Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Berns

Skunk Anansie till Stockholm

by


Skunk Anansie kommer till Stockholm 2011, för en spelning på Berns 1 mars. Biljetterna släpps klockan 09.00 fredag 8 oktober.

Här pressmeddelandet:

När Skunk Anansie blåste in på den internationella musikscenen 1994 var det med en smäll som ingen kunde undgå. Årtiondet kanske präglades av en liberal humörsvängning men att ha en svart lesbisk kvinna som frontperson som dessutom besatt en utstrålning som var få förunnade gjorde att majoriteten av musikmänniskor vände på huvudet och gapade. Och det med all rätta. Kvinnan, som kallar sig Skin, är den som personifierar Skunk Anansie mer än något annat. Så är det bara! Konserten med Skunj Anansie är den 1 mars på Berns Salonger i Stockholm. Biljetterna släpps den 8 oktober.

Alla, och jag menar mig själv, du och resten av världen, känner till ”Weak”, deras monsterhit från debutplattan ”Paranoid and Sunburnt”. Det krävs inte mer än några få takter in i sången innan man utan sans eller pardon stämmer upp i sång. Med ett flertal listettor, branschpriser, miljontals sålda album och inte minst lika många dedikerade fans så står sig Skunk Anansie som en klar milstolpe i musikhistoriens annaler.

Efter att ha turnerat med storheter som U2 och Aerosmith och plöjt igenom land efter land fann sig bandet på upphällningen strax efter millenieskiftet och 2001 sade de tack och adjö. Men om det var något som hängde kvar i luften eller om pausen bara var välbehövlig vet vi inte men när Skunk Anansie annonserade att en återförening med både skivinspelning och turné var på tapeten så var det en våg av människor vars hjärta slog några extra slag. Två spelningar i London såldes slut på bara tjugo minuter trots att de spelade under aliaset SCAM. Det säger en hel del om deras attraktionskraft!

Nu kommer alltså deras fjärde album, ”Wonderlustre”, som redan gått in på första platsen i Italien och kramats om rejält av kritiker och fans i övriga världen. Det hela följs upp av en lång turné där Skunk Anansie planerar att besöka varje vrå och skrymsle av världen och det inkluderar vårt avlånga land. Så skatta dig lycklig och köp biljetten redan nu innan du riskerar att bli utan. Besviken kommer du inte bli. Bortskämd med hits däremot!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Shout Out Louds och [ingenting] på Sverigeturné

by

Två av de bästa svenska indiebanden gör gemensam turné. Kan de bli bättre för oss indieälskare?

Efter ett hittills massivt turnéår med utsålda spelningar runt om i världen drar nu Shout Out Louds ut på årets sista vändor. Denna veckan startar bandet en lång Europaturné som tar dom genom England, Frankrike, Tyskland, Holland m m. För att sen avsluta året på ett magnifikt sätt med fyra utvalda Sverige spelningar. Shout Out Louds bjuder sina fans på en extra fin upplevelse, då dom valt att ta med sig ett av sina svenska favoritband [ingenting] som gäster på turnén.

Datum för de svenska spelningarna:
17 november – Göteborg, Trädgår’n
18 november – Uppsala, Katalin
19 november – Lund, Mejeriet
20 november – Stockholm, Berns

I ett pressmeddelande säger Shout Out Louds sångare Adam Olenius:

– [ingenting] har varit ett av mina svenska favoritband under de senaste åren och trots att bandnamnet har varit svårt att uttala för utländska journalister har jag alltid tipsat om deras skivor i intervjuer. De gör svensk pop när den är som bäst. Sorgsen men hoppfull.

Mattias Bergqvist från [ingenting] säger:

– Vi tror att mycket av Shout Out Louds framgångar utomlands kan ha grundats i det stöd de fått från oss här i sverige, tänker då inte minst på banjospelande och tamburininhopp som om möjligt höjde nivån och sporrade Shout Out Louds ytterligare. De i sin tur har ju gett [ingenting] enormt mycket stöd och då tänker jag mest på deras introducering av champaridrinken och sången om den.

Lite fakta om grupperna
Shout Out Louds
Det var länge sedan Shout Out Louds enbart var en angelägenhet för inbitna indiefans med för mycket tid i sina liv. Det var länge sedan man satt på sitt rum och tänkte att man var ensam om att älska dem. Nu är det 2010 och man får dela bandet i atomer för att de ska räcka till. Men det gör inte så mycket. Det är ett band man är villig att dela med sig. Och nu har vi all anledning att dela med oss igen med Shout Out Louds tredje album.

”Work”, titeln på albumet, signalerar att det är fan det här som är deras kall. Inte stå och diska på någon sunkig krog, inte kränga försäkringar via telefon, inte böja rör i fabriken. Nej, musiken är deras liv. De korsade Atlanten, hamnade i Seattle hos producenten Phil Ek (Band of Horses, Fleet Foxes, The Shins) och spelade in en skiva som man gjorde förr: räkna in, sen kör alla.

Som sista ord kan vi väl bara säga att det den där är skevheten som man har svårt att sätta fingret på hos Shout Out Louds som alltid har varit det som fått världen att fastna för dem. Det är den trasiga och smått spruckna sången som låter så sorglig som vi identifierar oss med; den slår så kontrastrikt mot de teatraliska ljudkulisserna i moll och dur. Varför nämner vi nu det? För att vi vet med säkerhet var vi hamnar igen, med eller utan brustna hjärtan. Vi hamnar framför scen till Shout Out Louds och vi gör det förutsättningslöst.

[ingenting]
Som med alla namn tar det tid innan det sätter sig, betyder mindre än det är ett epitet. Säkert!, Nirvana och [ingenting]. Det var en tid in i hösten 2009 som diskjockeyn på radion slutade skoja om bandnamnet, [ingenting] var med singeln Halleluja! och tredje albumet Tomhet Idel Tomhet på allas läppar och på största allvar. Sedan dess har ett år gått, ett år av utsålda Dramaten, massiva hyllningar, utlandslansering och digert turnerande – inte minst på sommarens festivaler.

Stockholmarna i [ingenting] har med Christopher Sander som språkrör och spindoktor tagit politiken, andligheten och festen på djärva utflykter i rytmiska djunglar och vokala steppmarker. Med en poetisk och harmonisk studsmatta långt olik villaförortens, naggad av väder och vind och med hål efter allt för många försök att lyfta mot skyn, fyller [ingenting] popen med kultur, kulturen med pop.

Nu stundar nya tider… tiden, vilken opålitlig rackare. Eller för att citera bandets batterist: den som lever får se.

Shout Out Louds – Fall Hard from Merge Records on Vimeo.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Extraspelning med Robyn i Stockholm

by


Att det skulle bli enormt tryck på Robyns spelningar var knappast någon överraskning. Den som var med på Popaganda och upplevde den enorma stämningen för hennes spelning där vet att svenskar är galna i Robyn.

På grund av det stora trycket på Robyn i Stockholm släpper vi imorrn ett datum till på Berns. Biljettsläpp 09.00 imorrn onsdag 15:e.

14 december – Stockholm, Berns – Utsålt
15 december – Stockholm, Berns – Extra datum!
17 december – Göteborg, Trädgår’n
18 december – Malmö, Slagthuset

Relaterat: Robyn på Sverigeturné – men varför bokar de inte Globen direkt?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Robyn på Sverigeturné – men varför bokar de inte Globen direkt?

by


Nu blir många jätteglada. Sveriges förmodligen hetaste artist nu och som är trippelaktuell i höst med nya hyllade skivor är dessutom grym live. Nu ger sig Robyn ut på en Sverigeturne’.

Tror vi kan vara säkra på att det blir utsålt blixtsnabbt. Men varför snålar de så, varför bokar de inte Globen direkt?
14 december – Stockholm, Berns
17 december – Göteborg, Trädgår’n
18 december – Malmö, Slagthuset

Ur pressmeddelandet:
Varför gillar alla Robyn? Varför har Robyn magnetisk, nästan narkotisk, dragningskraft på såväl identitetssökande tonåringar som småbarnsgenererande 30-nånting? Varför utgör hon en gemensam nämnare för både hårdrockare, indiepoppare och electronica-snobbister? Varför ber kritiker vid hennes altare, varför slickar alla hipsters smulorna från hennes bord, varför lyckas Robyn slita bort rigida finkultursivrare från den konservativa stelbentheten?

Det handlar naturligtvis först om att Robyn slänger sofistikerad, omedelbar popmusik rakt in i moderniteten, och att berättelserna förmedlar frihet och styrka lika mycket som eftertanke och utsatthet. Men i hög utsträckning beror det kanske på att hon på ett naturligt sätt representerar kvaliteter som är tilldragande ur ett rent mänskligt perspektiv. Robyn är en samlande symbol för integritet, oräddhet och smakfullhet – egenskaper som var och en för sig är attraktiva, men sammantaget genererar genuin inspiration. ”Så vill jag vara”, tänker män och kvinnor. ”Jag vill kanalisera sådan kreativitet, jag vill leva lite extra, jag vill släppa tyglarna och dansa fritt.” Robyn motiverar dem.

Nu när Body Talk pt 1 fått sitt första syskon, den likaledes hyllade Body Talk pt 2, vecklar Robyn ut fortsättningen på sitt storslagna drama om urban längtan. Hennes konserter har blivit triumfer av suggestiv, preciserad energi, och visar att popmusik på scen år2010 fortfarande kan lämna rusiga känslor avatt ha varit med om något speciellt.

I december gratulerar vi Sveriges tre storstäder. Hänryckningens tid är kommen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Marianne Faithfull på Berns

by


Marianne Faithfull har gästat Sverige med en spelning på Berns. Det var en avskalad konsert, bara hon själv och den fantastiske gitarristen Doug Pettibone med en akustisk gitarr.

Hon trädde in på scen med utstrålning från sitt brokiga liv. Marianne Faithfull, född i december 1946, har hunnit med mycket i sitt liv: från att 1964 slå igenom med ljuva ”As Tears Go By” till en hård, drogande period som satte sina spår i rösten och till att komma till som artist.

Marianne Faithfull är sångerska och skådespelerska och en av de mytiska artisterna som vi är många som fascineras av, vilket märktes: kön för att komma in till spelningen var lång utanför Berns. Det var för kvällen uppsatt stolar, det var en konsert med sittplatser, som var onumrerade. Vi var många som ville sitta långt fram när hon iklädd svart klänning och handskar som täckte armarna långt upp över armbågen.

Hon började med några av de nyare sångerna. Hon släppte sitt senaste album ”Easy come, easy go” 2008. Bland annat sjöng hon som låt nummer två den starka ”Down från Dover”. Hon sjöng också en cover från The Decemberists (men jag kommer inte ihåg vad den heter).

Hon är 63 år och det är underbart med exempel som hon som visar att kvinnor inte är passé efter 45 (vilket många svenska arbetsgivare borde ta sig en funderare på och inse att det är skitdåligt av dem att sortera bort ansökningar när de har lediga tjänster bara för att personen är över 45 år).

Åren sätter dock sina spår, rösten räckte inte riktigt till i alla låtar, men det kompenserade Marianne Faithfull med skön stil, attityd och känsla. Låtarna är mer än vackra sånger – de handlar om något, de förmedlar svärta, smärta, samhällskritik och livsöden. Under konsertens gång sjöng hon upp sig, dessutom.

Jo, hon serverade de flesta av sina största hits som ”Broken English”, ”Sister Morphine” och ”As tears go by” och ”Crazy love” som hon skrivit med Nick Cave.

Marianne Faithfull avslöjade också att hon och hennes gitarrist Doug jobbar med ett nytt album och Nick Cave har skrivit några av låtarna som kommer på den.

När hon kom till sin kanske allra mest efterlängtade låt ”The ballad of Lucy Jordan” gick hon fram till scenkanten och kom så nära publiken som möjligt. Hon berättade att hon själv gillade den låter mycket.

Publiken i det fullsatta Berns var i olika åldrar fast män och kvinnor i över medelåldern var nog i majoritet och alla reste sig efteråt och gav Marianne Faithfull och hennes fantastiske gitarrist stående ovationer.

Extranummer var Strange Weather som är skriven av Tom Waits.



Recension i DN
Recension i Aftonbladet
Recension i Expressen
Recension i SVD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,