• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Filmrecension: Kallt spår – spännande, djupt berörande och ger många tankar och känslor

28 januari, 2025 by Rosemari Södergren

Kallt spår
Betyg 4
Svensk biopremiär 31 januari 2025
Regi Jonathan Millet

En spännande berättelse som också ger många tankar och känslor. En djupt berörande berättelse som bygger på verkliga händelser och som får en extra fördjupad betydelse nu när diktatorn Assad är störtad från Syrien. Hur det blir framöver är förstås omöjligt att veta. De som fick Assad att fly är en grupp som har rötter i en terrororganisation och vars ledare nyligen uppmärksammades stort då han vägrade att de en kvinnlig politiker från Tyskland i hand. Men det har inte med denna film att göra. Inte helt, i alla fall, fast det vi vet idag påverkar hur vi ser filmen, förstås.

Huvudpersonen, Hamid, är en ganska ung man från Syrien som har lämnat allt bakom sig för att jaga krigsförbrytare. I Syrien har han förlorat sin fru och sin lilla dotter och han själv har suttit fängslad och torterad i ett av diktator Assads ökända fängelser. Nu är Hamid med i en hemlig organisation där medlemmarna tar sig fram i Europa för att hitta krigsförbrytare, hitta medlemmar från regimen eller fängelsevakter som grymt torterat och dödat personer som inte hyllade Assad.

Organisationen han är med i är mycket välorganiserad. All kommunikation sker via chatt-grupper och de använder pseudonymer. Om någon behöver resa någonstans kan gruppen smidigt ordna falska pass. När de hittat en krigsförbrytare och är säkra på att de hittat rätt person så kan gruppen antingen se till att personen tas till rättegång eller besluta att själva avrätta krigsförbrytaren.

Hamid har egentligen först registrerat sig som asylsökande i Tyskland men i sin jakt på en särskild krigsförbrytare han han tagit sig till Frankrike. Det är på sätt och vis lite skrämmande. EU-länderna har en överenskommelse om att den som söker asyl ska göra det i det land där han/hon/hen först kommer. Nu fungerar väl inte den överenskommelsen särskilt väl. Det finns förstås flera anledningar till sådana regler. Alla som söker asyl har inte flyktingskäl och frågan är också om alla länder har resurser att ta emot vem som helst? Det är inte lätta frågor. Ska den som söker sig till Europa för att kunna skapa sig en bättre framtid fritt kunna välja vilket land han/hon/hen ska få permanent uppehållstillstånd i? Det som slår mig starkt när jag ser denna film är att precis som denna hemliga grupp kan skaffa falska identiteter till sina medlemmar så kan diktaturer göra likadant. Det finns exempel på hur diktaturen i Iran har skickat ut spioner för att leta upp regimmotståndare utomlands och avrättat dem. Ryssland har gjort likadant. Så det är med kluvna känslor jag förstår hur denna grupp jobbar. Men om de inte gjorde så: hur skulle krigsförbrytare bli hittade annars? Filmen sätter igång många tankar.

Adam Bessa spelar Hamid. Han har i stort sett samma mycket ledsna uttryck i såväl ansikte som kropp filmen igenom. Det syns att han bär en djup och tung sorg. Det är trovärdigt även om det är tungt att se.

Kallt spår är en stark film som berör på flera plan. Den är spännande och samtidigt skildrar den något högst realistiskt och verkligt. Det är sorgligt och bedrövligt att världen är sådan att en sådan hemlig grupp behöver finnas. Filmen var öppningsfilm på Kritikerveckan i Cannes 2024 och jag tror ingen kan se den utan att bli berörd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: Vänd tillbaka av Harlan Coben – spännande men långt från min vardag

28 januari, 2025 by Rosemari Södergren

Vänd tillbaka
Författare Harlan Coben
Serie Myron Bolitar
Utgivningsdatum 2025-01-09
Förlag Bookmark Förlag
Översättare Jan Risheden
Originaltitel Think Twice
ISBN 9789189889712

Harlan Coben är en författare som verkligen kan skriva spännande berättelser. Flera av hans thrillers av blivit tv-serier på Netflix och fler är på gång. Också denna thriller lär bli filmatiserad så småningom. Kanske inte som ensam utan att den slås samman med fler om Myron. Myron Bolitar är huvudpersonen i flera av Cobens böcker.

Myron Bolitar som tidigare varit idrottsman jobbar som agent för framstående idrottare. Tre år tidigare deltog han vid begravningen av sin klient, den välkände baskettränaren Greg Downing. Greg och Myron hade en slags konkurrens-vänskap, både på sportarenan och det blev så också när det handlade om relationer. När Greg dog rörde det upp många känslor och minnen i Myron. Men så får Myron besök av två FBI-agenter som påstår att de har bevis för att Greg lever, för de har hittar DNA-bevis från Greg på två mord. Greg är nu efterlyst, misstänkt för mord.

Myron har svårt att ta till sig att Greg skulle leva och att han dessutom skulle vara mördare. Myron berättar för sin vän Win. Win är stenrik och hjälper Myron att söka Greg.

Självklart är boken välskriven, spännande och underhållande. Det är en sådan bok jag som läsare slukar och läser direkt och inte vill lägga undan. Men jag erkänner att den är mer underhållande än att den säger mig något om livet. Det är svårt att identifiera sig med människor som är så stenrika som Win att de har privata helikoptrar och privatflygplan och teknisk utrustning i klass med vad CIA och FBI har. Myron och ännu mer Win är vältränade och nästan som superhjältar. Så direkt engagerande är berättelsen inte. Men det är en klurig thriller helt i Harlan Coben-klass.

Om Harlan Cobens utgivning:
Harlan Cobens spänningsromaner har sålt i över 80 miljoner exemplar, publi­cerats på 46 språk och toppat bästsäljarlistor världen över. Han är den första författaren som tilldelats samtliga av de tre litterära utmärkelserna Edgar Allan Poe Awards, Antho­ny Awards och Shamus Awards. Flera av Cobens böcker har blivit hyllade Netflix-serier, bland andra The Stranger (Främlingen), Fool Me Once (Sanningen) och Missing You (Saknar dig).

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Harlan Coben, Thriller

Teaterkritik: Staffan & August – ett drömspel i pannkakan

21 januari, 2025 by Rosemari Södergren

Staffan & August
Bearbetning, regi och scenografi Anna Pettersson
Ljus och musik Gustave Lund
Koreografi Catharina Allvin
Kostymstöd Lotta Borgman
Medverkande Anna-Karin Håkansson och Miriam Oldenburg
Premiär på Strindbergs Intima Teater 20 januari 2025

Ett underbart, underhållande och klurigt möte mellan Staffan Westerberg och August Strindberg. Tiden bara sprang iväg. Detta lite drömska puzzel, eller snarare potpurri, av kända delar av verk av Staffan Westerberg och August Strindberg är som en slags kärleksförklaring eller hyllning till deras storartade kreativitet. Föreställningens minus är att tiden bara sprang iväg. Knappt hade det börjat så var det slut. Föreställningen är knappt en timme och för min del skulle jag gärna se ytterligare ett avsnitt. Eller ännu fler. Det är klart att det inte på något sätt är någon djupdykning i varken Strindberg verk eller Westerberg. Det är inte ens möjligt att få med essensen, men Anna Pettersson, regissör och scenograf, som bearbetat text och framträdande har fått fram ett levande möte mellan dessa stora mäns scenkonst.

Staffan Westerberg föddes 1934 och August Strindberg tog 1912 så dessa två ytterst kreativa och skapande personer har inte träffats i vår fysiska existens, men i denna föreställning möts deras tankar och verk på ett poetiskt och fantasi-eggande sätt.

Allt på scen samverkar, in i minsta detalj. Anna-Karin Håkansson kommer in på scen, eller snarare nästan snubblar och förklarar att hon är vilse. På fötterna har hon, förstås, ullstrumpor, med hål i eftersom de är second-hand. I ansiktet har hon mustasch och buskiga, stora ögonbryn som gör att hon ser ut som August Strindberg. Redan från första sekund är de representerade: Westerberg och Strindberg. Tillsammans med Miriam Oldenburg som sidekick och som spelar dragspel är de två duktiga och fyller hela scenen med sin närvaro.

Strindberg föddes 22 januari 1849 så premiären hölls dagen före hans födelsedag. Jag tror att han skulle varit mycket road av denna föreställning där hans verk får möta Westerbergs. Liksom Strindberg var både hyllad och kritiserad har Westerberg också mött både mycket beröm men också fått utstå att bli ifrågasatt. Jag tror de skulle ha en hel del att samtala om i samband med denna föreställning. Anna Pettersson låter Staffan Westerbergs och August Strindbergs texter diskutera med varandra, fördjupa varandra och något nytt skapas. På teaterns hemsida berättas att Staffan Westerberg ofta använt Strindberg som en inspirationskälla och ibland även utgått från hela verk.

En härlig, roande och underfundig timme med Staffan Westerberg och August Strindberg i fokus med två duktiga artister på scen som för min del gärna får ha ett avsnitt till. Som tv-serier har nu för tiden: en säsong och fyra avsnitt eller sex avsnitt eller tio avsnitt. Nog finns det material nog för det. Ett underbart drömspel i pannkakan.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Anna Pettersson, August Strindberg, Scenkonst, Staffan Westerberg, Strindbergs Intima Teater, Teaterkritik

Teaterkritik: Spöket på Canterville – både spännande och hjärtevärmande

19 januari, 2025 by Rosemari Södergren


Foto: Sören Vilks

Spöket på Canterville
Manus: Jenny Schöldt Olsén
Efter en novell av Oscar Wilde
Regi: Joel Kankkonen och Lars Otterstedt
Dramaturgi: Alexander Charlamov
Scenografi: Lotta Nilsson
Kostym: Tanja Honkanen
Mask: Linda Sandberg
Ljus: Charlie Åström
Komposition: Erik Hedin och Marius Varhaugvik
Avatardesign: Esther Ericsson
Animation: Tibo Van Hoorebeke
Koreografi: Camilo Ge Bresky
Medverkande Jamila Ouahid, Robert Fransson, Johan Kankkonen, Mette Marqvardsen
Premiär i Hallunda 19 januari 2025 och därefter går den ut på turné runt om i Sverige

En helt underbar spökhistoria för hela familjen – och då menar jag inte bara för alla åldrar utan för både hörande och döva – ja på premiären fanns också dövblinda i publiken som hade tolkar till stöd för att kunna ta till sig föreställningen.

En ensamstående mamma med två tonårssöner, tvillingar, flyttar in i slottet Canterville. Mamman är döv liksom en av sönerna. De kommunicerar med teckenspråk men en skådespelare pratar med rösten, så vi som inte kan teckenspråk också förstår. Det fungerar fantastiskt bra. En av de roligaste spöken jag sett på scen. Spännande scenlösning, väl fungerande teknik för spök-avataren och duktiga skådespelare och en både spännande och hjärtevärmande spökhistoria.


Scenlösningen är smart och bygger en hel del på videoprojektioner som fångar atmosfären från ett spöklikt slott perfekt. I stora hallen finns två stora trappor på väggen projiceras några tavlor på personer som bott i slottet två-trehundra år tidigare.

Föreställningen bygger på Oscar Wildes novell och teamet bakom denna uppsättning har förvaltat berättelsen suveränt. Den är spännande men samtidigt komisk och talar till hjärtat. De två tonårspojkarna och deras mamma blir inte särskilt rädda när spöket dyker upp. Spöket har inte hängt med i tiden och spökets sätt att försöka skrämmas med är ohyggligt omodernt.

Spöket är en jättestor 3D-animerad live-avatar om kan kommunicera både via teckenspråk och talad svenska. Spöket spelas av Jamila Ouahid som är enastående duktig. Ja hela ensemblen får stående ovationer av mig.


Föreställningen produceras av Riksteatern Crea som är en föregångare i att producera scenkonst på teckenspråk. Det är underbart hur den teckenspråkiga avataren interagerar live med fysiska skådespelare på scen och som det står i ett pressmeddelande blir denna scenlösning ett teknologiskt fenomen som förvandlar klassikern till en modern föreställning för hela familjen.

Joel Kankkonen, föreställningens regissör, säger:
– Pjäsens speglar de krockar som kan uppstå mellan gammalt och nytt. Det gammalmodiga spöket och de unga tvillingarna måste samsas på scen och upptäcker tillslut gemensamma värderingar som kärlek och gemenskap, vilket ger upphov till både skratt och eftertanke,

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Avatar, Döva, Dövblinda, Riksteatern, Riksteatern Crea, Spöke, Spöket på Canterville, Teckenspråk

Filmrecension: Garbo: Where did you go? – en gedigen dokumentär som ger en inblick i ett fascinerande liv

15 januari, 2025 by Rosemari Södergren

Garbo: Where did you go?
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 januari 2025
Regi Lorna Tucker

En fascinerande djupdykning i Greta Garbos liv. Hon föddes under enkla omständigheter i Stockholm och blev en av världens mest hyllade filmskådespelerskor – men drog sig tillbaka när hon stod på toppen av sin karriär. Varför? Jag är inte säker på att vi får något svar i dokumentären, jag är inte ens säker på att någon kan hitta svaret. Det finns inga enkla svar till vad människor gör. Men denna dokumentär bjuder in oss på en fascinerande resa genom delar av hennes liv.

Greta Garbo, född som Greta Gustafsson, var en av världens allra mest kända och hyllade filmskådespelare när hon på toppen av sin karriär drog sig undan. Hon slutade som skådespelare, hon drog sig undan från uppmärksamhet och försökte leva i skymundan. Det gick inte så bra att bli en anonym person, fotografer och journalister och allmänheten fortsätta att jaga henne. Varför drog hon sig undan?

Går det egentligen att få något svar på vad som drev henne till att ta sina beslut? I denna dokumentär berättar barn och barnbarn till vänner till henne. Men kan någon egentligen veta? Mycket material i filmen är fängslande och gripande, som brev hon skrev till bästa vännen Mimi Pollack när Greta Garbo som ung följde med filmregissören Mauritz Stiller till Hollywood för att göra karriär. Greta Garbo skrev brev där hon berättade hur hon längtade hem till Sverige.

Dokumentären har många berättelser om hennes ungdom och många foton och små filmklipp, bland annat från den första reklamfilmen hon deltog i för varuhuset PUB då hon bara var 15 år. Hon började arbeta på PUB som försäljare någon vecka innan hon fyllde 15 år.

Det är mycket som berättas i filmen som helt fångade min uppmärksamhet. Dokumentärens unika arkivmaterial är enastående. Men det finns delar av filmen som jag tycker inte hade behövts, som snarare sänker filmen något: bland annat flera scener med en ung vacker skådespelare med blond peruk som utstrålar hur konstgjord den är agerar som en form av nyhetsuppläsare eller undersökande journalist – det känns lite överflödigt och hade inte behövts. En annan överdrivet tydlig bild är kvinnan bakom en mask som ger känslan av att Edvard Munchs tavla skriet blandats med ansikten från en åldrad Garbo. Det är alltför övertydligt. Vi tittare torde vara uppmärksamma nog att förstå att Greta Garbo, liksom varenda människa, alltid mer eller mindre bär en mask och inte visade vem hon är eller var.

Jag hoppas och tror att denna dokumentär ska locka både ung och gammal, både den som har stort intresse för Greta Garbo och den som inte vet som mycket om henne. Hennes liv och hennes öde har mycket att säga och ger mycket att fundera på, inte minst i dagens värld där många unga kan få en stor publik snabbt genom sociala medier.

Jag tycker inte att vi fick något svar på varför hon drog sig undan. Men det tror jag ingen kan ge ett helt sant svar på och det är är nog inte regissörens ambition. Vad döljer sig inom människor? Dokumentären ger en djup inblick i hennes uppväxt och det är många foton och filmklipp både från henne som barn och tonåring och sedan i Hollywood som jag inte sett tidigare i andra sammanhang där hon porträtterats. Det är en gedigen dokumentär som ger en inblick i ett fascinerande liv. Samtidigt berättar filmen om hur pressande det kan vara att bli världskänd. Det är också en skrämmande berättelse om hur filmindustrin utnyttjar förmågor som den unga Greta Garbo.

Arkiverad under: Film, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Filmkritik, Filmrecension, Greta Garbo, Lorna Tucker

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1197
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Passenger Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Axel Sondén & … Läs mer om Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Rick Astley Gröna Lunds stora scen, … Läs mer om Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Miroirs nr 3 - En båt på oceanen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Lunds universitet satsar på teater – nu … Läs mer om Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in