Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Irland

Filmrecension: Celtic Utopia – en resa genom Irlands pulserande folkmusik-scen

by

Celtic Utopia

Celtic Utopia
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 mars 2026
Regi Dennis Harvey och Lars Lovén

Folkmusik som sticker ut hakan, som är rebellisk – är huvudtemat för denna energiboost till film. Så kul att bjudas in till en resa genom Irlands pulserande folkmusik-scen. Vi får möta en lång rad av olika folkmusiker och höra dem berätta om konflikter och utmaningar som bubblar under ytan i nationen Irland och brittiska Nordirland.

Irland är en självständig suverän stat, medan Nordirland är en del av Storbritannien. Delningen skedde 1921 efter en väpnad kamp, där Nordirland förblev under brittiskt styre med en protestantisk majoritet, vilket senare ledde till den långvariga konflikten ”The Troubles” medan Irland domineras av katolska kyrkan.

Jag tror att många av oss ofta förknippar folkmusik med berättelser från förr och med musikinstrument av äldre utformning, men i den irländska folkmusik-scenen vimlar det av rebell-anda. En del är mycket tydliga med att de vill att Nordirland blir en del av Irland medan andra inte har lika tydlig övertygelse. Musiken kan vara både med äldre instrument men lika ofta med gitarr och moderna instrument. Sångtexterna sticker ut och är roliga, retsamma ibland och mycket politiska ibland.

Några av folkmusikerna är kritiska till den katolska kyrkan men att det samtidigt är katolska kyrkan som kämpade för Irlands självständighet. Det är kluvna känslor inför katolicismen. Några berättar att hur deras mamma eller någon annan kvinnlig släkting blev fråntaget sitt barn när de blev gravida utan att vara gifta. Det finns fortfarande familjer som fortfarande inte fått kontakt med barn som togs ifrån dem av de katolska prästerna.

Celtic Utopia visar hur musik, politik och historia är tre delar av samma helhet, de behöver varandra och förstärker varandra och genom folkmusiken kan frågorna spridas ut och diskuteras och funderas vidare kring – och ge styrka. gemenskap och samhörighet. Celtic Utopia är en film som spritter av energi och ger en förståelse för livet på Irland idag.

Medverkande musiker:
The Mary Wallopers, Negro Impacto, The Deadlians, Jinx Lennon, Poor Creature, Branwen, Lankum, Naoise Mac Cathmhaoil, Rising Damp, Young Spencer, Eoghan Ó Ceannabhain, Róis, Post Punk Podge, Susan Hughes, Tadhg Mulligan, Alfie Mulligan, Múlú, Niamh Moriarty, Cathail O’Mhaoil, Summer Newman, Eimear Nic Ionnrachtaigh och Eoghan Ó Garmaile.

Om regissörerna
Dennis Harvey är en filmskapare från Irland. Han är främst känd för sin kortdokumentär The Building and Burning of a Refugee Camp (2024), som vann en Guldbagge för Bästa kortfilm, utsågs av Franska filmakademin (Les César) till en av världens bästa kortfilmer 2024 och mottog flera andra utmärkelser.

Dennis skriver och regisserar huvudsakligen dokumentärfilm, men har även producerat och klippt sina egna verk. Hans första långfilm, I Must Away (2023), var en kalejdoskopisk essä om rörelse, inspelad under sju år i sex länder.

Hans andra långfilm, Celtic Utopia (2025) hade premiär i Locarno, där den vann Grand Prix i Semaine de la Critique.

Lars Lovén är dokumentärfilmare, journalist och dokumentärproducent för radio. Han regisserade dokumentären Fonko (2016), som skildrar den samtida musikscenen i flera städer på den afrikanska kontinenten, spårar dess rötter i kampen mot kolonialism och sätter den i relation till snabba samhällsförändringar. Filmen fick biografdistribution genom Folkets Bio och visades på festivaler i mer än 40 länder världen över.

Filmrecension: Christy – varm, mänsklig berättelse från slitna arbetarkvarter i Cork

by

Christyl

Christy
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 mars 2026
Regi Brendan Canty

En varm och mycket mänsklig berättelse om att hitta hem, att hitta sin tillhörighet. En irländsk film om klassklyftor, om utsatthet men också om lojalitet och solidaritet.
Denna irländska socialrealistiska berättelse kretsar kring två unga män, halvbröder, som tidigt förlorade sin mamma. Den äldre, Shane, bor med sin flickvän i arbetarkvarteren i Cork och har nyligen fått en liten dotter. Shane försörjer sig och sin lilla familj som målare. Hans halvbror, sjuttonårige Christy, har blivit utslängd från sitt fosterhem i ett av de finare kvarteren där de välbärgade bor. Shane måste ta hand om sin yngre halvbror några veckor medan de väntar på en ny fosterfamilj för Christy. Eftersom Christy snart fyller 18 år är det inte så många fosterhem som är intresserade av att ta emot honom.

Filmen utspelas i staden Cork. Googles AI berättar om den staden: Cork är Irlands näst största stad, belägen i grevskapet med samma namn i sydvästra Irland. Staden är känd som ”the rebel city”, har en rik matkultur, historiska byggnader som Cork City Gaol och en vacker naturhamn.

Christy får följa med till Shanes jobb, men det passar inte honom särskilt bra. Christy ger sig ut på vandringar i det slitna arbetarkvarteren i Cork och hittar vänner. Han möter människor som kände honom när han var femåring och han knyter nya kontakter och hittar också ett arbete som han passar för och trivs med.

Berättelsen har en fin blandning av dåtid och nutid. De unga har mobiltelefoner och skapar egna texter som de framför rappande som samtidigt som är det något tidlöst som hänger över deras kvarter, hur den nedtryckta och utnyttjade arbetarklassen är både rebellisk men samtidigt fast i sin situation och klyftan mellan de fattiga och de rika är som alltid gigantisk.

En av av filmens styrkor är att den låter berättelsen flyta fram som i ganska lugn takt utan överdrivna poser.Det är som livet ofta kan är med utmaningar och svek och samtidigt finns lojalitet och vänskap. I den grå och hårda vardagen finns också en gemenskap och tillhörighet. Christy börjar hitta en plats där han känner att han kan stanna, att han har en tillhörighet, att där finns rötter han trott han tappat bort. Samtidigt förstår hans halvbror inte hur bra det vore för Christy att få stanna där. Det är en stark berättelse om att hitta sin själv och sin väg genom sorg och förlust och hitta ny tillhörighet.

Christy hade världspremiär på filmfestivalen i Berlin och hade svensk premiär på Göteborg Film Festival. Christy blev stor vinnare på IFTA (Irish Film & Television Academy)
– tog hem Bästa Film, Bästa Regi, Bästa klippning och Bästa Casting.

En film som drar in mig och det känns son att jag är med där på ett hörn och det går inte att värja, den är känsloladdad och stark och känns oerhört realistisk. Enormt duktiga naturliga skådespelare i alla roller.

Filmrecension: In the Land of Saints and Sinners – överraskande, spännande och rolig irländsk Vilda Västern

by

In the Land of Saints and Sinners
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 oktober 2023
Regi Robert Lorenz
Medverkande Liam Neeson, Kerry Condon, Ciarán Hinds, Jack Gleeson, Colm Meaney m.fl.

En både överraskande, spännande och rolig actionfilm från Irland. En vilda västern från Irland med en lång rad av de mest internationellt kända skådespelarna som Liam Neeson, Kerry Condon, Ciarán Hinds, Jack Gleeson, Colm Meaney.

Händelserna utspelas 1974 – en tid då en våldsam konflikt mellan protestanter och katoliker eller mellan de som ville att Nordirland skulle vara en del av Irland och de som vill att Nordirland skulle vara en del av Storbritannien. Det var sprängdåd och många som blev ihjälskjutna. I filmens inledning får vi se några unga IRA-medlemmar utlösa en bomb utanför en pub i Belfast. En pub där några av deras fiender håller till. Till dessa IRA-medlemmars förskräckelse kommer några barn förbi puben sekunderna före explosionen och tre barn dör under attacken. IRA-medlemmarna (egentligen vill jag kalla dem IRA-terrorister för det är svårt att definiera dem som något annat egentligen eftersom många civila drabbades av deras dåd) flyr till Irland och gömmer sig i en avlägsen irländsk by.

Liam Neeson spelar huvudpersonen, Finbar, en lönnmördare som bestämmer sig för att gå i pension och försöka bli en god samhällsmedborgare som uppskattas av befolkningen i den lilla irländska byn. Finbar inbillar väl sig att byborna inte begriper vad han sysslar med. När han slog igenom gjorde han några filmroller jag var imponerad av men sedan Liam Neeson inte medverkat i filmer som imponerat på mig. Men i den här rollen är han bra, riktigt bra.

Men då han sagt upp sig som lönnmördare och börjar anstränga sig för att vara snäll mot människor upptäcker han att en ung man regelbundet misshandlar en liten flicka. Det är inte så lätt att hålla sitt löfte att inte döda mer när han möter sådant. Det visar sig vara mer komplicerat än han tänkt sig att sluta ta till våld.

Det blir en riktig rörig situation då den unge vidriga mannen tillhör IRA. Att attackera IRA är farligt.

Att filmen fungerar så bra beror på flera saker. Först och främst är det en lång rad duktiga skådespelare utöver Liam Neeson, som Kerry Condon (The Banshees of Inisherin), Ciarán Hinds (Belfast, Tinker Tailor Soldier Spy) och Jack Gleeson (Game Of Thrones). De är ju samtliga erfarna och duktiga skådespelare. Ciarán Hinds har jag nog aldrig sett göra någon dålig insats.

Filmen har fantastiska vyer över den irländska bygden, förstås. Jag gillar hur ljud och musik samverkade med bilder och dramaturgin i filmen. Det är en underhållande berättelse med ett par oväntade vändningar.

Det är samtidigt en film som på sitt sätt är aktuell. Konflikten på Nordirland har lagt sig men världen plågas av flera vidriga konflikter idag, som Rysslands attack mot Ukraina och Hamas attacker mot Israel. Vi är långt ifrån en fredlig värld idag och som denna films berättelse visar för våld alltid med sig mera våld.

Filmens regissör, Robert Lorenz, är rutinerad och vet hur man formar en stark film. Som producent har han vunnit Sscar två gånger, för American Sniper och Letters from Iwo Jima.

Mr Dixon försvinner av Ian Sansom – en lättsam humordeckare

by

Titel: Mr Dixon försvinner
Författare: Ian Samson
Förlag: Massolit
Utgiven: 201204
ISBN10: 918664940X
ISBN13: 9789186649401

Mr Dixon försvinner är den andra delen i Ian Sansoms serie om bibliotekarien Israel Armstrong. Israel har flyttat från London till den nordirländska byhålan Tumdrum där han försörjer sig som ambulerande bibliotekarie. Han kommer med sin bokbuss för att delta i ett jubileumsfirande på varuhuset Dixon & Pickering, men dras i stället in i en brottshistoria och är plötsligt huvudmisstänkt för kidnappningen av Mr Dixon.

Mr Dixon försvinner handlar om hur Israel Armstrong med hjälp av taxichauffören Ted försöker få fram fakta i målet för att rentvå sig själv. Det är en absurd, humoristisk deckarhistoria utan mord och våld. Israel är en bokälskande antihjälte som bor i ett hönshus, saknar klädsmak och har en flickvän i London som aldrig hör av sig. Han är jude och uppkallad efter staten Israel. I övrigt är både han och hela boken väldigt brittisk, karaktärerna är som hämtade ur en brittisk humorserie.

Ibland skymtar ett riktigt mörker hos den olycksdrabbade bibliotekarien, som när han gråter över sin döda mormor – mer över sin stora tomhet inför den än över hennes död – eller när han börjar tvivla på litteraturens värde, som han byggt sitt liv på.

Mestadels är det dock en lättsam och ganska underhållande roman som till exempel kan passa bra på semesterresan.

Albert Nobbs – bättre än Oscarsvinnarna

by

Albert Nobbs
Betyg 4
Biopremiär: 23 mars
Regi: Rodrigo Garcia

Albert Nobbs är ett fantastisk berättelse om livet bland de anställa på ett lyxhotell i Dublin under depression och då många var fattiga och arbetslösa och de rika kunde i princip spotta på de anställda, som accepterade allt för att inte förlora sitt jobb.

Albert Nobbs skildrar på kornet klyftorna mellan samhällsklasser men framför allt är det en skildring av kvinnornas situation på Irland för hundra år sedan.

Alberts Nobbs är butler på hotellet och ruvar på en hemlighet. Albert är kvinna. Som en ung kvinna insåg hon att enda chansen att kunna försörja sig och överleva under hyggliga förhållanden var att leva som man. När Albert träffar en annan människa i samma situation som hon själv börjar hon drömma om ett framtida liv utan hemligheter.

Filmen är baserad på romanen romanen ”The Singular Life of Albert Nobbs” av George Moore. Filmen fick tre Oscarsnomineringar inför Oscarsgalan 2012. När jag nu sett den tycker jag det är skam att den inte fick några pris. I jämförelse med flera av de filmer som fick pris har Albert Nobbs som film mycket högre kvaliteter på flera plan.

Glenn Close spelar den blyge, försiktige Alberts Nobbs suveränt och Janet McTeer som målaren Hubert Page är helt suverän. Aaron Johnson är perfekt som Joe, en ung man ur fattiga omständigheter som har svårt att låta sig bli sparkad på och som drömmer om att emigrera till USA, men han har flicktycke.

Filmskaparna har lagt ner ett minutiöst arbete med att få fram miljöer och kläder för den tidsepoken. Det känns som jag blivit förflyttad dit: de fattiga områdena och röran där och de lyxiga miljöerna på finare hotell, men samtidigt schabbigt bakom ytan.

Musiken av Brian Byrne samverkar med berättelsen, den är pianobaserad och fungerar att lyssna på för sig själv också.

Skildringen av karaktärerna känns äkta, inget är bara svart eller vitt och jag blir överraskad flera gånger om under filmens gång när berättelsen tar oväntade vändningar. Ibland känns det i magen, så arg blir jag på den kvinnliga, vidriga hotellchefen och jag vill gå in i duken och tala om för henne hur äcklig hon är. Jag tror vi alla någon gång i livet har mött en sådan person som slickar uppåt och sparkar nedåt och utnyttjar sin makt över andra. Det är därför filmen är så stark, vi som åskådare vet att samma förtryck av den som har makt över anställda upprepas om och om igen genom historien.

Framför allt är filmen förstås en skildring av två kvinnor som valt att leva som män, den ena för att hon vill det, den andra är däremot inlåst i rollen som man, av yttre tvång för att överleva. Albert Nobbs är en stark och vacker film om hur svårt det är att vara sig själv i en värld där vi måste passa in i färdiga mallar.

Om regissören
Rodrigo Garcia föddes i Colombia 1959. Han växte upp i Mexico City och är son till författaren Gabriel Garcia Marquez. Under hans uppväxt fanns författare och konstnärer som Carlos Fuentes, Julio Cortazar, Pablo Neruda och Luis Bunuel ständigt närvarande.

Garcia har regisserat ett antal TV-produktioner, bland annat Sopranos, Six Feet Under och Carnivale. De första långfilmerna han regisserade var Things you can tell just by looking at her, 2000, och Ten Tiny Love Stories, 2001. Dessa följdes av Fathers and Sons, 2004, Passengers 2008 och Mother and Child, 2010.

Produktionsuppgifter
Originaltitel: Albert Nobbs
Irland/England, 2011

Regi: Rodrigo Garcia
Manus: Glenn Close, Gabriella Prekop, John Banville
Producenter: Glenn Close, Julie Lynn, Bonnie Curtis, Alan Moloney
Foto: Michael McDonough

I rollerna
Glenn Close – Albert Nobbs
Mia Wasikowska – Helen Dawes
Aaron Johnson – Joe
Janet McTeer – Hubert Page
Pauline Collins – Mrs. Baker
Brenda Fricker – Polly
Jonathan Rhys Meyers – Viscount Yarrell
Brendan Gleeson – Dr. Holloran
Maria Doyle Kennedy – Mary
Mark Williams – Sean
Serena Brabazon – Mrs. Moore
Michael McElhatton – Mr. Moore
Kenneth Collard – M. Pigot

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,