30 år tillsammans med Jonas Gardell
Premiär på Cirkus i Stockholm 14 april 2016
Jonas Gardell är utan tvekan en av Sveriges mångsidigaste och skickligaste artister, komiker, författare och dramatiker och … Ja vad har han inte gjort? Det var 30 år sedan han debuterade som artist och sedan dess har han berört och underhållit många. För berör gör han. Jonas Gardell tar ställning i livet och i samhället. Nu beger han sig ut på turné med en ny show, där han står ensam på scen och funderar på vad som hänt under dessa 30 år.
Han gör det på en scen belamrad med scenkläder och dekor från en mängd av hans tidigare shower, föreställningar och andra verk. Längre bak på scenen, upp mot taket, sitter en stor bildskärm där han visar bilder – och film. Det är ingen lätt uppgift att fånga publikens intresse helt ensam på scen, men Jonas Gardell gör det. Showen är drygt en och en halv timme och tiden går fort.
Humor är en svår konst och vad en människa skrattar högt åt kan grannen bredvid tycka är smått obehagligt. Jag erkänner att jag inte delar Jonas Gardells inställning till vad som är roligt hela tiden, en del skämt tycker jag mest är jobbiga och jag tycker han gör sig själv lite fånig – medan andra skämt får mig att knappt kunna sluta skratta.
Allra bäst är Jonas Gardell när han är allvarlig, tycker jag. Då fångas min uppmärksamhet in totalt och han berör djupt. Men en föreställning som denna är en helhet och Jonas Gardell blandar humor och allvar på ett briljant sätt.
Han är skicklig. Det är inte konstigt att hans premiär på Cirkus har helt fullsatt och att premiärpubliken gav stående ovationer. Hans förmåga att både berätta om sitt liv, om sitt vardagsliv med Mark Levengood, om sitt uppväxt där han kände sig så udda och utanför och samtidigt berätta om hur Sverige var för trettio år sedan och hur det är idag, hur mycket som var sämre då och hur mycket som är sämre. Livet är nog aldrig perfekt, helt enkelt.
En av showens höjdpunkter är när han sjunger en sång ur musikalen ”Livet är en schlager” med ackompanjemang av en av världens främsta pianister på film. Jag ska inte avslöja vem.
Och jag tror att det är just för att Jonas Gardell blandar så friskt mellan viktiga samhällsfrågor, personligt familjeliv och barndomsminnen från den tid då maten ofta såldes i konserverade burkar – just denna blandning gör att vi både känner igen oss själva och varandra och vi går därifrån både glada och upprörda – helt enkelt berörda. Vi har skrattat och vi har upprörts över orättvisor i samhället – och vi vill vara med och förändra. Och samtidigt har vi haft en rolig kväll.
För övrigt satte hans funderingar över hur livet var för trettio år sedan igång mig att minnas hus livet var för fyrtio år sedan också – och för femtio år sedan. Det är rätt nyttigt att inse hur mycket som förändrats. Mycket till det bättre och en del till det sämre. Vi behöver nog se saker i livet i vår egen historias perspektiv.
Aftonbladet gav showen betyg 4 och skriver bland annat:
Då och nu. Han pratar om dagsfärska frågor och ger kängor åt Stefan Löfvens statsmannaord. Visar skillnaden mellan Twitter och Facebook. Pratar allvar om Sverigedemokraternas historia, men har också en hatattack mot Askungen.
Rör sig åt olika håll men återkommer till den sjuårige Jonas Gardells beskrivning av sitt ledsna liv. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Det är bra.
Foto: Stellan Herner
