Sufjan Stevens – åh vad jag hade längtat och sett fram emot hans spelning på Cirkus. Så satt jag där, på utsatt tid började han. Vackert, mjukt med en stjärnhimmel som passerade på väggen bakom honom. Men sen brakade det loss, Sufjan och hans niomannaband och två dansare blev änglar med stora vita vingar i rymddräkter.
Sufjan Stevens bjöd på en färgsprakande popfunk-resa från rymden. Hans konsert var mycket mer än musiken. Stora bilder på väggen bakom och ibland dessutom applicerade på en genomskinlig duk framför Suftan och hans musiker tillför fördjupar och förstärker det Sufjans musik förmedlar.
Sufjan Stevens hade med sig ett stort band, med trumpeter, keyboard, gitarrer, trummor, bas och två dansare. Konserten och musiken blev med stöd av blåsinstrumenten mycket funkigare än jag hört honom tidigare, kanske också lite råare, som den apokalyptiska kärlekssången.
Skickligt balanserade han programmen mellan råare, fartfyllda, rytmiska, dansanta låtar och mjuka sånger där han ibland satt helt ensam med en akustisk gitarr och sjöng med sin väna ljusa stämma.
Temat för kvällen var rymden och kärlek, med ett stark kryddning av apokalypsen. Han berättade om en man han känt från Louisiana som bodde med sin fru och tolv barn i ett hus han byggt själv. Mannen var svart och målade mycket i en naivistisk stil med mycket rymdskepp och rymdvarelser, kryddat av religion. Mannen gick mer och mer in i sin värld och de varelser han tyckte sig ha kontakt med – och blev isolerad och ensam. Det visade sig så småningom att mannen fått shizofreni. Han vägrade ta medicin för det. Sufjan Stevens berättade att mannen nu var död. Hans bilder lever dock och de var grunden för de rymdtema som bar Sufjan Stevens konsert.
Sufjan Stevens visade också hur han leker med musik när han utforskar musikens språk och möjligheter. Han spelade några låtar som han skapat tillsammans med rörliga bilder.
– Sångerna är inte till för att berätta någon historia utan bara för att utforska hur bilder, form, rörelser och musik kan höra ihop, berättade han.
Ståplatserna ganska trångt men sittplatser inte helt utsålt. De som inte tagit sig dit missade något storslaget. Där jag satt på sittplatser satt vi och halvdansade i stolarna till de rytmiska snabbare låtarna och vi satt och bara njöt av det finstämda i de vackra sångerna. Nästa gång Sufjan Stevens kommer till Sverige tänker jag absolut se till att uppleva den konserten.
Läs även andra bloggares åsikter om Sufjan Stevens, konsert, Cirkus, musik, funk, indie, popmusik, rymden