Sommaren
Joakim Berg med Maria Jane Smith
Betyg 4
För bara några dagar sedan, närmare bestämt den 17e December, hade det gått precis sex år sedan Sveriges största rockband Kent hade sin avskedskonsert på Tele2 Arena och därmed upphörde att existera som bandkonstellation. ”Den sista konserten någonsin” stod det på arenans LED-skyltning utanför. En mening som väckte enormt vemod inom mig, trots att jag varit förberedd och vetat vad som ska hända i flera månader efter bandets utannonsering, som jag skrev om i Kulturbloggen.
Ändå kunde ingenting riktigt förbereda mig – det var ett mörker som kom med all tydlighet på långt håll på horisonten men ändå svalde mig hel som i en överraskning. Men efter det har det såklart inte varit tyst från de forna bandmedlemmarna, som i mångt och mycket hittat andra sammanhang att verka i. Andra band, men för sångaren och låtskrivaren Jocke Berg också andra bisysslor som att designa smycken med Efva Attling. Men det var såklart bara en tidsfråga innan även han skulle återvända och frälsa oss med sin musikaliska och författarmässiga talang. Först skedde det lite i hemlighet, i den mystiska Dead People som slog igenom med låten Stay Dead i Netflix-filmen Svart Krabba – i regi av lillebrodern Adam Berg.
Men så i våras hände någonting mer spännande. Joakim Berg utannonserade vad han lovade aldrig skulle hända äntligen skulle hända – han släpper sitt debutalbum som soloartist! En lågmäld teaser följdes av ett smakprov från studio innan ”Jag fortsätter glömma” äntligen landade på CD, vinyl och streamingtjänster. Tyvärr var det betydligt mer överproducerat och poppigt än vad det hintats om så slutresultatet kändes mer mediokert än mästerverk (3/5) men det var bara skönt att återigen få höra hans röst och texter i helt eget skapat universum för första gången. Och nu är det dags igen, om än ”bara” i en singel – den här gången framförd med Maria Jane Smith, en yngre tjej som tidigare jobbat tillsammans med Joakim på låten Korthus av Maxida Märak som släpptes tidigare i år.
Detta är en enklare, lättsammare produktion, där det inte jobbats så mycket lager på lager utan nästan enbart med en gitarr och de två sköra rösterna. Vilket är allt som behövs för att magi ska uppstå. Och som brukligt med Jockes verk är det texten som är huvudpunkten, och med rader som ”Jag har sett hur goda människor tar de onda i försvar, men jag tvekade aldrig någon gång – jag visste alltid vem du var” och ”För sommaren den kommer, och allt ska få liv” är så väldigt enkla men ändå väldigt vackra. Men så är det geniala oftast det väldigt enkla också.
Detta väcker inte bara hopp för ett andra soloalbum dock, utan i raden ”Allt som dör kommer en gång tillbaka” är det lätt att överanalysera och drömma om att det hintas om en återförening av Kent – speciellt som den efterföljs av ”allt vi drömt det finns kvar när vi vaknar”. Låt oss vakna!