• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Jonatan Södergren

Maja Gödicke: “Alla stora förändringar som kan hända har hänt i mitt eget liv”

4 maj, 2016 by Jonatan Södergren

maja

Debuten med Omniana, som släpptes via Kning Disk förra året, bestod av Maja Gödickes samlade inspelningar från det senaste decenniet. Nu tar den Göteborgsbaserade artisten ett avbrott från arbetet med uppföljaren för att släppa en speciell singel, Blå, den här gången via Woah Dad i samarbete med färgföretaget Beckers.

Din nya singel Blå känns betydligt mer direkt än albumet du släppte förra året. Vad beror det på?

– Jag har inte skrivit den, det är två låtskrivare som heter Anton Axélo och Dennis Galvén som har skrivit låten och jag har fått vara med i slutprocessen. Göra den till min. Men temat var klart sedan innan i och med att det är en del av en kampanj som handlar om livet som förändras och vilken roll målarfärg spelar. Det är ett nytt sätt att jobba för mig, en ny typ av process. Anledningen till att det låter på ett annat sätt är väl för att det är andra människor som har varit inblandade i processen.

Vad tycker du om det här sättet att jobba?

– Jag är öppen för nya sätt att jobba på. Det är lärorikt, om inte annat för att öppna upp sitt eget rum där man sitter och jobbar med sina influenser och sina egna impulsiva beslut som hela tiden färgar det man gör. Jag ser det som ett välkommet avbrott från det jag gör och kommer fortsätta göra.

Vilken touch tycker du att du har satt på låten?

– Jag skrev en lista med saker jag ville vrida på. Jag förhandlade ner den i tempo, jag ville ha den lite lägre men fick två bpm till godo. Sedan har jag försökt bearbeta textmassan, det är svårt för mig att låta bli, så vissa formuleringar fick strykas. I övrigt tycker jag storyn i sig var något jag kunde relatera rätt hårt till i och med att jag gjort ungefär samma resa; alla stora förändringar som kan hända har hänt i mitt eget liv. Det var fint att göra någon slags förenklad, rapp sammanfattning även om det inte handlar om mig. Om det var självbiografiskt skulle jag behövt fem låtar för att försöka förklara alla förändringar. Jag skulle ha försökt problematisera det mer. Nu är det en långtradare som kör igenom en storyline. Det var befriande för jag tror inte jag hade kunnat skriva den så direkt.

Det är även på gång med en video som kommer sändas i TV, kan du berätta om det?

– Det var färgföretaget Beckers som kom på detta. De ville att artister skulle gestalta den här grejen att folk målar om när stora förändringar händer i livet. Det här är den första av flera olika samarbeten de kommer köra.

– En av anledningarna till att jag tackade ja var att Filip Nilsson och Thomas Skoging från Acne Films skulle göra den här filmen. Efter ett möte med dem kände jag wow. Fin vision, fina referenser. Lite Michel Gondry. Du vet, han som gjorde Eternal Sunshine on the Spotless Mind. Jag blev peppad och det kändes som att de hade medel att göra någonting väldigt fint. Jag blev intresserad av den visuella biten, den dramatiska biten. Det ska bli spännande att se hur det blir. Det var intensiva dagar, fullt team på trettio personer och entourage. Så det var som att kliva in i en stor cirkus. Aldrig varit med om något liknande.

Vilka associationer har du själv till färgen blå?

– När jag satte låttiteln tänkte jag att blå är en ganska tvetydig färg. Symboliken kan variera från det där klassiskt blåa du kan känna – blues typ – till en väldig lätthet. Jag tycker ofta de två känslorna kan gå hand i hand. Man känner sig sorgsen men hoppfull på samma gång. Det finns en lätt melankoli i det som är trevlig. Så jag ville döpa låten till det eftersom det känns som en bra sammanfattning av den här resan som personen i fråga påbörjar i början av låten och slutar fyra minuter senare.

Vilken är din favoritfärg?

– Hm, någon slags blå som drar mot grön. Smaragdgrön. Ljusblå med lite värme i.

Vad händer när det här projektet är avklarat?

– Jag kommer återgå till min label Kning Disk och så fort jag kan släppa en singel som blev framflyttad på grund av att det här projektet skulle sjösättas så snabbt. Så jag släpper singeln Rokoko i början av juni. Det är en helt egenproducerad låt. Det blir spännande att sätta dem bredvid varandra och se vad de får för olika mottagande.

Är Rokoko mer likt ditt album?

– Det är nog likt mitt framtida album som jag sitter och jobbar på just nu. Det är också ganska högt tempo. Men där är jag ansvarig för alla delar så det har mer släktskap med Omniana såklart. En pianoslinga är väldigt framträdande. Ossian Melin har gjort videon så det blir ett helt annat uttryck genom det. Det är ett väldigt omaka fast maka syskonpar av låtar.

Vad har du fler för idéer till ditt kommande album?

– Jag håller på att lägga grunden idémässigt. Jag har lyssnat rätt mycket på Arthur Russell, men han är en så begåvad instrumentalist och det är ju inte jag. Mitt blir nog långt mer lo-fi och endimensionellt men det finns vissa disco-tendenser. Jag jobbar med rätt få komponenter för att skapa catchy och djupa ljudbilder. Rokokos omslag är en parafras på ett album av John Cale som jag skapade på något undermedvetet sätt. Vintage Violence när han har en plastmask för ansiktet. Så det kommer förmodligen finnas influenser från hans grejer också.

Tänker du mycket på hur din musik ska resonera med en publik eller skapar du främst för din egen skull?

– Det är någonting alla kreatörer måste ta ställning till på något sätt. Hur kan det här potentiellt mottas? Sedan tycker jag det är intressant att göra en låt som Blå, som får en väldigt stark maskin runt sig. Sedan vet jag att jag i fortsättningen förmodligen kommer hålla det lite mer lågmält. Men det är klart jag alltid funderar över om någon jävel kommer tycka om det här. Annars hade jag inte släppt någonting. Då hade jag bara kunnat sitta och göra det själv, det hade varit härligt det också, men jag tror alla som släpper musik känner sig lite ensamma och vill ha lyssnare. Det är mitt sätt att kommunicera med människor, mitt sätt att känna mig som en människa själv. Men storleken på min lyssnarskara spelar mindre roll i längden. Sedan är det självklart kul om det här får lite snurr, den här är ju bredare, mer tillgänglig för många. Jag är inte per se emot kommersiell musik, men det finns ingen given koppling mellan kvalitet och kvantitet.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Blå, Maja Gödicke, Woah Dad!

Lyssna: Local Natives – Past Lives

29 april, 2016 by Jonatan Södergren

local

Senast vi hörde från Local Natives var för tre år sedan när de släppte sitt andra album Hummingbird. Nu är Los Angeles-gruppen tillbaka med nytt material. Så här säger sångaren/basisten Taylor Rice om nya låten Past Lives:

”The world is not static, it’s made new over and over again. But we tend to live the same patterns in a loop, loving the same way, wrestling the same demons, the same dynamics playing out around us again and again. Untangling every moment and decision that led us to where we are now can make fate feel concrete, inescapable. But our world is not fixed, it’s constantly reemerging, and we can change it into whatever we want.”

Lyssna på Past Lives här:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Local Natives, Past Lives

Lyssna: Anton Kristiansson – Girl$

27 april, 2016 by Jonatan Södergren

anton

Efter att ha rappat över BD och gjort The Smiths-influerad indie återvände Anton Kristiansson med en mer ironiskt klubbig framtoning på förra årets Aloe Vera. På nya singeln Girl$ från kommande EP:n City Karaoke fortsätter han i samma spår. Han sjunger bland annat om att dricka en flaska Prosecco på tre minuter och bli utslängd från klubben. Utmärkta teman för en sommarplåga, inte sant?

Lyssna på Girl$ här:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Anton Kristiansson

LÉON: “Jag har börjat gå tillbaka till ett organiskt sound”

26 april, 2016 by Jonatan Södergren

Processed with VSCOcam with m5 preset

“Det var absolut den bästa konsertkvällen jag haft,” berättar LÉON när jag möter upp henne på Radiohuset ett par dagar efter hennes första spelning på hemmaplan i Stockholm. “Jag snackade med min manager innan som sa: ‘100 pers max, förvänta dig ingenting.’ Men det var så jävla kul, jag kände mig så himla välkommen.”

Efter att ha laddat upp Tired of Talking på sin Soundcloud-sida förra sommaren fick flera utländska bolag upp ögonen för Lotta Lindgren som hon egentligen heter. Till sist sajnade hon till den amerikanska skivbolagsjätten Columbia Records och hon har redan hunnit turnera i både USA och Europa.

Var det nån av de nya låtarna som var särskilt kul att spela live?

– Det är så spännande att se hur folk reagerar när du kör live med låtar som inte släppts. Tänk om folk står helt stilla. De kanske inte känner låtarna. Men det är faktiskt en låt som heter Why Am I Not Enough?, en ballad som kommer vara med på mitt album, den fick väldigt bra mottagande, det kändes som att folk tyckte om den.

Måste vara nervöst att spela låtar som folk inte hört ändå.

– Det kan ju verkligen gå åt båda hållen. Det kan bli så att folk bara tänker: ”Nej, vad är det här?” Men det är bra att testa och se vad som får bra kritik och vad som får mindre bra kritik.

Hur skulle du beskriva din låtskrivarprocess?

– Jag jobbar bara med en person, Agrin Rahmani, min producent och en av mina bästa vänner. Det är soft, vi möts upp i hans studio så snackar vi skit. Sen sitter han eller jag vid pianot eller en gitarr. Det brukar oftast vara att han sitter vid pianot så slänger jag massa text på honom så ser vi vart det tar vägen. Det är viktigt att jag känner vad jag skriver, att jag säger nånting som känns som att det kommer från en ärlig plats.

Men hur mycket är det ditt projekt? Är det båda ni som är LÉON?

– Det är mitt projekt, det har vi gjort väldigt tydligt. Han vill inte vara artist och jag vill inte vara ett band, så det är tydligt att han är producenten och jag är artisten. Men just eftersom vi är så bra vänner blir det naturligt att sitta i studion och snacka skit. Om jag känner en text som han inte gör så får den vara kvar, för det är ändå jag som säger nåt. Det är mitt album, mina låtar.

Vad vill du säga med albumet? Finns det en röd tråd eller ett tema?

– Jag har tänkt på det där den senaste tiden. Det jag skriver om är såklart saker som hänt sena tonåren tills nu. Det är mycket klassiska ämnen, som att vara hjärtekrossad, men ju närmare jag kommer slutet, desto mer känner jag att det är som att jag går igenom en liten resa. Jag går från att vara offret till att jag kanske inte är offret till att det är bådas fel. Det sista jag skrivit känns som att gå tillbaka till att inte vara hjärtekrossad längre. Från att vara hjärtekrossad till att må bra igen.

Ditt första instrument var cello, hur tror du det har påverkat din syn på musik?

– Grejen är att jag började spela cello när jag var fem-sex år. Min mamma är också cellist så jag har alltid haft en nära relation till cellon. Det jag har lärt mig är nog att vara disciplinerad. Just cello är ett väldigt känslosamt instrument, jag tror absolut att jag har tagit det med mig in i hur jag sjunger.

Kommer du ha med någon låt som är mer orkestral på albumet?

– Ja, några stycken faktiskt. Min mamma och min morbror spelar på dem så det är skitkul. Det började med att jag hade en låt, sedan blev jag så jävla taggad: “Fan, alla låtar ska ha stråk!” Det blir nånting helt annat och jag älskar det.

Vilka andra sidor har albumet? Kommer det fortfarande vara elektronisk pop?

– På EP:n känns det som att det är mycket elektroniska produktioner. På Nobody Cares och Treasure. Så jag har tagit ner det lite på albumet. Jag har börjat gå tillbaka till ett organiskt sound, jag har inte så mycket synthar överallt. Ha det mer lågmält med riktiga instrument.

Vilka sångröster skulle du säga att du inspirerats mest av?

– Det är så himla många. Jag skulle absolut säga Etta James, men främst Amy Winehouse. Hon är det bästa som finns på jorden. Stevie Wonder, Sam Cooke, mycket Motown-soul. Det är det som har inspirerat mig mest. Beyoncé såklart och Aretha Franklin. Det är många.

På vilka sätt har Amy Winehouse inspirerat dig?

– Jag började lyssna på henne när jag var så ung och vad som slog mig var att hon är så jävla ärlig. Ibland kan det vara svårt att skriva om personliga erfarenheter som ingen annan kan relatera till. Hon är så specifik, hon sjunger om att hon är på någon klubb och hon säger namnet på någon snubbe som är på klubben. Som att du bara vet vem det är hon snackar om. Hon berättar verkligen en historia och det känns som att du är där. Ibland kan det vara svårt att relatera till så specifika texter, men jag älskar att hon bara är så ärlig.

Har du själv svårt för att skriva så ärliga texter?

– Jag hade ett band förut, jag skrev låtarna där också, då skrev jag verkligen otroligt specifika texter. För specifika, ingen fattade vad jag snackade om. Nu försöker jag hålla ner det lite, men ändå så du känner att det kommer från en ärlig plats. Jag vill ju att folk ska kunna relatera så det får heller inte bli för komplicerat. Jag försöker håll nån slags balans.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: LÈON, Strand, Treasure

Lyssna: Patience – The Church

25 april, 2016 by Jonatan Södergren

patience

Roxanne Clifford, som tidigare frontade London-bandet Veronica Falls, släpper ny musik under namnet Patience. Debutsingeln The Church är en romantiskt 80-talsdoftande och italodisco-influerad danslåt som inte helt sällan för tankarna till band som Chromatics och Nite Jewel.

Du kan se musikvideon till The Church här.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Patience, The Church

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 596
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Per Tornberg The Yardhouse … Läs mer om En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Hösten 2026 bjuder Arja Saijonmaa in … Läs mer om Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Bokförsäljningen fortsätter att öka

Under det andra kvartalet 2026 uppgick … Läs mer om Bokförsäljningen fortsätter att öka

Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Den 11 september 2026 släpps en … Läs mer om Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Filmrecension: Primavera – lysande skådespelare

Primavera Betyg 4 Svensk biopremiär 28 … Läs mer om Filmrecension: Primavera – lysande skådespelare

Framstående kreativitet realiserad likt ett dignande smörgåsbord – Last Dance av Hans Loelv

Hans Loelv Last … Läs mer om Framstående kreativitet realiserad likt ett dignande smörgåsbord – Last Dance av Hans Loelv

Wilmer X – glöden har fortfarande inte slocknat

Det finns något väldigt tilltalande med … Läs mer om Wilmer X – glöden har fortfarande inte slocknat

Teaterkritik: Lysistrate – skarp, rapp och rolig föreställning och ensemblen glöder av spelglädje

Lysistrate Av Aristofanes Bearbetning … Läs mer om Teaterkritik: Lysistrate – skarp, rapp och rolig föreställning och ensemblen glöder av spelglädje

Veronica Maggio på Stadion – nu börjar det likna något

För en vecka sedan såg jag Veronica … Läs mer om Veronica Maggio på Stadion – nu börjar det likna något

Avantgardet – ett väckelsemöte på Mosebacke

Det finns få svenska band som kan få en … Läs mer om Avantgardet – ett väckelsemöte på Mosebacke

Briljant Bornell största behållningen i dialogdriven redogörelse – Nadim på Göteborgs Stadsteater

Manus: Lisa Lindén (fritt efter bok av … Läs mer om Briljant Bornell största behållningen i dialogdriven redogörelse – Nadim på Göteborgs Stadsteater

Stockholm Fringe Festival kliver rakt in i valrörelsen

Stockholm Fringe Festival kliver rakt in … Läs mer om Stockholm Fringe Festival kliver rakt in i valrörelsen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in