• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmkritik

Filmrecension: Världens vackraste pojke – jag är helt tagen

9 oktober, 2021 by Rosemari Södergren

Världens vackraste pojke
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 oktober 2021
Regi Kristina Lindström och Kristian Petri

Jag är helt tagen. Så många känslor som far runt efter att ha sett denna, förmodligen världens ärligaste dokumentära berättelse. I år, 2021, är det 50 år sedan Luchino Viscontis Döden i Venedig hade världspremiär och regissören utnämnde sin Tadzio till ”världens vackraste pojke”. Den svenske femtonåringen Björn Andrésen fick rollen. Att bli uppmärksammad och hyllad världen över för sitt utseende i så ung ålder har satt sina spår i hans liv. I denna biografiska film berättar Björn Andrésen väldigt öppet om sitt liv som haft både ljus och stor framgång och djupaste mörker.

På casting till filmen fick Björn ta av sig på överkroppen. Han var inte alls bekväm med det. Han var en ganska försiktig och blyg tonåring. Det är en stark bild av hur filmindustrin utnyttjar människor och begår övergrepp över de unga. Hans blick från inspelningen av castinen kan nog alla som ser filmen, liksom jag, känna att även om hans leende är oerhört vackert så finns det en djup sorg där bakom. Han förlorade sin mamma tidigt och han växte upp hos sin mormor. Det var mormor som tog med honom till uttagningen till filmen och som pushade på honom för att han skulle bli berömd.

Det finns många talande scener i filmen, både filmklipp och när Björn eller någon annan sitter ner och berättar. Ja till och med när någon sitter ned och berättar blir det levande. Det sätter igång bilder inom mig. Det är välgjort.

Även om mycket berättas öppet och som jag upplever det ärligt är det en del som ändå lämnas osagt. Björn blev en gay-ikon och levde i ett år i Paris som en slags uppvisningstrofé. Stenrika homosexuella män betalade hans boende och gav honom fickpengar för att kunna visa upp sig tillsammans med honom. Hur påverkade det Björn? Hur påverkade det hans sexualitet och hans självbild? Eftersom Björn varit gift, fått barn och haft olika flickvänner är han inte homosexuell, eller så är han bisexuell. Nu bryr jag mig inte om vilken sexuell läggning någon har, det som gnager är bara om han blev påtvingad något som inte är äkta för honom.

Luchino Visconti reste Europa runt för att hitta den pojke som skulle vara perfekt i rollen som Tadzio i filmatiseringen av Thomas Manns roman. Visconti var en högst speciell person, han var av italiensk furstesläkt och samtidigt var han öppen som homosexuell och kommunist. Visconti är ett välkänt namn bland italienska furstendömen, det var en Visconti som under 1600-talet skapade den lek som förmodas vara den första tarot-leken. Det har förstås inte med vare sig filmen Döden i Venedig eller Världens vackraste pojke att göra, egentligen, förutom att namnet Visconti står för internationell påverkan av människor i hundratals år.

I denna dokumentär får Björn frågan vad han skulle vilja säga till Visconti om han träffade honom nu. Det var inte några hyllningsord direkt. Redan på presskonferensen efter filmens premiär förklarade Visconti att Björn var världens vackraste pojke men att hans blomningstid egentligen var över redan.

Björn berättar också i filmen att när filmen visades i Cannes, på filmfestivalen, tog Visconti med honom på gay-nattklubb. Björn som bara var tonåring förstod inte ens vad det var slags lokal han hamnat i och han öste i sig alkohol. Jag undrar om det går till likadant fortfarande med barnstjärnor i internationella filmer eller hade det varit annorlunda om Björns mamma levt och följt med?

Ett stort plus ger jag också till musiken som Filip Leyman och Anna Von Hausswolff komponerat.

Egentligen vill jag att en dokumentär ska säga mig något mer än själva berättelsen om människan eller händelsen som skildras. Världens vackraste pojke bryter mot mitt inställning kring detta. Den handlar mest om en person, Björn Andrésen, och hans livsöde. Men det är så berörande att jag inte kan värja mig och därför måste jag ge filmen högt betyg. Det finns förstås saker som filmen berättar som är allmängiltigt – och som borde lyftas fram mer i samhället och bland människor. Björn och hans syster Annike förlorade sin mamma då de var små barn och ingen pratade med dem om den sorgen. När Björn var vuxen förlorade han ett barn, som dog i plötslig spädbarnsdöd. Detta bär han med sig som en stor skuldkänsla. Det finns många människor som förlorar ett barn och barn som förlorar en förälder. Det finns människor som bär på djupa sorger och det är något som borde tas upp oftare och fler borde lära sig hur man bemöter sörjande. Där har denna film något viktigt och allmängiltigt att skildra.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Björn Andrésen, Döden i Venedig, Dokumentär, Filmkritik, Filmrecension, Kristian Petri, Världens vackraste pojke

Filmrecension: Från Neapel till Rom

8 oktober, 2021 by Rosemari Södergren

Från Neapel till Rom
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 oktober 2021
Regi Daniele Luchetti
Medverkande Alba Rohrwacher, Luigi Lo Cascio, Laura Morante, Silvio Orlando, Giovanna Mezzogiorno

En äktenskaps- och skilsmässodrama om tvåbarnsföräldrarna Aldo och Vanda. Filmen är välgjord med duktiga skådespelare som känns väldigt äkta. Den är absolut sevärd även om jag känner mig lite fundersam efteråt och tycker den enbart lyfter fram de mörka delarna. Filmskaparen gör ett medvetet val av vilka delar av relationer som ska visas upp och jag känner att det är ett sätt att överdriva det mörka och dölja det positiva.

Filmen börjar med en lycklig scen då familjen verkar vara på en fest som har med karneval att göra. Föräldrar dansar och ser lyckliga ut och barnen leker och skuttar. Men när de kommit hem och barnen lagt sig brakar det lös. Aldo berättar för Vanda att han varit otrogen. Vanda reagerar splittrat, hon blir både djupt sårad men samtidigt vill hon inte förlora familjelivet. Hon både slänger Aldo men vill samtidigt behålla honom. Det är skrämmande hur just en reaktion i någon minut kan påverka hela livet efteråt.

Filmens handling står under det tidiga 1980-talet och fortsätter 30 år framåt. Familjebanden är starka men samtidigt finns där mycket hjärtesorg och bitterhet.

En av filmens mest intressanta delar är skildringen av föräldrarnas olika karaktärer. Aldo arbetar som journalist på radio där han pratar om litteratur. Han är lekfull och berättar gärna spännande sagor för barnen, han är mjuk mot barnen. Vanda är hårdare, speciellt mot dottern Anna. Sonen Sandro verkar stå moderns hjärta närmare. Vanda blir väldigt deprimerad och styrs av djupa ångestkänslor. Aldo är mer lättsam och verkar inte ens kunna visa ilska, förmodligen ljuger han ofta för sig själv.

Det finns en hel del aktuella filmer och tv-serier kring liknande tema. En ny version av Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap som serie på HBO bland annat. Skilsmässor och separationer är vanliga teman i relationsdraman. Givetvis eftersom det är något som berör oss alla i våra liv.

Det som stör mig och gör att filmen inte får ännu högre betyg beror på:
1. Vi får i stort sett bara se klipp ur deras samlivs jobbigaste situationer, de stora grälen, förutom inledningsscenen då de utstrålar glädje.
2. Reaktioner hänger lite för mycket i luften. En del får vi förklaring på men det mesta lämnas till vår egen fantasi. Jag tror det är medveten från regissörens sida. Det gör att var och en kan sätta in det som hände i sina egna liv och/eller betrakta och tolka det utifrån egen erfarenhet. Den som skiljt sig och ser skilsmässan som något positivt ser nog mest det mörka och negativa i relationen, det förljugna eller illusionerna. Men den som levt i ett förhållande länge har ofta lärt sig att allt i livet innehåller motgång och medgång, alla människor har olika sidor och inget är för alltid en rosenröd dröm och det mesta har bara svärta och ljus. Därmed återkommer vi till punkt 1. Vi får inte se det ljusa som troligen också finns i relationen. Varför håller de trots allt ihop?

Lite bakgrundsfakta om filmen:
Från Neapel till Rom är regisserad av den italienska regissören Daniele Luchetti som har hyllats för sina filmer La Nostra Vita och Min Bror är Enda Barnet. Filmen är baserad på den storsäljande romanen Band: en äktenskapsroman av Domenico Starnone, en av Italiens mest uppburna moderna författare. Det är även den första italienska filmen på 11 år som har fått äran att inviga Venedigs filmfestival där den fick ett strålande mottagandet av såväl kritiker som publik.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Äktenskapsdrama, Daniele Luchetti, Filmkritik, Filmrecension, relationsdrama

Filmrecension: I väntan på frihet – tyngre och mer seriös är den svenska versionen

4 oktober, 2021 by Rosemari Södergren

I väntan på frihet
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 oktober 2021
Regi Emmanuel Courcol

En stark fransk version av den kritikerhyllad svenska filmen Vägen ut som hade premiär 1999, i regi av Daniel Lind Lagerlöf. Björn Kjellman och Shanti Roney belönades med varsin Guldbagge för bästa manliga huvudroll respektive biroll. I väntan på frihet bygger liksom Vägen ut på verkliga händelser då den svenske regissören Jan Jönson arbetade med interner på Kumlaanstalten. Jan Jönson satte upp Samuel Becketts I väntan på Godot på Kumlafängelset. När pjäsen skulle visas utanför fängelset, i Göteborg, passade fyra av de fem fångarna på att rymma.

Jag tyckte om den svenska Vägen ut men när jag nu sett den franska versionen tycker jag att den svenska är lite för lättsam och komisk. Den franska känns mer realistisk och mer trovärdig. I väntan på frihet väger tyngre och är mer seriös är den svenska Vägen ut.

I centrum för handlingen i denna franska version står skådespelaren Etienne lyckas få igenom drömprojektet att starta en teatergrupp på ett fängelse. Han vill sätta upp I väntan på Godot med fångarna. Att vänta på något som karaktärerna gör i Beckets pjäs är något som internerna på fängelset borde kunna identifiera sig med, menar Etienne. Karaktärerna känns verkliga och filmen driver inte med dem och gör dem inte löjliga. Jag tycker också om att det finns saker som sägs mellan raderna, om hur Etienne på sitt sätt är en fånge i sitt liv.

Denna franska version är starkt inspirerad av Jan Jönsons arbete med internerna men samtidigt är ger den en ny synvinkel genom Etiennes situation.

Ett pressmeddelande berättar att regissören Emmanuel Courcol kom i kontakt med berättelsen genom en dokumentär som gjordes om Jans arbete med interner, som efter Kumla gav Jan en inbjudan att upprepa projektet i San Quentin-fängelset i USA. Jag hoppas vi får se flera filmer som är inspirerade kring detta. Det måste finnas så mycket att gräva i för filmskapare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: Joker – fascinerande, kryper under huden, stark

1 oktober, 2019 by Rosemari Södergren

Joker
Betyg 5
Svensk biopremiär 4 oktober 2019
Regi Todd Phillips

Filmbolaget skrev om Joker så här:
JOKER är höstens mest omtalade och emotsedda film och belönades med Guldlejonet för Bästa film vid årets filmfestival i Venedig.

Jag har inte sett konkurrenterna på filmfestivalen i Venedig, men Joker lär vara en mycket välförtjänt vinnare. Det skulle förvåna mig mycket om inte Joaquin Phoenix blir nominerad till både en Oscar och andra filmpriser för sin roll som Arthur Fleck, Joker. Joaquin Phoenix som Oscarnominerats tre gånger bör vara en stark kandidat för att få en Oscar denna rolltolkning.

Filmen Joker är snygg och välgjord på alla plan, en stark berättelse. Musiken, ljudet, de murriga Gotham-miljöerna, en berättelse utan en död sekund och med en mängd överraskande vändningar. Allt är perfekt och dessutom har filmen en lång rad duktiga skådespelare. Joaquin Phoenix gör kanske sitt livs bästa roll. Robert de Niro är överraskande perfekt i rollen som komikern Murray. Givetvis finns det en hel del symbolik i att det är just Robert de Niro i rollen som Murray, med tanke på de Niros roll i Taxidriver, som helt säkert måste ha varit en inspirationskälla för regissören.

Vi får möta Arthur Fleck, en fattig man som bor med sin mamma i en risig lägenhet i ett nedslitet, sopigt område. Han försörjer dem genom att arbeta som clown medan har på kvällar försöker lyckas som standup-komiker. Det går inte så bra för honom, han möts av grymhet, förakt, hån och våld tills det en exploderar. Allt utspelas i Gotham med Bruce Wayne, som en dag ska bli Batman, är en liten pojke.

Det är en fascinerande berättelse som kryper under huden. Handlingen kan ses och tolkas på flera sätt och har en mängd paralleller till vår tid, eller till mänsklighetens historia. Klassklyftorna är stora i Gotham och de rika och välbesuttna har bara förakt för de fattiga och utslagna. Den stenrike affärsmannen Thomas Wayne, den man som var far till Bruce Wayne, sprider samma budskap som sprids än idag från de välbärgade: är du fattig, sjuk och utslagen – ta dig i kragen – kunde jag så kan du.

Handlingen utspelas i ett Gotham City där sopbergen och råttorna växer eftersom soparbetarna strejkar. De nedtryckta och fattiga höjer sina röster och demonstrerar. Våldet ökar. Eliten med makten släpper inte ifrån sig sin position och sitt överflöd i första taget, det blir en våldsspiral med upplopp och våldsamheter, något vi känner igen från mänsklighetens historia. I princip är väl de flesta emot våld, men om människor lever under ett förtryck som inte går att bli av med på annat sätt än uppror med våld? Givetvis finns det ingen ursäkt för våld, men förtryck av människor kan få den effekten.

Filmens regissör Todd Phillips som också varit med och utformat manus låter oss se historien om hur Batmans ärkefiende Jokern blir den han blir och han gör det begripligt, så vi känner med honom. Han är en symbol för alla de som har mental ohälsa. Det går att känna raseri och hopplöshet inför hans och många andras situation. I de flesta superhjälte-filmer och berättelser är bovarna bara onda rakt av. Hjältarna däremot kan skildras med fler skikt och som mänskliga med båda svagheter och styrkor, men bovarna är alltid nattsvarta. Det är så befriande med Joker som vänder på begreppen och låter oss se saker ur en mer komplicerad synvinkel, där allt inte är svart eller vitt.

För mig kommer Joker att räknas bland de bästa filmerna inom Batman-kategorin.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Batman, Filmkritik, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Eld och lågor – en historia med mycket av allt

4 februari, 2019 by Birgitta Komaki

Eld och lågor
Betyg 4
Premiär 14 februari 2019
Regi Björn Stein, Måns Mårlind

En historia med mycket av allt. Kärlek, dramatik, intriger och bitter fiendeskap. En nästan sann historia med grund i det Stockholmska 1940-talet. En romantisk historia som symptomatiskt har premiär på Alla hjärtans dag , den 14 februari.

På Djurgården i Stockholm konkurrerar de två nöjesfälten Gröna Lund och Nöjesfältet med varandra. De ligger på var sin sida om Allmänna gränd. Liksom sina ägare har de olika profil. Gröna Lund anses lite finare och ägs av Gustav Nilsson som har läst till ingenjör medan Nöjesfältet är mer för arbetarpublik. Ägare Johan Lindgren har en bakgrund som sågverksarbetare och har drivit ambulerande tivoli runt om i Sverige. I Europa pågår andra världskriget men här krigar ägarfamiljerna med varandra. När de unga arvtagarna Ninni (Frida Gustavsson) och John (Albin Grenholm) blir kära i varandra skakas familjeimperierna.

Trots att Gröna Lund är nästan en institution för stockholmare och många turister från andra landsändar tror jag det är få som känner till historien bakom. Därför är det extra spännande .
En sann historia men berättad som en Romeo och Julia historia. Ibland svävar filmen på romantiska moln och däremellan krass verklighet med bristande intäkter och vardagsproblem.
När unga John dansar fram genom nöjesfältet eller Ninni svävar fram är det mycket romantik. Eller när hjärtesorg råder och blommorna faller från klänningen tyg. Jag hade gärna velat lära känna personerna i filmen lite mer. Lite saknar jag realismen från Vår tid är nu men det här är en helt annan film

En invändning jag känner är att filmen försöker greppa för mycket. Motståndsrörelsen, nazisympatier , desertör från kriget , homosexualitet och mycket mer kommer in i filmen men försvinner i historien. När Johan Lindgren blir kallad för tattare är det verkligen svensk samhällshistoria men den motsättningen tas inte upp. De är trådar som kunde ha lämnats utanför eller utvecklats mer. Nu blir de hängande i luften och tar energi från själva historien.

Det här är en underhållande film och den kommer säkert att locka en stor publik. Med skådespelare som Lennart Jähkel (helt suverän) , Pernilla Augus , Robert Gustafsson, Helena af Sandeberg och Eddie Endre och det unga kärleksparet. Ett stort omfamnande och hjärtevärmande äventyr för romantiker som tror att kärleken alltid vinner.

Och nästa gång på Grönan så kommer jag att minnas filmen och tänka på historien som jag inte visste fanns.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Gröna Lund, Recension, romantik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 78
  • Sida 79
  • Sida 80
  • Sida 81
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in