• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

True Crime

Filmrecension: Woman of The Hour – krypande, olidligt spännande

7 november, 2024 by Rosemari Södergren

DSCF3680.dng

Woman of The Hour
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 november 2024
Regi Anna Kendrick
Medverkande Anna Kendrick, Daniel Zovatto, Kelley Jakle m.fl

En krypande, olidligt spännande thriller som bygger på verkliga händelser. True crime är stort idag, speciellt i tv-serie-formatet. Men den här berättelsen passar bäst i en film. Den hade blivit outhärdligt seg om den delats upp i flera avsnitt.

Rodney Alcala var en psykopatisk seriemördare, som lockade kvinnor genom att utge sig för att vara en fotograf som letade efter modeller. Han var charmig och kunde prata väl. På sä sätt kunde han lura många unga kvinnor och flickor att följa med honom till ödsliga isolerade platser för att de skulle bli fotograferade i rätt ljus.

I filmen får vi följa några situationer där Rodney raggar upp flickor som han mördar och vi får samtidigt följa Cheryl Bradshaw, en ung kvinna som försöker slå sig fram som skådespelerska. Hon går på massor av audition till filmroller men lyckas inte få någon stor roll att slå igenom med. Cheryls manager lyckas få in henne i ett avsnitt av ”The Dating Game”, en matchmakingshow som presenterar tre nya män varje vecka. Cheryl får rollen som singelkvinna som ska välja en av tre män. Hennes manager påpekar för henne att det är viktigt att hon syns i tv, det ska underlätta i hennes sökande av roller som skådespelare. En av de tre män som hon får ställa frågor till och som hon ska välja är just Rodney Alcala. Priset för Cheryl och den hon väljer är att få en resa med fint hotell med all inclusive. Det otäcka är att trots att Rodney Alcala var registrerad som sexualförbrytare och nyligen släppt från fängelse kunde han delta i denna show som en av tre ungkarlar.

Amerikansk polis och rättsväsende skämde ut sig rejält med allt som hade med seriemördaren Rodney Alcala att göra. När han var misstänkt för flera mord och våldtäkter släpptes han mot borgen och kunde mörda minst två till, en ung flicka och en kvinna. Flera olika personer kontaktade polis och anmälde honom men den amerikanska rättvisans kvarnar malde långsamt. Så småningom dömdes han för tre mord men det finns misstankar om att han kan ha mördat 130 människor.

Handlingen utspelas under 1970-talet och kretsar mycket kring film- och fotovärlden. Fotomässigt och miljömässigt har filmen enastående skickligt fångat känslan från 1970-talet och pekar på den dominerande kvinnoförtrycket och det patriarkala systemet, långt innan metoo slog till. Cheryl blir många gånger uppmanad att skicka med foton på sin själv avklädd när hon söker jobb som skådespelare. När hon medverkar i matchmaking-showen låter programledaren henne byta till sexiga kläder som visar mer av hennes kropp.

Berättelsen är så laddad, spänningsmättad, att det knyter sig i magen. Skildringen av tiden och atmosfären inom den amerikanska film- och fotobranschen är mitt i prick. Det känns som att jag är med där och vill gripa in. Ett välgjort och engagerande drama som bygger på verkliga händelser.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, True Crime

Filmrecension: Boston Strangler – en lovsång till kvinnliga journalister

17 mars, 2023 by Rosemari Södergren

(L-R): Carrie Coon as Jean Cole and Keira Knightley as Loretta McLaughlin in 20th Century Studios’ BOSTON STRANGLER, exclusively on Hulu. Photo by Claire Folger. © 2022 20th Century Studios. All Rights Reserved.

Boston Strangler
Betyg 4
Premiär på Disney+ 17 mars 2023
Regi Matt Ruskin

På ytan är det en true crime-berättelse om jakten på Bostonstryparen i början av 1960-talet men egentligen är det en film om kraften i bra journalistik och en skildring av två kvinnors kamp för att ta plats på en tidnings redaktion under en tid då dessa arbetsplatser var patriarkatets mark. En film som visar hur viktig journalistik är, en film som behövs i dagens medievärld där ytlighet tar över allt mer.

De två huvudpersonerna, Loretta McLaughlin (suveränt spelad av Keira Knightley) och Jean Cole (enastående porträtterad av Carrie Coon), är två kvinnor som på var sitt sätt lyckas ta sig in till de prestigefyllda journalistuppdragen. Loretta var först förpassad till att skriva om vad redaktören ansåg vara kvinnliga ämnen som mat och kläder på livsstilsredaktionen.

Keira Knightley som Loretta McLaughlin och Chris Cooper som Jack MacLaine. Foto:  Claire Folger. © 2023 20th Century Studios.

Tidningsvärlden som skrildras i The Boston strangler präglas av en grabbig machokultur med nyhetsredaktörer som har whiskyflaskor i byrålådorna. Till en början stötte Loretta McLaughlin och Jean Cole på hårt motstånd när de ville gå till botten med fallen med kvinnor från arbetarklassen som hittats döda i Bostontrakten i början av 1960-talet.

Ur filmen:
– Detta är ingen story!, hävdar redaktionschefen Jack Maclaine (träffsäkert spelad av Chris Cooper).

Loretta sätter fingret exakt på rätt punkt för att få börja undersöka fallen, då hon svarar:
– Hur många kvinnor måste dö innan det är en story?

Filmen är en stark påminnelse om vad journalistik är och att den behövs idag mer än någonsin tidigare. I dagens medievärld där ytlighet syns och hörs mest, då bokförlag som Bonniers förlag väljer bort seriösa journalister för att hellre ge recensionsexemplar till influencers som tar foton på sig själva med en bok istället för att skriva något seriöst. Då skattefinansierade public service i form av SVT i Kulturnyheterna ägnar tid åt att sprida och diskutera Tiktok-videos med en pop-artist som skriker ut att den som vill kunna se en film utan att bli störd av höga skrik från publiken borde se film hemma istället. SVT prioriterade att lägga tid på ett ytligt Tiktok-klipp.

Missförstå mig inte. Filmen är inte dogmatisk på något sätt, den pekar inte finger. Det är en spännande och engagerande berättelse – med stilrent och konsekvent genomfört filmarbete. Fotot, miljöerna, kläderna – allt utstrålar 1960-tal. Och skådespelarna är enastående och berättelsen tar oväntade vändningar.

Alessandro Nivola som polismannen Conley. Foto Century Studios. © 2023 20th Century Studios.

Filmen bygger på verkliga händelser och personer. Loretta och Jean var två kvinnliga journalister som lyckades ta sig fram och som blev vänner för livet. I filmen skildras deras jakt på sanningen bakom Bostonstryparen. Loretta och Jean lyckades bevisa att det var en seriemördare som gick lös, trots att polisens ledningen länge försökte lägga ut dimridåer.

På en digital presskonferens med skådespelare och regissör från filmen säger Keira Knightley:
– The Boston strangler är en lovsång till kvinnliga grävjournalister.

Regissören Matt Ruskins säger att hans tanke med filmen var att göra ett slags revisionistisk true crime-film som skildrar 60-talets mest ökända seriemördarfall ur ett feministiskt perspektiv:
– Jag ville berätta historien ur de kvinnliga reportrarnas perspektiv – i stället för ur polisens eller mördarens synvinkel. Reportrarna Loretta McLaughlin och Jean Cole var de första som kopplade ihop de olika morden och de som faktiskt myntade begreppet ”Bostonstryparen”.

Trots att det var de två kvinnliga journalisterna som grävde fram de viktiga uppgifterna har deras insatser raderats. Carrie Coon berättade på presskonferensen hur chockad hon blev när hon fick reda på det. Carrie Coon tog upp detta på presskonferensen:
– Deras individuella berättelser om hur de kämpade för att bli journalister var mycket fängslande och gripande. Det påminde mig om min uppväxt i Mellanvästern under en tid då möjligheterna för kvinnor att bli annat än sekreterare var små.

Av personliga skäl är jag glad att många filmer idag går att se online. Men det är ändå något särskilt med en premiär på bio och en visning i en stor salong. Jag tycker det är lite synd att denna går direkt till streaming på Disney+ eftersom filmen är så skickligt filmad och berättad. Den är mångskiktad och skildrar kvinnors kamp för jämställdhet och kvinnors rätt till alla slags arbeten. Den berättar också om polisarbete under 1960-talet då ny teknik oftast inte fanns och polisledningar var skeptiska mot sådana metoder. Det är också en skildring av 1960-talet i en amerikansk stad som Boston och en skildring av förhållandet mellan polisväsendet och journalistiken, på gott och på ont.

Keira Knightley säger:
– Dramat belyser verkligen varför det är så viktigt att ha många bra kvinnliga journalister som kan berätta denna typ av historier. Det var våra rollfigurer, Loretta och Jean, som varnade Bostons kvinnliga invånare om att de var i fara och hjälpte dem att skydda sig – inte polisen. Detta var en händelse som hade ignorerats av det manliga etablissemanget.

Loretta slits i filmen mellan sina plikter i hemmer och sin starka drift att vara undersökande kriminalreporter. Både Keira Knighley och Carrie Coon är småbarnsmammor och kunde känna igen sig i sina rollkaraktärers dilemma:
På presskonferensen sade Keira Knightley:
– Det är något väldigt fint med att komma till en inspelning och stirra in i en annan kvinnas sömndruckna ögon och mötas av total förståelse: ”Det är ok, kompis. Jag har din rygg”.

Precis som i filmen, där de två journalisterna hjälps åt och stöder varandra. Missa inte denna underbara film om journalistik.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Carrie Coon, Disney+, Keira Knightley, The Boston Strangleer, The Boston Strangler, True Crime

Teaterkritik: Var är Olle? – mer än True Crime

24 september, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Var är Olle?
Av Amanda Glans
Av och regi Andreas Kundler
Scenografi och kostym Zofi Lagerman
Ljus Maria Ros
Mask Anna Jensen Arktoft
Komposition Johan Blixt
Koreografi Catharina Allvin
I rollerna Lennart Jähkel, Elisabet Carlsson, Shebly Niavarani, Tove Edfeldt, Melker Appel
Premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 23 september 2022

True Crime men mycket mer än så. Denna djupdykning i försvinnandet av tonåringen Olle Högbok får oss att känna hur djupt ett brott påverkar offer och de anhöriga. Det blir starkt när det är en människa på scen som gestaltar den sörjande, ångestfyllda föräldern. Jag var frågande före premiären varför True Crime sätts upp på scen. Nu vet jag. Det blir djupare och förmedlar många fler känslor än en tv-serie. Var är Olle? handlar minst lika mycket om hur människor påverkas när de drabbas av ett tragiskt brott som själva letandet efter vad som hänt. Tragiken fördjupas av att det finns en hel del som pekar på att poliser varit inblandade i brottet. Det är oerhört skrämmande.

Att förlora ett barn är en sorg en förälder tyngs av hela sitt liv. Det är inget som går över, inget som går att rycka upp sig från och återgå till livet. Livet är förändrat och fel för alltid. Förmodligen ännu svårare är det när barnet bara försvinner. När föräldern aldrig får svar på vad som hänt. Var är Olle? skildrar ångest, sorg och förtvivlan hos föräldrarna till Olle Högman som försvann 198?.

Föreställningen bygger på Martin Ezpeletas ljudboksdokumentär från Storytel 2020 om 18-årige Olle Högboms mystiska försvinnande i Sundsvall 1983. Efter en festkväll i september 1983 försvinner 18-årige Olle Högbom i Sundsvall. När polisutredningen lagts ned utan spår fortsätter Olles pappa Ruben själv sökandet efter svar och får långt senare hjälp av journalisten Martin som blir lika engagerad. Men Olles pappa har lovat att ägna varje vaken stund av sitt liv åt att ta reda på vad som hänt hans son. Närmare fyrtio år senare träffar han journalisten Martin som blir lika engagerad i fallet.

Föreställningen är en redogörelse för Olles försvinnande och polisens brist på engagemang och det finns en del som pekar på att det är något skumt med polisens agerande. Det tog fem dagar efter försvinnandet innan polisen överhuvudtaget började undersöka försvinnandet. Snacka om att spår hann försvinna. Dessutom var elva poliser i precis samma område som Olle den natt då han försvann och ändå såg ingen polis något. Det är anmärkningsvärt och skrämmande.

Journalisten Martin Ezpeleta har själv erfarenhet av nära anhöriga som försvunnit. Han bodde några år i Argentina och bodde tillsammans med en kvinna vars föräldrar försvann under militärdiktaturens tid. Det blir en fördjupning av föreställningen. I Sverige är det inte en diktatur som gör att människor försvinner men det är i grunden ändå alltid människor som begår övergrepp mot andra när människor försvinner på grund av brott.

Regissören Andreas Kundler berättar:
– Jag tror alla inblandade känner ett extra ansvar i det här projektet. Just för att det rör verkliga människor och livsavgörande händelser. Det skapar ett engagemang som liksom går bortom föreställningen. Vi kommer de här människorna så nära. Och visst, det är en true crime-berättelse, men under den gömmer sig en annan, existentiell berättelse som handlar om kärlek bortom tid och rum, om besatthetens väsen och om vad vi är villiga att göra för att hjälpa vår nästa.

Skådespelarna går in i olika karaktärer på ett smidigt sätt. Jag är imponerad av skådespelarna.

Jag var lite skeptisk eller åtminstone frågande före premiären. Jag ställde mig frågan varför en true crime-berättelse sätts upp på en teaterscen. Vad är vinsten eller vitsen med att sätta upp den på scen när det går lika bra att spela in på film eller tv-serie eller berätta i en podd, funderade jag. Svaret är att när det blir så välgjort och genomtänkt med flera nivåer som i Var är Olle? då blir berättelsen ännu starkare på scen. Det står en människa på scen och gestaltar all den sorg en förälder får leva med. Det går inte att skaka av sig. Jag tror varenda förälder som förlorat ett barn kan känns igen sig i Lennart Jähkels gestaltning av en började pappa.

Bakgrundsfakta:
Martin Ezpeleta
Martin Ezpeleta, född 1975 i Lima, Perú, är journalist och dokumentärmakare. Han har en gedigen journalistisk bakgrund som reporter och krönikör på tidningar som Dagens Nyheter, Aftonbladet och Norrbottens-Kuriren.
Han har också producerat ett tiotal radiodokumentärer för Sveriges Radio, och tilldelades Susanne Björkmans stipendium 2010 för P3-dokumentären Terrorbomberna i Köpenhamn.
Sedan 2020 leder han Storytels satsning på true crime och våren 2022 publicerades hans Saknad i Ljungby, en ljudboksdokumentär på Storytel Original om 17-årige Mattias Borgs försvinnande i småländska Ljungby.

Amanda Glans
Amanda Glans, född 1983 i Glasgow, är radiojournalist och prisbelönt dokumentärmakare. Hon har bland annat mottagit Stora Journalistpriset i kategorin Årets Berättare, tillsammans med Erik Hedtjärn, för radiodokumentären Partiledaren om Håkan Juholt 2011. Samma år uppmärksammades hon också med Åke Blomstroem Award och Susanne Björkmanstipendiet för Jag ringer dig ibland, om sin egen familjs historia.
Hon är producent för den dokumentära berättarscenen Storydox, som drivs av Fabula Storytelling och Produktionsbolaget Munck, som flera gånger samarbetat med Kulturhuset Stadsteatern i projektet Stockholm Berättar. Hon producerade Var är Olle? för Storytel, var dramaturg till Martin Ezpeletas senaste serie Saknad i Ljungby som släpptes i maj 2022, och är producent för han kommande publicering. Hon är även verksam som radiolärare på Journalisthögskolan i Stockholm.
Amanda Glans har tidigare skrivit Sparka neråt, för Västmanlands Teater, 2013. På Kulturhuset Stadsteater står hon tillsammans med Andreas bakom föreställningarna Stockholm Love 2016, Stockholm Lust 2017, Öppna era hjärtan 2018 och videoverket Revolution 2021.

Andreas Kundler
Andreas Kundler, född 1970 i Stockholm, är regissör och skådespelare. Han regidebuterade 2004 med uppsättningen China på Unga Klara. På Kulturhuset Stadsteatern har han tidigare iscensatt Jorden är min filt 2007, Stockholm Love 2016, Stockholm Lust 2017, Öppna era hjärtan 2018 och videoverket Revolution 2021 och på Riksteatern Effekten, 2015.
Andreas Kundler är utbildad vid Teaterhögskolan i Malmö åren 1994-97. Han tillhör Kulturhuset Stadsteaterns fasta ensemble och har gjort över 30 rolltolkningar här, senast sågs han i Älskling är jag hemma av Laura Wade. Han har även medverkat i filmer som Sameblod 2016 och i Gräns, som blev vinnare i den prestigefyllda kategorin ”Un certain regard” vid filmfestivalen i Cannes för några år sedan. Han har också spelat in en lång rad teveproduktioner som exempelvis Gentlemen & Gangsters, Gåsmamman, Partisan, Händelser vid vatten mfl.
Andreas Kundler är också författare och har på Rabén & Sjögren givit ut ungdomsromanerna Övergångarna, De svarta liljorna och Sprickan mellan världarna, alla tre skrivna tillsammans med författarkollegan Lisa Linder.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Amanda Glans, Andreas Kundler, Kulturhuset stadsteatern, Lennart Jähkel, Teaterkritik, teaterpremiär, True Crime

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in