Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Religion

Intervju med Julia Roberts om rollen i Lyckan, kärleken och meningen med livet (Eat pray love)

by

”Lyckan, kärleken och meningen med livet” är ingen film – det är en resa. Så beroende på var du befinner dig i livet kommer den antingen att ge dig massor eller inget. För mig är den både irriterande, vemodig och inspirerande – precis som livet.
Skriver MovieZine om filmen ”Lyckan, kärleken och meningen med livet” med Julia Roberts i huvudrollen som hade svensk premiär 1 oktober.

Efter en jobbig skilsmässa och ett impulsivt förhållande med yngre David (James Franco) bestämmer hon sig för att ta tid till sig själv, åka på en resa för att hitta sig själv och lära sig att njuta av livet igen. Det blir totalt ett år i Italien, Indien och Bali.

Filmen bygger på en roman av den amerikanska författarinnan Elizabeth Gilbert.
Jag tycker den amerikanska titeln på romanen och filmen låter mer lockande: ”Eat, Pray, Love”.

Jag har inte hunnit se den än, men eftersom jag är intresserad av frågor kring livet och religion ska jag absolut se filmen. Fast jag blir ju lite misstänksam när jag läser Jan Söderqvists recension i SVD. Han går filmen 1 i betyg och det han skriver gör att jag misstänker att det kan vara en film i den amerikanska traditionen som säger att så länge du är ung, vacker och rik fixar sig allting alltid. Vi som inte är unga, vackra och rika har svårt att beröras av och känna att romaner och filmer som utspelas i den miljön angår oss. Söderqvist skriver:

Och försök att smälta den här scenen: Julia Roberts och svenska Tuva Novotny, som spelar svenska Sofie, våndas över sina inbillade bilringar runt midjan och sina problem med snäva jeans.

Det finns en stupiditet i denna brist på proportioner som rimligen borde föranleda arga skurar av läsk och popcorn mot vita duken från mindre lyckligt lottade systrar med reella bilringar kring sina midjor.

Här är en intervju med Julia Roberts om filmen och hennes roll.
Medier har ju rapporterat att hon blev hindu under inspelningen av filmen.

Relaterat: Recension i Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mina tankar om Paulo Coelhos nya bok: Valkyriorna

by

Paulo Coelho har släppt en ny bok: ”Valkyriorna”
Den ligger i linje med Alkemisten och Pilgrimsresan och handlar om sökande efter något bortom den vanliga verkligheten.
Men egentligen är den skriven för ganska många år sedan.

På baksidan av boken står det:

Varför lyckas vi alltid förstöra det vackraste i tillvaron? Det är frågan som Paulo Coelho ställs inför i den här romanen som handlar om att konfronteras med sitt förflutna. I Valkyriorna ger sig Paulo och hans fru Cristina ut på en fyrtiodagars resa i den otroligt fascinerande och stundtals farliga Mojaveöknen, där möter de Valkyriorna, besynnerliga krigarkvinnor som färdas genom öknen på motorcyklar. En mästerlig blandning av exotiska platser, dramatiska äventyr och utelämnande berättelser vilka Paulo Coelhos böcker är välkända för. Den här verklighetsbaserade berättelsen är både en modern äventyrshistoria och ett tydligt budskap om hur viktigt det är att släppa taget om det förflutna och att våga tro på framtiden.

Jag noterar att ingen av gammelmedierna ens recenserar boken. Men Paulo Coelhos böcker behöver knappast något stöd i marknadsföringen genom kultursidor, han är trots allt en av världens mest lästa författare. Mest känd är han för Alkemisten, som har sålt i mer än 30 miljoner exemplar i mer än 156 länder och har översatts till 56 språk.

”Valkyriorna” är väl flummig, det ska ingen sticka under stol med. Fast förstås, egentligen borde jag definiera ordet flummig. Det används ofta som ett skällsord. För mig är inte allt som kallas flum negativt. Jag tror på att se in i sig själv, hitta sina egna känslor och tankar. Jag tror på ”flummiga” ideal som medkänsla och sanning. Jag föredrar en samhällsvision som bygger på att vi mår bra, är rädda om miljön och varandra och att så många människor som möjligt kan utveckla sig. Jag tror mer på kulturella framsteg och att ha tid att tänka än att världen delas upp i ekonomiska storvinnare och en mängd slavar, ursäkta lönearbetare, som sliter till alldeles för låg lön i alldeles för usla arbetsmiljöer.

Jag minns när jag första gången läste något av Paulo Coelho, det var just ”Alkemisten” och det var en stor läsupplevelse, en aha-upplevelse. Det var underbart att hitta en författare som också sökte meningar med livet. Nu vet jag inte om den boken var mer genomarbetad, om Coelho inte var så megastor så han redaktör på bokförlaget kunde stuva om och förbättra boken till skillnad från ”Valkyriorna” som verkar ganska oklar. Som ett manus som kan förbättras en hel del till innan det blir mer än en form av dagsboksanteckningar. Eller är det jag som gått vidare sedan jag läst ”Alkemisten” och inte får ut så mycket mer av Coelhos filosofi?

Den skildrar hur Paulo Coelho och hans fru åker till öknen för att Paulo på uppdrag av sin mästare ska leta reda på och möte sin skyddsängel.
Han är anhängare till en särskild kristen kyrka, eller kanske ska den till och kan den kallas sekt. Det står om detta i Wikipedia:

Senare träffade han i Nederländerna en person som han kallar för ”J” och som kom att förändra hans liv. Coelho närmade sig kristendomen och blev medlem i den fiktiva katolska gruppen Regnus Agnus Mundi med ”J” som sin ”Mästare”. 1986 vandrade han längs den populära pilgrimsrutten till Santiago de Compostela och genomgick sin slutgiltiga inträdesrit.

Paulo Coelho är utan tvekan en fascinerande person och han har delat ut sina böcker gratis till nedladdning och är aktiv på Internet:

Bokförlaget berättar om honom i ett pressutskick:

PAULO COELHO HAR EN TUFF och krokig resa bakom sig. Hans liv började med en svår förlossning i Rio de Janeiro i augusti 1947 och han blev snabbt känd som ”pojken som föddes död”. I tonåren tvingade hans föräldrar in honom på mentalsjukhus där han behandlades med elchocker. Han led i många år av ett tungt drog- och sexmissbruk. På sina föräldrars inrådan började han att utbilda sig till jurist men avbröt studierna för att ge sig ut och resa. Han debuterade med Pilgrimsresan 1987 som följdes upp av Alkemisten, som är en av världens mest sålda böcker. Coelho har mottagit flera prestigefulla litterära priser och rosats världen över för sina insiktsfulla böcker. Paulos blogg har en halv miljon besökare i månaden och han räknas till en av de 140 mest inflytelserika på Twitter.

Han har till och med en Iphoneapp: www.paulocoelhoapp.com

Jag märker att jag går som katten kring het gröt. Jag kanske inte helt definiera mina känslor för boken ”Valkyroriorna” .
Den var lättläst och jag behövde inte tvinga mig själv att läsa klart den, men jag gick inte och längtade till att få läsa och läsa. Ni vet, vissa böcker kan man inte slita sig ifrån. Vad jag stör mig på? Delar ur boken är skriven ur hans frus synvinkel, hennes tankar fångas. Det känns inte helt äkta. Det är ett exempel.

Om det då beror på att jag inte längre är intresserad på samma sätt av Coelhos sätt att berätta om sitt sökande eller om det beror på att boken inte är lika välgjord som ”Alkemisten” – det kan jag inte svara på.

Relaterade länkar:
Paulo Coelhos hemsida
Hans blogg

Valkyriorna
Författare Paulo Coelho
Översättare Ulla Gabrielsson
Originaltitel: As Valkírias
ISBN 917028234X
ISBN-13 9789170282348

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En ny Da Vincikod: Nostradamus – försvunna profetior av Mario Reading

by


Nostradamus (egentligen Michel de Nostredame), fransk astrolog, matematiker och läkare. Född 14 december 1503, död 2 juli 1566. Nostradamus är mest känd för att ha nedtecknat profetior vilka sägs förutse framtida händelser från 1500-talet och framåt. De publicerades i boken Les Propheties 1555.
Ur Wikipedia.

Nostradamus har inspirerat en del artister och författare:

Många böcker har skrivits om Nostradamus profetior. Bland annat har Terry Pratchett tillsammans med Neil Gaiman skrivit en parodi, Goda Omen, som driver hejdlöst med både Nostradamus och uppenbarelseboken. Hårdrocksbandet Judas Priest har också gjort ett konceptalbum som handlar om honom. Det finns även en TV-serie som heter First Wave som har en grundpelare i Nostradamus profetior.

Jag är typen som tror på förutsägelser. Jag tycker att alla sådana där profetior kan tolkas hur som helst, allt efter vad som passar den som vill tro på dem.

Jag har precis läst en deckare som inspirerats av Nostradamus: ”Nostradamus – försvunna profetior” av Mario Reading.

Det är en deckarhistoria som utspelar sig i Frankrike och till stor del också i miljöer med romer.
Boken bygger på tanken att Nostradamus skrev 1-.00 verser med profetior. Endast 942 har återfunnits. Vad har hänt med de försvunna verserna och vilka profetior innehöll de?

En ganska nerdekad journalist och författare, Adam Sabir, får ett tips att en rom har fått tag på de saknade profetiorna. Romen gör misstaget att försöka få upp priset genom att erbjuda profetiorna till två olika köpare. Den andra köparen kommer från ett urgammalt hemligt sällskap och är inte bara beredd på att döda för att få tag på profetiorna utan också att döda med de mest grova vidriga tortyrmetoder.

Jakten på profetiorna blir en gåta som ska lösas i stil efter samma koncept som Da Vinci-koden.
Fast jag tror att jag tycker bättre om Nostradamus, kanske för att den utspelar sig till stor del bland romer, ett folk som jag vet väldigt lite om.

Lite om boken från dess baksidestext:

Två män med olika bakgrund och med vitt skilda intentioner inleder en skräckinjagande jakt efter svaren. Adam Sabir, en författare som desperat försöker rädda sin dalande karriär och Achor Bale, medlem i ett uråldrigt hemligt sällskap som hänger sig åt de tre antikrist förutspådda av Nostradamus: Napoleon, Hitler och den kommande.
Mysteriet kring Nostradamus profetior leder dem via romska sällskap i Frankrike till en labyrint av gåtor. Insatsen är hög, för den som finner de försvunna verserna väntar inte bara en stor belöning, utan även en chans att förhindra jordens undergång.Jakten på Nostradamus försvunna verser visar sig kräva en resa genom mänsklighetens förflutna och in i den förutspådda men ännu inte upplevda framtiden. Mario Reading föddes i Dorset, England, men tillbringade stora delar av sin uppväxt i Tyskland och Frankrike. Som ung sålde han antikvariska böcker, redd dressyr i Wien, spelade polo i Indien, Spanien, Frankrike och Dubai och arbetade på kaffeplantage i Mexico. Han skriver både skönlitterära verk och fackböcker och fick stor uppmärksamhet för sin dokumentär på Discovery Channel Nostradamus: The Truth .Boken Nostradamus försvunna profetior gjorde succé när den släpptes förra året, med över 100 000 sålda exemplar och utgivning i 34 länder.

Nostradamus försvunna profetior
Författare Mario Reading
ISBN 9185801992
ISBN-13 9789185801992

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Segraren står ensam – Paulo Coelhos sämsta roman?

by


”Segraren står ensam” – visst är det en titel på en bok som låter intressant, lockande att läsa?
På baksidan av boken står:
I ”Segraren står ensam” återvänder Paulo Coelho till de viktiga teman som hittas i ”Elva minuter” och ”Zahiren”. Vi får en spegelbild av världen vi lever i, där vår strävan efter rikedom och berömmelse till varje pris, hindrar oss från att se det våra hjärtan verkligen önskar.

Jag fastnade för Paulo Coelho när jag läste ”Alkemisten”. Jag läste flera av hans böcker efter att jag läst ”Alkemisten”. Ingen av böckerna kom upp i samma nivå och klass som ”Alkemisten” men de fungerade att läsa, i alla fall.

Nu mer ”Segraren står ensam” gick jag tvinga mig själv att läsa klart boken.
Den var så dålig.
Först och främst svarar den inte alls upp till det som baksidestexten utlovar. Handlingen i romanen är förlagd till staden Cannes i Frankrike i samband med filmfestivalen. En helsjuk knäpp ryss har fått för sig att han ska mörda flera personer för att på så sätt få tillbaka sin fru som övergett honom för en annan man.
Men så som Paulo Coelho beskriver den här ryssen, Igor, är det inte trovärdigt för fem öre. Ingen läsare kan väl köpa att Igor på fullt allvar kan ha lyckats så otroligt med sina affärer och samtidigt vara så extremt sjuk i skallen.

Ingen av karaktärerna i romanen är trovärdigt, Coelho beskriver dem alldeles för ytligt.

Han skriver på ett ytligt sätt överhuvudtaget och anstränger sig inte att litterärt få oss att uppleva något själva. Han skriver oss på näsan hela tiden, skriver att människorna är ytliga och beräknande istället för att framställa det litterärt så vi själva kan upptäcka något.

Coelhos mest framgångsrika bok Alkemisten har sålts i 46 miljoner exemplar.

Kanske han skulle nöja sig med det och inte skriva fler böcker. Det är skrämmande att när en författare väl slagit igenom kan de producera vilken skit som helst och ändå få det tryckt och översatt till mängder av olika språk. Efter att ha tvingat mig själv igenom ”Segraren står ensam” ska jag hålla mig långt från andra böcker av Coelho ett tag.

Jag visste inte att han verkar vara väldigt speciell. Wikipedia har en del intressant att berätta:

Han föddes i Rio de Janeiro där han också utbildade sig till jurist tills han 1970 övergav sina studier för att resa genom Mexiko, Peru, Bolivia och Chile, samt Europa och Nordafrika.

Två år senare återvände han till Brasilien och började komponera sångtexter och arbetade bland annat med Raul Seixas. Han berättade senare i en intervju att deras samarbete kom att påverkas av att han under den här tidsperioden kom i kontakt med Aleister Crowleys kontroversiella verk. Det rörde sig inte endast om musik utan kom att innefatta planer på att skapa ett ”Alternativt Samhälle” som skulle bli ett anarkistiskt samhälle i Minas Gerais baserat på Crowleys idéer. Projektet ogillades av medlemmar av den brasilianska militären som lät fängsla alla som var inblandade i planerna. Det påstås att Seixas och Coelho torterades under fångenskapen. Coelho lämnade sedan gruppen efter en övernaturlig upplevelse.

Senare träffade han i Nederländerna en person som han kallar för ”J” och som kom att förändra hans liv. Coelho närmade sig kristendomen och blev medlem i den fiktiva katolska gruppen Regnus Agnus Mundi med ”J” som sin ”Mästare”. 1986 vandrade han längs den populära pilgrimsrutten till Santiago de Compostela och genomgick sin slutgiltiga inträdesrit.

Segraren står ensam
Författare
Paulo Coelho
Översättare Örjan Sjögren
Originaltitel: O vencedor está só
ISBN 9170282005
ISBN-13 9789170282003

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Veckans nya filmer: Flickan från ovan, Den fantastiska räven och Miraklet i Lourdes

by

Den fantastiska räven
Boken ”Den fantastiska räven” är den första boken som Wes Anderson någonsin ägde. Nu har äntligen hans dockfilm om den boken svensk premiär.
Det är en helt underbar historia. Dockfilm, javisst. Men det är inte någon barnfilm, inte för de minsta i alla fall, och jag tror inte att den ens dubbats till svenska.
Och tur är det. För rösterna görs så bra i originalet med George Clooney som räven och Meryl Streep som fru Räv. Det vore helgerån att dubba dessa röster.
Här några av rösterna:
Meryl Streep – Mrs. Fox
George Clooney – Mr. Fox
Bill Murray – Badger
Jason Schwartzman – Ash
Jarvis Cocker – Petey
Owen Wilson – Coach Skip
Willem Dafoe – Rat
Brian Cox – Boggis
Adrien Brody – Bunce
Michael Gambon – Bean

I SVT.s nyhetsmorgon sade recensenten att på sätt och vis har Wes Andersson alltid gjort dockfilmer, för han har ofta haft scener i sina filmer där han placerat skådespelarna i små, trånga utrymmen.

Herr Räv har försörjt sig på att vara tjuv – men när han bildade familj lovade han sin fru att sluta med det farliga livet. Det är ju med livet som insats som han gör sina tjuvaktiga räder. Traktens bönder har ingått i en ohelig allians för att döda den som stjäl från dem. Herr Räv har blivit pappa och måste ta ansvar. Men innerst inne är han tjuv och äventyrslysten. Det är inte lätt att lägga band på det som är hans innersta jag.

Jag såg filmen på Stockholms filmfestival och älskade filmen. Det gjorde JS från Kulturbloggen också. Jag har bara hittat positiva recensioner, som här Expressen som ger betyg 4:

Den überbegåvade Wes Anderson är naturligtvis ett klockrent val för att ta tag i Roald Dahls varma och charmiga bok och göra en rörande, rolig och ironisk stop motion-fabel.
Alla som sett till exempel ”Royal Tenenbaums” inser snabbt att ”Den fantastiska räven” har mängder av DNA från Anderson i sig.

Fast varför jämföra med Royal Tenenbaums? Den filmen tycker jag inte alls var lika bra som Den fantastiska räven.

DN har förresten betyg 5:

”Den fantastiska räven” är en tygellös ögonfröjd. Filmen är animerad på det gamla goda öststatssättet med bomull i stället för rök och cellofan där vatten brukar porla. Där man kunde ha tagit genvägar och sparat tid och pengar har man i stället svävat ut. Rävpälsarna rör sig när djuren voltar, springer, trillar och gräver sig fram. Varje löv i trädet rasslar, grässtrån böjer sig för vinden. Allt är i sann Anderson-stil helt överarbetat. Med ”The royal Tenenbaums”, ”Life aquatic” och ”Darjeeling limited” färskt i minnet är det som om regissören alltid varit på väg till denna film. I djurriket finns konstnärerna, advokaterna, svindlarna och skurkarna han alltid lekt med. Formen tar det bästa ur alla tidigare filmer: genomskärningar, dockskåp, -avancerade kostymer, diagram och ger dem en mer naturlig plats i just naturen.

Flickan från ovan
Filmen om en 14-årig flicka som mördas men inte kan släppa greppet om livet och därför hamnar i ett mellanland, mellan livet och döden, har jag sett framemot ända sedan jag hörde Susan Sarandon berätta om sin roll som flickans mormor i filmen. Susan Sarandon berättade om den rollen när hon tog emot priset på Stockholms filmfestival hösten 2009.

Filmen ”Flickan från ovan” bygger på boken ”Lovely bones” och är Peter Jacksons första filmprojekt sedan Sagan om ringen-serien. Förväntningarna var höga från mig när jag gick på förhandsvisningen.

Filmen handlar väl egentligen om hur en familj reagarar som drabbas av att ett barn mördas. Fast vi får se det utifrån, uppifrån, från den mördade flickans perspektiv.
Det kunde blivit bra.
Men jag har flera saker jag reagerar emot:
Limbo-landet mittemellan liv och död är lite väl storvulet skildrat. Det är väl å andra sidan omöjligt att recensera en skildring av limbo.
Susan Sarandons mormorsroll är lite väl utflippad. Jag har svårt att köpa den. Den bryter av för mycket.
Mark Wahlberg som sörjande pappa är inte hans bästa rolltolkning. Någon som jag pratade med om filmen sade: Tänk om Maggie Smith fått spela mormodern och Nicholas Cage pappan.”
Kanske. Kanske det hade skapat en annan nerv i filmen.
Men hur filmen blir hänger ju också med hur den klipps samman.

Filmen följer för många spår och genrer samtidigt. Den är också en slags thriller: ska mördaren åka dit eller inte?

Kanske en anledning varför många av oss som gick ut ur biosalongen kände oss lurade har med slutet att göra. Att filmens slut blev ett slags ”jaha”.
Utan att vara någon spoiler: vissa delar i slutet är inte trovärdigt alls.

Sydsvenskans recensent är rejält kritisk:

Skådespelarna kämpar förgäves för att gjuta liv i detta ärkeflummiga dravel, där ordet banal är en alltför generös beteckning. Sällan har specialeffektsmiljoner bränts med sådan tanklöshet.

Jo förresten, i tidigare kalkoner som ”The Fountain” och ”The Happening”. Där Rachel Weisz respektive Mark Wahlberg hade huvudrollerna. Ett gott råd till dem vore därför: läs manus.

Aftonbladet gav betyg 1 och har rubriken: Splittrad flum.

Miraklet i Lourdes
En måstefilm för mig, förstås. Jag har inte sett den än. Men den står på programmet under påskhelgen. Måste få tid till att se den.
Expressen berättar om den:

En kvinna med MS försöker bryta sin isolering genom att delta i pilgrimsresor. I mirakelorten Lourdes blir hon till synes botad – och då också sedd och accepterad på ett annat sätt av omvärlden.

Svenska Dagbladet gav allra högsta betyg: 6:

Jessica Hausner har gjort en djupt rörande och djupt mänsklig film om allas vår osläckliga längtan efter ett kärleksunder som inte lämnar någon oberörd.

Så som sagt, så här i påsktider är det väl filmen som bör ses.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,