• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Hipp

Homofobi och hyckleri i 80-talets USA

25 september, 2017 by Redaktionen

Angels in America
Del 1 Millenium – En gayfantasi om en nations angelägenheter
Av Tony Kusnher
Orginaltitel: Angels in America – Millennium approaches:
a Gay Fantasia on National Themes
Översättning: Nils Gredeby
Regi: Anders Lundorph
Premiär på Hipp, Malmö stadsteater 23 september 2017

När jag flyttade från Grängesberg, min uppväxtort i södra dalarna, var året 1986 och jag hade inte träffat någon öppet homosexuell människa. Det var förmodligen en verklighet jag delade med många andra som växte upp i mindre samhällen runt om i Sverige. Tony Kushners pjäs Angels in America tar oss tillbaka till den tidens New York. Året är 1985, Ronald Reagan är president och nykonservatismen sköljer över USA.

Pjäsen har tre parallella handlingar. Vi får möta Louis som erfar att hans pojkvän Prior har AIDS. Det unga paret Joe och Harper kämpar för att få familjelivet att fungera. Det underlättas inte direkt av att Joe i hemlighet är homosexuell och Harper missbrukar piller. De är dessutom båda mormoner från Salt Lake city. Joes mentor är advokaten Roy Cohn, som försöker övertala Joe att ta ett jobb på justitiedepartementet i Washington, men Joe är tveksam, eftersom han inte vet om Harper vill flytta igen.

Roy Cohn anser sig vara en heterosexuell man som har sex med män. I hans världsbild har sexuella preferenser ingenting med homosexualitet att göra. En homosexuell människa är enligt Cohn en fjolla, dvs en maktlös människa, och Roy Cohn är allt annat än maktlös.

Angels in America avslöjar obarmhärtigt homofobins konsekvenser. Eftersom Joe inte både kan leva som mormon och homosexuell använder han sin fru Harper som en sköld mot omvärlden och lever ett dubbelliv. Harper å andra sidan finner att hon lever i ett kärlekslöst äktenskap och flyr in i en valiumdränkt dimma. När Roy drabbas av AIDS kan han inte erkänna sin sjukdom för omvärlden utan säger att han drabbats av levercancer.

Det är också en pjäs om mänskliga relationer och reaktioner. Prior hanterar sin sjukdom genom att pendla mellan kaxighet i andras närvaro och den djupaste ångest när han är ensam. Louis kan inte hantera det faktum att hans älskade kommer att dö och i valet mellan att lämna och att lämnas väljer han att lämna.

För unga av idag är Angels in America en nyttig påminnelse om att det inte är så där värst länge sedan ordet ”bög” var ett i många kretsar accepterat skällsord och homosexualitet var något som doldes. Fram till 1982 benämndes AIDS som GRIDS – Gay Related Immune Deficiency Syndrome. Det var inte förrän heterosexuella personer fick sjukdomen som den började tas på allvar och resurser sattes in för att hitta ett botemedel.

En pikant detalj är att karaktären Roy Cohn bygger på en historisk person med samma namn. Verklighetens Roy Cohn var även han advokat och arbetade för den ökände kommunistjägaren Joe McCarthy. Den ökända duon jagade homosexuella med samma intensitet som de jagade kommunister och 1953 lyckades de övertyga USA:s president Dwight D Eisenhower att underteckna en exekutiv order som förbjöd homosexuella att arbeta för de federala myndigheterna. Cohn dog i AIDS 1986.

Det finns inga direkt huvudroller, men Prior, Louis, Joe Harper och Roy är de bärande rollerna. Samtliga skådespelare på scenen gör bra insatser, men Marie Götesdotter som spelar Harper gör i mitt tycke den starkaste rolltolkningen. Jag imponeras också av Jimmy Endeleys insats som sjuksköterskan Beliize.

Angels in America är en mycket bra pjäs. Trots att den har 25 år på nacken är den fortfarande aktuell och texten är snabb, poetisk och sylvass. Trots sina tre timmar känns den aldrig långtråkig, även om en tappar fart i den tredje akten. Avslutningen är en i allra högsta grad otillfredsställande cliffhanger, men det är en logisk konsekvens av att detta är första delen av två

I rollerna: Fredrik Gunnarsson, Sven Boräng, mari Göstesdotter, Mattias Linderoth, Henrik Svalander, Jimme Endeley, Cecilia Lindqvist, Susanne Karlsson

Längd: 3 timmar, 30 minuter, inklusive 2 pauser

Text: Peter Johansson

Arkiverad under: Teater Taggad som: Angels in America, Hipp, Malmö stadsteater

Livläkarens besök på Hipp i Malmö – en välspelad svensk teaterklassiker

25 februari, 2017 by Redaktionen

Livläkarens besök

Av P-O Enquist
Dramatisering: Johanna Garpe, Erik Norberg
Regi: Johanna Garpe
Premiär på Hipp, Malmö stadsteater 24 februari 2017

 

Det är inte lätt att genomföra förändringar i ett samhälle där varken samhällets topp eller bas är med på noterna. Det får renässansmannen Johann Friedrich Struensee bittert erfara när han försöker genomföra vad som inte kan kallas annat än en statskupp i det dåvarande konungariket Danmark.

P-O Enqvist pjäs Livläkarens besök från 1999 bygger på historiska händelser. 1768 blev Struensee utsedd till livmedikus till den danske kungen Kristian VII. Från sin position inledde han ett passionerat förhållande till Danmarks drottning Caroline Mathilde och lyckades manövrera sig fram till en position där han styrde Danmark i 16 månader.

Regissören Johanna Garpe drar paralleller med dagens situation.

”Jag ska lära dig det stora spelet”, säger Caroline Mathilde i pjäsen. Hon syftar på det politiska spelet. Struensee har inga nycklar till det. Han vill göra allting själv och snabbt ska det gå (här finns likheter med Trumps rasande framfart på andra sidan Atlanten). Den tröghet som borgar för förankrade och genomtänkta beslut lyser med sin frånvaro i Struensees skrivarlya där lagar och dekret fullkomligt sprutar fram ur hans penna.

Struensee var en man av upplysningen, han ville minska adelns makt och frigöra folket, men lyckades få båda parter mot sig. Adeln gillade naturligtvis inte att deras makt beskars och folket retade sig på den godtycklighet som i många fall visades, samt att beslut kommunicerades på tyska istället för på danska. Struensee införde även en grad av tryckfrihet, vilket gav hans motståndare möjligheten att slunga grova anklagelser och beskyllningar mot honom. Struensee ville göra mycket och hans intentioner var i många fall goda. Hans svaghet var att han helt inte behärskade det politiska hantverket och hade alldeles för bråttom. Naturligtvis slutar det illa.

Han, liksom de övriga upplysningsfilosofierna förstod dessutom inte att folkets frihet inte är något som kan ges som en gåva en välvillig överhet. Något sekel senare konstaterade en tysk filosof helt korrekt att ” Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk.”.

Livläkarens besök är en välspelad svensk teaterklassiker. Stor ensemble, relativt rak handling och ett bra manus. I en ensemble där ingen gör en dålig insats står som vanligt Johannes Wanselow ut. I hans tolkning blir den danske kungen Kristian det barn han faktiskt var. Han kröntes till Danmarks kung vid 17 års ålder. Hans drottning Caroline Mathilde, förtjänstfullt gestaltad av Karin Lithman giftes bort vid 15 års ålder. Hennes roll var helt enkelt att producera en arvinge till den danska tronen. Barnäktenskap var inget nytt bland Europas dåvarande elit. Äktenskap ingicks ej av kärlek utan var en form av diplomati.

Kungen är en man som genom börd har hamnat i en position han varken eftertraktar eller riktigt förstår innebörden av. Han är känslig, naiv och impulsiv, samtidigt som han äger den absoluta makt som posten som envåldshärskare medför. Hans dekret styrs dock inledningsvis av hans rådgivare vid hovet, sedan av Struensee och avslutningsvis av hovet. Ingen av dem har någon större respekt för kungen som i grund och botten bara vill vara människa.

Livläkarens återkomst är klassisk kostympjäs med lätt vitsminkade ansikten, peruker samt färggranna påkostade kostymer i många lager.

Malmös klassiska Hippodrom är denna kväll arrangerad på det klassiska viset, med publiken enbart framför skådespelarna. Scenen domineras av ett ovalt bord som förvandlas till vad helst det behöver vara.

P-O Enquist är en våra mest uppburna författare. Han har skrivit ett stort antal böcker och pjäser. Livläkarens besök fick Augustipriset. Enquist föddes i den lilla byn Hjoggböle i Västerbotten. Förutom Enquist har Hjoggböle producerat ytterligare fyra författare, vilket får mig att fråga mig vad de egentligen har i sitt vatten däruppe.

I rollerna: Henrik Svalander, Karin Lithman, Johannes Wanselow, Fredrik Gunnarsson, Håkan Paaske, Bill Hugg, Li Brådhe, Lukas Orwin, Katarina Lindgren-Hugg, Anette Lindbäck, Tom Ahlsell, Göran Dyrssen, Lars-Göran Ragnarsson

Längd: 2 timmar, 40 minuter, inklusive paus

Text: Peter Johansson 

Arkiverad under: Teaterkritik Taggad som: Hipp, Livläkarens besök, Malmö stadsteater

Karl-Bertil Jonsson på Malmö stadsteater – ett djärvt grepp som når ända fram

27 november, 2016 by Redaktionen

emp_kbj_spelbild_press_02

Karl Bertil Jonssons julafton
Av Tage Danielsson
Dramatisering: Sofia Fredén
Regi: Sara Cronberg
Urpremiär: Hipp, Unga teatern, Malmö stadsteater, 26 november 2016

”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar”

Det är djärvt av Malmö Stadsteater att sätta upp Karl-Bertil Jonssons julafton. Det är en historia som väldigt många har ett nära förhållande till, många, däribland undertecknad kan i sömnen kläcka ur mig citat från KBJ. Ytterligare en faktor är ursprungs historiens längd, eller rättare sagt brist på längd. Originalet skulle ge 10-15 minuters teater och det är lite väl kort. Malmö Stadsteater måste alltså fylla ut Tage Danielssons originalhistoria med eget material, vilket kommer att jämföras med originaltexterna.

”Jag har närt en kommunist vid min barm”

Tage Danielsson skrev berättelsen 1964. Den var ursprungligen en del av boken ”Sagor för barn över 18 år”. Jag uppmanar verkligen alla att läsa boken. Karl-Bertils stora genombrott km dock 1975 då SVT gjorde en tecknad film av sagan. Numera är Karl-Bertil Jonssons julafton det närmaste Sverige har Dickens ”En julsaga”. Inte nog med att alla kan berättelsen, tack vare TV-programmet vet vi också hur Karl-Bertil Jonsson ser ut. Han påminner inte så lite om statsrådet Gustav Fridolin.

”Ska’ru ha ett fikon”

Sofia Fredén och Sara Cronberg löser problemet med längden på originalmaterial elegant. De låter en berättare läsa en något justerad originaltext i bakgrunden och fyller ut dialogerna med fler repliker och har lagt till nya scener och nya karaktärer. Vi får äntligen besöka familjens varuhus, Karl-Bertil Jonssons syster Ingrid Jonsson har befordrats från originalets anonyma tillvaro som repliklös bakgrundsfigur, vi får möta den hemlösa flickan Izabella och som grädde på moset Karl-Bertils förman på posten. Teaterversionen tar berättelsen in i 2016, men ligger ändå nära originalets själ.

”Byrådirektör HK Bergdahl hade mahognyport och husa”

Josefin Iziamo spelar en Karl-Bertil Jonsson som kunde klivit rakt ur TV:n. Hon fångar Karl-Bertils naiva styrka och envetenhet. Han vet vad han måste göra, trots att han vet att ingen i hans omgivning kommer att förstå varför han gör det. Den stora insatsen görs i mina ögon av ljudläggaren David Gülich. Skådespelarna har väldigt lite rekvisita utan arbetar med klassisk pantomimteater. David Gülich står högt uppe i scenens ena hörn och skapar ljudeffekterna medan de händer. När Karl-Bertil går på snön skapar han knarrandet steg för steg. När Karl-Bertil stämplar ett paket med sin imaginära stämpel ger han oss stämpelljudet. Vi pratar inte om förinspelade digitala effekter utan om klassiska ljudeffekter där till exempel steg i snö görs genom att krama potatismjöl i handen framför en mikrofon. Ett klassiskt hantverk där timing är A & O.

”Det var banne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades”

Scenen domineras upp av en enorm röd trappa som med enkla grepp skiftar mellan gatan, familjens Jonssons hem, varuhuset och postens fragila avdelning. Ovanför trappan finns en skrattspegelvägg som såväl avspeglar som förvrider publikens ansikten och förvandlar teaterljusen till nattens stjärnor som lyser kallt över de som inget har.

”Jag ville sprida lite glädje i samhällets bottenskikt”

Svagheten hos såväl pjäsen som Tage Danielsons originalhistoria är att ingen av dem adresserar orsakerna till fattigdom och misär. Karl-Bertil har ett klart von oben perspektiv till de som har ger julklappar till. Han ser sig själv som en välgörare, det är dock oklart om ens han på något plan inser att han och hans familj i grunden en del av problemet. Hans goda gärning lindrar för stunden symptomen, men är inte ens i närheten av att bota den underliggande sjukdomen.

I rollerna: Hans-Peter Edh, Josefin Iziamo, Sandra Stojiljkovic, Johannes Wanselow, Mattias Linderoth, Elin Rusk, Erik Olsson, Erik Olsson, samt Kattis Blanking  och Harald Gagge/Kalle Magnusson

Ljudläggare: David Gülich

Längd: 80 minuter, ingen paus

Peter Johansson

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Hipp, Karl-Bertil Jonssons julafton, Malmö stadsteater, Tage Danielsson

Stockholms Blodbad på Hipp – nationella fördomar och populärkulturella referenser

18 september, 2016 by Redaktionen

emp_stockholmsblodbad_press_3032-bodel Stockholms Blodbad
Av Lucas Svensson
Översättning: Johanne Lycke Holm
Regi: Moqi Simon Trolin
Urpremiär på Hipp, Malmö Stadsteater, 17 september 2016

Stockholms blodbad handlar egentligen inte om Stockholms blodbad, utan om relationerna mellan Sverige och Danmark, två små grannländer med en gemensam understundom blodig historia. Pjäsen gör en djupdykning i det danska vs det svenska. Vad skiljer egentligen det danska från det svenska, förutom Janssons frestelse och Dansk fleskesteg?

För c:a 2,5 år sedan fick Lucas Svensson och Moqi Simon Trolin en fråga från teatern Mungo Park o de ville göra något på temat Stockholms blodbad. Mungo Park driver något de kallar Mungo labs, ett skådespelarstyrt utvecklingskoncept, där de utvecklar nytt material på väldigt kort tid. De kan börja med ett tomt blad på morgonen och spela inför publik samma kväll. Den föreställningen lade grunden för pjäsen Stockholms blodbad.

Föreställningen är ett samarbete mellan Malmö Stadsteater och Mungo Park, de danska rollerna spelas av danska skådespelare, de svenska rollerna av svenska och replikerna ärnaturligtvis på danska respektive svenska. Pjäsen använder Stockholms blodbad som en  ram för att utforska relationerna mellan Danmark och Sverige och ställer frågor om nationella identiteter och vad som definierar nationer. De rör sig flytande i tiden. Ena stunden befinner oss mitt i blodbadet, i nästa sekund berättas historien från dagens tidsperspektiv.

emp_stockholmsblodbad_press_2516-festStockholms blodbad ägde rum under tre dagar i november 1720. Ett hundratal människor avrättades av den danska kungen Kristian II. Danmark hade just vunnit kriget mellan Danmark och Sverige, Kristian II hade gett amnesti till det svenska ledarskiktet och hans kröning till kung över Sverige skulle firas med en stor fest i Stockholm. Under förevändning om kätteri avrättades ett 100-tal personer under kaotiska former, och Kristian II fick tillnamnet Tyrann. Efterdyningarna till blodbadet formade det vi idag kallar Sverige. Den unge Gustav Ericsson av ätten Vasa gjorde sin berömda tur på skidor(snöskor) mellan Mora och Sälen och resten är historia.

Stockholms Blodbad är en fars, där fördomar och nutida populärkulturella referenser haglar. Jag räknar in Star Wars, Eminem och ett halvdussin maffiafilmer på några minuter. Det är mer skratt än eftertanke. Ett väl dolt guldkorn är den lilla pantomim där Marie Tourell Söderberg leder iväg en imaginär häst. Missa inte! Vi får också vårt blodbad av modell splatterfilm. De tre första raderna får välbehövliga stänkskydd.

I en kvalitativ ensemble står Christine Albeck Börge ut som den danske Machiavelli och Johannes Wanselow som den tyske bödeln Jörgen Homuth ut.

Scenkläderna använder de klassiska stereotyperna för att markera vem som är ond och vem som god. Samtliga är klädda i vitt förutom Wanselows bödel som genomgående är klädd i helsvart. När det dags att sätta ränkerna i verket skrudar Machiavelli om från vitt till svart. Scenen går i grått och domineras av enorm backdrop där bilder projiceras. Ett nytt innovativt grepp är en kamera i festbordet som sänder live på sagda backdrop. Musiken är väldigt 80-talsretro och  levereras av tre personers band. Jag blev omedelbart förtjust i gitarristen som påminner om en David Bowie anno 1972, men helt i vitt.emp_stockholmsblodbad_press_3352-band

I svensk historieskrivning är Stockholms blodbad en avgörande punkt i historien, övergången från medeltid till arvsmonarki, nationalstat och kommande stormaktsambitioner. I Danmark har Blodbadet ingen framträdande position. En seglivad myt är Kristian II kallades Kristian de gode i Danmark. Det finns inga som helst historiska referenser till Kristian II som ”den gode”, utan det var ett sätt för Sverige att demonisera fienden. Sanningen är att Kristian II var en förlorare även i Danmark. Han avsattes 1523 och tillbringade resten av sitt liv i fängelse.

Det paradoxala är att Stockholms blodbad gav de svenska upprorsmännen just det propagandamaterial de behövde för att skapa ett framgångsrikt uppror mot Kristian Tyrann. Sex månader efter blodbadet hade han förlorat större delen av det land han vann i kriget, några år senare satt han i en cell. Vad hade hänt om Kristian hade avstått från Blodbadet?  Det är hög tid för arrangörerna av Vasaloppet att hylla Kristian II som sig bör – utan honom inget Vasalopp, ingen Mora-Nisse och inga kranskullor/kransmasar.

Den stora frågan ställs dock aldrig, Vad hade hänt om det serverats surströmming på  festen?

I rollerna: Kristian Holm Joensen, Christine Albeck Børge, Johannes Wanselow, Marie Tourell Søderberg,  Jesper Riefensthal, Jannie Faurschou, Josefin Iziamo, Hans-Peter Edh, Li Brådhe, Mattias Linderoth, Elin Rusk

Musiker: Hanna Englund, Jonas Munck Hansen, Sune Skuldbøl Vraa Nielsen

Längd: 2 timmar, 30 minuter inklusive paus

Peter Johansson

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater Taggad som: Hipp, Malmö stadsteater, Mungo Park, Stockholms Blodbad

Borders – en färgsprakande intensiv föreställning i tre dimensioner

9 maj, 2015 by Redaktionen

borders

Borders
Regi Tilde Björfors
Kompositör Samuel Andersson
Koreografi Olle Strandberg
Scenografi Fanny Senocq
Kostym Jonna Bergelin
Ljus Daniel Kullman
Video Per Rydnert, Johannes Ferm Winkler
Mask Åsa Trulsson
Urpremiär på Hipp, Malmö stadsteater 8 maj 2015

Borders är mer en föreställning än en teaterpjäs, det är inte en sammanhållen historia som berättas. Det är å andra sidan en naturlig följd av att Borders är en samproduktion mellan Malmö Stadsteater och Cirkus Cirkör. Cirkusartister tvingas agera och eleverera repliker och skådespelare tvingas bli cirkusartister. Samtliga medverkande måste agera utanför sina sedvanliga yrkesroller.

borders2Som titeln antyder är tema gränser och Borders använder cirkusens fysiska och visuella möjligheter, snarare än teaterns repliker för att åskådliggöra de gränser som finns i dagens Europa och i våra egna sinnen. Det är fart, fläkt, drama och politik. Borders är en politisk föreställning utan pekpinnar, vi konfronteras med de mänskliga konsekvenser som Europas gränser medför.

Det är en färgsprakande intensiv föreställning i tre dimensioner. Det är kaskader av sprutande eld, knivar och människor flyger genom luften, de trasiga och slitna blandas med de som vill vara flärdfulla. Hipp har högt i tak, vilket utnyttjas friskt. Jag är full av beundrar för de skådespelare som vanligtvis har fötterna fast förankrade på scenen som nu vågar sig upp på svindlande höjder.

Cirkus Cirkör blandar traditionell cirkus, med inslag från klassisk varieté, vaudeville och balett. Trapetsnumret blir balett på trapets. Det är enda gången någon form av skyddsmatta används – två duxmadrasser och ett några skumgummiplattor är dock inte mycket om man betänker att de två i trapetsen var minst 6 meter upp.

Scenen är minst sagt dynamisk. Den kvadratiska ytan har ingen fast utrustning, utan det som för tillfället behövs sätts upp och tas bort i en rasande fart. Lindansarens rep tvinnas av toalettpapper inför våra ögon och fästs mellan två upphottade elmopeder. På väggarna projiceras bilder som förstärker och illustrerar de som utspelas på scenen.

borders3Musiken spelar en stor roll i föreställningen. Mycket framförs live av två musiker samt av ett flertal av artisterna. Scenkläderna varierar, vi ser uniformer, klassiska cirkuskostymer och utstyrslar som ger mig vibbar av Mad Max Beyond Thunderdome.

Cirkus Cirkör firar med Borders sitt 20-årsjubileum. Det är symptomatiskt att en grupp som från början ville överskrida gränser och gå utanför de vanliga ramarna för en cirkus väljer att fira sitt jubileum genom att överskrida ytterligare en gräns. Det hade varit såväl bekvämt som en säker väg till succé att göra en serie nummer hämtade från de tjugo år som gått. Men det är lyckligtvis inte Cirkus Cirkörs stil.

Borders spelas i den klassiska Hippodromen i Malmö som invigdes 1899, Namnet kommer från det antika Greklands hästkapplöpningsarenor (av latin hippos=häst samt dromos=lopp), den grekiska motsvarigheten till romarnas cirkus. Vid invigningen var det en spelplats för klassisk cirkus, teater och en hästmanege. Mer än 100 år senare gör cirkusen comeback.

I rollerna
Peter Åberg, Saara Ahola, Tatiana Mosio Bongonga, Sven Boräng, Hans-Peter Edh, Estiven Quinones Gonzalez, Mari Götesdotter, Mira Leonard, Karin Lithman, Esmeralda Nikolajeff, Jesper Nikolajeff, Jennifer Amaka Pettersson, Simon Rodriguez, Jan Unestam,Alexander Weibel Weibel

Musiker
Samuel Andersson, Maja Långbacka

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Cirkus, Hipp, Malmö stadsteater, Scenkonst, Teaterkritik

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

One to One: John & Yoko Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Uppskjuten tid Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

The Legend of Ochi Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

I höst, 2025, släpper[ingenting] ett … Läs mer om Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Anders Boson Jazz … Läs mer om Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Titel: Tre äpplen föll från … Läs mer om Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

8/5 2025 Kungsbacka Teater Hade … Läs mer om Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

– Målet är att alla besökare, inte minst … Läs mer om I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Manus och sångtexter: Steven Sater … Läs mer om Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Den 22 & 23 maj 2025 kommer Annika … Läs mer om Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

THE HERDS i Lagos, Nigeria den 19 april … Läs mer om Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in