Hen-debatten är lite kul att följa.
Företrädare för att använda ordet ”hen” menar att vi genom att använda ett könsneutrala pronomen kan få oss att se världen mer jämställt.
Det finns ingen forskning som varken kan ge stöd eller motsäga den argumentationen.
SVD:
Ett möjligt sätt att testa sambandet skulle kunna vara att undersöka jämställdheten i kulturer med könsneutrala pronomen. I rapporten Global Gender Gap, utarbetad av World Economic Forum, kvantifieras jämställdheten i 135 länder med utgångspunkt från ett stort antal faktorer (inkomst, politisk representation, utbildningsgrad, livslängd, med mera), och om vi jämför detta med det mest utbredda modersmålet i respektive land blir slutsatsen glasklar – det finns helt enkelt ingen som helst korrelation mellan pronomensystemet och jämställdheten i länderna i fråga.
…
De könsneutrala tredjepersonspronomina i finska, zulu och turkiska verkar inte göra talarna mer jämställda, men just eftersom stora könsbarriärer finns i många sådana kulturer, blir det också svårt att få det till att dessa språkbrukare skulle lida av grava problem med sin könsidentitet. Könsbaserat förtryck förutsätter ju rimligen en könslig medvetenhet.
Min ståndpunkt:
1. Världen är inte jämställd mellan könen. Det finns många, många orättvisor mellan könen – men det finns också väldigt många orättvisor mellan människor av olika klass.
Jag har svårt att tro att vi löser dem genom att använda ordet hen.
Förändringarna i vår attityd måste förändras på andra sätt.
2. Att ordet ”man” används som pronomen i satser som: ”Man borde ta med sig paraplyet” är slarv och trist språk. Vem är det som borde ta med paraplyet? Ofta menar den som skriver ”man” sig själv. Skriv då: ”Jag borde …”. Satser med ordet ”man” i den betydelsen är ofta slarviga. Till alla skribenter säger jag: Ansträng dig lite till, skriv inte så luddigt utan stryk ordet ”man”. Ständigt. Sådana meningar är i 99 procent av fallen trista och kan slipas och bli mycket tydligare om du tar bort ordet ”man”.
3. En del ivrare för ordet ”hen” vill till och med använda det istället för orden ”han” och ”hon”. Det plattar ju till språket ännu mer. Det finns människor av manligt kön och människor av kvinnligt kön. Är det något vi ska skämmas över? Det är inte könsskillnaderna som behöver tas bort, det är följden av dem som vi ska hålla ögonen på och kämpa för att förändra.
Svenska Akademiens Ordlista, SAOL, är ett pragmatiskt verktyg. När ord kommer i allmänt bruk blir de godkända och kommer in där. Om ordet ”hen” kommer in där, ja då är det bara att använda det, för då har det blivit så allmänt och vanligt. Men fram tills dess finner jag det som ett sätt att sila mygg och släppa igenom elefanter att slösa energi och kraft på att införa det detta pronomen. Det finns mycket viktigare saker att använda kraften till, för att förändra och få samhället mer jämställt.
Jag vet att det inte är särskilt politiskt korrekt att inte vilja använda ordet hen. Uppslagsverket Nationalencyklopedin (NE) har redan tagit in ordet i sin webbversion och tidningen Nöjesguiden har använt ordet konsekvent genom en hel tidningsupplaga.
Ordet hen är dessutom så fult, både ordet hon och han är mycket vackrare som ord. Hen låter som en förvirrad höna.
Wikipedia om hen:
Könsneutrala pronomen är pronomen som används i exakt samma form oavsett könet på den person som pronomenet syftar på. Svenska och andra germanska språk är språk som normalt använder könsbestämda possessiva och personliga pronomen i tredje person, jämfört med till exempel de finsk-ugriska språken finska och ungerska som helt saknar könsbestämning i sina pronomen. Det finns även språk som har både könsbestämda och könsneutrala pronomen, till exempel franska, där personliga pronomen i tredje person är könsbestämda (elle, il), men där possessiva pronomen i tredje person inte är det (sa/son oavsett ägarens kön).
I språk som normalt använder könsbestämda pronomen kan det ibland uppstå ett behov av att omtala någon eller något utan att implicit ange dess kön. Det kan röra sig om situationer där personens kön är okänt (till exempel ett foster) eller där personen själv inte vill avslöja sitt kön. I västvärlden har det också argumenterats[vem?] för att ett mer könsneutralt språk skulle vara att föredra ur ett jämställdhetsperspektiv, och i samband med det har fler nyskapade könsneutrala pronomen föreslagits på exempelvis engelska och svenska.
Även inom religioner där gudomen inte anses som varande varken man eller kvinna är könsbestämda pronomen ett problem.
Relaterat: Dagens Nyheter och Kulturnyheterna
Läs även andra bloggares åsikter om hen, samhälle, feminism, hen-debatt, språk, jämställdhet