Häromkvällen var vi jag och min gode vän J och såg Batseba, på Kungliga operan i Stockholm. Operan bygger på Torgny Lindgrens bok med samma namn, men i en översättning till engelskan av Tom Geddes. Musiken är komponerad av Sven-David Sandström och librettot svarar Leif Janzon för. Operan sjungs på engelska.
Före föreställningen var vi på en kort introduktion som Stefan Johansson, operans chefsdramaturg, svarade för. Det var en rätt rolig genomgång, men som vanligt blev vi hänvisade till att köpa programbladet för att få information om handlingen i operan. Däremot lyckades han utmärkt väl att förbereda mig på musiken eftersom han poängterade att kompositören hade använt sig av hela 1900-talets möjligheter i sin komposition.
I god tid annan föreställningen, ja nästan samtidigt som jag beställde biljetter läste jag om Torgny Lindgrens verk för jag tycker inte om att komma oförberedd till en operaföreställning. Enligt min erfarenhet så minskar det väsentligen operaupplevelsen att komma dit oförberedd och eftersom det är ett helt nyskrivet verk så finns det ju inga inspelningar att lyssna på innan det är dags för föreställningen och därför är jag alltid lite orolig till hur jag skall ställa mig till musiken. Musiken i standardrepertoaren på de flesta operahus är ju väl kända i förväg för oss.
Under årens lopp har jag börjat att se allt mer nyskrivna operor, något som jag inte tidigare var särskilt förtjust i, men jag tror att den förändrade sinnesstämningen kom när jag hörde Snittkes Livet med en idiot och förra årets uppsättning av Börtz opera Magnus Gabriel på Läckö slottsopera innebar att nyfikenheten på ny musik ökade kraftigt.
Det är svårt för mig att korrekt beskriva min upplevelse av musiken, men det närmaste jag kan komma är nog att påstå att jag upplevde musiken som filharmonisk filmmusik, om det nu finns ett sådant begrepp. Jag hade inget direkt att anmärka på, men det kändes inte som musiken lyfte och lyckades beröra mig och det är ju en av anledningarna till ett operabesök, att man skall bli känslomässigt berörd.
Mogens H Andersson
Vill du läsa mer besök min blogg
