Genombrottet
Betyg 3
Premiär på Netflix 7 januari 2025
Regi Lisa Siwe
I rollerna Peter Eggers, Mattias Nordkvist
Engelsk titel The Breakthrough
En true crime miniserie på fyra avsnitt om dubbelmordet i Linköping 2004. En åttaårig pojke och 56-årig kvinna mördades på öppen gata på morgonen i Linköping i oktober och fallet var länge oläst. Då det fortfarande var olöst efter 16 år skulle det börja överföras till kalla fall. Serien bygger på boken Genombrottet: Så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping, skriven av journalisten Anna Bodin och släktforskaren Peter Sjölund.
De första två avsnitten var rätt irriterande att se. De innehåller flera av de ingredienser i polisserier som ofta kan bli klyschor som att polismannen John (spelas av Peter Eggers), som leder utredningen jobbar så mycket att hans fru med nyfött barn flyttar hem till sina föräldrar. Hon ger deras förhållande då John alltid väljer jobbet i första hand. Han är så uppfylld av sin egen viktighet att han inte vågar ta pappaledigt för han tror inte att hans kollegor kan sköta utredningen lika bra som han. Det är verkligen en miss att inte kunna delegera, för egentligen kan nya ögon se saker som den som är inkörd på ett fall kan missa. Det kanske hade varit riktigt bra för fallet om han inte varit så uppfylld av sin egen viktighet. Fast serien utvecklar detta och gör en intressant vinkling av det till slut.
En annan klyscha som upprepas lite för ofta i olika kriminalserier är skildringen av anhöriga som är arga och besvikna för att mördaren inte hittats och som klamrar sig fast vid behovet av att mördaren hittas. Det är klart att alla vill att mördare ska gripas och lagföras. Men den som förlorats kommer inte tillbaka ändå. Har man förlorat ett barn är trösten att mördaren åker fast ganska liten.
Fallet lyftes fram stort i svenska massmedier då det var ett totalt meningslöst vansinnesdåd då en åttaårig pojke dödats och en äldre kvinna som försöka hjälpa pojken dödas. När det sedan kunde lösas på grund av släktforskning blev det mycket uppmärksammat.
Seriens största stora behållning är karaktärernas och speciellt Johns utveckling eller åtminstone hur han kommer till insikt om sig själv, vem han är och vad hans handlingar och ickehandlingar och prioriteringar får för konsekvenser. Seriens största behållning är Mattias Nordkvist som spelas släktforskaren. Mattias Nordkvist är alltid bra, tänker jag. Jag blir alltid imponerad av hans rollprestationer.
Under ytan bubblar en tanke när jag ser serien. Om fallet hade haft en utredare från början som inte ansåg sig själv vara bäst och som kunde lyssna på andra och till och med kunde ta pappaledig ibland och låta andra ta ansvar utredningen: skulle fallet kanske kunnat ha lösts långt tidigare? Är den ensamma polismannen en konservativ idé som står i vägen för framgång i att lösa brott?
Miniserien är engagerande och intressant och serieskaparna får ihop berättelsen bra.