• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Levan Akin

Filmrecension: Passage – en ömsint hyllning till människors rätt att vara unika

18 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Passage
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 mars 2024
Regi Levan Akin

En kärleksfull skildring av människor som letar efter något. Kanske är det en mening med sitt liv eller förlåtelse de söker, eller att hitta sig själv och sin plats i livet. Eller att förstå sig själv. Regissören Levan Akin tar med oss till på ett unikt besök i en del av Istanbul som inte syns i turistbroschyrerna. Vi förs in ett färgsprakande gatuliv på bakgator där transpersoner lever tillsammans med hemlösa barn. Passage är en skildring av en värld som inte många besökare i Istanbul hittar till. Filmen är gripande, den är fascinerande, den är vacker och visar på skönheten mellan människor som vågar sträcka ut en hand från sitt ensamma hjärta till ett annat ensamt hjärta.

Berättelsen börjar i Batumi, en lantlig plats i Georgien. Lia är en medelålders kvinna från Georgien som arbetar som lärare. Hon besöker sina grannar för att fråga om de vet något om hennes systerdotter Tekla som försvunnit. Den som bestämmer i huset hos Lias grannar är en överviktig burdus man som förtrycker både sin yngre bror Achi och övriga familjemedlemmar. Samtliga kallar han för okunniga idioter. Men Lia har han stor respekt för. Hon är ju utbildad.

Grannens yngre bror Achi har hört att Tekla gett sig av till Istanbul. Tekla lämnade sitt hem i Batumi, efter att hon kommit ut som transkvinna. Georgien är inget lätt land att leva i som transkvinna. Lia bestämmer sig för att bege sig till Turkiet. När hon lämnat grannens hus blir hon ikappsprungen av Achi som lyckas övertala henne att få följa med. Han påstår att han kan både turkiska och engelska och han visar att han har Teklas adress i Istanbul. Den medelålders kvinnan Lia och den unge mannen Achi blir ett udda par och i Istanbul omtalas de som kvinnan som tillsammans med sitt barnbarn letar efter sin systerdotter som är transkvinna.

Mzia Arabuli är så bra i rollen som Lia. Hon är erfaren skådespelare men inte känd i västvärlden och det är en styrka i denna roll, det gör att hon känns mänsklig och inte skådespelad då hon inte associeras med tidigare roller. Hon känns äkta. Lia och den unge mannen Achi (som spelas mycket bra av Lucas Kankava) följs åt till Istanbul och i sökandet efter Tekla. En udda vänskap växer sakta fram trots deras stora olikheter och olika förväntningar på Istanbul och livet. Lia är i övre medelåldern, hon är strikt och kunnig medan Achi är ung, energisk och nyfiken på livet och är redo att göra vad som helst för att slippa livet i en georgisk by. Dynamiken mellan dessa två är magisk och spännande. De skildras mycket mänskligt och med djup i karaktärerna, både är så mycket mer än vad de kan verka vid en första anblick. En gammal tant kan vara duktig på att dansa, en mjuk ung man kan vara mogen och beskyddande.

I Istanbul möts de av en stad som spritter av liv och färger, av fattigdom sida vid sida med rikedom, med gatubarn och katter överallt. Achis adress till Tekla tar dem till bakgator där transkvinnor lever. Men att hitta någon som inte vill bli hittad är inte lätt och ännu svårare är det för den som inte kan göra sig förstådd på turkiska.

Parallellt med att vi följer Lia och Achi får vi följa transkvinnan Evrims äventyr. Evrim är en advokat som kämpar för transpersoners rättigheter. Hon har lärt sig att ta sig fram i en värld av fördomar. Att Lia och Achis öden ska stråla samman  i ett möte med Evrim är förstås förutsägbart. Det är nog det enda som är förutsägbart i denna unika mästerliga hyllning till människors rätt att vara unika.

Under färden och sökandet möter de olika människor. Vi får en inblick i livet för många olika transpersoner genom Evrim och många av de som lever i denna del av staden. Vi får en inblick både i sammanhållning, vänskap och i svek och motgångar. När de strövar på dessa bakgator med myllret av färgstarka personligheter känner Lia att hon börjar komma närmare Tekla.

På ytan handlar det om att tillsammans söka efter Tekla men under ytan söker de egentligen mest sig själva. De söker sin plats i livet och respekt för sig själv och kanske förlåtelse.

Det är en vacker och samtidigt vemodig berättelse där vi får känna och se fattigdomen och utsattheten många lever under, både på Istanbuls bakgator och georgiska byar. En film som känns långt in i hjärteroten. Unika människor möts och hittar en väg till sig själva, utspelad med storslagna vyer från Istanbul.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Istanbul, Levan Akin, Transkvinnor, Turkiet

Levan Akins nya film, Passage, får världspremiär i Berlin

17 januari, 2024 by Redaktionen

Passage. Foto: Haydar Taştan

Levan Akins nya film Passage får världspremiär på Berlins filmfestival, där den inviger Panorama-sektionen. Dessutom visas Andrej Tarkovskijs Offret, digitalt restaurerad av Svenska Filminstitutet, och Asta Kamma August är utsedd till Shooting Star.

Ett pressmeddelande berättar:
Levan Akin följer upp internationellt hyllade And Then We Danced med en gripande resa genom Istanbuls mest färgstarka bakgator. Lia, en pensionerad lärare från Georgien, har lovat att ta reda på vad som hände med hennes sedan länge försvunna systerdotter Tekla. Av sin granne, Achi, får Lia höra att Tekla kanske befinner sig i Turkiet och de beger sig dit för att hitta henne. I Istanbul möts de av en livligt vacker stad fylld av kopplingar och möjligheter. Men att hitta någon som inte vill bli funnen är svårare än vad de tror. Tills de träffar Evrim, en advokat som kämpar för transrättigheter. När Lia, Achi och Evrim undersöker staden tillsammans, känns det som att de kommer Tekla närmare.

– Vilken otrolig ära att filmen får möta en publik för allra första gången som invigningsfilm i Panorama-sektionen på årets Berlinale! Att ge liv till denna berättelse, dess rollfigurer och teman har inneburit flera svåra och unika utmaningar, vilket gör detta desto mer meningsfullt. Jag ser mycket fram emot att presentera filmen i Berlin och jag hoppas den kommer att nå många människor, säger Levan Akin.

Passage är skriven av Levan Akin och producerad av Mathilde Dedye / French Quarter Film, i samproduktion med Adomeit Film (Danmark), Easy Riders Films (Frankrike), Bir Film (Turkiet), 1991 Productions (Georgien) samt svenska RMV Film och Sveriges Television. Filmen har fått produktionsstöd av Svenska Filminstitutet, långfilmskonsulent Hanna Lejonqvist, och stöd från bland andra Eurimages och Konstnärsnämnden. I de tre huvudrollerna ser vi Mzia Arabuli, Lucas Kankava och Deniz Dumanlı.

Filmen får svensk biopremiär 22 mars 2024.

Levan Akin långfilmsdebuterade med Katinkas kalas (2012) som fick internationell premiär på Tribeca Film Festival. Uppföljaren Cirkeln (2015) blev trefaldigt Guldbagge-nominerad. Akins stora genombrott kom med internationellt hyllade And Then We Danced (2019), som hade världspremiär i Cannes, fick sju Guldbaggenomineringar och vann fyra, bland annat för Bästa film och Bästa manus. De senaste åren har Levan Akin regisserat tv-serier som SVT:s Deg och AMC:s Interview with the Vampire.

Fler svenska inslag på Berlins filmfestival
I sektionen Berlinale Classics visas Offret (1986). Andrej Tarkovskijs sista film spelades in på Gotland och belönades med fyra priser – bland annat för Sven Nykvists mästerliga foto – vid filmfestivalen i Cannes. Filmen är digitalt restaurerad i 4K av Svenska Filminstitutet.

Som tidigare meddelats är Asta Kamma August årets svenska Shooting Star. Hon är utvald som en av tio unga och lovande europeiska skådespelare som presenteras för internationell press, publik och filmbransch under festivalen.

Arkiverad under: Film, Toppnytt Taggad som: Berlin, Levan Akin

Filmrecension: Cirkeln – nu ser jag fram emot de andra två filmerna i serien

19 februari, 2015 by Redaktionen

cirkeln

Cirkeln
Betyg 4
Biopremiär den 18 februari

Det känns på sätt och vis logiskt att Levan Akin valde att regissera denna första delen i Engelsforstrilogin; Cirkeln, baserad på boken med samma namn. Först debuterade han med långfilmen Katinkas kalas där en klick ur kultureliten umgås med en kvinna som varken klär eller för sig lika subtilt som de andra, och dessutom jobbar på ett tävlingsprogram på teve för personer som är hemma under dagtid. Hon passar verkligen inte in, och det uppstår krockar. Sedan gick han vidare till andra halvan av första säsongen av tv-serien Äkta människor där robotar (kallade hubbotar i serien) ersätter människan på många plan för att låta dem slappna av och njuta utav livet. En slags metafor för människans rädsla för bekvämlighet in absurdum där maskinen inte bara passar upp på människan utan vill upptäcka saker för sin egen skull. Även om det leder till konflikt mellan grupperna. Han må ha jobbat på andra projekt också, men det är i dessa verk en tydligt märker av de koncept Levan tycks jobba ypperligt utifrån.

I Cirkeln kombinerar Akin dessa två teman för att berätta om en period i livet som är tuff för många: tonåren, där isolation och utanförskap ofta skapar invärtes skavsår för de stillsamma lidande. Gruppen som handlingen kretsar kring påminner starkt om den i Breakfast Club, förutom att alla är tjejer här. Eller, så gott som. Med utanförskapet och metaforen (den här gången för mobbning) slår sig Levan in i Engelsforsgymnasiet där stora delar utav filmen utspelar sig. Där utspelar sig den mesta av dramaturgin, och det är även där vi lär känna karaktärerna på djupet. Ett självmord blir upptakten till några tjejers uppenbarelse av magi. De har varsina förmågor och färdigheter.

Det märks tydligt att filmen baseras på en ungdomsbok, språket och i vissa fall handlingsutvecklingen kan te sig väldigt förenklad men för den som är öppen för det kommer mötas av en riktig spänningsfilm med kvalificerade skräckscener mot slutet. Innan dess möts vi av populära personer som är elaka mot de mindre populära, som dock vägrar stå tysta och acceptera sina lotter i livet. Istället säger de ifrån, försöker kravla sig mot ytan och hålla sig flytande. Det är starka tjejporträtt som regissören anammar överför till filmen med fingertoppskänsla.

Karaktärerna är enkla att sympatisera med, som när en av dem använder sin magi för att göra sig populär bland personer som egentligen inte ens tycker om henne (där behovet av mänsklig kontakt i olika grader skriker högt direkt ur själen) eller när en annan vägrar se på när en kamratstödjare ljuger om hur hon stöttat en av personerna som tar livet av sig, och istället berättar om hur hon verkligen agerade. Det blir lite som Anna Odells Återträffen möter Stephen Kings Carrie (som filmatiserats ett par gånger, senast 2013 av Kimberly Peirce där Chloë Grace Moretz axlar huvudrollen). En perfekt kombination för att prata om mobbning och psykiskt illamående bland unga. Vissa saker må tas upp på alltför låg nivå, som ätstörningar, men på det stora hela är det en bra film som under alla lager utav magi och fiender bortom det jordiska handlar om mobbning och därför påminner inte så lite om Låt den rätte komma in (såväl boken som filmen). Vilket inte är dåligt i sig. Tvärtom. Nu ser jag bara fram emot de två andra filmerna för att få veta hur det går.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Cirkeln, fantasy, Filmrecension, Levan Akin, Scen

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in