Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dario Fo

Betala vad du vill och kan för Dario Fos pjäs i höst på Göteborgs stadsteater

by

Victoria Olmarker, Lukas Feurst, Vera Veljovic, Carina M Johansson, Fredrik Evers. Foto: Mats Bäcker.

I november 2024 har Dario Fos fars Vi betalar inte! Vi betalar inte! i regi av Alexander Öberg premiär på Lilla Scen. Den här gången prövar teatern ett nytt grepp, ”Betala vad du vill och kan!”

Ett pressmeddelande berättar:
– Vi vill kunna nå alla i vår stad, även de som kanske inte har råd att gå på teater. När vi nu sätter upp denna klassiska politiska fars prövar vi därför ett slags direktdemokratiskt upplägg inspirerat av Dario Fos pjäs, säger Göteborgs Stadsteaters konstnärliga chef Linda Zachrison.

Dario Fo skrev farsen Vi betalar inte! Vi betalar inte! 1974 mitt under den djupa kris som då härjade i Italien. Liran föll, arbetslösheten ökade liksom priserna, allt medan lönerna förblev desamma.

I den andan – och med den tuffa ekonomiska situation som många hushåll befinner sig i, prövar Göteborgs Stadsteater under hösten en annorlunda prismodell för just den här pjäsen på Lilla scen. Publiken kan välja mellan fyra prisnivåer på sin teaterbiljett – från 0 till 500 kronor.

Om Vi betalar inte! Vi betalar inte!
Premiär 15 november på Studion
Översättning: Anna Barsotti, Carlo Barsotti
Regi: Alexander Öberg
Med: Fredrik Evers, Lukas Feurst, Carina M Johansson, Victoria Olmarker, Vera Veljovic
Scenografi och kostymdesign: Richard Andersson
Maskdesign: Maria Agaton

När regissören Alexander Öberg tar sig an Nobelpristagaren Dario Fos fars kastas vi tillbaka till 1970-talets Italien, en tid inte helt olik vår. Vi betalar inte! Vi betalar inte! är en berättelse om hur långt människor är beredda att gå när de är desperata. Resultatet är ett oemotståndligt kaos.

Dario Fo räknas som en av den politiska teaterns förgrundsgestalter, med humorn som sitt främsta vapen. Han var enormt produktiv och skrev en lång rad teater- och filmmanus under sitt liv, för vilka han belönades med Nobelpriset i litteratur 1997.

– Dario Fos fars har följt mig under hela min regissörskarriär. Jag har ofta funderat på att sätta upp den. Men varje gång jag läst den har jag kommit fram till att vi i Sverige har det för bra för att den ska kännas aktuell. Men för ett halvår sedan när jag handlade på den billiga affären Matdax i Hökarängen fastnade jag framför tomaterna i grönsaksdisken. 73 kronor kilot. Jag kände att nu är det dags. Tänk om vår uppsättning – så som den gjorde för 50 år sedan i Italien – satte igång små subversiva uppror i Göteborg. Det tycker jag skulle vara roligt! säger Alexander Öberg.

Alexander Öberg har regisserat på stadsteatrarna i Stockholm, Malmö, Uppsala samt Riksteatern och Dramaten med flera teatrar. Han har varit konstnärlig ledare för Teater Bhopa och Backa Teater och varit teaterchef på Norrbottensteatern. På Göteborgs Stadsteater har Alexander Öberg tidigare regisserat Lilla livet och Karlsson på taket. Alexander är också verksam som kompositör och har tillsammans med Erik Norberg gjort sex musikaler.

Tankar om ”Daidalos och Ikaros” på Teater Sagohuset i Lund

by

Ikaros

Daidalos och Ikaros
Av Dario Fo
Regi: Björn Granath
Premiär på Teater Sagohuset, Lund, 24 januari 2016

Hybris, mod eller frihetens rena skära glädje? Hur vi ser på Ikaros beror helt och hållet på perspektivet.
Teater Sagohuset sätter tänderna i Dario Fos monologförestälkning, Daidalos och Ikaros, grundad på en klassiker från den grekiska mytologin. Daidalos var en uppfinnare som byggde en labyrint avsedd att såväl fängsla som skydda Minotauros. Labyrinten till trots lyckas Theseus döda Minotauros. Daidalos hamnar i onåd hos den enväldige härskaren och spärras tillsammans med sin son Ikaros in i sin egen labyrint. Daidalos konstruerar vingar åt dem båda så de kan fly sitt fängelse. Daidalos varnar sin son för att flyga för nära solen, eftersom solens hetta då kommer att smälta vaxet i vingarna. Naturligtvis ignorerar Ikaros faderns varning, flyger för högt, och störtar i Egeiska havet.

Ikaros2Trots att det bara finns en person på scenen är det inte en klassisk monolog. Ola Citron spelar tre roller, Ikaros, Daidalos samt en berättare. Genom förändringar i röst, kroppsspråk, minspel och en rikt utbud av gester flyter han mellan de två rollerna och berättaren. Det är Dario Fo, vilket innebär att det finns både svärta och humor i dialogen mellan fadern och sonen. Ikaros är fullt begripligt rätt sur på fadern som konstruerat en labyrint så komplicerad att inte ens konstruktören själv kan hitta ut.

Det är verkligen minimalistisk teater. Scenen är tom, det finns ingen rekvisita, ingen dekor, bara ett blått skynke i bakgrunden. Ljuset är enkelt och ljudet är skådespelarens röst och inget annat.
Den vanligaste tolkningen av berättelsen om Ikaros är att det är varning för övermod, hybris. Flyg inte för högt, det kan gå dig illa. Det är Jantelagen 2000 år innan den formulerades av den danske författaren Aksel Sandemose – tro inte att du är något eller ”Skomakare, bliv vid din läst”.

Den klassiska synen på Ikaros som övermodig är väldigt endimensionell. Ikaros fängslas enbart därför att han är sin fars son. Han låses in i ett brutalt fängelse konstruerat i avsikt att driva dess fångartill vansinne. Vem är vi att klandra honom för att verkligen njuta sin nyblivna frihet när han äntligen får den? En annan tolkning är att Ikaros genom att trotsa faderns varning om vingarnas begränsning verkligen uppvisar mod och vision. Hur många upptäckter hade stannat i byrålådan om forskare, konstnärer och uppfinnare hade lyssnat på omdömet ”Det där går inte”?

En viktig målgrupp för Teater Sagohuset är barn och unga. Deras föreställningar spelas ofta på dagtid och är en grund för diskussioner om moral och val. Berättelsen om Daidalos och Ikaros är en odödlig berättelse just därför att frågan den ställer är tidlös. Är den som utmanar och trotsar auktoriteter och invanda föreställningar en övermodig skitstövel som förtjänar att misslyckas, en modig individ som oavsett framgång förtjänar respekt eller bara en livsglad nyfiken människa som vi övriga i hemlighet avundas?

På scen: Ola Citron