Uppvisningen i konsten att springa politikernas ärenden.
Det är en möjlig rubrik på ett inlägg som tar upp den intervju med Sven Otto Littorin som Dagens Nyheter publicerar idag 14 juli.
DN har lyckats med det som alla medier idogt har kämpat för sedan Littorin avgick som arbetsmarknadsminister.
Alla vill ha intervjun med honom, alla vill få honom att tala ut.
Men å andra sidan har DN fått vika sig totalt, de har lagt sig platt fall för de villkor Littorin ställde. Fast det var å andra sidan skulle det nog inte blivit något intervju alla, annars.
DN redogör för villkoren för intervjun:
Sven Otto Littorin kontaktade Dagens Nyheters arbetsmarknadsreporter för att få ge sin bild av den senaste veckans händelser. Han krävde dock att få intervjuas per mejl, för att själv få formulera sina svar i lugn och ro. DN har gått med på detta, under förutsättning att han svarade på följdfrågor.
Människor är knepiga varelser. Många med mig undrar varför Littorin inte direkt sade till Aftonbladet att han inte köpt sex. Han säger i intervjun att han är oskyldig till det han beskylls för i Aftonbladet.
Men osvuret är bäst. Människor är inte alltid helt smarta och gör inte alltid allt helt perfekt och enligt riktlinjer.
Littorin hade haft enorm press på sig på många håll och framför allt en pressad sitation kring sina barn. Om det är något som tär på en människa är det när barnen är inblandade.
Förra arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin anser att han har hamnat i en mardrömslik situation, där han anklagas för saker som han inte har någon möjlighet att fria sig ifrån. Han hade föredragit att få försvara sig i en rättslig process, och hoppas på en publicistisk prövning.
Att halvsanningarna fallit också på statsminister Reinfeldt är ett faktum däremot. Reinfeldt har gjort en blek figur och verkar inte ha agerat som någon bra chef när hans minister helt klart mådde dåligt.
Men det intressanta att diskutera nu är: föll DN pladask för Littorins villkor för intervjun? Borde de ställt fler och andra frågor?
Intervjun känns rätt lam och den upplevs rätt mycket som beställd av högerregeringens supportrar.
Jag skulle vilja ha svar på varför han valde att inte bara säga ”NEJ det är inte sant ” på Aftonbladetsfråga.
Cecilia Jacobsson som gjort intervjun för DN är en duktig journalist och noggrann och med integritet. Jag är kluven i frågan, borde en så stor och inflytelserik redaktion som DN trots allt tackat nej när de bara fick göra intervjun via mail? Eller kanske blir det bättre då. Littorin kan aldrig säga att han feltolkats, kan aldrig säga att journalisterna förvrängt hans svar.
Politiskt har Littorin varit en av de ledande i den utveckling som ställt många arbetslösa utan ersättning eller till så låg ersättning att det är en ren förolämpning. Littorin är en av frontfigurerna i högerns kamp för att minska de fackliga organisationernas inflytande. Trots det är han en människa och jag förstår att långvarig press kan ta också på en sådan figur.
Du har ju varit pr-konsult och ska väl vara expert på hur man sköter affärer i medierna. Varför gick det så snett den här gången?
–?Livet är en ingen handbok i pr. Man gör så gott man kan. Och när det är krig på alla fronter i ens liv samtidigt – om barnen, om hedern och i politiken – så är det så otroligt lätt att göra fel eller säga fel. Jag har bara försökt skydda mina närmaste. Även om inte det gick, så vet de åtminstone att jag försökt.
Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, medier, skandaler, politik, högerregeringen, Littorin