Att bra musik ofta växer fram ur slumpmässiga möten är ingen nyhet. Martin Sköld, som till vardags spelas bas i Kent, har bildat en spännande, ny trio tillsammans med Johan Wohlert från Mew och den Botkyrka-uppväxta sångerskan Ninsun Poli som tidigare sjungit med Familjen. Nyss släpptes Closures självbetitlade debut-EP som spelades in i Martins hemmastudio i Mariefred. Kulturbloggen fick ställa några frågor till honom.
Åtminstone utifrån sett känns det som att ni tre har lite olika bakgrunder. Hur tror ni att de olika erfarenheterna ni tar med er påverkar Closure?
– Vet inte riktigt. Svår fråga. Om det är musikaliska erfarenheter vi snackar om så är det inte alls säkert att det bara är bra att ha massa erfarenhet. Det är definitivt inte säkert någon har ”rätt” bara för att den personen har 20 års erfarenhet av att spela in skivor. Jag gillar att tänka att jag är nybörjare inför varje låt. Vet inget, kan inget.
På vilka sätt skiljer sig Closure från era andra projekt? Kommer ni rent av ta med er något från Closure när ni sedan börjar skriva låtar till era andra projekt igen framöver?
– I alla projekt man gör så lär man sig saker man kan ha användning för i andra sammanhang. Eller egentligen i alla möten med andra människor. Det gäller nog bara ha den kanalen öppen.
Hur fungerar ni ihop? Kan ni beskriva ert arbetssätt och hur det skiljer sig från hur ni arbetar annars?
– Vi arbetar när tid finns och när tid blir över. Det tar ganska lång tid för oss att komma igång för oftast har vi inte setts på ett tag, så det är mycket prat innan dragspelet åker fram så att säga.
Vad innebär Closure rent konkret för era andra projekt?
– Inte så mycket alls. Våra andra huvudprojekt går före Closure än så länge.
Hur kom det sig att era vägar korsades och hur gick det till när ni bestämde er för att starta upp ett gemensamt, kreativt projekt? Var det spontant eller var det något som växte fram under en längre tid?
– Jag lärde känna Ninsun via Familjen där hon gästade på ett par låtar. Gillade verkligen Ninsun och hennes röst direkt. Jag och Ninsun började prata om att vi kunde hjälpa varandra lite på traven eftersom vi bodde rätt nära varandra. Det resulterade i att hon kom och ”demoade” låtar och idéer som jag hade och jag försökte hjälpa henne. Vissa saker blev såpass bra, men passade inte riktigt in i det som hon hade tänkt sig för hennes solo-EP.
– Under tiden proddade och skrev jag och Johan Wohlert (tillsammans med Jocke B) en del låtar till hans dåvarande band The Storm. Jag och Johan har känt varandra i 20 år, typ. För två år sedan lades The Storm på is. Johan hörde av sig och undrade vad vi skulle hitta på. Jag skickade lite grejer som jag och Ninsun gjort och han skickade saker som han hade låg i byrålådan. När jag hörde hans grejer tillsammans med det som Ninsun och jag gjort så insåg jag att ’det här kan vi sätta ihop och göra ett projekt av’. Ja, på den vägen är det. Så, nej det var inget planerat utan nåt som snarare växte fram.
Hur viktig tycker ni Ninsuns röst är för låtarnas sound? Vad var det med hennes röst ni fastnade för?
– Rösten och uttrycket är ju det som bär alla bra låtar över tröskeln till att bli fantastiskt. Ninsun har en otrolig värme i sin röst. Det låter bara så jävla bra, för att uttrycka sig något slarvigt.
Vad hade ni för visioner när ni startade upp det här projektet? Hade ni några bestämda referenspunkter eller ämnen ni var sugna på att skriva om som inte fungerade i andra band eller konstellationer?
– Det fanns ingen riktig plan. Vi ville bara göra bra popmusik som inte var bredbent och muskulös.
Hur ser ni på Closures framtid? Är det ett långsiktigt projekt? Vad har ni för planer den närmsta framtiden?
– Vår ambition är att göra klart resten av låtarna som faktiskt finns och sen vore det kul att spela lite live.
