• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Filmrecension: En oslipad diamant – en smart genomförd skildring av kampen för att bli rik på sitt utseende

8 januari, 2025 by Rosemari Södergren

En Oslipad Diamant
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 januari 2025
Regi och manus Agathe Riedinger

Skönhet är det viktigaste. Det är 19-åriga Liane helt övertygad om. Hennes mantra för livet lydar: ”Den som är vacker har makt. Makt ger pengar.” Hennes liv och syfte och mål med livet är domineras av drömmen om det perfekta utseendet där smink, kläder och modifiering av den egna kroppen har blivit meningen med livet.

Liane bor i landsortshåla i södra Frankrike och hon lever under fattiga förhållande. Hon bor med sin mamma och sin lillasyster och de kan kategoriseras som ”white trash”. Mamman är arbetslös och har inte betalat hyran på fyra månader så de kommer att bli utslängda och bostadslösa vilken dag som helst. Hela Lianes liv har varit utsatt och fattigt. Ett par år har hon till och med varit bortlämnad hos en fosterfamilj för att hennes mamma inte kunnat försörja henne. Men kan ändå hålla sig med dyrt smink och dyra hudvårdskrämer och glittrande högklackade skor och kortkortkorta kjolar. Hon stjäl nämligen. Liane är ganska duktig på att stjäla. På något sätt har hon till och med lyckats skaffa pengar för plastikoperationer. Hennes bröst är opererade för att vara större och att läpparna får fillers syns lång väg.

Det viktigaste för Liane är att få så många följare som möjligt på sociala medier. Hon har 10.000 följare så hon är inte riktigt den influencer hon vill vara. Men så kommer ett telefonsamtal. Liane har kanske fått en väg bort från småstadstillvaron och kanske kan hon bli berömd och rik. Hon har kallats till en första intervju för att få provspela för dokusåpan ”Miracle Island”. Om hon blir utvald kommer hon att få många fler följare på sina sociala medier och hon kan bli välbärgad och få den framgång hon drömmer om.

För mig är det obehagligt att se en människa som så totalt hyllar tanken och idéen att utseendet är det viktigaste, ja till och med det enda viktiga. Det är obehagligt att se hur människor inte kan acceptera sig själva utan måste operera sin kropp efter skönhetsideal från sociala medier. Att det som ger människor deras värde är märkeskläder och ett sexigt, snyggt utseende.

Det är skickligt berättat och vi får en osminkad socialrealistisk skildring av en tonårsverklighet. Det är bra gjort men jag är kluven. Liane lurar sig själv och har mycket ilska och ångest i sitt undermedvetna som bubblar och pressar på. Det finns inte mycket som är äkta på henne. Bröst och läppar har förstorade genom inplantat och hon går klädd för att på alla sätt stryka under att hon är sexig med shorts eller kjol som är så kort att hon nästan inte döljer något. Men samtidigt är hon inte alls intresserad av att ha sex, så hon är rätt stark ändå.

När beskedet från dokusåpan dröjer och Liane redan har spridit det överallt att hon varit på intervju är hon på bristningsgränsen att explodera.

Handlingen följs av dramatisk musik med stränginstrument. Många scener är filmade på ett medvetet skakigt sätt och med bildsnitt som om det vore filmade med mobiltelefon vilket förstärker intrycket av en amatörmässig tonårig som vill vara influencer men inte har råd med proffsig utrustning. En oslipad diamant är filmmässigt annorlunda, intressant och ger mycket att prata om och fundera kring. Utseendefixering, vad som är värt mest i livet, vad som uppmärksammas, influensers och traditionella mediers samverkar och beroende av varandra.

Vill inte berätta slutet för det förstör nog något av upplevelsen för den som ser filmen. Men slutet finns det mycket att diskutera kring. Att jag inte ger den högre betyg än 3 beror på att den samtidigt gör mig ledsen och deprimerad över att ett liv så totalt inriktat på ytliga värderingar härskar runt om i världen.

Det är en väldigt smart och konsekvent utförd filmberättelse och den utmanar fördomar. Det finns många filmer där unga män tränar stenhårt för att bli vinnare i boxning eller löpning eller någon annan sportslig kraftmätning. Det finns filmer om små pojkar som älskar att dansa och som inte ger sig trots omgivningens motstånd. Nu är det en ung tonårskvinna som envist hänger fast vid sin dröm: att bli berömd och rik för sin skönhet. Och för att vara snygg och vacker formar hon sin kropp efter de ideal som uppenbarligen styr världens skönhetsideal.

I Cannes 2024 visades EN OSLIPAD DIAMANT som del av festivalens huvudsektion och tävlade om en guldpalm. Under Stockholms filmfestival fick huvudrollsinnehavaren Malou Khébizi pris som bästa kvinnliga skådespelare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokusåpor, Filmkritik, Filmrecension, Plastikoperationer, Utseendefixering

Filmrecension: Min mormors miljoner – en ny oemotståndlig filmstjärna har stigit fram

5 januari, 2025 by Rosemari Södergren

Min mormors miljoner
Betyg 4
Svensk biopremiär 10 januari 2025
Regi Pat Boonnitipat
I rollerna Pongsatorn Jongwilak, Putthipong Assaratanakul, Sanya Kunakorn, Sarinrat Thomas, Usha Seamkhum
Originaltitel Lahn mah

En ny oemotståndlig världsstjärna har stigit fram: Putthipong Assaratanakul som spelar huvudpersonen M är helt fantastisk. Vi kommer att få se honom i många filmer framöver. Han är så charmig. Tillsammans med Usha Seamkhum som spelar hans mormor Mengju bildar han ett enastående filmpar i denna varma film om sorg, om relationer, om livet och vänskap över generationer.

M är en ung man i Thailand, en kines-thailändare, kallar han sig. Han och hans släkt har kinesiskt ursprung och firar olika kinesiska högtider och traditioner, som kinesiskt nyår till exempel. M hoppade av skolan för att bli live-gamer, det vill säga att han spelar tv-spel med publik online. Det går inte så jättebra. Han tjänar inte de stora pengarna som han drömmer om. En vän till honom som också är hans kusin heter Mui (spelas av Tontawan Tantivejakul). Hon är sjuksköterska men istället för att ta arbete på ett sjukhus sköter hon om sin farfar som är gammal och sjuk. När farfadern dör ärver hon hans hus som hon kan sälja för en stor summa pengar.


Mui inspirerar M. När Ms mormor blir sjuk i svår cancer tar han vara på chansen att flytta in till sin mormor och ta hand om henne, men förhoppningen att han ska få ärva hennes hus. Nu visar det sig att M inte är ensam om att ha den idén, att kämpa för att bli arvtagare. Hans mamma har två bröder som också vill ha en stor del av kakan.

Vi får en inblick i det thailändska samhället både när det gäller lagar för arv och hur behandling med cellgift mot cancer kan gå till. M följer med sin mormor till hennes cellgiftsbehandlingar. Det är dyrt att få den behandlingen, där ser vi en stor skillnad mot svensk sjukvård där alla som blir cancersjuka har rätt till den behandlingen utan kostnad. En stark och berörande bild är när M och hans mormor kommer till sjukhuset för behandlingen. Där vimlar av människor som ska ha behandling och de måste köa. Köandet går till så att var och en som vill en plats i kön ställer sina skor i kön. Så där ringlar sig en lång rad med skor på golvet.

Filmen skildrar människor som de är och även om det är annat land med en annan kultur är i Sverige kan vi nog alla känna igen oss och andra i karaktärernas beteenden. Mormodern har ett jobbigt val att göra: vem ska hon låta ärva hennes hus? Ska det barn som mest förtjänar det få huset eller den som mest behöver det? Vem ömmar hennes hjärta mest för?

Min mormors miljoner är en stark film som känns i hjärtat och som jag hoppas många ser.

Svenska riksdagen borde se denna film och dokumentären Human Forever så politiker kan göra något för att förändra diskrimineringen av äldre som är så utspridd i Sverige.
Att Sverige är ett av världens mest åldersdiskriminerande länder är väl ett faktum. Då syftar jag på att äldre föraktas på många olika sätt. Jag tänker på en duktig journalistkollega som precis fyllt 40 år och som hade varit vikarie i elva månader på tidningen Expressen och rent ut fick veta av den ansvarige för anställningar att hen var mycket duktig men då Expressen inte nyanställer någon som fyllt 40 år kunde hen inte bli fast anställd. Jag har hört många som haft liknande erfarenhet från andra stora redaktioner i Sverige.
Human Forever är en dokumentär som skildrar hur äldre och dementa behandlas världen över. Den berör delvis samma tema som denna film.
Länk till Human Forever

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Cancer, Cellgiftsbehandling, Filmrecension, Fiolmkritik, Generation, Thailand

Recension av tv-serie: Genombrottet – engagerande true crime om släktforskning som metod att hitta mördare

4 januari, 2025 by Rosemari Södergren

Genombrottet
Betyg 3
Premiär på Netflix 7 januari 2025
Regi Lisa Siwe
I rollerna Peter Eggers, Mattias Nordkvist
Engelsk titel The Breakthrough

En true crime miniserie på fyra avsnitt om dubbelmordet i Linköping 2004. En åttaårig pojke och 56-årig kvinna mördades på öppen gata på morgonen i Linköping i oktober och fallet var länge oläst. Då det fortfarande var olöst efter 16 år skulle det börja överföras till kalla fall. Serien bygger på boken Genombrottet: Så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping, skriven av journalisten Anna Bodin och släktforskaren Peter Sjölund.

De första två avsnitten var rätt irriterande att se. De innehåller flera av de ingredienser i polisserier som ofta kan bli klyschor som att polismannen John (spelas av Peter Eggers), som leder utredningen jobbar så mycket att hans fru med nyfött barn flyttar hem till sina föräldrar. Hon ger deras förhållande då John alltid väljer jobbet i första hand. Han är så uppfylld av sin egen viktighet att han inte vågar ta pappaledigt för han tror inte att hans kollegor kan sköta utredningen lika bra som han. Det är verkligen en miss att inte kunna delegera, för egentligen kan nya ögon se saker som den som är inkörd på ett fall kan missa. Det kanske hade varit riktigt bra för fallet om han inte varit så uppfylld av sin egen viktighet. Fast serien utvecklar detta och gör en intressant vinkling av det till slut.

En annan klyscha som upprepas lite för ofta i olika kriminalserier är skildringen av anhöriga som är arga och besvikna för att mördaren inte hittats och som klamrar sig fast vid behovet av att mördaren hittas. Det är klart att alla vill att mördare ska gripas och lagföras. Men den som förlorats kommer inte tillbaka ändå. Har man förlorat ett barn är trösten att mördaren åker fast ganska liten.

Fallet lyftes fram stort i svenska massmedier då det var ett totalt meningslöst vansinnesdåd då en åttaårig pojke dödats och en äldre kvinna som försöka hjälpa pojken dödas. När det sedan kunde lösas på grund av släktforskning blev det mycket uppmärksammat.

Seriens största stora behållning är karaktärernas och speciellt Johns utveckling eller åtminstone hur han kommer till insikt om sig själv, vem han är och vad hans handlingar och ickehandlingar och prioriteringar får för konsekvenser. Seriens största behållning är Mattias Nordkvist som spelas släktforskaren. Mattias Nordkvist är alltid bra, tänker jag. Jag blir alltid imponerad av hans rollprestationer.

Under ytan bubblar en tanke när jag ser serien. Om fallet hade haft en utredare från början som inte ansåg sig själv vara bäst och som kunde lyssna på andra och till och med kunde ta pappaledig ibland och låta andra ta ansvar utredningen: skulle fallet kanske kunnat ha lösts långt tidigare? Är den ensamma polismannen en konservativ idé som står i vägen för framgång i att lösa brott?

Miniserien är engagerande och intressant och serieskaparna får ihop berättelsen bra.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier

Filmrecension: Flykt och Drömmar – tragikomisk roadmovie som är tragisk och sorglig – den gör mig mest ledsen

2 januari, 2025 by Rosemari Södergren

Flykt och Drömmar
Betyg 2
Svensk biopremiär 10 januari 2025
Regi Kaisa El Ramly

En tragikomisk roadmovie som är betydligt mer tragisk än komisk. Jag tycker det är svårt att hitta något som är humoristiskt överhuvudtaget. Om det i någon scen är något som är lite roligt är det inte med någon värme utan det är bedrövligt och mörkt. Ja det är mer absurt och brutalt och av och till plågsamt.

Nio människor och en lösspringande hund tar sig fram längs en väg i östra Finland under en sommardag. Där är ett äldre par som spelar en slags teater för sig själv på väg till den plats där deras dotter dog för ett år sedan. De spelar upp en teater för sig själva som ingår i deras sorgbearbetning. Ja sorg kan ta många uttryck och förlusten av ett barn gör ont, djupt in i människor. Ett annat par vi får följa är två artister som är på väg för att uppträda och de har varit kollegor och vänner längre. Fast vänskapen visar sig vara mer falsk. Där är två medelålders systrar som bråkar och är så egoistiska och självcentrerade att de inte ens bryr sig att hjälpa en hund som de kör på. Ett problem med filmen är att dessa sex människor och hunden och ytterligare några karaktärer aldrig kommer oss nära, det är för många berättelser på en gång. Som en krydda över alltihop syns en mystisk äldre man som liftar, iklädd den fulaste brun-rutiga kostym som tänkas kan. Första Halvan av filmen upplevde jag ändå som lovande. Om det hela hade sytts ihop på ett annat sätt kunde filmen blivit mycket bra.


Filmen tar upp existentiella frågor och borrar kring tankar om livets mening och döden, men på ett sätt att jag inte riktigt blir engagerad, trots att det är ämnen som jag ofta kan uppskatta när filmer tar upp. Jag blir mest bara bedrövad och upplever mycket som klichéer. Den har några engagerande scener men som helhet är berättelsen för rörig och det är alltför många trådar som inte följs upp och dessutom är det mest lite för sorgligt – jag blir ledsen av denna film.

Duktiga svenska Ingela Olsson är med i en roll. Hon är som alltid bra, vilken roll hon är gör blir det något bra av den. Flera duktiga finska skådespelare är med och en fin hund – men det hjälper inte när handlingen far iväg åt alldeles för många håll och berättelsen både gör mig sorgsen och rejält arg.

Det är en sådan där finländsk film som är så jättesorglig att jag redan nu kan säga att den kommer att hyllas av andra filmkritiker.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Skäms Sollentuna och skäms Stockholm: Öppet brev till Sollentunas och Stockholms makthavare

2 januari, 2025 by Rosemari Södergren

Skäms Sollentuna. Skäms Stockholm.
Så här skräpigt ser det ut på fotbollsplanen femton meter från bostadshus efter nyårsafton.
Först med bifall och stöd från er makthavare roar sig folk med att smälla raketer som stör djur, skrämmer otaliga hundar, katter och hästar, och hindrar människor som ska upp och jobba att sova. Och ovanpå det orkar dessa fyrverkeri-marodörer inte att plocka upp efter sig – utan det får bostadsområdena betala genom att höja hyror och avgifter för att betala städare. Dessutom är det väl ändå inte tillåtet att smälla av raketer så nära bostäder? Men polis lyser med sin frånvaro, förmodligen för att ni som är makthavare inte bryr er om hur detta buller förstör så mycket.

Så länge makthavare inte bryr sig om hur illa så många mår av dessa fyrverkerier är det uppenbart att samhället inte kommer att kunna ta itu med klimatfrågorna eller gängkriminnaliteten heller. Ett samhälle där makthavare inte bryr sig om alla som mår dåligt av fyrverkerierna kommer inte att kunna förändra något annat problem heller.

Tyvärr är svenska kommuner långt från att ha en djurvänligt eller klimat- och miljövänligt nyårsfirande. Tvärtom är det vanligt runt om att personer sätter igång och smäller bullrande smällare och fyrverkerier flera veckor före nyårsafton och fortsätter efter nyår. Utan att polis på något sätt ingriper. För även om en del kommuner som Sollentuna och Stockholm inte ens är med på panglistan och alltså inte ens gör det minsta emot detta finns det en del regler och lagar som gäller i hela Sverige.

Det här är vad som gäller:
Du ska ha fyllt 18 år för att köpa, inneha och använda fyrverkerier. Fyrverkerier som polisen anträffar hos personer under 18 år kommer att beslagtas och förstöras. Smällare och fyrverkerier med knall som främsta effekt är som huvudregel förbjudna och får inte användas eller säljas utan särskilda tillstånd.

I Sverige måste du vara 18 år för att köpa eller använda utomhusfyrverkerier. För att få skjuta smällare eller raketer med pinne i Sverige måste du även ha tillstånd och utbildning.

Dessa regler bryts emot varenda minut fram till någon vecka eller två efter nyår. Och finns det ens någon polis som bryr sig om att koll på detta?

Det finns dock några kommuner som är betydligt bättre än Sollentuna och Stockholm. En eloge till de kommuner som till skillnad från Sollentuna och Stockholm har skrivit under panglistan som begränsar en del av detta smällande i alla fall. Här kan du läsa om panglistan och se vilka kommuner som är med och alltså bryr sig lite om er sina invånare än Stockholm och Sollentuna, som väl förmodligen mest vill gynna affärsföretagare som säljer fyrverkerier: Panglistan: https://djurensratt.se/nyheter/panglistan-2024

Om det finns något politiskt parti som vill begränsa fyrverkerier och smällare och på allvar vill minska lidandet för djur och natur och klimat ska jag kämpa allt jag kan för att få röster till det partiet. Allt för att minska makten för alla de politiker som inte bryr sig. Kanske till och med få bort de som inte bryr sig från makten. Det vore något att fira.

En viktig fråga är också varför polis inte gör något mot alla som uppenbarligen bryter mot lagar och smäller av bullrande raketer utan tillstånd? Resonerar polis som att det är viktigare att de fokuserar på gängkriminella? Eller hur resonerar det? Men nu är jag säker på att om polis inte bryr sig om när människor bryter mot lagar så ökar det brottsligheten. Utan tvekan. Kan man bryta mot en lag så är det lätt att fortsätta bryta mot fler lagar.

Från MSB:
För att skjuta fyrverkerier på nyår och andra allmänna högtider behöver man vanligen inte tillstånd om det inte innebär någon särskild olägenhet eller risk. Däremot ska man ha tillstånd för större fyrverkerier i närheten av bebyggelse och där större folkmassor befinner sig.

Smällare är tillståndspliktiga
Smällare är en pjäs som har en kraftig knall som främsta effekt. Sedan 2002 krävs det tillstånd för att skjuta smällare i Sverige och sedan 2015 krävs också särskild utbildning. Det är heller inte tillåtet att i Sverige skjuta smällare som köpts utomlands om man inte har tillstånd, även om de i vissa länder får köpas fritt.

Raketer med pinne är tillståndspliktiga
Sedan 2019 måste du ha tillstånd och särskild utbildning för att få skjuta raketer med styrpinne.

Arkiverad under: Krönikor, Toppnytt Taggad som: Djurens rätt, Fyrverkerier, Panglistan, Sollentuna, Stockholm

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1197
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Passenger Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Axel Sondén & … Läs mer om Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Rick Astley Gröna Lunds stora scen, … Läs mer om Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Miroirs nr 3 - En båt på oceanen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Lunds universitet satsar på teater – nu … Läs mer om Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in