Artist: Local Natives
Titel: Hummingbird
Betyg: 4
Sedan kompisgänget i Local Natives gav ut sitt självfinansierade debutalbum Gorilla Manor 2009 har de hunnit uppleva några turbulenta år. Enorma framgångar och hyllningar från till synes alla håll och kanter har avlösts av både den ena och den andra tragedin. Framför allt har de påverkats av basisten Andy Hamms avhopp och ledsångaren Kelcey Ayers mors bortgång, med dessa tunga erfarenheter i bagaget är Hummingbird både ett dystrare och maffigare album än föregångaren.
De lättsamma och bitvis naiva inslagen som präglade delar av debuten är som bortblåsta. Istället känns det som att Los Angeles-bandet har hittat sitt sound, trots att de i många avseenden följer samma mönster som på Gorilla Manor. Deras signerade melodier och ooh-körer kommer fortfarande igen i var och varannan låt.
Hummingbird börjar vackert, redan öppningsspåret You & I – med en vibrato-gitarr som inger rysningar samtidigt som Ayers med sin falsetto sjunger textraden ”the closer I get the farther I have to go to places I don’t know” – är ett av albumets absoluta höjdpunkter. Efterföljande Heavy Feet är lite mer upptempo och bärs fram av mer drivande trummor inte helt olika de på The Nationals Bloodbuzz Ohio (för övrigt är det The Nationals Aaron Dessner som står bakom den detaljrika produktionen på Hummingbird, därav kopplingen).
”If you never felt all of my love, I pray now you do” sjunger Ayer till sin mor i himlen på albumets näst sista spår Colombia och det är alldeles rörande emotionellt. Om det är någon textrad som sammanfattar hela Hummingbird så är det just den. Frustrationen och desperationen över att inte hunnit säga hur mycket man älskar en person som gått bort är ju albumets genomgående tema.
Huruvida Hummingbird är bättre än Gorilla Manor låter jag förbli osagt, det viktigaste är trots allt att Local Natives bevisar att de är så mycket mer än bara en engångsföreteelse. De är ett band som mognat och helt klart är att räkna med. Dessutom tror jag att några av de nya låtarna verkligen har potential att nå ytterligare nivåer live, jag tänker till exempel på det instrumentala crescendot i Black Spot och allsångskören i Breakers.
Vid en första lyssning smälter de elva spåren på Hummingbird samman i en enda dimma av melodiös indie rock, men snart tar någonting större och mer komplext skepnad. Melodierna må påminna om varandra men uppbackat av de inåtsökande texterna får var och en av låtarna en egen karaktär. Ju mer jag lyssnar på Hummingbird, desto mer gillar jag den.
Bästa spår: You & I, Heavy Feet, Colombia