Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Recension av tv-serie: House of Guinness

by

House of Guinness
Betyg 3
Premiär på Netflix 25 september 2025
Regi Tom Shankland och Mounia Akl
Skapad av Steven Knight, känd för Peaky Blinders

En fascinerande, lite annorlunda tv-serie om syskonrivalitet och om att växa upp stenrik och en dag behöva ta ansvar. Filmens berättelse startar 1868 då patriarken i familjen Guinness är död och det är begravning. De fyra vuxna barnen bråkar och tjafsar inför begravning och nästa dag, då testamentet ska läsas upp och de får veta vem eller vilka som får ärva rikedomarna och framför allt: vem ska få ärva bryggeriet. Det handlar om den mörka ölet Guinness som redan då hade hunnit bli berömt och gjort familjen Guinness stenrik.

Guinness startade 1759 när Arthur Guinness var 34 år gammal och lyckades få hyra ett gammalt fallfärdigt bryggeri i St. James Gate utanför Dublin för 450 kronor per år. Kontraktet skrevs på 9.000 år. Idag är hans öl känt över hela världen. TV-serien är
ett drama och en påhittat berättelse men den har delvis inspirerats av verkligheten. Patriarken som dött är Sir Benjamin Guinness död som var den tredje sonen till den andre Arthur Guinness och sonson till den första Arthur, som hade köpt St. James’s Gate Brewery år 1759. Han började arbeta med sin far i branschen i sena tonåren, utan att gå på universitetet, och från 1839 tog han ensam kontroll inom familjen. Från 1855, när hans far dog, hade Guinness blivit den rikaste mannen i Irland, efter att ha byggt upp en betydande exporthandel och genom att ständigt utöka sitt bryggeri.

Serien kretsar kring hans fyra vuxna barn: Arthur, Edward, Anne och Ben samt på en grupp Dublinkaraktärer och olika politiska fraktioner som stred om Irlands framtid. Det var en stor konflikt mellan de som ville fortsätta ha en union med Storbritannien och det som ville ha ett fritt Irland. Guinness ägare måste balansera mellan dessa olika viljor och grupperingar.

Serien är engagerande men känns lite konstig i sin helhet då karaktärerna framför allt agerar och talar som om de är från vår tid. Nutidskänslan förstärks av att musiken är modern med en hel del hiphop-influenser.

James Norton har en stor roll vid sidan av de fyra syskonen. James Norton är välkänd för många som följer brittiska tv-serier och han gör ännu en gång en bra roll-insats. För min del är det hans som är seriens största behållning. Jag är inte lika imponerad av de fyra syskonens roller. Tv-serien är bra men inte det mest nödvändiga att ägna tid åt. Det är svårt att riktigt känna engagemang för någon karaktär.

Filmrecension: The Great Lillian Hall – det går inte att värja sig

by

The Great Lillian Hall
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 september 2025
Regi Michael Cristofer

En djupt berörande film om att åldras och om liv och död och demens, att veta att man ska tappa sitt minne och bli alltmer hjälplös. Samtidigt en berättelse om teater, scenkonst och illusioner. Vad är verkligast? Teatern och berättelserna eller våra liv? Vad är viktigast?

Det är inte en film för den som vill underhållas, skratta och glömma livets verkliga innehåll. Det är inte en film för dem som vill blunda för det faktum att vi alla en gång ska lämna detta liv. Det är inte en film för den som vill bli påmind om vad sorg kan vara. Men det är en film om liv och om död och som låter oss fundera på och kanske ta ställning till vad som är allra viktigast.

Huvudpersonen, Lillian Hall ( spelas av Jessica Lange) är en stjärna på Broadways teaterscen. Hennes namn är stort och med henne i en stor roll vet teatern att publiken kommer. Nu repeterar Lillian Hall och övriga ensemblen inför en uppsättning av Körsbärsträdgården, Tjechovs sista verk, som hade premiär i januari 1904, bara ett halvår före hans död. Replikerna ur pjäsen får en extra fördjupning genom det som händer med Lillian Hall. Plötligt är hon inte lika säker på sina repliker. Hon kommer av sig och hennes humör och temperament blir konstigt. Sakta börjar regissör och övrig personal på teatern förstå att något inte är som det ska med Lillian Hall. Men hon själv försöker blunda för vad som händer. Ännu värre är det med hennes närmaste, hennes dotter, barnbarnet och svärsonen. De anhöriga är om möjligt ännu mer förblindade inför vad som håller på att ske.

Det är mycket stark och tankeväckande iscensättning av livet, livets gång och livslögner och sätter igång funderingar kring vad som är allra viktigast i livet och det är också en djupdykning i vad teater och all kultur betyder och kan betyga.

Till stor del är filmen sorglig och tragisk. Det går inte att värja sig, som tittare sugs vi in i Lillian Hall känslor och hur hon försöker lura sig själv och omgivningen. Det är en film som är så långt från ytlig underhållning det går att komma. Den kryper under skinnet och gör mig sorgsen. Så jag är lite splittrad. Jag är tagen av filmen och av flera strålande skådespelarinsatser som Jessica Lange i huvudrollen och Pierce Brosnan som
Ty Maynard. Brosnan gör väl alltid strålande insatser, han är en av de duktigaste brittiska skådespelarna.

Upplev Vadstena klosterkyrka år 1470

by

Hur såg Vadstena klosterkyrka ut år 1470? Och hur kan livet ha sett ut för de människor som levde i och kring den? Lördagen den 4 oktober invigs en ny fast utställning på Sancta Birgitta Klostermuseum, där besökaren kan kliva in i en unik rekonstruktion av kyrkorummet och möta tre historiska röster.

Ett pressmeddelande berättar:
I den interaktiva utställningen Tidens rum väcks historien till liv genom digitala projektioner, stämningsfull sång och levande berättelser baserade på verkliga levnadsöden. Besökaren väljer själv att uppleva kyrkan genom nunnan Ingeborg, prästen Magnus eller pilgrimen Kristinas perspektiv. Bild- och ljudlandskapet förändras därefter och leder in i personliga ögonblick ur det senmedeltida kyrkolivet.

– Det känns väldigt roligt att äntligen få inviga utställningen och låta besökarna uppleva den medeltida versionen av Klosterkyrkan, säger Sofia Kummel, enhetschef på Sancta Birgitta Klostermuseum.

Utställningen bygger på forskningsprojektet ”Det multisensoriska Vadstena kloster” (2016–2021), där forskare från Uppsala universitet, Linnéuniversitetet, Lunds universitet och Lunds tekniska högskola tillsammans återskapat kyrkorummet med hjälp av historiska källor, akustiska analyser, georadar och laserskanningar.

Tidens rum – en visualisering av Vadstena klosterkyrka 1470 invigs den 4 oktober kl. 16.00 och visas på Sancta Birgitta Klostermuseum tills vidare

Filmrecension: Vänner med hemligheter – en mörkare finländsk version av den italienska komedin

by

Vänner med hemligheter
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 september 2025
Regi Rike Jokela
Manus Juha Jokela
I rollerna Laura Birn, Hannu-Pekka Björkman, Pirjo Lonka, Malla Malmivaara, Joonas Saartamo, Pekka Strang, Jani Vola

En finsk version av den italienska komedin Vad döljer du för mig. Ett gäng medelålders vänner träffas över en middag och bestämmer sig för att leka en lek där mobiltelefonerna ska ligga på mitten av bordet och alla samtal ska höras med högtalaren och alla SMS ska läsas upp och alla bilder som kommer ska visas upp för alla. I den italienska Vad döljer du för mig som gick upp på svenska biografer 2017 var det en lättsam, rolig film som fick mig ganska glad även om resultatet av leken blev ganska trist för en del av deltagarna. I finsk version blir det betydligt mörkare. Det finska tungsinnet förändrar filmens energi märkbart. Den är också filmad i mycket med brunmurrigt mörka sättningar.

Den italienska förlagan har hittills fått minst 30 efterföljare runt om i världen. Det är intressant att jämföra hur olika eller lika människor i olika sammanhang och i olika länder reagerar på hemligheter som kommer fram. I denna finska version blir det väldigt mörkt. På ett sätt är det som ett deprimerande Bergman-drama. Alla deltagare tycks hålla upp en falsk fasad av dem de är och när en del av deras sanning blir synlig är det mycket ångest, mycket tydligt att de fastnat i ett liv de inte är lyckliga med och de söker i hemlighet annat i smyg, oftast sexuella relationer av olika slag.

Regissören, Rike Jokela, till denna finländska version, har fått ihop ett mycket bra gäng skådespelare. Ofta dröjer kameran sig kvar på deras ansikte och vi får läsa av och känna in deras känslor och tankar. På så sätt blir denna version mer krävande att se och inte lika lättsam som den italienska förlagan. Jag tänker att vilken man tycker bäst om beror nog på vilket stämning man befinner sig i och vilken situation man befinner sig i livet när man ser filmen. Det finns mycket att prata om kring hur människor beter sig när de inte vågar vara den de känner att de är.

Här är Kulturbloggens recension av den italienska Vad döljer du för mig?

Filmrecension: Min kära tjuv – ger välbehövligt hopp om människorna

by

Min kära tjuv
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 september 2025
Regi Robert Guédiguiani

En bedårande, förförisk, vacker och oemotståndlig berättelse om klassklyftor och relationer mellan människor. En film sim ger hopp och som vi kan behöva i dessa tider. Egentligen är filmen överdrivet snäll och många människor med hjärta och medkänsla. Det kan vara skönt att drömma sig bort i en sådan fantasi för att slippa se den girighet och det förtryck som de välbärgade och makthavare oftast står för, i Sverige i alla fall. Lite grann ger väl denna film lite hopp om mänskligheten. Välbehövligt i dessa tider.

Den franska regissören Robert Guédiguian återkommer än en gång till Marseille och som oftast dyker han ner i teman om klass, historia och mänskliga relationer. Huvudpersonen är Maria, en kvinna som närmar sig pensionsåldern. Hon arbetar som en hemhjälp åt äldre i Marseille. Hon har ett stort hjärta och mest av allt klappar det för hennes dotterson och för klassisk musik. Maria är generös och stöder dottersonen så han kan lära sig spela piano.

Men Marias lön räcker inte långt. Hon kan verkligen inte betala för det fina piano dottersonen behöver och inte för de privatlektioner han behöver för att kunna söka in till den finaste musikutbildningen. Och hennes man hjälper inte till särskilt mycket utan spelar mest bort sina pengar.

Maria har ett stort hjärta men det räcker för att betala allt hon behöver betala. Hon hittar sätt att ta för sig av de rika äldre som hon sköter om och gör allt för. Hon naggar lite, lite av deras överflöd. Men samhället och polis är inte konstruerade för att bry sig om varför människor stjäl. Jo det är klart att när det handlar om att som bankchef eller annat hög uppsatt chef sno åt sig bonusar, då är det fritt fram. Men inte för de små människorna utan makt och utan rikedom.

Min kära tjuv är ett lågmält och engagerande porträtt av en kvinna som balanserar på gränsen mellan överlevnad och skuld.

Filmens höga kvalitet vilar till stor del på de många duktiga skådespelarna. Ariane Ascaride briljerar som Maria – hon känns helt äkta i den rollen. En av de mångsidiga franska skådespelarna som alltid imponerar är Jean-Pierre Darroussin som är så suverän i rollen som den gamle mannen Robert Moreau.

Om du följer fransk film har du säkert sett en del mästerliga filmer tidigare av regissören egissören Robert Guédiguian. Några av hans kända verk inkluderar Marius & Jeannette (1997), som vann priset Louis-Delluc, samt Snön på Kilimanjaro (2011), Min dotter Gloria (2020) och La pie voleuse (Den tjuvaktiga skatan) (2024)