Stockholms Blodbad
Av Lucas Svensson
Översättning: Johanne Lycke Holm
Regi: Moqi Simon Trolin
Urpremiär på Hipp, Malmö Stadsteater, 17 september 2016
Stockholms blodbad handlar egentligen inte om Stockholms blodbad, utan om relationerna mellan Sverige och Danmark, två små grannländer med en gemensam understundom blodig historia. Pjäsen gör en djupdykning i det danska vs det svenska. Vad skiljer egentligen det danska från det svenska, förutom Janssons frestelse och Dansk fleskesteg?
För c:a 2,5 år sedan fick Lucas Svensson och Moqi Simon Trolin en fråga från teatern Mungo Park o de ville göra något på temat Stockholms blodbad. Mungo Park driver något de kallar Mungo labs, ett skådespelarstyrt utvecklingskoncept, där de utvecklar nytt material på väldigt kort tid. De kan börja med ett tomt blad på morgonen och spela inför publik samma kväll. Den föreställningen lade grunden för pjäsen Stockholms blodbad.
Föreställningen är ett samarbete mellan Malmö Stadsteater och Mungo Park, de danska rollerna spelas av danska skådespelare, de svenska rollerna av svenska och replikerna ärnaturligtvis på danska respektive svenska. Pjäsen använder Stockholms blodbad som en ram för att utforska relationerna mellan Danmark och Sverige och ställer frågor om nationella identiteter och vad som definierar nationer. De rör sig flytande i tiden. Ena stunden befinner oss mitt i blodbadet, i nästa sekund berättas historien från dagens tidsperspektiv.
Stockholms blodbad ägde rum under tre dagar i november 1720. Ett hundratal människor avrättades av den danska kungen Kristian II. Danmark hade just vunnit kriget mellan Danmark och Sverige, Kristian II hade gett amnesti till det svenska ledarskiktet och hans kröning till kung över Sverige skulle firas med en stor fest i Stockholm. Under förevändning om kätteri avrättades ett 100-tal personer under kaotiska former, och Kristian II fick tillnamnet Tyrann. Efterdyningarna till blodbadet formade det vi idag kallar Sverige. Den unge Gustav Ericsson av ätten Vasa gjorde sin berömda tur på skidor(snöskor) mellan Mora och Sälen och resten är historia.
Stockholms Blodbad är en fars, där fördomar och nutida populärkulturella referenser haglar. Jag räknar in Star Wars, Eminem och ett halvdussin maffiafilmer på några minuter. Det är mer skratt än eftertanke. Ett väl dolt guldkorn är den lilla pantomim där Marie Tourell Söderberg leder iväg en imaginär häst. Missa inte! Vi får också vårt blodbad av modell splatterfilm. De tre första raderna får välbehövliga stänkskydd.
I en kvalitativ ensemble står Christine Albeck Börge ut som den danske Machiavelli och Johannes Wanselow som den tyske bödeln Jörgen Homuth ut.
Scenkläderna använder de klassiska stereotyperna för att markera vem som är ond och vem som god. Samtliga är klädda i vitt förutom Wanselows bödel som genomgående är klädd i helsvart. När det dags att sätta ränkerna i verket skrudar Machiavelli om från vitt till svart. Scenen går i grått och domineras av enorm backdrop där bilder projiceras. Ett nytt innovativt grepp är en kamera i festbordet som sänder live på sagda backdrop. Musiken är väldigt 80-talsretro och levereras av tre personers band. Jag blev omedelbart förtjust i gitarristen som påminner om en David Bowie anno 1972, men helt i vitt.
I svensk historieskrivning är Stockholms blodbad en avgörande punkt i historien, övergången från medeltid till arvsmonarki, nationalstat och kommande stormaktsambitioner. I Danmark har Blodbadet ingen framträdande position. En seglivad myt är Kristian II kallades Kristian de gode i Danmark. Det finns inga som helst historiska referenser till Kristian II som ”den gode”, utan det var ett sätt för Sverige att demonisera fienden. Sanningen är att Kristian II var en förlorare även i Danmark. Han avsattes 1523 och tillbringade resten av sitt liv i fängelse.
Det paradoxala är att Stockholms blodbad gav de svenska upprorsmännen just det propagandamaterial de behövde för att skapa ett framgångsrikt uppror mot Kristian Tyrann. Sex månader efter blodbadet hade han förlorat större delen av det land han vann i kriget, några år senare satt han i en cell. Vad hade hänt om Kristian hade avstått från Blodbadet? Det är hög tid för arrangörerna av Vasaloppet att hylla Kristian II som sig bör – utan honom inget Vasalopp, ingen Mora-Nisse och inga kranskullor/kransmasar.
Den stora frågan ställs dock aldrig, Vad hade hänt om det serverats surströmming på festen?
I rollerna: Kristian Holm Joensen, Christine Albeck Børge, Johannes Wanselow, Marie Tourell Søderberg, Jesper Riefensthal, Jannie Faurschou, Josefin Iziamo, Hans-Peter Edh, Li Brådhe, Mattias Linderoth, Elin Rusk
Musiker: Hanna Englund, Jonas Munck Hansen, Sune Skuldbøl Vraa Nielsen
Längd: 2 timmar, 30 minuter inklusive paus
Peter Johansson