Slumdog Millionaire är en av de mest sevärda filmerna jag sett i år. Den tog full pott på Oscarsgalan med sex awards.
Svårt att säga. Formatet och stilen är i alla fall Bollywood. Vacker flicka jagas av vacker pojke. Glitter och glamour i överflöd. Det blir desto starkare när verkligheten bryter in. Publiken skonas knappast men får lite socker som tröst på slutet i det avlutande dansnummret (det är inget avslöjande alla indiska filmer slutar med ett dansnummer :). Fast då är jag inte i behov av tröst, jag vill ha rättvisa för världens barn. I brist på det, en blodig hämd.
Se den här filmen men ta med dig någon att prata med efteråt.
Tre barn blir föräldralösa i ett upplopp och får klara sig på egen hand. Jag antar att det som händer barnen i filmen är ganska likt det som föräldralösa barn råkar ut för i verkligheten, där.
När filmen hade premiär i Mumbai protesterade sluminvånarna mot beskrivningen i filmen.
Regin är av Danny Boyle.
Läs också DN och SvDs recensioner.
Läs även andra bloggares åsikter om Slumdog Millionaire, recension, Indien, film, Premiär

[…] New York Times. The New Yorker. SvD. Kulturbloggen. Jönköpingsnytt. DN. GT. GP. Aftonbladet. Taggad med:Film, Recension, Slumdog millionaire […]