammanslagning av sina två klubbar, ska få tävla i världens största karate-tävling som ger alla tävlande en stor chans att bli världskända. Tävlingen tv-sänds över hela världen. För Miguel skulle en vinst där ge honom möjlighet att komma in på det universitet han vill gå. I den sjätte säsongen är det dags för uttagning till tävlingen och vi får följa flera de ungdomar vi sett i tidigare säsonger kämpa för en plats i laget och vi får följa deras konflikter och vänskap. Samantha och Tory, Robbie och Miguel, Kenny, Hawk, Demetri, Devon – flera av de ungdomar som vunnit tittarnas hjärtan. Också Johnny och Daniel utvecklas och lär sig se saker ur andra synvinklar och att våga förändra sig själv.

Man får ju ut mest av denna sjätte säsong om man har sett övriga säsonger. Och gärna Karate Kid-filmerna. För den som sett de olika filmerna om Karate Kid är serien Cobra Kai ett måste.

Den sjätte säsongen är välgjord, spännande och tar upp olika aspekter av vad som gör oss till vinnare i våra liv och den ställer också frågan om vad som är viktigast och hur vi kan hantera motgångar och förluster. En av dess styrkor är att ingen är enbart ond eller god. Daniel kan av och till vara lite för självgod.

Det sägs att den sjätte säsongen är den sista och det kan vara ett bra drag. Att sluta på topp är bra. Cobra Kai 6 är välgjord, spännande, varm, rolig, tankeväckande och engagerande.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Cobra Kai, Karate Kid, Netflix

Recension av tv-serie: Blue Lights -mästerlig och engagerande och ställer viktiga frågor

14 juli, 2024 by Rosemari Södergren

Blue Lights
Betyg 5
Premiär på TV4 Play 11 juli 2024
Regi Gilles Bannier

Brittiska BBC bevisar än en gång att de har de bästa polisserierna. Oftast är det svenska public service med SVT Play som är snabbast med att köpa in och visa dem för svensk publik, men den här gången är det kommersiella TV4 (tyvärr med tanke vad tv4 normalt står för). Men nu har tv4 gjort något bra när de visar Blue Lights.

Blue Lights utspelas på polisstationen Blackthorn Street I Belfast och vi får följa tre tre nyutbildade rekryter som ska följa med varsin äldre kollega för att få erfarenhet. Där finns också några unga poliser som går ett så kallat snabbspår som innebär att de inte ska behöva patrullera särskilt mycket innan de ska kunna avancera i graderna. De nya polisaspiranterna är ovana och osäkra. De är högst mänskliga. Det gör att jag som tittare kan identifiera mig med dem och deras reaktioner.

En av de tre polisaspiranterna är 41-åriga Grace Ellis som tidigare jobbat som socialsekreterare. När Grace tillsammans med sin handledare Steve blir kallad till en ensamstående mamma vars tonårsson dragits in i ett kriminellt gäng är hennes naturliga reaktion att vilja hjälpa till, att ge den ensamstående mamman stöd. Grace får rådet både av Steve och övriga mer erfarna poliser att inte lägga sig i, för de går inte att förändra saker. Steve liksom de flesta som varit med ett tag har helt tappat tron på att de kan påverka och förändra. Mötet mellan de gamla rävarna och de unga är spännande och mycket varmt skildrat.

De nybakade polisaspiranterna får snabbt också lära sig att det finns områden de inte får ingripa i. Skälet är en skum stämpel som en del områden fått. Poliserna får knappt köra in i dessa områden. Ofta är det områden som är tungt kriminellt belastade. Poliser högre upp i hierarkin än nämligen inriktade på att kunna sätta fast internationella storgangstrar och då får människor på lägre nivå i samhället offras, om det behövs. Serien ställer några viktiga frågor på sin spets.

Denna serie förenar två av de starka spår som brittiska serier imponerar med: Skildringen av de mer mänskliga aspekterna av att vara polis som i den underbara serien Happy Valley och korruption som skildras så sakta i Line of Duty. Till detta läggs en bakgrund från den tidigare konfliktfyllda irländska historien. Det är bara 25 år sedan fredsavtalet slöts mellan katoliker och protestanter. Det tar tid för människor att börja lita på polisen. I en del områden i Belfast är invånarna mycket skeptiska och rent fientligt inställda till polisen.

Den första säsongen som precis släppts på TV4 Play innehåller sex avsnitt. Det finns ytterligare en säsong med sex avsnitt som inte släppts i Sverige ännu. Jag vet inte hur intressant det blir att följa en andra säsong. Den första säsongen är helt mästerlig, den är engagerade och väcker många tankar och ställer viktiga frågor. Frågan är hur en andra säsong kan fördjupa detta.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: BBC, Blue Lights, TV4 Play

Recension av tv-serie: Tom Clancy’s Jack Ryan 4 – spännande med nutidsanknytning

8 juli, 2024 by Rosemari Södergren

Tom Clancy’s Jack Ryan 4
Betyg 4
Premiär 30 juni 2023
Finns bland annat på Amazon Prime

En spännande tv-serie som det inte går att slita sig ifrån. Jag vill hela tiden se ett avsnitt till. I centrum står Jack Ryan som räddat världen från stora hot i de tidigare tre säsongerna. Nu har han fått i uppgift att städa upp i CIA, att få bort projekt där CIA utför avskyvärda eller kriminella handlingar.

Om moral och vad som är rätt och fel och
Om konflikter världen över om underrättelsetjänster och

Tom Clancy’s Jack Ryan består av fyra säsonger där den första säsongen kom 2018 och den fjärde och sista kom 2023. Huvudpersonen Jack Ryan är visserligen tidigare soldat men har ett skrivbordsjobb som analytiker på CIA. Hans jobb är att granska ekonomiska överföringar i vissa länder. I första säsongen upptäcker Jack Ryan överföringar som han är säker på betyder att en ny, farlig terroristorganisation vuxit fram. Ingen av de högre uppsatta CIA-cheferna tror på hans tolkning. De flesta ser på Jack Ryan som en skrivbordsnisse som inte förstår ett dugg hur det går till att jobba för CIA ute på fältet. Givetvis hamnar han snabbt ute på fältet, i hetluften och han utvecklas mer och mer för varje säsong och får mer förtroende uppifrån och i den fjärde säsongen har han fått presidentens uppdrag att granska självaste CIA så att den organisationen inte längre ska kunna bli misstänkt för fulspel.

John Krasinski är mycket bra i rollen som Jack Ryan. I den första säsongen utstrålar han försiktighet men är ändå stark i sin tro på sig själv och vad han menar sig ha upptäckt. Ju mer han är ute på fältet desto mer får han utseendet och utstrålningen av en fysiskt vältränad agent. John Krasinski är en erfaren skådespelare med vana både av komedi och thriller och har tidigare medverkat i och dessutom regisserat A Quiet Place och A Quiet Place 2. I The Office har han varit med i 188 avsnitt i rollen som Jim Halpert.

I tv-serien Tom Clancy’s Jack Ryan har hjälten Jack som i många lyckade hjälteserier också några vänner som är intressanta karaktärer, James Greer (spelas av Wendell Pierce) och Mike November (spelas av Michael Kelly). Greer är den erfaren agenten som varit ute mycket på fältet, men storväxt och rätt överviktig medan Mike November är en kostymherre från ambassadjobb som tröttnar på att jobba på kontor. Mike November är mager som en maratonlöpare. Tillsammans bildar Jack, James och Mike en strålande trio. I tredje och fjärde säsongen dyker också en kvinna upp i kärntruppen, CIA-chefen Elizabeth Wright (spelas av Betty Gabriel). I fjärde säsong tillkommer Domingo Chavez (spelas av Michael Peña) som är ett charmigt tillskott och om det skulle bli en femte säsong hoppas jag att han är med. Fast jag tror inte det blir någon femte säsong, de fyra säsongerna bildar en bra helhet.

Det är bra att det blev en tv-serie och inte en filmserie eftersom det finns mer tid att fördjupa skildringen av karaktärea i en tv-serie med flera avsnitt. Det är inte hjältarnas förflutna och privatliv vi får en inblick i utan också i terroristernas och de kriminella karaktärernas liv får vi en insyn i och kan förstå vad som driver dem.

Inspelningen är påkostad. Handlingen utspelar runt om i världen på olika platser i bland annat Jemen, Burma/Myanmar, Kroatien, Mexico, Kalifornien, Washington, Ryssland, Tjeckien och i Thailand. I en filmad intervju berättar seriens producenter att allt är inspelat på den plats och det land som anges i handlingen. Är det Kroatien så är det inspelat där och är det i Burma/Myanmar så är det inspelat där.

Serien bygger på Tom Clancys böcker om Jack Ryan. Tom Clancy, född 1847 i Baltimore avled 2013, vilket innebär att han inte fått se resultatet av inspelningen av tv-serien. Jag tycker de många manusförfattare som deltagit har förvaltat hans verk och karaktärer på ett bra sätt.

Fakta om Tom Clancy från Wikipedia:
Thomas Leo ”Tom” Clancy, Jr., född 12 april 1947 i Baltimore, Maryland, död 1 oktober 2013 i Baltimore, Maryland, var en amerikansk författare. Hans huvudsakliga produktion består av politiska och militära thrillers. Böckerna har tryckts i över 100 miljoner exemplar och 17 titlar har legat som nummer ett på New York Times bestsellerlista. Hans första bok var Jakten på Röd Oktober, som blev en överraskande bästsäljare, snabbt följd av flera.

Clancy ligger även bakom ett tiotal fackböcker rörande olika sidor av den amerikanska militären och dess utrustning, taktik och ledarskap. Även hans skönlitterära böcker är kända för sin realism och detaljrikedom, och han räknas som en av föregångarna inom genren teknologisk thriller.

Tom Clancy följer med sin tid och skildrar övergången från kalla krigets konflikt mellan supermakterna till det mer splittrade politiska läget i det tidiga 2000-talet, där kampen mot terrorism och narkotika får en alltmer framträdande roll.

Hans mest välkända figur är Jack Ryan, en marinkårssoldat som första gången dyker upp i Clancys första roman Jakten på Röd Oktober och som sedan avancerar inom CIA och den amerikanska politiken tills han i boken Presidentens order blir USA:s president.

TV-serien följer böckerna, till stor del, men inte helt. Det är en del andra vändningar i serien. Visst är det en del skjutande i tv-serien och jag brukar inte vara förtjust i underhållningsvåld, men jag uppfattar det skjutande som förekommer ändå är begripligt. Serien är spännande och ger en hel del att fundera kring vad som är rätt och fel och har intressant nutidsanknytning. För den som har Amazon Prime och vill ha en serie med fyra säsonger för att titta på under sommaren är detta ett bra val.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Amazon Prime, CIA, Jack Ryan, Tom Clancy, TV-serie

Recension av tv-serie: Eric

30 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Eric
Betyg 3
Premiär på Netflix 30 maj 2024
Regi Lucy Forbes

Benedict Cumberbatch visar ännu en gång vilken enastående skådespelare han är. Tillsammans med några av de unga skådespelarna bär han denna mini-serie i sex avsnitt och gör den värd att ägna tid åt, även om jag kan känna att vissa delar är lite sega.

Benedict Cumberbatch spelar Vincent, en skådespelare och dockmakare, som skapat dockor och gjort stor succé med en program med dockor. Vincent är ingen trevlig person. Han är uppväxt i en stenrik familj med en pappa som är en av stadens rikaste och mest inflytelserika personer. Vincent har en usel relation både till sin pappa och sin mamma. Pappan är mest intresserad av sin affärsverksamhet och mamman är mest fokuserad på att vårda sitt utseende. Vincent mår inte bra, det är tydligt. Han är delägare i tv-showen han sköter och han är grinig och svår att jobba med. Han har högljudda och hårda gräl med sin fru. Det är inte roligt för Vincents nioårige son Edgar (spelas av charmiga Ivan Morris Howe) med de ständiga bråken.

Vincent ska följa Edgar till skolan på morgonen men släpper Edgar ensam på de farliga gatorna. Vincent är dessutom vidrigare än så, han inte bara släpper den nioårige sonen att gå själv, Vincent lyssnar inte på Edgar. Edgar försvinner på vägen till skolan. Även om utredandet av den försvunne Edgar är en av seriens trådar handlar serien minst lika mycket om flera andra teman, som på snyggt sätt vävs samman.

Berättelsen utspelas under 1980-talet i New York då staden hade många hemlösa som bodde i de centrala delarna av staden. Serien fångar denna tid mycket starkt där finns grupper som protesterar mot att hemlösa ska drivas bort. Det är ingen enkel fråga att hitta svar på och serien tar upp det på ett sätt där det går att se de olika sidorna.

Ett annat tema som finns i serien är poliskorruptionen och rasismen inom polisen och homofobin.
McKinley Belcher III står för en fin rolltolkning av polismannen Ledroit som är ”svart” (alltså egentligen är det sjukt att dela in människor i hudfärg men i denna berättelse är det av betydelse att nämna hans hudfärg) och han är dessutom homosexuell, vilket han måste hålla hemligt för sina kollegor på polisstationen. Ledroit har ansvar för avdelningen som letar försvunna personer och är den som leder sökandet efter Edgar.

Benedict Cumberbatch som Vincent är en man med många inre demoner. Han brottas med sin kärlekslösa uppväxt, han brottas med stora behov av att vara i centrum och få bestämma. Han är både missbrukare och narcissist och elak. Det är så jag vill skaka om honom och säga till honom att skärpa sig. Vincents resa till att se sig själv som han är – det är ett annat av seriens teman. Den delen kan jag bli lite trött på emellanåt, den tar väldigt stor plats.

I sin helhet är serien både spännande och ger många synvinklar på samhället, livet och relationer. Med en lång rad duktiga skådespelare är den helt OK att ägna tid åt att plöja igenom.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 31
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in