Teater

Tips: Per-Ragnar på Södra Teatern

12 februari, 2010 by Rosemari Södergren

Per-Ragnar är en av de svenska skådespelare jag beundrat ända sedan jag var i tonåren. Jag inser att han slog igenom som skådespelare som väldigt och lovordades. Men han är för mig inte bara en skådespelare utan en ikon för en alternativ livstil. Han var en av de tidiga förespråkarna för vegetarisk mat och för yoga.
Jag träffade honom på en pressträff för ett tag sedan och då frågade jag honom lite om detta. Han sade då att han dragit sig tillbaka på den fronten, för idag behövs han inte där längre. Yoga och vegetarisk mat har blivit så accepterat idag.
Det har han rätt i.
Han har ett stort engagemang för demokratifrågor också. Och han är författare och har gett ut många böcker.
Hans senaste bok, Om bland tusen stjärnor – en tankebok om döden, som blivit ganska omdebatterad. Den föreläser han regelbundet om runt om i landet.:
Luther; död eller levande. Tyresö Kyrka 27 feb, Värby (Skåne) 28 februari.
Arjeplog filmfestival (beskyddare Maria Lundkvist), 19-21/2. Där visas Psalm 21 som har biopremiär till hösten. www.psalm21.se.

Nu är han dubbelt aktuell, dels på tv (han medverkar i en TV-serie för SVT under våren – Våra vänners liv – med bland annat Marie Richardsson. Inspelningen pågår.) och dels ger han en spännande föreställning på Södra Teatern i Stockholm i mars.

Här är ett pressmeddelande om föreställningarna på Södra Teatern:

Per Ragnar i exklusiv föreställning på Södra Teatern den 21 mars.

Minnen, monologer och musik. Per Ragnar sammanfattar sina femtio år i konstens tjänst i en både fascinerande, förfärande och trivsam föreställning på Södra Teatern den 21 mars. Luther, H.C Andersen, Sven Delblanc, minnen av Ingmar Bergman, gode vännen Ted Gärdestad, Astrid Lindgren är en del av nyfikenhetens och engagemangets pulsslag som publiken kommer att möta denna speciella kväll. Och för första gången på 15 år plockar Per Ragnar fram sin kritikerrosade gestaltning av Hitlers bordssamtal. Dessutom uruppförs åtta av hans dikter av Sulo med musiker.

För 50 år sedan hade Per Ragnar sin första professionella kontakt med teatern.

Från början hade Per dock siktet inställt på att bli journalist. Han blev t o m antagen på Journalistinstitutet men fick ungefär samtidigt sin första pjäs uppförd av Radioteatern.

Per Ragnar har många ansikten. Han är författare till 24 böcker, skådespelare, lyriker, regissör, TV-producent och programledare (Gomorron Sverige), scenskolelärare. Själv säger Per: ”Visst, jag har rätt att kalla mig allt det där. Men främst är jag nyfiken. För varje dag som går begriper jag allt mindre. Det känns väldigt skönt just nu.”

De artiklar och recensioner som finns att läsa om Per Ragnar, visar en bild av en oerhört framgångsrik karriär, långt ifrån avslutad. Något som Tomas Alfredssons film Låt den rätte komma in vittnar om. En färsk världssuccé där Per Ragnar spelar en påtaglig och oerhört uppmärksammad roll. Per Ragnar kan gestalta karaktärer på ett alldeles speciellt och enastående sätt. Luther, Hitler och psykopaten Sten Frisk från Tre Kronor är roller som gett honom stående ovationer från både publik och media.

Per Ragnar har kallats en monologernas mästare. I föreställningen på Södra Teatern sammanfattar han sina framgångsrika år och bjuder på det bästa av det bästa.

Foto: Joakim Strömholm

Läs även andra bloggares åsikter om Södra Teatern, Stockholm, teater, scen, Per Ragnar

Urpremiär för Mangateater

8 februari, 2010 by Redaktionen

Meja bara måste klara sin spökjägarexamen. Alla i hennes släkt är berömda spökjägare. Själv kan hon inte ens se spöken ännu – hon måste ha sin hamster Chiko till hjälp.
Verkar inte Krille i klassen väldigt konstig plötsligt? Varför fräser Chiko så fort han är i närheten?

Nu tar Meja och hennes kompisar klivet ut ur seriernas värld och blir dockor i på teaterscenen. Mangan och dockteatern korsbefruktar varandra i det unika samarbetet mellan prisbelönta tecknarstudion Yokaj och Marionetteatern. Japan har en lång tradition av dockteater och Marionetteatern hämtar ofta inspiration därifrån. Men svensk mangateater – det är något helt nytt!

Urpremiär fredagen den 19 februari kl 15.00 på Bryggan, på Stockholms Stadsteater för mangateatern MEJA I SPÖKJÄGARNAS SAL.

Mer på Stockholms Stadsteaters hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, manga, Stockholm, mangateater

Silverfisken – teater av poesi och om övergrepp

6 februari, 2010 by Redaktionen

Män och till saluskyltar Snablar som tutar Jorden som lutar Smekningar som aldrig slutar Svettiga kroppar som knäcker mina småstrips till revben Men det är lugnt För jag har lärt mig att hålla andan precis när dem bryts av Peppar pappa ta i te Varför slår du min tillknäppta aura som en badmintongboll över jorden Ping pong Du tvingar mig att svälja orden.
(ur pjäsen och boken Silverfisken)

Att göra teater av poesi och framför allt poesi som handlar om de övergrepp någon utsatts för som barn, kan lätt bli patetiskt eller fyllt av känslopjunk. Men Åsa Wideéns dramatisering av Sofia Rapps självbiografiska bok, Silverfisken, är en stark och avskalad skildring av ett barns dysfunktionella och tragiska uppväxt och ett barns rop på hjälp som alla hörde men ingen gjorde något åt.

Pjäsen hade preimär på Teater Giljotin fredagkväll (fd Pistolteatern Torsgatan 41) och det var ett klart lyckokast. Det kala och avskalade scenutrymmet är en, faktiskt, vacker illustration till ett skakande nutidsdokument om incest och ett barns överlevnad.

Åsa Wideén som arbetat på Statsteatern i Malmö provade först att få någon av de större scenerna att nappa på hennes förslag om att göra teater av boken Silverfisken.

Det finns mycket skam och skuld, tror Åsa, kring begreppet incest även om man själv inte upplevt det. Ja vi läser gärna om det i nyhetsspalten för där berör det oss inte mer än att vi kan säga usch o fy. Andra ropar kastrera pedofilen. Men att uppleva det på en scen är som att vara med i händelsen.

Åsa gör en stark tolkning av barnet som ibland blir en silverfisk, för att avskärma sig från det som hon tvingas delta i. Barnet slits till kärleken till fadern, förövaren, hon ropar efter en ofta frånvarande moder som inte orkar skydda barnet. Barnet älskar sin mor där hon ibland får sitta i knäet och vara ett alldeles vanligt barn.

Åsa Wideén har varsamt varvat mellan bokens dikter och egna inslag. Allt accompanjerat av ljud/musikmattor som har både en dämpande och dramaturgisk effekt, Vi behöver andrummet som ljuden ger när ångestropen från barnet blir allt för närgånget.

Sofia Rapp skrev boken under tiden som hon var på behandlingshem. Det som från början var ett sätt att bearbeta sina upplevelser hamnade hos Bonniers som inte tvekade att ge ut boken. Att beskriva sin barndom och de övergrepp man utsätts för görs mest i skönlitterärt format, men helt klart är att de upplevelser och trauman som Sofia tar upp skulle aldrig ha kunnat skrivas på något annat sätt än i diktform. Det är avskalat och naket, träffande och anklagande. Det finns stunder av kärlek och normalitet, men som snabbt förbyts till en verklighet som överträffar dikten.

Incest är trots all debatt fortfarande oerhört tabubelagt. Pappor knullar inte sina små flickor och han säljer dem inte till andra män. Men pappor kan göra så, liksom mammor kan begå övergrepp på sina pojkar. Men vi värjer oss, skulden ligger i att alla vet något är fel men ingen ingriper. Alla visste vad som hände Sofia men omvärlden blundade till och med läkaren som undersökte hennes såriga underliv lät sig övertygas om att barnet tyckte om att pilla på sig själv. Åsa Wideén säger att hon efter att ha läst boken bara kände att hon måste göra något vidare med den.

Det som får mig att se Sofia som en hjältinna och som gör att hon hamnar så nära mitt hjärta är att hon är så totalt oförstörd. Vi som läser om kvinnor som när de blivit äldre anmäler sina fäder för övergrepp som gjordes när de var barn, vi som läser om hatet avskyn till de män som skadat sina barn kommer att bli förvånade över Sofia Rapps enkla förklaringar till varför hon förlåtit och valt att gå vidare, utan rättsprocess.

– De kunde aldrig kränka mitt innersta, det som var jag, säger Sofia när vi träffas efter premiären. Det var min kropp de tog, min uppväxt men inte mitt innersta.

Medverkande: Åsa Widéen
Regi: Andreas Nilsson
Teater Giljotins hemsida

Relaterat:
Recension i Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om teater, övergrepp, Silverfisken, poesi, incest, Teater Giljotin

Scener ur ett äktenskap flyttar till Dramatens Stora scen

1 februari, 2010 by Redaktionen

Efter 60 slutsålda föreställningar på Lilla scen och ett fortsatt stort publiktryck flyttar succén Scener ur ett äktenskap till Stora scenen. Sista föreställningen på Lilla scen är 5 februari. Nypremiär 13 april. Till och med 30 maj spelas 14 föreställningar på Stora scen. Biljetter har släppts till försäljning.

Ingmar Bergmans tv-succé från 1973 spelas för första gången som teater i Sverige. I rollerna Livia Millhagen, Jonas Karlsson och Kristina Törnqvist. Regi Stefan Larsson.

Här är förresten vår recension av föreställningen.

Läs även andra bloggares åsikter om scen, teater, äktenskap, relationer, Dramaten, Jonas Karlsson

Rapport från premiären av Françoise Sagans "Slott i Sverige" på Dramaten

31 januari, 2010 by Rosemari Södergren

På ytan: två syskon: Sebastian och Eleonor, bortskämda, ytliga, vackra och cyniska, har hamnat på ett slott i Sverige. Under några insnöade månader, där snön ligger som driver kring slottet, driver syskonen ett elakt intrigspel med slottets övriga invånare och gäster, för att förfylla tristessen och ha något att göra under isoleringen. Det är nutid, men slottets ägare vill hylla traditionella ideal och tvingar alla att gå klädda i 1700-talskläder och peruker. Det blir verkligen absurt med krocken mellan nutidsmänniskor och gammal stil. Françoise Sagans ”Slott i Sverige” på Dramaten är en mycket speciell föreställning. Den är rolig men under allt bubblar det av dramatik och skräck – föreställningen grep tag om mig och jag kunde inte sätta mig och skriva om den direkt. Jag behövde sova på saken.

Det är en stark föreställning och jag tänker se den minst en gång till. Den går att analysera och diskutera utifrån många olika infallsvinklar. Bland annat handlar den om:
Människor som är så uttråkade att det enda som kan lindra tristessen är att driva med människor, utnyttja deras känslor och förhoppningar.
Människor som är så ensamma innerst inne, det enda som för tillfället kan ge lindring är att driva ett spel med med andra.
Människor som inte vill bli vuxna, ständigt omogna, jagcentrerade utan att kunna ta ansvar för annat än det egna nöjet.

Publiken skrattade en del, på ytan är ”Slott i Sverige” humoristisk. Men skrattet sätter sig i halsen, allt som oftast, det är mycket svärta i pjäsen, människorna säger något roligt och underhållande, men undertexten vibrerar av rop av förtvivlan.

Det finns flera djup i pjäsen och flera sätt att se den på. Jag tycker att den absolut också har en politisk dimension. Det är så tydligt hur de med makt håller varandra bakom ryggen. Internt kan överklassen eller den grupp som har makt bråka så tänderna ryker, men utåt sett och när det kommer till kritan, håller de ändå tätt ihop.

Françoise Sagan, som skrivit pjäsen, var en fascinerande person, en pojkflicka som brände ut sig på alla håll. Hon var fransyska och pjäsen ”Slott i Sverige” har en rolig förhistoria. När hon var 22 år och redan hade slagit igenom som författare hyrde hon vintern 1957 ett hus i närheten av Fontainebleau och hon hade förstås en massa vänner med sig. För att muntra upp stämningen fantiserar hon ihop en berättelse om ett syskonpar, en bror och en syster som är enormt depraverade och som bor på ett slott någonstans långt bort, där det är kallt och mörkt och snön ligger i drivor. Platsen för slottet blev då Sverige.
Några år senare fick en teaterchef se anteckningarna och han bad då Sagan att skriva en pjäs utifrån dessa anteckningar och dessa personer. Då reste Françoise Sagan till Schweiz och skrev pjäsen.

Som alltid på premiärer är det en hel del kändisar i publiken. Johan Rabaeus, som är aktuell i huvudrollen i ”Den girige” på Dramaten satt några rader framför oss. Carl Tham, politikern som haft fina uppdrag först för Folkpartiet och sedan för Socialdemokraterna, satt på raden bakom oss. Han verkade vara lite förkyld.
Marie-Louise Ekman, Dramaten-chefen, såg jag också där i vimlet. Det hör nog till hennes jobb att synas på alla premiärer.

Skådespelarna i föreställningen är som oftast på Dramaten mycket duktiga. Jag blev extra nyfiken på David Mjönes, som spelar Sebastian. Jag tror inte jag sett honom i någon roll tidigare, men nu ska jag hålla utkik efter honom.

Françoise Sagans ”Slott i Sverige” på Dramaten

I rollerna Malin Ek, Magnus Ehrner, Rebecka Hemse, David Mjönes, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Omid Khansari, Nils Eklund m.fl.
Översättning Birgitta Hammar
Regi Jenny Andreasson
Scenografi och kostym Marika Feinsilber
Ljus Ellen Ruge
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Rebecka Andersson
Speltid: 2 timmar och 40 timmar, inklusive paus.

Här har förresten Dramatenbloggen ett inlägg med filmklipp från repetitionerna till ”Slott i Sverige”.

Dramatens hemsida och ”Slott i Sverige”.

Fakta om Sagan från Wikipedia:

Françoise Sagan, egentligen Françoise Quoirez, född 21 juni 1935, död 24 september 2004, fransk författare.
Sagan växte upp i en välbärgad familj. Hon skrev över 40 romaner, novellsamlingar, pjäser och filmmanus. Mest känd är hon för sin skandalomsusade debutroman ”Bonjour tristesse” (Ett moln på min himmel), 1954, som hon skrev som 19-åring. Sitt författarnamn valde hon efter en karaktär i Marcel Prousts verk ”På spaning efter den tid som flytt”. ”Bonjour tristesse” är översatt till 22 språk och har sålts i över 5 miljoner exemplar.
Sagan dog på ett sjukhus i Honfleur i Frankrike av en blodpropp i lungan.
2008 hade filmen Bonjour Sagan, som skildrar Sagans liv, premiär.

Relaterat: Artikel om Sagan i Fokus.

Fotograf Roger Stenberg:

Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, teater, scen

Teater

Footer

Om oss