• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

tusen bitar

Tusen Bitar – känns som om man har fått veta en djup hemlighet

1 november, 2014 by Redaktionen

unnamed-2

Tusen Bitar
Manus: Tove Olsson
Regi: Oskar Thunberg
Medverkande: Tove Olsson och Olle Axén
Grafisk form: Erica Jacobson
Pressföreställning 31 oktober 2014

Det som alltid oroar en som åhörare är när verklighetens dramatik, manusets skrivande och det utförande skådespeleriet, utförs av en och samma person. För det som krävs för att en story ska kännas genuin är att flera typer av linser, ljus och röster har fått lov att säga sitt och blivit hörda. Det behövs ”åh ena sidan … åh andra sidan” i allas berättelser om den så kallade sanningen. Så när jag hade läst att Tove Olsson hade varit med om denna ”cold case tragedi” själv, skrivit manuset och spelade flertalet av rollerna, ska jag erkänna att jag blev skeptisk och lite orolig.

På scen försvarar Tove dock sitt ältande och denna djupdykning, i en förfärlig historia om knivmord på hemmaplan. Hon konstaterar, ”får man inte sörja, då” och läger tydligt fram syftet för pjäsen genom att säga att hennes sätt att sörja har varit att bearbeta det här ur så många perspektiv som möjligt för att kunna förstå varför det hände och hur det kunde hända. Tack och lov, fick jag lov att slå mig själv på fingrarna efteråt och konstatera, att det faktiskt fungerade.

Tove berättar dokumentärt för publiken om sin morbror Thomas, som var hennes idol. Man får ingående se och förstå att barnet i henne bortsåg från en del problem och kriser som morbrodern levde med och utsatte hela familjen för. Men Tove älskade honom i alla fall, ”first love is the deepest”.

Vi får dessutom insikt i den stora österrikiska morfadern som buffligt och skränigt inte riktigt kunde hantera sonens behov av uppmärksamhet. Han sa medvetet både det ena och det andra som sårande, ”Ähh gå och häng dig, nej föresten dränk dig i sjön, nej föresten gör inte det och smutsa ned vattnet …”. Ursäkterna var att sonen skulle stå på egna ben och inte vara så beroende av sina föräldrar. Dessutom får vi insikt i mormoderns dyrkan av sonen genom hans fantastiska attribut som kraftiga muskler. Efter hans död skapas också album av modern som sitter uppe om nätterna och klipper och klistrar. Dessa album om sonen som ska ges till familjemedlemmar i generationer efter generationer, enligt hennes tycke.

På ett mycket osentimentalt, men äkta sätt berättar Tove historien, med hjälp av marionettdockor. Vi får veta hur själva mordkvällen gick till ur några vittnens perspektiv och det ger en splittrad bild av vad som hände. Morfadern lär också ha trillat eller blivit knuffad och slagit i sitt huvud, vilket sedan (väldigt lämpligt?) leder till minnesluckor från den kvällen. Thomas hittas dagen därpå mördad med en kniv.

Föreställningen hade dock några väldigt långa och eventuellt allt för utdragna sceniska processer. Jag frågar mig, ”hur tänkte regissören?”. Det tänds lampor, det lyftes in overheads, det spilldes ut pussel och ibland kändes det som att dessa delar kunde ha varit mer effektiva, gjorts av fler scentekniker eller helt enkelt uteblivit. De hade inte tillräcklig stor betydelse för att man skulle acceptera att sitta 1.45 timmar i sträck.

Det finaste i föreställningen är att kärleken till alla parter inte försvinner för Tove, trots det hjärtskärande som händer familjen. Hon citerar det olika läkare och psykologer har sagt henne under tidens gång, det vill säga att även de människor som erkänner ett brott, kan vara oskyldiga, samtidigt som att minnesförluster som hennes morfar sägs ha råkat ut för, inte är speciellt vanliga. Det känns som om drivkraften är, ”man kan aldrig veta” och därför är hennes bästa alernativ att villkorslöst älska dem allihop på samma sätt som före Thomas blev mördad.
Man lämnar teatern med en kraftig känsla av ömhet inom sig. Det känns som om man har fått veta en djup hemlighet, men också fått insikt i hur man kan bearbeta en förfärlig sorg.
Text: Lotta Altner

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Scenkonst, teater:moment, Teaterkritik, tusen bitar

Tusen bitar – Folkkäre Affe får rättmätig upprättelse

16 augusti, 2014 by Redaktionen

Tusen_bitar

Tusen bitar
Betyg 3

Jag tillhörde inte de som fnyste åt den trallvänlige skåningen, han som med vänsterpatos gick den breda vägen och blev sveriges bäst säljande rockartist. Men jag har varken haft någon av hans skivor eller sett honom live. Jag föredrog hans forne parhäst, tillika rival. I likhet med kritikern Häkan Lagher – som i Tusen bitar erkänner att han misslyckades med att förklara fenomenet Affe – var jag sålunda betydligt mer inne på Mikael Wiehe. Han utmanade medan kvinnornas Björn strök medhårs. Insåg nog ändå vad numera är ett faktum. Den sammansatte mannen som bara blev 52 år, utvecklades till en storartad låtskrivare.

Filmen baseras på intervjuer ( i några fall personer jag också intervjuat, då på temat progg) jämte arkivmaterial. Klippningen är gjord med varsam hand, liksom musikläggningen. Scenerna är lagom långa, några hastiga övergångar görs till Latinamerika och till Björns paradis i Italien. Dokumentären är en kavalkad över en framgångsrik artist och gåtfull personlighet. Främsta tillgången är det unika arkivmaterialet, alltifrån primitiva rörliga familjebilder till filmade succéartade turnéer. Kika in på skivinspelningar är alltid kittlande. Att medlemmar i hans tajta band Globetrotters inte närmare funderat över texten i Exil – om mammans självmord – framstår som märkligt.

Ciceroner är förutom självskrivne Wiehe, Åge Aleksandersen, en hotellägare i Italien och Marianne Lindberg de Geer; vars pjäs Johnny Boy är en av dokumentärens referenspunkter. Rastlösheten och skapandet, det maniska behovet av nya kvinnor och den trassliga osäkra uppväxten på landet. Allt finns med i Tusen bitar. Han hyste kärlek till såväl musikaliska hjältar som till Kuba och till sina döttrar. Det är ett rekonstruerat komplicerat liv som Magnus Gertten/ Stefan Berg lyckats fånga. Afzelius bortgång i lungcancer utgör stark slutkläm. Betyget hade möjligen varit högre om jag varit mer dragen till hans sätt att sjunga sina sånger.
Text: Mats Hallberg

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Björn Afzelius, Filmrecension, tusen bitar

Laleh gör ledmotivet till filmen” Tusen Bitar – en film om Björn Afzelius

5 augusti, 2014 by Redaktionen

laleh_tusenbitar

För knappt 3 veckor sedan stod hon som värd för årets ”Allsångsscenen är din Laleh” i SVT. En en timmes direktsänd konsert där vi fick ta del av en magisk föreställning. Laleh inte bara ägde scenen, hon engagerade och omfamnade även oss i TV-sofforna på sitt alldeles speciella sätt.

Nu är det också officiellt att Laleh gör ledmotivet till filmen ”Tusen Bitar – en film om Björn Afzelius” där vi genom filmarna Stefan Berg och Magnus Gertten får en inblick i nationalikonen artisten Björn Afzelius liv, berättar ett pressmeddelande:

Filmen har premiär den 5 september och kommer i helgen att förhandsläsas i Göteborg i samband med festivalen Way Out West.

Det är två år sedan som en lång epok i Lalehs artistiska resa startade – i samband med releasen av singeln ”Some Die Young”. Sedan dess har hon mött tusentals och åter tusentals konsertbesökare – i höst tar Laleh paus, en välförtjänt och behövlig sådan. Men innan dess så kommer vi att kunna möta henne i en stor turnéfinal 15 aug i Göteborg när hon tillsammans med Göteborgs symfoniorkester ger en specialföreställning på Götaplatsen under Göteborgs kulturkalas. (Fotnot: Den allra sista ordinarie sommarspelningen gör Laleh i Uddevalla den 30 augusti.)

”Tusen Bitar” med Laleh släpps på fredag 8 augusti.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Björn Afzelius, Laleh, ledmotiv, tusen bitar

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

För en krim-sommar: Fem säsonger av Kommissarie Banks finns på SVT Play

För den som älskar att grotta ner sig i … Läs mer om För en krim-sommar: Fem säsonger av Kommissarie Banks finns på SVT Play

Puts väck – musikalisk resa i Ronneby brunnspark från en stulen (?) dubbel guldskiva till klädsel för succé.

(Linnéa Wessman Svensson, Bella Säwström … Läs mer om Puts väck – musikalisk resa i Ronneby brunnspark från en stulen (?) dubbel guldskiva till klädsel för succé.

Sony utannonserar övergivandet av fysisk media för sina spelkonsoler

Sony släppte en bomb i spelindustrin när … Läs mer om Sony utannonserar övergivandet av fysisk media för sina spelkonsoler

Recension av tv-serie: Morden i Midsomer säsong 25 – en ny säsong att njuta av

Morden i Midsomer säsong 25 Betyg … Läs mer om Recension av tv-serie: Morden i Midsomer säsong 25 – en ny säsong att njuta av

Filmrecension: Minioner & Monster – ett bittert antiklimax

Minioner & Monster Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Minioner & Monster – ett bittert antiklimax

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in