Agnes Mercedes är en mycket intressant musik och artist. Hon gav en konsert på Debaser nu i veckan och Kulturbloggen gick en intervju med henne.
Vad är musik för dig?
Det är helt fantastiskt att det finns så mycket toner och rytmer i tillvaron tycker jag;
Musik kan vara den dans ett gäng kockar gör på sin restaurang, bland alla vispande och kokande ljud som ramar in deras rytmiska runtfarande i köket..
Eller den fina melodin som utspelar sig hemma hos en gammal dam, när hon vaknar upp tidigt och sedan lunkar runt runt i sin morgonrytm bland droppande vattenkannor och prasslande morgontidningar.. Ja, musiken kan ju förmedla känslorna i livet på ett fantastiskt sätt, och det är jag så himla tacksam för!
Din musik kräver att man lyssnar och tar sig tid, det är inte direkt skvalmusik som passar i hissar. Så jag undrar: vad är din tanke med att skapa musik?
Det är inte något jag styrt in på av en särskild anledning, utan snarare något som trycker på inifrån! Jag tolkar helt enkelt alla signaler, ledtrådar och direktiv jag får och kastar dem ut i verkligheten. Just nu har mitt forskande detektivarbete tagit sig i uttryck på det sätt du hör på skivan. Detta är helt enkelt ett redskap för mig att sortera erfarenheter och upplevelser i livet, rama in kärnorna i tillvaron och få en klar syn över de arketyper som finns i världen. Sedan har jag inget emot att skrämma fram väsentliga pusselbitar hos dem som tryckt ner viktiga sidor hos sig själva ända ner i skosulorna…
Hur jobbar du när du gör din musik?
Måste säga att det går väldigt strategiskt och metodiskt till. Under vissa bestämda tider o.s.v. När jag har ramat in mig själv, kan sedan allting hända. Jag styr processen och ser till att den får sitt utrymme, men själva låtarna har sitt eget liv, sina egna karaktärer. På ett sätt är jag underordnad dem, och känner mig egentligen mest som en diktare som låter dem få de utrymme de kräver i verkligheten.
Du ska göra musik till några dokumentärer. Vad är det för dokumentärer?
Vet inte hur mycket jag kan säga om detta i förväg, men jag jobbar ju snarare med illustrerande musik som ropar och hoppar och vill få lyssnare att transformeras till en insekt med skarp hörsel.. Snarare än att ligga i bakgrunden likt en makeup som inte ska synas, vilket man ofta väntas göra som musiker i filmsammanhang. Liselotte Wajstedt är en filmskapare som har känsla för detta! Vi har hittat varandra i vårat gemensamma intresse, och jobbar i dagsläget bl.a med hennes animerade dokumentär om Kiruna -staden som skall ut och resa till en annan destination…
Har du några musikaliska inspiratörer?
Ja, absolut! Först och främst alla halv-trasiga radioapparater jag hittat på olika upptäcktsfärder, som spelar flera kanaler samtidigt och gör egna remixer till mina frukostmackor på ett alldeles sprakande, magnifikt vis! Egentligen alla ljud som swischar in i öronen från omgivningens symfoni. När det gäller artister tycker jag bl.a om en hel del musiker som är samtida med mig; Matthew Herbert, Micachu och Nurses t.e.x…
Du sjunger på ett uppdiktat språk. Hur har du skapat det? Är det någon mer än du som kan förstå det språket?
Det är samma sak där som när det gäller orsaken till mitt skapande; Sprak språket är något som pockar på … Jag har verkligen försökt skriva texter rakt upp och ner, men när de kommer in i duellen med det melodiska uttrycket finns det ingen annan utväg för mig än att… skriva på detta mitt eget språk. Vilket är lika organiskt som de flesta andra språk … Nya ord och uttryck växer fram i takt med att en företeelse kräver en tänkvärd beskrivning.. Ja, och så sitter jag där med pennan och ser till att det blir verklighet helt enkelt.
Många gånger har jag till min förvåning upptäckt att publiken faktiskt förstår mig bättre på detta sätt, än mina nära och kära kan göra när jag talar svenska.
Du har bott i vildmarken. Hur?
Inte permanent, men från och till med olika grupper av människor jag sökt upp i alla möjliga sammanhang. Ett tag bodde jag i en fantastiskt fin cirkusvagn, från en romsk gammal cirkus. Men har även huserat i små jordkojor och direkt under bar himmel, tillsammans med folk och fä som rör sig i den världen..
Har det påverkat din musik?
Absolut, naturen har ju en förmåga att vägleda, klappa en på huvudet eller skrämma, om det behövs! När man kommer nära, och nästintill bosätter sig i en vattendroppe på en finfin liten daggkåpa får man bemöta alla dessa sidor med en intimitet som förskräcker och väcker liv på ett sätt som verkligen känns. Där har jag fått så klara kartor över hur saker och ting hänger ihop,
men samtidigt skarpa påminnelser om att jag är just en människa, med alla de tillgångar och begränsningar det måste innebära i relation till naturen och alla små varelser som lever i världen. Kartor som utgör skelettet i mina låtar.
Hur viktig är naturen för dig och för mänskligheten?
Om man vågar lyssna på naturens språk, är det väldigt svårt att värja sig mot svaret..
Vad gör du privat? Lever du på musiken eller har du något annat jobb? Har du familj?
Hur gammal är du?
Jag lever på detta ekonomiskt, sedan får jag faktiskt mycket av min mat från skogen. Finns så mycket delikata nötter och rötter som jag vill ta vara på, förutom de som är dödligt giftiga förstås. Denna ständiga dubbelhet…
Familjen= mamma-Susanna Einerstam, pappa-Anton Karis, syskonen Marta och Emerik. Född 1987, fyllde precis 24.
Jag såg på ditt album: Music & Lyrics: Agnes Einerstam Karis Är Agnes Mercedes ditt artistnamn, i så fall?
Varför har du tagit det namnet, undrar jag, om det är så.
Mitt fullständiga namn som jag är döpt till är Agnes Edda Anna Mercedes Einerstam Karis.
Mercedes är en del av mig. En del jag varken kan eller vill vara i, hela tiden, men som ändå är otroligt viktig för att jag skall fungera!
Agnes är min mer verklighets-baserade och kompromissande del, som har större utrymme men ändå hela tiden samarbetar med Mercedes på ett direkt sätt. Speciellt då jag skapar och framför min musik.
Foto: Calle Andersson
Läs även andra bloggares åsikter om Agnes Mercedes, intervju, konstmusik
