You Were Never Really Here
Betyg 3
Svensk biopremiär 27 april 2018
Regi Lynne Ramsay
Joaquin Phoenix är en speciell skådespelare. Utan tvekan. Han sticker ut. Den här filmen bygger nästan helt på honom och hans karaktär, som han fick skådespelarpriset i Cannes för. Nja, jag är rätt besviken. Det är inte en dålig film, men jag har svårt att se det som det mästerverk som många kritiker hyllar den som.
En del drar paralleller mellan denna film och den kultförklarade legendariska Taxi Driver av Martin Scorsese med Robert De Niro. Nog för att det märks att regissören Lynne Ramsay inspirerats av den filmen, men det bär inte ända fram. Likheterna är stora förstås, mellan De Niros karaktär i Taxi Driver och Joaquin Phoenix karaktär Joe, båda är män som passerat gränsen till galenskap med stora steg.
Filmen handlar om en medelålders man, Joe (Joaquin Phoenix), som uppenbart är gravt skadad. Han lever med och tar hand om sin sjuka gamla mamma. Han växte upp med en far som misshandlade honom och han har en del vidriga upplevelser att hantera från livet som soldat. Nu försörjer han sig på att hitta försvunna flickor som han räddar från kidnappning. Oftast är de kidnappade av traficking-kedjor och i uppdraget ingår oftast att också ta våldsam hämnd på kidnapparna och pedofilerna.
Varför känns filmen aldrig angelägen? Varför sitter jag mest och väntar på att den ska ta slut? Det är framför allt att jag tycker att det är för mycket fokus på Joaquin Phoenix. För många täta bilder på honom, för mycket utanförskap och lite för klichéartat spel från hans sida.
Det är inte en usel film. Lynne Ramsay är en begåvad filmberättare och hennes film ”Vi måste prata om Kevin” med Tilda Swintons starka prestation som mördarens mamma berörde mig starkt (här är kulturbloggens recension av den).
Berättelsen i ”You Were Never Really Here” är fragmentariskt berättat med minnesbilder som fladdrar förbi hastigt. Den är lite för onödigt våldsam och lite för spekulativ, för ansträngd i ambitionerna för att jag ska tycka att den är så enastående som exempelvis Fredrik Sahlin i Kulturnyheterna menar. Filmen är snyggt gjord och med lite mer genomtänkta klipp och något mindre fokus på Joaquin Phoenix skulle nog filmen berört mig mer och fått högre betyg. Men visst, den är godkänd och får betyg 3.
David Bermann (spelas av Moritz Bleibtreu) vill liksom hans vänner ta sig till Amerika. Men resan dit är dyr. Bermann är en duktig försäljare och har en lysande idé: att sälja sängkläder och handdukar till uttråkade hemmafruar. Bermann har ett problem med att få gång affärsverksamheten. Han får inte tillstånd att driva affärsverksamhet. Han är nämligen misstänkt för att ha samarbetat med nazisterna.
Isle of Dogs – ”Hundön” – utspelar sig i Japan, ”tjugo år fram i tiden”. I den fiktiva staden Megasaki City har den onde, kattälskande borgmästaren Kobayashi bestämt att alla hundar måste förvisas till ”Skräpön”, som ligger strax utanför staden, på grund av deras osanitära hälsotillstånd vilket enligt honom har en negativ inverkan på stadens invånare. Detta verkställs snart och alla hundar, både tama och hemlösa, förvisas till den närliggande ön som även fungerar som en dumpningsplats för stadens sopor. Således får alla ge upp sina älskade husdjur som snart hamnar i undernäring, sjukdom och misär. Detta accepteras av de flesta utan vidare, trots forskares löften om att snart ha kommit fram med vaccin för hundarnas sjukdomar (som senare visar sig vara skapade av borgmästaren själv, i en konspiration för att bli av med hundarna, som han hatar). En som vägrar gå med på detta är Atari, borgmästarens adopterade son, som på grund av de nya lagarna har blivit frånskild sin privata livvaktshund, Spots. I ett räddningsförsök kapar han ett propellerplan och flyger ut till ”Skräpön”, där han snart kommer i kontakt med ett pack hundar som hjälper honom med hans uppdrag.
Filmen handlar således om Ataris kamp för att hitta Spots och för att rädda hundarna från ”den slutgiltiga lösning” som hans adoptivfar planerar – med hjälp av ”Wasabigift” tänker denne göra sig kvitt hundarna en gång för alla. Till sin hjälp har Atari hundarna på ön och redaktionen för skoltidningen på en av stadens skolor, där den energiska amerikanska utbytesstudenten Tracy Walker gör sitt bästa för att vaska fram sanningen i den pågående, smutsiga konspirationen. Kända Hollywood-skådespelare står för de engelsktalande rösterna, b.la. Harvey Keitel, Edward Norton, Scarlett Johanssen, Bill Murray och Tilda Swinton. En rolig sak är att Yoko Ono står för rösten för den assisterande forskaren till Professor Watanabe, forskaren som kommer på vaccinet till hundarna (hennes karaktär i filmen heter också Yoko Ono).