• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Barcelona

Sónar Stockholm: ”Vi tar den här gigantiska byggnaden och förvandlar den till en stor nattklubb”

19 januari, 2015 by Jonatan Södergren

sonar

Sedan musikfestivalen Sónar första gången ägde rum i Barcelona för mer än två decennium sedan har den kommit att etablera sig som en av de mest innovativa när det gäller elektronisk musik. Utöver Barcelona-festivalen äger Sónar idag rum på flera olika platser världen över. Kulturbloggen mötte upp arrangören Björn Steinbekk för att prata om Stockholmsupplagan — som med artister som SBTRKT, Kindness och hajpade nykomlingen Shura i progammet — går av stapeln på Waterfront mellan den 13 och den 14 februari.

Förra året var första gången ni arrangerade Sónar i Stockholm. Försökte ni blanda upp det typiska för Barcelona-festivalen med den lokala Stockholmskulturen?

– Vi arbetar tjugofyra timmar om dygnet med festivalen i Barcelona. Vi talas vid dagligen. E-mail, telefonsamtal. Vi gör inte bara en light-version av Sónar i Stockholm. Vi arbetar under strikta riktlinjer när det gäller hur vi porträtterar varumärkets image.

Upplever ni att Sónar-varumärket går hem väl hos Stockholmspubliken?

– Vi behöver ytterligare några år. Jag menar, vi sålde ut Münchenbryggeriet fem veckor innan festivalen, men trots det dök folk inte upp. 70% av alla som hade köpt biljett kom på fredagen, medan lördagen var helt packad. För mig är det oförståeligt att du köper en festivalbiljett och inte går båda dagarna! Nu har vi en större lokal med kapacitet på mer än tretusen besökare; en lokal som ingen av våra artister spelat i tidigare. Så det krävs nog några år att etablera oss i Waterfront. Vi tar den här gigantiska byggnaden och förvandlar den till en stor nattklubb. Det tar tre, kanske fyra år att lära känna en ny marknad.

Hur kom det sig att ni valde Waterfront som lokal?

– Av nödvändighet. Müchenbryggeriet var inte tillräckligt stort. Vi bokar banden för två städer. De flesta flyger mellan Reykjavik och Stockholm. Och Reykjavik har en kapacitet på 3.500 besökare. Vi kan inte ha en mindre festival här, då skulle Reykjavik behöva stå för en större del av artistgaget. Vi behövde balansera ut så att det var ungefär samma storlek i Stockholm och Reykjavik. Problemet med Stockholm är att ni inte har någon musikhall. När vi arrangerar Sónar i Köpenhamn håller vi till på DR Koncerhuset, där har vi tre-fyra scener, och i Reykjavik håller vi till i Harpa Konzerthaus som har fem scener. Stockholm saknar den typen av konserthus, så vi gör om Waterfront istället.

Vilka tycker du är höjdpunkterna i festivalens line-up?

– Höjdpunkten för mig är SBTRKT, det är en headline. De är femton personer som reser runt, på scen är de sju personer, så det är en fullskalig show. Och de spelar i 70, kanske 90 minuter så du får alltså en hel SBTRKT-konsert på festivalen. Vi var måna om att få hit dem. De tackade nej först, men när vi hade gått ut med Paul Kalkebrenner och ytterligare några akter kom de tillbaka till oss och sade att de ville spela. Så vi är riktigt peppade. För mig handlar det också om den lokala scenen. Det är vår partner Luger som valt ut de lokala akterna, så jag får uppleva dem här på festivalen. Jag har hört att det går riktigt bra för Lorentz och jag är redan ett fan av Elliphant.

Sónar har även en konferensdel, är det något ni har som ambition att även införa i Stockholm?

– Vi kommer börja konferensdelen 2016. Vi har inte känt oss bekväma att införa det i verksamheten ännu, eftersom det är en annan best att ta sig an. Seminarier, workshops, boka talare. Det är ett hel annat element och vi lär oss hellre att gå innan vi börjar springa. Men jag skulle vara förvånad om vi inte infört det 2016.

Festivalen äger rum i februari…

– Den bästa tiden på året!

… medan de flesta andra festivaler äger rum på sommaren. Vad innebär det för skillnad i festivalens upplägg?

– Jag gör festivalen i Island samma helg och folk tror jag är galen, men för mig är det helt logiskt. Den här tiden på året har folk ändå inga planer förutom att åka skidor eller kanske ta en weekend någonstans där det är varmt. Det händer inget i ens socialliv, vilket gör det till en perfekt tidpunkt att anordna en festival. Vår målgrupp — de som i första hand intresserar sig för Sónar — är mellan 25 och 36 år. De har redan varit med om leran på Roskilde, de har bott i tält och gjort allt vad nu ungdomar gör när de går på festival. Här är du inomhus hela tiden, sedan går du bara över gatan och tar tåget eller en taxi hem. Det är en väldigt bekväm festival. Enda nackdelen är att det är svårare att boka band i februari eftersom alla är ute och turnerar under sommaren.

Något mer du vill tillägga?

– Vi älskar att prata om lokalen! När folk tänker på Waterfront och Sónar, och försöker förstå hur det kommer se ut, så är den bästa beskrivningen att du inte kommer kunna märka någon skillnad på en Sónar-scen i Barcelona och en Sónar-scen i Stockholm Waterfront. Det kommer vara identiskt, vi kommer ha LED-väggar och ljussättning. Det kommer bli en seriös produktion. Vi spenderar faktiskt mer pengar på produktionen här än vad vi brukar göra, eftersom vi vill försäkra oss om att vi levererar den rätta Sónar-känslan.

Om du bara får välja en, vilken är den bästa anledningen att besöka Sónar Stockholm?

– För mig är den bästa anledningen alltid att uppleva något nytt. Vi har ett välkänt varumärke och en lokal med stor kapacitet. Vi kan skapa en otrolig rörelse här. Om du ser på vart vi arrangerar Sónar i de nordiska länderna så gör vi det i Harpa som är en vacker byggnad och i DR Koncerhuset som också är en vacker byggnad. Stockholm Waterfront var i ärlighetens namn inte vårt förstaval, men det är en vacker byggnad. Den är perfekt lokerad och har allt utrymme som behövs för att skapa en helvetes produktion.

Är det en mötesplats?

– 25% av alla biljetter som sålts hittills är köpta av utlänningar, framförallt från London och Spanien. Det kommer folk från Litauen, Finland och Ryssland. På så sätt är det en mötespunkt. Det kommer säkert uppemot hundra journalister från utlandet och ännu fler branschfolk.

Eftersom Sónar är ett så välkänt varumärke kommer alltså folk till Stockholm som annars inte hade kommit hit.

– Förra året kom en tredjedel av besökarna från utlandet. 50% av biljetterna i Island köps av utlänningar. Det är varumärket!

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Barcelona, SBTRKT, SOnar, Sónar Stockholm, Waterfront

Kulturbloggen möter Joana Serrat

30 april, 2014 by Jonatan Södergren

joanaserrat

Hon kommer förvisso från Katalonien, men Joana Serrats musik för snarare tankarna till den amerikanska västern. Senaste albumet Dear Great Canyon producerades av Howard Bilerman — bland annat känd för sitt arbete med Arcade Fires debutalbum — och gavs tidigare i år ut av Primavera Sound-arrangörernas egna label El Segell. Kulturbloggen fick en pratstund med den uppstickande singer/songwritern som du i sommar kan se på festivaler som just Primavera Sound och Jabberwocky.

Kan du berätta om dina amerikanska influenser? När började du lyssna på amerikansk musik, och när insåg du att du själv ville göra den här typen av musik?

Jag har gått igenom några olika perioder i mitt liv. Det tog en lång tid innan jag insåg att jag ville bli en singer/songwriter. Min första introduktion var pappas vinylspelare. Han brukade spela Neil Young, Roy Orbison, The Band och Creedence Clearwater Revival i hemmet. Jag sjung och spelade piano — ibland spelade jag även på mammas gitarr — men jag skulle inte säga att jag ville skriva låtar förrän första gången jag hörde Bob Dylan. Jag var tjugotvå och han hade en stor inverkan på mig. Nästa två år spenderade jag åt att lyssna igenom hela hans diskografi, och det var första gången jag sade till mig själv att jag ville bli en singer/songwriter. Jag började spela på några ställen runtom i min hemstad, men jag var inte tillräckligt självsäker, så jag väntade i fyra år och för tre år sedan hade jag ändrat mig. Jag kände mig som en singer/sonngwriter och lade ner all min kraft på det här albumet.

Det fanns en katalansk singer/songwriter som hette Xesco Boix, kan du berätta lite om hans betydelse?

Xesco Boix var en katalansk musiker som reste till staterna och återvände till Katalonien under inflytandet av Pete Seeger, Bob Dylan och Joan Baez som han hade sett live. Han åkte ut till skolor och framförde både amerikanska och katalanska låtar för barnen, så han bidrog med att sprida katalanska låtar och katalansk kultur. Han var pedagogisk och lärarna beundrade vad han gjorde för barnen. Själv beundrade han Woody Guthrie och jag skulle säga att han var min första musikinfluens. Jag älskade hans röst, han ingav ett lugn och fick mig att inte känna mig ensam. Så när jag var tjugotvå och började lyssna på Bob Dylan lät det väldigt bekant.

Lyssnar du på någon ny musik? Vad tycker du om Barcelona-scenen för tillfället?

När jag skrev låtarna till Dear Great Canyon lyssnade jag på The Deep Dark Woods, Band of Horses, Night Beds, Sera Cahoone, Futurebirds, Gregory Alan Isakov, Blaze Foley och den typen av musik. Jag skulle säga att musikscenen i Barcelona blir större och större. Det finns flera genrer — mycket indie — men jag är inte riktigt en del av den här scenen, jag är något av en outsider.

I och med släppet av The Relief Sessions för ett par år sedan lyckades du dra till dig den spanska pressens uppmärksamhet. Vad hade du i åtanke när du började jobba på en uppföljare och på vilka sätt skulle du säga att du utvecklats sedan dess?

När The Relief Sessions släpptes hade jag egentligen ingenting i åtanke, det var ett sätt att bli tillfreds med min relation till musik. Jag har haft några mörka år och varit väldigt ledsen. När jag ser tillbaks nu skulle jag säga att jag inte var säker på vad jag ville göra, så när The Relief Sessions släpptes var all respons från kritiker bara glädjande — jag hade ju inte förväntat mig någonting. Det var första gången jag tog kontroll över soundet — det hade jag inte gjort tidigare — så jag kände mig stolt över att jag gjorde precis vad jag kände för. Om det inte vore för The Relief Sessions hade jag inte skrivit Dear Great Canyon; The Relief Sessions förde in några viktiga personer i mitt liv, så jag har verkligen förändrats i det avseendet att jag nu ser mig själv som en singer/songwriter. Förut kunde jag inte identifiera mig som något, nu ser jag mig själv som artist. Nu när jag visste vad jag ville göra var jag tvungen att lägga ner allt på det här albumet eftersom det var en dröm. På så sätt känns det som att jag vuxit upp och jag skulle säga att det är den största skillnaden mellan The Relief Sessions och Dear Great Canyon. Låtarna är djupare, mognare och mer intensiv som följd av året jag gick igenom. The Relief Sessions är naiv och minimalistisk eftersom den representerar en tid då jag försökte lägga några mörka år bakom mig.

2008 flyttade du till Dublin ett tag, vad tyckte du bäst om med livet i Dublin?

Jag flyttade till Dublin eftersom jag var i behov av en förändring: jag var trött och behövde veta om det berodde på mig eller rutin; jag behövde en annan relation till mina föräldrar; jag behövde förstå mig på mig själv. Det var när jag var tjugotvå — samtidigt som jag började lyssna på Bob Dylan — så han var mitt sällskap när jag var borta. Sedan växte jag upp och lärde mig saker om mig själv, det kändes som att jag hade kontroll över mitt liv, så jag återvände något visare. Det var en viktig period i mitt liv eftersom det var då jag insåg att jag ville sjunga. Innan jag flyttade till Dublin testade jag på flera saker, men jag var väldigt rädd för att stå på scen, jag litade inte på mig själv och min röst. Innan hade jag bara sjungit jazz så när jag var i Dublin insåg jag att det var fel forum för mig; det var folkmusik min röst passade för. Det var som att jag hittade min röst och insåg att den var okej. Jag hade turen att jobba i en vinbar när jag bodde i Dublin, annars hade jag varit tvungen att flytta hem, och mitt liv kretsade till baren och folket som jobbade där. De var coola, vi kom bra överens med varandra, det kändes som en familj. Jag började sjunga på grillfester vi brukade ha och förlorade på så sätt rädslan över min röst.

Kan du berätta om Howard Bilerman. Hur kom du i kontakt med honom? Hurdan var inspelningsprocessen, hade du några särskilda sound i åtanke?

Jag skickade ett mail och bifogade fyra demos. Då hade jag precis hört hans artbete på The Wooden Sky-albumet och beundrade sedan tidigare vad han hade gjort med Wolf Parade, Vic Chestnut och Basia Bulat. Jag berättade att det var min dröm att spela in det här albumet, och att det vore en dröm om han ville producera, så när han tackade ja började vi diskutera låtarna. Jag gav han referenser till grupper jag lyssnade på; jag hade ett sound färdigt i mitt huvud och ville försäkra mig om att han förstod precis vad jag var ute efter. Så jag spelade in alla låtar innan han kom till Barcelona, och därefter Cadiz. När han fick låtarna tyckte han inte det fanns så mycket att göra, han tyckte det lät färdigt och behövde fundera över vad han kunde göra för att få dem att låta speciella. Howard är väldigt tystlåten, han säger inget om han inte tycker det är nödvändigt. Han ändrade bara på två saker; dels Green Grass — låten är exakt som när jag skickade den till honom, när vi repade försökte vi ändra på lite rytmsaker men han tyckte vi skulle hålla oss till originalversionen — den största förändringen gjorde han på Flowers on the Hillside — jag tänkte att det skulle vara en ballad i stil med Jim Cain av Bill Callahan, men han adderade beats och förvandlade den till en popsång. Jag trodde att han skulle ändra på massa saker i mina låtar, att han skulle experimentera med låtlängder och strukturer, men det gjorde han inte. Han tyckte att vi skulle spela in på band så vi spelade in allt live. Jag menar, han är ljudtekniker, hans främsta roll var att få låtarna att låta som de gör — sättet han mickade upp och sådant. Låtarna var ju redan klara när han kom till Cadiz. Jag är glad över att han fick låtarna att låta så internationellt.

De flesta av låtarna på Dear Great Canyon känns melankoliska, men vissa låtar – Green Grass till exempel – har en positiv energi. I vilken sinnesstämning brukar du vara när du skriver låtar och anser du att det har förändrats sedan du började skriva låtar?

Jag är van vid att skriva när jag är ledsen eller melankolisk — det är stämningen jag alltid är i när jag skriver låtar — men sedan jag skrev det här albumet har jag börjat distansera skrivandet från sinnesstämningen. Jag vill inte vara beroende av att känna mig på ett visst sätt för att kunna skriva låtar. Jag vill kunna skriva låtar oavsett vilket humör jag är på. Det har varit ett väldigt intensivt år och det är sant att flera låtar är ett resultat av det, men en låt som Green Grass hade jag aldrig kunnat sjunga tidigare. När du ägnar ett år av ditt liv åt att jobba bara så att du har råd att spela in ditt drömalbum kan det vara nyttigt att tänka positivt, till exempel genom att glädja sig över att få spela in med Howard Bilerman. Det är där Green Grass kommer in; låten handlar om känslan av att få ut det du vill av livet, en känsla av tillhörighet, det är en låt om min relation till musik Sedan skrev David Giménez texterna till Flowers on the Hillside, The Blizzard och So Clear. Jag gillar verkligen att skriva musik som är baserad på en text, för mig är det en intressant process eftersom jag då kan ta avstånd och liksom fantisera fram melodier som passar till texten. Det är viktigt att kunna ta avstånd och lära sig att skriva låtar även när du inte är ledsen. Jag har en känsla av att om du blir för beroende av att känna dig blå så kan det sänka ditt liv i allmänhet (på ett freudianskt sätt menar jag). Och det är ganska skrämmande, eller hur?

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Barcelona, Dear Great Canyon, Joana Serrat, Primavera Sound

La Mercè i kulturfestivalsamarbete med Stockholm

7 april, 2014 by Jonatan Södergren

1

La Mercè och samarbetet med Stockholms Kulturfestival

Med sina två miljoner besökare runt om i hela Barcelona är La Mercé – som sedan 1903 årligen äger rum i september månad – stadens om inte viktigaste, så åtminstone folkligaste kulturevenemang. Och med sina tre delar erbjuder festivalen något för alla åldrar.

– La Mercè är den största festivalen i Spanien. Allt är gratis. Mercèn har tre olika delar: traditionen är väldigt viktig, musiken är väldigt viktig, och så har vi en street art-del. Festivalen vänder sig till alla åldrar. Vi brukar säga att det finns en La Mercè för varje invånare. Om du är sjutton år kanske du vill gå på någon av konserterna som pågår fram till fem på morgonen, men om du har ett yngre syskon kanske du vill ta med honom eller henne till någon av cirkusarna. Jag tror att det är en av anledningarna till att festivalen blivit så framgångsrik, säger Jaume Ciurana, biträdande kulturdirektör i Barcelona stad.

10I år har Stockholms Kulturfestival ingått ett samarbete med La Mercè. Bland annat kommer tvåhundrafemtio katalaner resa upp till Stockholm för att under kulturfestivalen i augusti bygga upp så kallade mänskliga torn. På katalanska kallas dessa mänskliga torn för castells, och sedan 2010 klassas de enligt Unesco som ”immateriellt kulturarv för mänskligheten”. I en castell medverkar folk i alla åldrar och fysiska egenskaper; den äldsta i laget vars träning vi fick besöka var sjuttio år, medan ungen som klättrar längst upp måste vara över fyra år.

I samarbetet kommer dessutom två specialföreställningar genomföras i båda städerna; den ena en cirkusföreställning som produceras i Stockholm med artister från de båda städerna, den andra är en 3D-projektion — en animation som projiceras på såväl Utrikesdepartementets fasad vid Gustav Adolfs torg som på Barcelonas stadshus.

Medelhavets Norden

– Det är en ära att Stockholm har accepterat oss som gäststad. Trots att vi geografiskt är belägna på väldigt olika platser så har vi mer gemensamt än vad folk anar: viljan att vara ett öppet samhälle, den starka traditionen och viljan att vara moderna, till exempel. Det finns tre katalanska ord som beskriver vad Barcelona eftersträvar att vara: pont, som betyder bro; port, som betyder hamn; och porta, som betyder dörr. Barcelona är som en bro mellan södra Medelhavet och norra Afrika — på sätt och vis även en bro mellan väst och öst — en plats där många kulturer har mötts och influerat varandra genom seklen. Men det är även en dörr. En dörr till kreativitet. Många kulturella rörelser har vuxit fram här för att sedan sprida sig runt om i världen. Vår geografiska position är inte en trend, utan resultatet av historia och sekel av människor som kommit och gått. Vi är medvetna om att kultur är essentiellt för ett öppensinnat samhälle.

Vi delar även flera idéer kring hur en stad eller ett samhälle kan organiseras. Ibland sägs det att vi katalaner är mer nordiska än annat medelhavsfolk. Man skulle kunna säga att Barcelona är Medelhavets Norden. Precis som Stockholm prioriterar vi till exempel den sociala sammanhållningen, och jag tror att kultur kan hjälpa oss ur denna — åtminstone för oss — svåra ekonomiska situation. I en krissituation finns det en risk att se kultur som någonting i periferin, men jag tycker att kulturen är själva essensen för samhällets framtid. Det finns ett latinskt uttryck: primum vivere deinde philosophari. Det betyder ungefär ”lev först, filosofera sedan”. Vår kamp är att övertyga omgivningen att kultur är något som tillhör livet, inte filosofin. Det som får oss att gå upp på morgonen, dessa saker berör ofta kultur. Jag vill uppmana invånarna i Barcelona och Stockholm att hjälpa varandra sätta kulturen i centrum av våra liv. Då blir vi gladare. Som politiker är det i slutändan min uppgift att se till att folk är lyckliga, och kultur är ett fantastiskt verktyg för det.

4

En global festival med en lokal anda

– Hittills har La Mercè framför allt varit en lokal angelägenhet, i åratal har den varit stadens huvudfestival, men den har följt en lokal tradition. Bit för bit med alla gäststäder så har La Mercè blivit ett sätt att visa upp vad Barcelona är för något. Det är en utomhusfestival som äger rum över hela Barcelona. Det är en möjlighet att uppleva Barcelona i ett aktivt ögonblick. Det finns stora festivaler som Sonàr och Primavera Sound, vilket är fantastiskt, men de håller sig inom ett visst område och visar bara upp en viss del av staden. Det här är en chans att verkligen få se Barcelona. 

För oss är det en kombination av att attrahera folk från andra länder och samtidigt behålla den lokala andan. Igår hade jag ett möte med Orhan Pamuk, den turkiska författaren som vann Nobelpriset i litteratur 2006, och han menar att balansen mellan det lokala och det globala är en strävan hos varje nation, hos varje folkslag. Han syftade på hur det turkiska folket vill tillhöra Europa; det är en balans mellan att både vara europeisk och bevara sina egna traditioner. Det är likadant för oss. Ju djupare ens kulturella rötter, desto högre blir träden och viljan att projicera den runt om i världen. Vi försöker ha det i åtanke i allt vi gör: för oss är det viktigt att inte bara ha OS, utan även se till att främja idrotten i skolorna. Det är viktigt med festivaler som Sonár och Primavera Sound, men vi måste även värna om stadens musikliv, annars finns det en risk att Barcelona blir ett ”franchise”. Om du kan hitta samma saker i Barcelona som redan finns i London och Paris förlorar vi vår attraktionskraft — de positiva egenskaper som får oss att sticka ut. Vi vill inte vara annorlunda bara för sakens skull. Vi vill vara annorlunda eftersom vi tror att vi har något att erbjuda världen: ett annorlunda sätt att se på världen. Så vi är väldigt rotade — just därför kan vi presentera vår kultur och vår identitet för resten av världen.

La Mercè äger rum mellan den 19 och den 24 september. Dessförinnan — mellan den 12 och den 17 augusti — äger Kulturfestivalen rum runt om i Stockholm. Mer information om vilka svenska artister som uppträder i Barcelona och vice versa presenteras senare. Nedan är ett YouTube-klipp som visar hur uppbyggnaden av de mänskliga tornen kan gå till:

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Scen Taggad som: Barcelona, La Mercè, Stockholms kulturfestival

Teknikmässan i Barcelona – mer 4G

21 februari, 2010 by Redaktionen

4G_lte

4g står för fjärde generationens mobilt internet. Det är det som kommer med hastigheter som vi inte ens drömmer om nu. IDG har bolder från en del prylar ssom de hittat på teknikmässan i Barcelona.

Men ,det kommer att dröja innan vi får äkta 4G.

Enligt FNs standard (visste inte att FN brydde sig om sådant här) har äkta 4G hastigheter på upp till ett gigabit per sekund.

En framtid att drömma om men om det blir verklighet innebär det helt nya tillämpningar av mobilt internet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om 4G, Telia, teknikmässa, IDG, Barcelona

Arkiverad under: Scen Taggad som: 4G, Barcelona, IDG, teknikmässa, Telia

27 gratis sånger från I'm from Barcelona – en om dagen släpps för fri nedladdning

7 januari, 2010 by Redaktionen

barcelona-27songs
Under tiden I’m from Barcelona turnerat världen runt med ”Let Me Introduce My Friends” (2006) och ”Who Killed Harry Houdini” (2008) i bagaget, har
medlemmarna jobbat på uppföljaren ”27 Songs from Barcelona”. Inspirerade av Kiss som 1978 släppte fyra soloskivor samtidigt, består ”27 Songs from Barcelona” av en sololåt av varje medlem i bandet.

Skivan släpps som trippelvinyl och som gratis nedladdning på I’m from
Barcelonas hemsida. Från och med den 27 januari kommer det släppas en ny låt
varje dag på imfrombarcelona.com.

Läs även andra bloggares åsikter om gratis, musik, skivnytt, Barcelona, indie, alternative, I´m from Barcelona

Arkiverad under: Musik Taggad som: alternative, Barcelona, Gratis, indie, Musik, skivnytt

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Grattis årets vinnare av Augustpriset: Andrev Walden, Per Svensson, Oskar Kroon och Hanna Klinthage

Andrev Walden får Augustipriset för … Läs mer om Grattis årets vinnare av Augustpriset: Andrev Walden, Per Svensson, Oskar Kroon och Hanna Klinthage

Together For A Better Day – en musikalisk manifestation för unga människors psykiska hälsa och en hyllning till Avicii

Together For A Better Day på Avicii … Läs mer om Together For A Better Day – en musikalisk manifestation för unga människors psykiska hälsa och en hyllning till Avicii

Recension av tv-serie: En helt vanlig familj – trovärdig och mycket berörande

En helt vanlig familj Betyg 4 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: En helt vanlig familj – trovärdig och mycket berörande

TV-recension: Trolltider – legenden om Bergatrollet folkkär julkalender i SVT 2023 i ny spännande tappning.

Titel: Trolltider - legenden om … Läs mer om TV-recension: Trolltider – legenden om Bergatrollet folkkär julkalender i SVT 2023 i ny spännande tappning.

Filmrecension: Syndabocken – hopplös film

Syndabocken Betyg 1 Svensk biopremiär 24 … Läs mer om Filmrecension: Syndabocken – hopplös film

Recension av tv-serie: Squid Games – the Challenge – mer spännande än jag väntat mig

Squid Games: The Challenge Betyg … Läs mer om Recension av tv-serie: Squid Games – the Challenge – mer spännande än jag väntat mig

Inspirerad Ebbot eminent uppbackad av taggat storband – Ebbot med Göteborg Jazz Orchestra på Draken

19/11 2023 Draken i Göteborg … Läs mer om Inspirerad Ebbot eminent uppbackad av taggat storband – Ebbot med Göteborg Jazz Orchestra på Draken

Filmrecension: Napoleon – njae

Napoleon Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Napoleon – njae

Filmrecension: Pojken och hägern – storslagen, spännande, skrämmande, rolig, gåtfull

Pojken och hägern Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Pojken och hägern – storslagen, spännande, skrämmande, rolig, gåtfull

Teaterkritik: Vi är krigare – psykoedukativt om ”vit sorg”, en ensam mamma och omgivande andras ansvar

Vi är krigare Av Monica … Läs mer om Teaterkritik: Vi är krigare – psykoedukativt om ”vit sorg”, en ensam mamma och omgivande andras ansvar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Spela utan svensk licens
Få snabb tillgång till betting utan svensk licens med Trustly

Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in