Rosemari Södergren

Passage
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 mars 2024
Regi Levan Akin

En kärleksfull skildring av människor som letar efter något. Kanske är det en mening med sitt liv eller förlåtelse de söker, eller att hitta sig själv och sin plats i livet. Eller att förstå sig själv. Regissören Levan Akin tar med oss till på ett unikt besök i en del av Istanbul som inte syns i turistbroschyrerna. Vi förs in ett färgsprakande gatuliv på bakgator där transpersoner lever tillsammans med hemlösa barn. Passage är en skildring av en värld som inte många besökare i Istanbul hittar till. Filmen är gripande, den är fascinerande, den är vacker och visar på skönheten mellan människor som vågar sträcka ut en hand från sitt ensamma hjärta till ett annat ensamt hjärta.

Berättelsen börjar i Batumi, en lantlig plats i Georgien. Lia är en medelålders kvinna från Georgien som arbetar som lärare. Hon besöker sina grannar för att fråga om de vet något om hennes systerdotter Tekla som försvunnit. Den som bestämmer i huset hos Lias grannar är en överviktig burdus man som förtrycker både sin yngre bror Achi och övriga familjemedlemmar. Samtliga kallar han för okunniga idioter. Men Lia har han stor respekt för. Hon är ju utbildad.

Grannens yngre bror Achi har hört att Tekla gett sig av till Istanbul. Tekla lämnade sitt hem i Batumi, efter att hon kommit ut som transkvinna. Georgien är inget lätt land att leva i som transkvinna. Lia bestämmer sig för att bege sig till Turkiet. När hon lämnat grannens hus blir hon ikappsprungen av Achi som lyckas övertala henne att få följa med. Han påstår att han kan både turkiska och engelska och han visar att han har Teklas adress i Istanbul. Den medelålders kvinnan Lia och den unge mannen Achi blir ett udda par och i Istanbul omtalas de som kvinnan som tillsammans med sitt barnbarn letar efter sin systerdotter som är transkvinna.

Mzia Arabuli är så bra i rollen som Lia. Hon är erfaren skådespelare men inte känd i västvärlden och det är en styrka i denna roll, det gör att hon känns mänsklig och inte skådespelad då hon inte associeras med tidigare roller. Hon känns äkta. Lia och den unge mannen Achi (som spelas mycket bra av Lucas Kankava) följs åt till Istanbul och i sökandet efter Tekla. En udda vänskap växer sakta fram trots deras stora olikheter och olika förväntningar på Istanbul och livet. Lia är i övre medelåldern, hon är strikt och kunnig medan Achi är ung, energisk och nyfiken på livet och är redo att göra vad som helst för att slippa livet i en georgisk by. Dynamiken mellan dessa två är magisk och spännande. De skildras mycket mänskligt och med djup i karaktärerna, både är så mycket mer än vad de kan verka vid en första anblick. En gammal tant kan vara duktig på att dansa, en mjuk ung man kan vara mogen och beskyddande.

I Istanbul möts de av en stad som spritter av liv och färger, av fattigdom sida vid sida med rikedom, med gatubarn och katter överallt. Achis adress till Tekla tar dem till bakgator där transkvinnor lever. Men att hitta någon som inte vill bli hittad är inte lätt och ännu svårare är det för den som inte kan göra sig förstådd på turkiska.

Parallellt med att vi följer Lia och Achi får vi följa transkvinnan Evrims äventyr. Evrim är en advokat som kämpar för transpersoners rättigheter. Hon har lärt sig att ta sig fram i en värld av fördomar. Att Lia och Achis öden ska stråla samman  i ett möte med Evrim är förstås förutsägbart. Det är nog det enda som är förutsägbart i denna unika mästerliga hyllning till människors rätt att vara unika.

Under färden och sökandet möter de olika människor. Vi får en inblick i livet för många olika transpersoner genom Evrim och många av de som lever i denna del av staden. Vi får en inblick både i sammanhållning, vänskap och i svek och motgångar. När de strövar på dessa bakgator med myllret av färgstarka personligheter känner Lia att hon börjar komma närmare Tekla.

På ytan handlar det om att tillsammans söka efter Tekla men under ytan söker de egentligen mest sig själva. De söker sin plats i livet och respekt för sig själv och kanske förlåtelse.

Det är en vacker och samtidigt vemodig berättelse där vi får känna och se fattigdomen och utsattheten många lever under, både på Istanbuls bakgator och georgiska byar. En film som känns långt in i hjärteroten. Unika människor möts och hittar en väg till sig själva, utspelad med storslagna vyer från Istanbul.