JJ, Dramaten
27 december 2014
Betyg: 3
Sedan popgruppen [ingenting] genomförde sin stilbildande konsert på Dramaten den 5 januari 2010 har flera stora svenska artister uppträtt i samma lokaler. Tidigare i år intog till exempel flertalet kvinnliga rappare stora scenen, med Linda Pira som frontkivnna, under parollen ”Ladies first” – vilket blev stor succé. Nu ikväll var det då den svenska succéduon JJ tur att leverera. Vilket de delvis också gjorde.
Även om supportakten For BDK inte följde med på detta turnéstopp var JJ (Jocke & jag) inte alls ensamma på scenen. Förutom att de hade en resident DJ i ryggen under hela konserten dansar tidigt under konsertens gång en björn in — vilket får publiken att skratta och applådera förtjust — som dansar i takt med musiken. Sedan åker förklädnaden av och fram träder artisten Thaiboy Digital, känd från musikkollektivet Gravity Boys, som börjar sjunga med släpande, nästan drömsk, rösteffekt. Kort därefter får han understöd av Yung Lean (som han tidigare har samarbetat med) som fyller scenen självsäkert. Problemet jag har med hela konstellationen är väl att just Yung Lean, eller Jonathan Håstad som han egentligen heter, tar mer plats än Joakim som mest verkar vilja gömma sig med sin gitarr bakom scenen.
Vanligtvis brukar jag inte uppskatta artister som hoppar mellan att skriva texter på olika språk (från t.ex. svenska till engelska) men här lyckas de väva in material från båda dessa språk utan att det skaver inom mig. Dessutom får ett par covers plats i mixen, bland annat It’s My Party av Lesley Gore – som även Icona Pop har tolkat alldeles nyligen. De väver in övergångarna så sömlöst att det är svårt att riktigt märka när övergångarna sker och till vad. Och kanske är det just därför det tycks fungera ikväll, eftersom de kommer som överraskningar istället för styltiga paradskiften.
Estetiskt hölls det mycket sparsmakat, där Elin satt fast med sin klänning på en piedestal och allt var mycket mörkt – nästan som om de inte ville synas alls. Ett nät filtrerade lågmälda ljusslingor som sipprade ut likt havsvågor på balkongerna. Ibland kom några extra spotlights till undsättning, men under mycket korta stunder. Joakim dansade runt på scenen med sin gitarr, som det märktes att han gillar att umgås med, och lade effektiva riff med en nästan skämtsam lättsamhet.
Egentligen är jag inte mycket för deras musikaliska utveckling, som gått mer åt hiphop-hållet, men med tanke på att de samarbetat med artister som Lorentz & Sakarias här på hemmaplan och rapparen Don Trip annorstädes är det inte konstigt att det är dit deras influenser dras såväl på skiva som live. Faktum var att utbrytarkungen Lorentz gästade konserten, under en kort tid där Elin var nedstigen från sin lilla tron och istället satt på en av Dramatens soffor och drack vin med sin gäst innan de sjöng duett. Det var ett välapplåderat gästspel. Och trots allt tillägnades senare delen av konserten äldre material, som Things Will Never Be the Same Again från JJ°2. Det är också då bandet tycks uppnå full harmoni på scenen, och i sig själva. Och det kan jag nöja mig med.
Text: Linou Gertz
