Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Local Natives

Lyssna: Local Natives – Past Lives

by

local

Senast vi hörde från Local Natives var för tre år sedan när de släppte sitt andra album Hummingbird. Nu är Los Angeles-gruppen tillbaka med nytt material. Så här säger sångaren/basisten Taylor Rice om nya låten Past Lives:

”The world is not static, it’s made new over and over again. But we tend to live the same patterns in a loop, loving the same way, wrestling the same demons, the same dynamics playing out around us again and again. Untangling every moment and decision that led us to where we are now can make fate feel concrete, inescapable. But our world is not fixed, it’s constantly reemerging, and we can change it into whatever we want.”

Lyssna på Past Lives här:

Local Natives till Stockholm i november

by

local

Fick du inte nog av Local Natives på Way Out West? Den 3 november återvänder Los Angeles-bandet ännu en gång till Sverige för en spelning på Berns i Stockholm. Bandet, som bildades 2008 och släppte sin debut Gorilla Manor året därpå, gav tidigare i år även ut sin andra fullängdare Hummingbird. Biljetterna släpps den 16 augusti.

Foto: Linnea Amling

Local Natives på Debaser Medis

by

local

Local Natives, Debaser Medis
23 februari 2013
Betyg: 4

Efter en utsåld spelning på Pustervik i Göteborg var det nu Stockholms tur att få ta del av den Los Angeles-baserade kvintetten Local Natives som nyligen gav ut sin andra fullängdare Hummingbird. Även om publikfavoriter i stil med Camera Talk, Airplanes och World News framfördes redan i ordinarie set så kretsade spelningen i stor utsträckning just kring deras nya album.

Och mycket har hänt sedan 2010. I fokus står visserligen fortfarande de finstämda sångharmonierna, men bandet lyckas bygga upp mer dramatiska, nästintill episka stämningar. Känslan de inger är lite mer vemodig och ofta utvecklas låtarna från återhållsamma verser där vibrerande gitarrer tillåts klinga ut till mäktigt svällande crescendon. Det är svårt att inte ryckas med när bandet visar på sådan spelglädje och självsäkerhet.

Den låt som bäst sammanfattar vad nya skivan står för är den gripande Colombia – ”every night I ask myself, am I giving enough?” sjunger Kelcey Ayer till sin mor någonstans uppe i himlen – men även låtar som Breakers och Heavy Feet, som framförs relativt tidigt i setet, sticker ut som höjdpunkter.

Nästa tillfälle att se Local Natives på svensk mark blir på Way Out West i sommar.

Följande låtar spelades ikväll:

You & I
Breakers
Wide Eyes
Black Balloons
Heavy Feet
Ceilings
Camera Talk
Airplanes
Black Spot
Colombia
World News
Bowery

Extranummer:

Wooly Mammoth
Who Knows Who Cares
Sun Hands

Local Natives till Way Out West

by

loval

Fick du inte biljetter till Local Natives utsålda spelningar i Göteborg och Stockholm i veckan? Misströsta inte. I sommar kommer de tillbaka till Sverige för en spelning på Way Out West.

Så här skriver festivalen på sin hemsida:

”När vi för tre år sedan bultades sönder och samman av ’Gorilla Manor’, ett stämpop-epos som doftade nationalpark försedd med vaxad Dalí-mustasch, var det få som inte gick igång med hela hjärtat fäst på skjortärmen. Det var vildsint men besinnat i en och samma sekund; harmonierna, stämmorna och den drivande pulsen smekte våra örongångar på ett sätt som vi inte visste att vi behövde. Local Natives harpunerade sig rakt in i våra törstande själar och vi har låtit dem stanna där sedan dess.
Local Natives – Los Angeles husband, fyra genier, engagerande toner och en sensationellt tät mustasch – fick många indiehjärtan att slå dubbelslag med sitt genombrott 2009. Sedan dess har några årstider passerat och törsten efter musikaliskt välbefinnande har åter börjat kännas påtaglig. Men så kom knäckande ’Breakers’, Local Natives första singel från kommande albumet ’Hummingbird’. En sakral stökig hors d’oeuvre som vi alla inmundigade oss med konkava läppdrag och ro fyllde sinnet. ’Breakers’ har visat att ”Hummingbirds” är det vi önskar oss mest av allt just nu. Inte världsfred. Inte.

För er som missade deras framgångssaga på Way Out West 2010 får nu en andra chans. En andra chans att ta hand om kropp och sinne, en skönhetsbehandling för leendet och en mjukgörande behandling för örongångarna. Värt att tänka på – det är sällan man hör om uttrycket ’en tredje chans’.”

Här kan du se musikvideon till Heavy Feet:

Skivrecension: Local Natives – Hummingbird

by

hummingbirfd

Artist: Local Natives
Titel: Hummingbird
Betyg: 4

Sedan kompisgänget i Local Natives gav ut sitt självfinansierade debutalbum Gorilla Manor 2009 har de hunnit uppleva några turbulenta år. Enorma framgångar och hyllningar från till synes alla håll och kanter har avlösts av både den ena och den andra tragedin. Framför allt har de påverkats av basisten Andy Hamms avhopp och ledsångaren Kelcey Ayers mors bortgång, med dessa tunga erfarenheter i bagaget är Hummingbird både ett dystrare och maffigare album än föregångaren.

De lättsamma och bitvis naiva inslagen som präglade delar av debuten är som bortblåsta. Istället känns det som att Los Angeles-bandet har hittat sitt sound, trots att de i många avseenden följer samma mönster som på Gorilla Manor. Deras signerade melodier och ooh-körer kommer fortfarande igen i var och varannan låt.

Hummingbird börjar vackert, redan öppningsspåret You & I  – med en vibrato-gitarr som inger rysningar samtidigt som Ayers med sin falsetto sjunger textraden ”the closer I get the farther I have to go to places I don’t know” – är ett av albumets absoluta höjdpunkter. Efterföljande Heavy Feet är lite mer upptempo och bärs fram av mer drivande trummor inte helt olika de på The Nationals Bloodbuzz Ohio (för övrigt är det The Nationals Aaron Dessner som står bakom den detaljrika produktionen på Hummingbird, därav kopplingen).

”If you never felt all of my love, I pray now you do” sjunger Ayer till sin mor i himlen på albumets näst sista spår Colombia och det är alldeles rörande emotionellt. Om det är någon textrad som sammanfattar hela Hummingbird så är det just den. Frustrationen och desperationen över att inte hunnit säga hur mycket man älskar en person som gått bort är ju albumets genomgående tema.

Huruvida Hummingbird är bättre än Gorilla Manor låter jag förbli osagt, det viktigaste är trots allt att Local Natives bevisar att de är så mycket mer än bara en engångsföreteelse. De är ett band som mognat och helt klart är att räkna med. Dessutom tror jag att några av de nya låtarna verkligen har potential att nå ytterligare nivåer live, jag tänker till exempel på det instrumentala crescendot i Black Spot och allsångskören i Breakers.

Vid en första lyssning smälter de elva spåren på Hummingbird samman i en enda dimma av melodiös indie rock, men snart tar någonting större och mer komplext skepnad. Melodierna må påminna om varandra men uppbackat av de inåtsökande texterna får var och en av låtarna en egen karaktär. Ju mer jag lyssnar på Hummingbird, desto mer gillar jag den.

Bästa spår: You & I, Heavy Feet, Colombia