• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Lycka av Johan Kling

10 juni, 2020 by Anastasia Bark

Lycka
Författare Johan Kling
Utgivningsdatum 2019.01.14
Förlag Natur och Kultur
ISBN 9789127161580 

Det är egentligen inte särskilt mycket som händer i Johan Klings nya roman ”Lycka”, men frågan är i ifall det behöver hända mycket för att en bok ska få rankas som läsvärd. När det gäller Johan Klings böcker tar snarare stämningen över – en egenartad sorts Johan Kling stämning, när det åtminstone gäller ”Människor utan betydelse” och ”Lycka”. Den stämning som skapas i ”Lycka” får en att vilja använda uttrycket ”sevärd” istället för läsvärd. Visserligen är ”Lycka” en bok med ord och meningar i, men genom Johan Klings skildringar skapas det en känsla av att man inte läser en bok utan snarare tittar på ett konstverk. Textens syfte blir att skapa en sorts bild. Kvar efter att boken har utlästs är varken ord eller meningar utan bilder av Stockholm innerstads gator och parker i olika årstider, barn som äter glass om heta sommardagar, bubblorna i ramlösaflaskorna Johan Klings karaktärer beställer i brist på pengar att köpa någonting annat. Tillsammans med bilderna av Stockholm medföljer känslan av otillgänglighet, melankoli, ensamhet och en sorts värme som finns där trots melankolin. Trots huvudkaraktärens otillgänglighet och ständiga grubblerier existerar värmen i hans varma känslor till sitt barn och den relation som skapas med barnet.

Om det ändå ska talas om en handling i ”Lycka” står huvudkaraktärens bräckliga relation till sin dotter i centrum till de grubblerier som skapas i huvudet på honom. Det är en påtaglig sorts bräcklig relation som skapats mellan den frånskilda huvudkaraktären och dottern som ständigt längtar till att umgås mer med sin mamma och sina jämnåriga istället för med pappan. Det finns berättelser där barn vill umgås med sina föräldrar trots inget visat intresse från föräldrarnas sida, ”Lycka” är raka motsatsen. Det är rätt så hjärtskärande att läsa om hur huvudkaraktärens ständiga helhjärtade försök att få dottern att ha åtminstone lite roligt i hans sällskap resulterar i ett flertal misslyckanden och ”jag vill inte” från dotterns sida. Värmen i boken ligger just i denna relation mellan en far och en dotter, i en försiktig men stark kärlek från en far som annars framstår som avstängd och oåtkomlig (särskilt när det gäller romantiska relationer).

I ”Lycka” möts många bilder, stämningar och känslor i en stadig balans mellan en varm och kall, hopplös och hoppfull, melankolisk och lycklig tillvaro i en Stockholmsmiljö. Å ena sidan kan nog många känna igen sig i de känslor och tankar huvudkaraktären behandlar i boken. Å andra sidan kan nog lika många inte känna igen sig i de val huvudkaraktären gör. ”Lycka” kan lätt ogillas av den som förväntar en händelselik handling och trots att det kanske inte går att kalla ”Lycka” för en bladvändare på det traditionella sättet (vilket boken inte heller försöker vara) finns det ett harmoniskt flyt i texten som får bladen att vändas fort ändå. 

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: Bokrecension, Johan Kling, lycka, Recension

Bokrecension: Rooster Bar av John Grisham

14 mars, 2020 by Rosemari Södergren

Rooster Bar
Författare John Grisham
Utgivningsdatum 2019-11-11
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Kjell Waltman
Originaltitel The Rooster Bar
ISBN 9789100174996

Rooster Bar är en mycket lättläst roman där John Grisham framför allt pekar på den vidriga behandlingen av papperslösa människor i USA och det sjuka rättsväsendet. Ett tredje ämne har skildrar på ett skrämmande sätt är hur det i USA finns stenrika personer som driver utbildningscentra och skolor där elever måste ta dyra lån för att bekosta utbildningen och samtidigt äger dessa utbildningsanordnare de banker och institut som beviljar eleverna lånen. Eleverna blir svårt skuldsatta och oftast är utbildningarna av undermålig kvalitet.

John Grisham som är bosatt i amerikanska södern och har ett förflutet som advokat, debuterade 1988 med Juryn och fick sitt genombrott tre år senare med Firman. Sedan dess har han skrivit ett trettiotal böcker, som utspelar sig i den juridiska sfären, bland advokater, åklagare och domare, den lilla människans kamp mot hänsynslösa myndigheter. Han har blivit en av världens mest lästa författare och hans böcker ges ut i mer än fyrtio länder.

Grisham vet hur han ska skruva ihop en spännande berättelse och hans färdigheter är tydliga i också denna, men den tillhör inte hans topp fem-romaner. Huvudkaraktärerna, Mark, Todd och Zola, är ovanligt ytligt skildrade och inte så trovärdiga. De går på en juristutbildning som lovade dem guld och gröna skogar efter examen men när nu sista terminen närmar sig inser de hur grundlurade de är, samtidigt som de har vidrigt höga lån som de troligen inte kommer att klara av att betala av. En av deras vänner har undersökt ägaren till utbildningen och visat hur ägaren driver flera liknande usla skolor och samtidigt äger låneinstituten som beviljar lånen, fast sitt ägande i dessa låneinstitut har han dold genom flera led av skalbolag.

Mark, Todd och Zola börjar undersöka hur allt ligger till samtidigt som de börjar jobba som advokater utan att ha examen. Den delen av romanen är rent av komisk där Grisham beskriver hur advokater springer runt och värvar kunder i domstolens lokaler.

Men även om romanen var rätt komisk emellanåt och Grisham pekar på några allvarliga fel i det amerikanska systemet, är det långt ifrån hans bästa roman. Speciellt det som handlar om hur hemskt immigranterna behandlas skulle jag vilja se mycket mer om. Kanske kommer det i en kommande roman?

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, John Grisham, Rättssystem, Recension

Bokrecension: Inte ett ord av Harlan Coben

9 januari, 2020 by Rosemari Södergren

Inte ett ord
Författare: Harlan Coben
Utgivningsdatum 2020-01-07
Förlag Bookmark Förlag
Översättare Svante Skoglund
Originaltitel: Run Away
ISBN 9789189007437

Harland Coben kan konsten att sy ihop en spännande och rafflande thriller. Alla hans senaste romaner har toppat New York Times bästsäljarlista och totalt har Cobens böcker sålts i över 70 miljoner exemplar och publicerats på 43 språk. Han är den enda författaren som tilldelats samtliga av de tre litterära utmärkelserna Edgar Allan Poe Award, Anthony Award och Shamus Award. Han är även verksam som manusförfattare till tv-serier. Harlan Cobens bok The Stranger (Främlingen) blir Netflix-serie under 2020.

I ”Inte ett ord” får vi följa Simon Greene, en oerhört privilegierad överklassman, som bor i New York med sin fru och tre barn. Utåt sett är familjen mycket lyckad och har allt de kan önska. Simon arbetar som ekonomisk rådgivare åt välbärgade och hans fru Ingrid är en duktig barnläkare. Men de har drabbats av en stor tragedi. Paige, deras äldsta dotter har fastnat i drogträsket och lämnat familjen.

Att en familj har det bra ekonomiskt behöver inte vara samma sak som att familjen har det bra känslomässigt. Men familjen Greene är en bra familj där föräldrarna ställer på sina barn. Ändå kunde äldsta dottern hamna i drogträsket. Boken är bra bland annat för att den visar på hur hjälplös omgivningen är när en ung människa blir beroende av droger och romanen skildrar också alla tankar som far runt i Simons huvud. Kunde han gjort något på annat sätt när Paige växte upp för att förhindra att hon blev missbrukare? Varför kunde hon hamna där? Det är frågor som alla som vet mer om missbrukare och har en nära anhörig som fastnat i missbruk känner igen. Det finns många fördomar i samhället om att den som blir missbrukare kommer från trasig bakgrund. Att något måste varit fel med uppväxten. Alla filmer och böcker som visar på att det inte är så enkelt är välkomna.

Nu är denna deckare mer än ett inlägg i debatten kring missbruk. Det är en mycket spännande deckare med oväntade vändningar. Vissa delar kan jag tycka är överdrivna. Några karaktärer känns överdrivna. Men å andra sidan så finns det oändligt många olika typer av människor.

Deckaren startar med att Simon en dag upptäcker sin drogberoende
sjunga i Central Park, för att tigga. Paige är en skugga av sitt forna jag. Simon försöker närma sig henne för att få henne att komma med till behandlingshem men Paiges droghandlande pojkvän Aaron kommer emellan och hindrar Simon från att få kontakt med Paige. Simon blir rasande och försöker slå ner Aaron, vilket människor runt om spelar in med sina mobiler och postar på Youtube. Människor tolkar det som att Simon, en kostymklädd aktiemäklare attackerar en stackars hemlös man.

Några veckor senare dyker en polisman upp på Simons jobb och Aaron är mördad och Paige är försvunnen. Polisen misstänker att antingen har Paige eller Simon mördat Aaron. Simon börjar söka efter sin dotter och det sätter igång många farliga personer.

På bokförlagets hemsida står om boken:
”Inte ett ord’ förvandlar vardagliga samtidsproblem till ingredienser i en fängslande bladvändare. Levande karaktärer, farliga hemligheter och oförutsägbara vändningar bäddar för en klassisk Coben-upplevelse.

Det är en lättläst och spännande thriller som sätter igång en hel del tankar om vad man är redo att göra som förälder, om missbrukare och den kärlek som binder oss samman. En välskriven deckare som jag gillar, trots att huvudpersonen Simon, kommer från en välbärgad miljö som jag inte kan associera till, men ändå kan jag känna igen hans tankar och känslor, som Harlan Coben skildrar trovärdigt.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Deckare, Droger, Harlan Coben, Kriminalromaner, MIssbruksproblematik, Recension

Bokrecension: Sidor tillägnade Solen: måleri och mystik av Ivan Aguéli

1 januari, 2020 by Rosemari Södergren

Sidor tillägnade Solen : måleri och mystik
av Ivan Aguéli, Ibn Arabi, Bo Gustavsson
Utgivningsdatum 2019-06-07
Förlag Aprilvindens Förlag
Översättare Bo Gustavsson
ISBN 9789198475418

En fascinerande samling essäer om skaparprocessen och kreativitet kopplat till mystik. Vad gör att människor kan skapa? Ivan Aguéli är ett världsnamn inom konsthistorien. I denna relativt tunna bok finns ett urval av de essäer och översättningar som Ivan Aguéli publicerade i den franska tidskriften ”La Gnose” 1910–11.

Det är första gången dessa essäer ges ut i bokform.

Jag är oerhört fascinerad av dessa essäer. Jag håller långt ifrån med om allt Ivan Aguéli. Snarare tvärtom. Min första tanke när jag hörde om boken var att jag skulle bli inspirerad av hans tankar, eftersom jag har ett stort intresse för olika former av det som kallas mystik och jag är övertygad om att det finns mycket mer i världen, både på jorden och i universum, än vi kan uppfatta med våra sinnen. Det sägs ju att vetenskapen inte ens kan beskriva fem procent av allt som finns.

Mystik har att göra med att känna eller uppfatta saker vi inte kan ta på, eller se med våra ögon. Det behöver inte betyda att det inte finns. Känslor, finns de? Eller för att ta något högst konkret: de luftmolekyler som gör att hundar kan spåra, de finns uppenbarligen men vi kan inte uppfatta dem med våra sinnen. Det är hundar som har dessa sinnen.

Men då min väg i livet inte är den muslimska vägen märker jag att essäerna är som att höra Aguéli uttrycka sig och jag vill svara och säga emot. Han skriver bland annat negativt om buddhism och ödmjukhet. Jag märker att jag blir rätt arg på honom. Men jag tycker det är intressant och givande. För just genom att möta andras åsikter lär vi känna oss själva.

Nej, jag håller inte alls med Aguéli om hans syn på mystik. Tvärtom tror jag att mystiken och allt i världen är öppet lika mycket för kvinnor som för män. Hans inställning är ju strikt patriarkal. Ja, jag har respekt för religionsfrihet och jag har respekt för att en del, som Aguéli, konverterar till islam. Men som den utövas i länder som Iran och Saudiarabien har jag svårt att kalla den särskilt jämställd och för mig är religion som har med mystik att göra ofta mycket mer jämställd än det som förespråkas i dessa essäer.

Men det är väldigt intressant att läsa och liksom ta en diskussion i tankarna.

Boken innehåller även ”Traktaten om Enheten” av sufimästaren Ibn Arabi, ett verk från 1200-talet som betydde mycket för konstnären.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Islam, Konst, Litteraturkritik, Mystik - religion, Recension, Religion, Sufism

Bokrecension: Ett kallt fall av Peter May

27 december, 2019 by Rosemari Södergren

Ett kallt fall
Författare: Peter May
Serie Enzo Macleod (del 1)
Utgivningsdatum 2019-09-26
Förlag Modernista
Originaltitel Extraordinary People
ISBN 9789178931569

Peter May är en rutinerad, flerfaldigt prisbelönt skotsk romanförfattare, bosatt i Frankrike, vars böcker sålt i över 4 miljoner exemplar. Hans Lewis-trilogi om Edinburgh-polisen Fin Macleod har hyllats av kritikerna både internationellt och i Sverige, och har vunnit en rad priser, bland annat Cezam Prix Littéraire Inter CE i Frankrike och The Barry Award för »Årets bästa kriminalroman« i USA . Ett kallt fall är den första boken i hans nya serie – The Enzo Files – om rättsmedicinaren Enzo Macleod, som utspelar sig i Frankrike.

Berättelsen är skickligt sammanvävd. Mycket skickligt. Peter May kan sitt hantverk. Det kan ibland vara lite för tydligt, som när vi får redogjort för vilka viner de har till maten och när i får sexscenerna väl tydligt redogjorda. Det är berättarknep som är välkända. Lockar det verkligen fortfarande läsare? Jag kom ihåg hur Enid Blytons femböcker hade beskrivningar av innehållet i barnens matsäckar och hur det var ett exempel i skrivarkurser.

Men som helhet är den en godkänd deckarhistoria och jag är säker på att den kommer att filmatiseras. Den är som upplagd för det, speciellt slutscenerna.

Enzo Macleod, skotsk rättsmedicinare, har gått med på ett vad han inte har råd att förlora: Han ska lösa sju av Frankrikes mest notoriska mord. Han börjar med det kalla fallet där Jaques Gaillard, en briljant lärare som undervisade några av landets mest begåvade elever på École Nationale d’Administration försvann för tio år sedan.

I stadens katakomber hittar han en väska med ledtrådar i, spår som tycks vara utplacerade med syfte att leda vidare till lösningen av mordet. Det är inte särskilt trovärdigt att mördare skulle göra sig detta besvär, men det får vi köpa för att hänga med i handlingen. Det blir på så sätt en slags puzzeldeckare, både inspirerad av Agatha Christie men egentligen mer i stil med och influerad av Dan Brown och Da Vincikodens upplägg. Ledtrådarna som leder vidare till nästa väska ger också samtidigt en resa i historien.

Den är givetvis lättläst och språket flyter på. Peter May är skicklig i sitt hantverk och för den som gillar Frankrike finns många fina miljöbeskrivningar. En bra deckare för den som vill fördriva en helg med en spännande berättelse men inte något av världshistoriens främsta litterära verk, vilket väl sällan förväntar oss av en kriminalhistoria.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Deckare, Peter May, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 42
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: By Any Means – över förväntan

By Any Means Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: By Any Means – över förväntan

Teaterkritik: Upploppet – skynda och se

Foto: Leonard Stenberg Upploppet Av … Läs mer om Teaterkritik: Upploppet – skynda och se

Tomtebobarnen för 1-3 år får premiär 18 september

Foto: Thomas Zamolo Tomtebobarnen från … Läs mer om Tomtebobarnen för 1-3 år får premiär 18 september

Epokgörande sound kopieras pricksäkert i glädjens tecken – Revolver Repeat med Pepperland på Storan

4-5/9 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Epokgörande sound kopieras pricksäkert i glädjens tecken – Revolver Repeat med Pepperland på Storan

Teaterkritik: Fejk – imponerande

Fejk Av och regi Yael Ronen Scenografi … Läs mer om Teaterkritik: Fejk – imponerande

Filmrecension: The Rivals of Amziah King – aldrig tråkigt eller förutsägbart

The Rivals of Amziah King Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Rivals of Amziah King – aldrig tråkigt eller förutsägbart

Dans: Cullberg: flesh chariot, chariot of flesh – När kroppen minns det vi inte längre kan förklara

Foto: Carl Thorborg Cullberg: flesh … Läs mer om Dans: Cullberg: flesh chariot, chariot of flesh – När kroppen minns det vi inte längre kan förklara

Filmrecension: De levande döda i Rojava -omtumlande, vacker och tragisk och hoppfull

De levande döda i Rojava Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: De levande döda i Rojava -omtumlande, vacker och tragisk och hoppfull

Americana med avstickare som finstämt familjeprojekt – Mother Tree av Wendy Gregson

Wendy Gregson Mother … Läs mer om Americana med avstickare som finstämt familjeprojekt – Mother Tree av Wendy Gregson

Filmrecension: För döva öron – nyanserat, personligt, autentiskt, levande

För döva öron Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: För döva öron – nyanserat, personligt, autentiskt, levande

Thomas Stenström – Trädgården, Stockholm Berusande skakigt men vill höra mer

Thomas Stenström har ett riktigt bra … Läs mer om Thomas Stenström – Trädgården, Stockholm Berusande skakigt men vill höra mer

Så tuktas en argbigga tillbaka på Stora scenen på Dramaten

Föreställningen Så tuktas en argbigga … Läs mer om Så tuktas en argbigga tillbaka på Stora scenen på Dramaten

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in