Surrounded By No One av Margaret M. de Lange
8 december – 4 mars 2012
Fotografiska i Stockholm
Den ständigt närvarande ensamheten är en bra rubrik på utställningen Surrounded By No One av den norska fotografen Margaret M. de Lange som visas på Fotografiska i Stockholm från den 8 december.
Det är en serie bilder tagna under tre års tid. Bilderna föreställer de människor som hon har mött: det är bekanta, vänner, familj och främlingar.
Vid första anblick verkar bilderna inte ha någon självklar koppling till varandra, bilderna rymmer ett brett spektrum av motiv. Det är mycket naket, det är mycket ärr, det är mycket död och tomma blickar.
Jag hör att en del av de andra besökarna inför några av fotografierna blir äcklade och upprörda. Bilderna är uttrycksfulla och väcker associationer och tankar, men det är mycket lite som jag som betraktare får veta om människorna och djuren på bilderna. Deras historia förblir okänd och jag förstår att det är så de Lange vill ha det. Själv uppger hon att hon tagit bilderna utan att i ögonblicket reflektera över deras innebörd.
Slumpmässigt har hon skildrat sin omgivning. Genom de närgångna porträtten upplever de Lange att hon även utlämnar sig själv. Fotografierna blir ett slags självporträtt, genom fotografierna speglas hon själv.
Ett centralt tema, som utställningens titel anger, är ensamhet. Blickarna talar om ensamhet och utsatthet, även i de bilder då andra människor är nära inpå. Jag finner tecken på denna ensamhet i de flesta av bilderna, kanske i alla förutom en. En av fotografierna sticker ut bland de övriga, det är ett närgånget och suddigt fotografi av två människor som kysser varandra. Det är annorlunda för att de båda avbildade är till synes helt upptagna av den andres närvaro och verkar omedvetna om kameran. Kanske är det för att detta fotografi är det första som jag såg från utställningen, men till en början såg jag enbart värme i bilden, inte ett spår av ensamhet. Efter att ha gått ett varv i salen och återgick till bilden fann jag plötsligt även denna bild vara kuslig och rå.
Bristen på bakgrundshistorier till de avbildade personerna stör mig inte. Det är skönt att få låta fantasin vandra fritt. Bristen på förklaringar gör att bildernas innebörd bestäms av betraktaren. På sätt och vis blir de ett självporträtt av vem som helst som betraktar dem.
Text: Sigrid Abenius
Mer om utställningen på Fotografiskas hemsida.
Läs även andra bloggares åsikter om Fotografiska, foto, konst, Margaret M. de Lange