Bland flera över genomsnittet begåvade kvinnliga svenska artister och låtskrivare har jag tidigare uppmärksammat Ninsun Poli, då i samband med att hon släppte snärtiga singeln Hey Lover. Poli har samarbetat en hel del med Johan T. Karlsson i Familjen och i början av året åkte hon över till Austin för att spela på SXSW. Nyss släppte hon EP:n Great Leap Forward med fem starka låtar i olika skepnader, och därför fanns all anledning att e-posta några frågor till henne.
Det har gått några år mellan For Real och Hey Lover, vilket jag har förstått delvis berodde på prestationsångest?
– Det handlade inte om prestationsångest. Jag var ung och osäker på mig själv och jag lyssnade för mycket på vad alla andra ville och tyckte om min musik. Det ledde in sin tur till att jag aldrig blev nöjd eller klar med något och då var det bäst att låta bli.
Vilket råd skulle du ge någon yngre artist som hamnar i samma situation du var i?
– Ingenting är gratis. Det är en tuff bransch och det krävs hårt jobb och en jävla massa tur. Tro på dig själv och våga gå efter din egna magkänsla. Låt ingen annan påverka dig att vara någon du inte är. Var sann mot sig själv och följ ditt hjärta.
Vad ägnade du dig åt under åren fram till Hey Lover och Breaking Rules?
– Jag slutade aldrig med musiken. Skrev ny musik, jobbade med andra låtskrivare, turnerade med Familjen, jobbade, festade, reste och levde livet liksom.
Du och din bror Nabos karriärer har gått sida vid sida och ni har varit till hjälp för varandra. Berätta lite om er relation och Zamaru.
– Jag och min bror har alltid skrivit och jobbat tillsammans med musiken. Jag vet inte om jag hade hållit på med musik på samma sätt om det inte vore för honom. Zamaru är ett projekt som jag och Nabo har startat tillsammans. Vi har alltid haft en gemensam dröm om att skriva och sjunga på assyriska då vi ursprungligen är assyrier. Skriva nya låtar och förnya gamla assyriska låtar som inte sjungs längre för att hålla dem vid liv. Målet är att sedan blanda in musik från olika delar av världen.
Stämmer det att du är uppvuxen i Botkyrka? Hur har din uppväxt präglat dig tycker du?
– Jag är uppvuxen i Botkyrka och har bott där större delen av mitt liv. Det har präglat mig på alla möjliga sätt. Jag känner mig lyckligt lottad över att ha fått möjligheten att växa upp med människor från alla olika delar av världen, med alla olika typer av religioner. Det har format mig till den jag är idag. Jag är mest tacksam över mina barndomsvänner som jag har nära mig än idag. Allt startade i Botkyrka.
Kan man höra några influenser från ditt assyriska ursprung på Great Leap Forward? I så fall på vilket sätt?
– Jag vet inte om det hörs sådär direkt men det är en del av mig så jag antar att det finns något där. I videon däremot är det väldigt tydligt, där har vi använt assyrisk skrift på vissa ställen istället för engelska.
Just nu har Sverige ett större antal framgångsrika kvinnliga artister än på länge, kanske någonsin, och du var själv tillsammans med bland annat Tove Lo och Seinabo Sey i Austin under årets SXSW. Mycket av snacket kring den svenska närvaron har handlat om just att 15 av 19 akter helt eller delvis bestått av kvinnor. Sporrar detta, eller tänker man själv inte alls på det? Tycker du rent av att det inte ens borde handla om det?
– Det är sån pepp att det kommer ut så mycket bra musik och att det är starka, talangfulla kvinnor som står bakom. Det borde absolut uppmärksammas och jag är stolt över att få vara en del av det.
Så sent som för 15 månader sedan skrevs ett öppet brev från ett stort antal kvinnliga musiker och artister med Robyn och Lykke Li i spetsen där man ifrågasatte medias fixering vid deras manliga kollegor. Speglar det den bild du har också? Har du sett någon förändring under åren?
– Ja, jag är förmodligen en av väldigt många som inte har tänkt på att det är så som de beskriver i brevet. Det är ett klart tecken på att man är så formad av hur samhället ser ut idag och varför det är så viktigt att det uppmärksammas och att vi ändrar på det.
Vad tycker du var viktigast och gav mest med din närvaro vid SXSW?
– Att få synas, höras och uppträda framför nya människor varje dag var absolut roligast och viktigast för mig!
Du har samarbetat med Johan T. Karlsson och på nya EP:n medverkar bland annat Peter Morén från Peter, Bjorn and John. Vad är viktigast för dig när du väljer vem du jobbar med?
– Det har skett ganska naturligt oftast, men viktigast är att man klickar med varann. Jag måste känna mig bekväm med personer som jag skriver musik med för att det ska bli bra. När man sitter och fikar och snackar skit första tre timmarna och sedan skriver en fet låt sista timmen, då vet man att det är bra!
Vissa av de fem spåren har medryckande refränger medan andra är lite mer svårmodiga och suggestiva men ändå pop i grunden. Är den variationen medveten?
– Jag vill alltid vara fri i mitt låtskrivande och tycker inte om att begränsa mig när det kommer till sound eller stil på låtarna. Jag följer min känsla och är inte rädd för att visa mina olika musikaliska sidor.
Great Leap Forward är en av mina favoriter från skivan. Kan du berätta lite om bakgrunden till hur låten skrevs och spelades in?
– Jag, Peter Ågren och Peter Morén skrev den tillsammans för ett par år sen faktist. Det var ganska länge sen, men jag tror bara att vi började ”jamma” och fick fram en schysst melodi och sedan en text som vi skrev tillsammans efter långa samtal om livet och orättvisor. Vi spelade in en snabb slaskversion. Peter Ågren pusslade ihop och utvecklade produktionen med hjälp utav Tommy Spaanheden. Och så vart Great Leap Forward född!
Det verkar som att du satt avtryck internationellt då flera engelskspråkiga musiksajter rapporterar om varje släpp du gör. Hur ser du på närmaste framtiden? Kommer du att turnera både hemma och utomlands?
– Jag siktar alltid högt och hoppas att det forsätter och sprids ännu mer. Det vore en dröm att få turnera över hela världen med min musik.