Jessie Ware, stora scen
Popaganda 30 augusti 2013
Betyg: 4
Som få andra artister har södra Londons Jessie Ware en tendens att mitt i en låt liksom bara stanna upp för att ställa någon fråga, eller klämma in en underhållande kommentar – en enkel charmoffensiv som känns lika inbjudande som den lättar på stämningen. Kanske beror det på att hon nått den mogna åldern av tjugoåtta år och således är lite äldre än många av sina kollegor.
Den före detta sportjournalisten, vars debutalbum Devotion efter samarbeten med bland annat Disclosure och Sampha släpptes ifjol och drog till sig stor uppmärksamhet även utanför de brittiska öarna, har spelat i Sverige en gång tidigare – på Berns – men det här var hennes första svenska festivalspelning.
Hybriden av influenser från just hemstadens utpräglade klubbscen utblandat med frierier till funkiga discogitarrer toppat av hennes souliga röst känns sofistikerad och lagom vuxen – inför Imagine It Was Us berättar hon till exempel att hon vill vara som Chaka Khan medan hon innan avslutningen med Running säger att hon vill känna sig som Diana Ross för ett ögonblick. Och med låtar som Night Light och If You’re Never Gonna Move (tidigare känd som 110%), vilka spelas tidigt i setet, samt Wildest Moments, som dyker upp fram emot slutet, har hon en repertoar av lika delar dansant och elegant popmusik som fungerar lika väl utomhus på en regning festivalscen som inuti Berns stiliga salonger.
Här är ytterligare ett par bilder från spelningen: