• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: The Great Wall – den mest påkostade filmen i Kina men ett skuggspel är bättre

14 februari, 2017 by Rosemari Södergren

The Great Wall
Betyg 1
Svensk biopremiär 17 februari 2017

The Great Wall är en äventyrsberättelse, en legend om en strid mellan människor och monster vid den kinesiska muren – någon gång för tusen år sedan med Matt Damon i hjälterollen. Om du gillar pangpang och tv-spel där allt du ska göra i stort sett är att skjuta och spränga monster i luften – då är säkert den här filmen en högtidsstund för dig.

Filmen är den kinesiska filmskaparen Zhang Yimous första engelskspråkiga film och är den största och mest påkostade produktion som hittills genomförts på kinesisk mark och den har många duktiga skådespelare i rollistan, både amerikanska som Matt Damon och Willem Dafoe och kinesiska stjärnor.

Det räcker dock inte. Filmen är snyggt fotograferad, skickligt dataanimerad och han duktiga skådespelare. Ändå sitter jag och väntar på att filmen ska ta slut. När det ska vara som mest spännande sitter jag och längtar efter att kolla på Facebook istället. Filmen går inte att engagera sig i och redan efter tio minuter vet jag i stort sett hur allt ska gå.

Matt Damon spelar en äventyrare som kommer till Kina för att hitta krut och föra det till västvärlden och bli rik. Istället för att hitta rikedomen hamnar han i en kamp på den kinesiska muren mot monster som är ett hot mot hela mänskligheten.

Ett litet plus är förstås att dödandet inte handlar om att döda människor. Det är väl ett säkert sätt för filmbolag idag att slippa kritik för rasism mot något folkslag av något slag. Det är enklare att göra massdödande mot monster.

Att en film är väldigt välgjord rent tekniskt räcker inte. Den enklaste film kan vara bättre om den engagerar mig som tittare. Ja ett skuggspel på en väg kan vara ett stort drama som publiken uppskattar. Berättelsen och överraskningen i ett drama är viktiga. Tyvärr har The Great Wall inte något av detta. Inte ens av en del dialoger är lite roliga räcker, det mest av dialogerna är för uppstyltat och oäkta. Den som roas av en mängd skjutande och dödande av olika slag kan med fördel ägna någon timme eller två åt ett sådant tv-spel istället.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Matt Damon, Scen, The Great Wall

Filmrecension: Prövningen – ett drama från Rumänien

9 februari, 2017 by Birgitta Komaki

Prövningen
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 februari 2017

Läkaren Romeo Aldea vill att dottern Eliza skall studera i London efter gymnasiet. Hon måste bara klara slutproven. När hon blir överfallen så kan hon inte prestera på topp. Desperat vill fadern hjälpa henne och han hamnar i ett labyrint med tjänster, gentjänster och mutor.

Jag trodde att filmen skulle handla mycket om korruptionen i det rumänska samhället. Ett samhälle där många just nu protesterar mot oegentligheter. Och visst finns de där som en helt accepterad del av samhällslivet. Ingen verkar egentligen fundera på om det är fel. Men det är också en film om relationer. Fadern som välvillig och dominant är van att bestämma och ordna allt. Ingen kan ifrågasätta hans goda motiv men vad gör det med omgivningen? Han vill absolut att hon skall åka till London. Han har skyddat sin dotter hela livet och nu tror han inte att hon skall klara sig om hon stannar i Rumänien. När han säger ”Hon har aldrig behövt konfronteras med bekymmer. Det viktiga är att hon kommer ut. Jag har tagit hand om allt” så är det mycket filmens tema. Men bakom ligger också besvikelsen i att hans generation inte kunde ändra systemet. Systemet som är uppbyggt med korruption från toppen och nedåt.

Det är en film med många trådar. Överfallet på dottern och Romeos försök att hjälpa henne är filmens huvudspår men sedan spretar den åt olika håll. Romeos relationer till maka och älskarinna visas men vi får aldrig några förklaringar. Tjänstemännen som undersöker korruption. Varför sker fönsterkrossning och sabotage på bilen? Vad har pojkvännen sagt och gjort? Det är frustrerande med dessa trådar och man skulle vilja att regissören Christian Mungiu hade utvecklat dem och knytit ihop filmen. Relationen far och dotter är intressant och den utveckling som sker mellan dem men ingenting går egentligen på djupet. Det gör att filmen känns lite lång. Adrian Titieni är övertygande som den kraftfulle fadern. Det är han som bär fram filmen. Övriga skådespelare är bra men ganska anonyma bredvid Titienis lysande prestation.

När filmen slutar står frågan fortfarande öppen: Hur påverkas individen av det korrumperat samhälle? Vi har istället fått se en film om en far som börjar upptäcka att dottern blivit vuxen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Prövningen, Rumänien, Scen

Filmrecension: Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv

8 februari, 2017 by Birgitta Komaki

Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 februari 2017

Ett drama baserat på den finländska boxaren Olli Mäkis liv. När han 1962 skulle boxas mot Davey Moore om VM-titeln i fjädervikt väntade hela Finland på hans match och förväntade sig en seger. Han skulle bara koncentrera sig på sin träning och gå ner de drygt tre kilo han behövde för att boxas i fjädervikt. Hans tränare Elis Ask, själv gammal boxare skall sköta allt annat. Men runt Olli börjar en cirkus med fotosessioner, filminspelning och sponsormöten. Ju mer hans tränare Elis trivs i rampljuset och pushar Olli att framträda desto sämre mår Olli. Dessutom har han träffat Raija och blivit kär. En skitdålig timing enligt Elis.

Regissören Juha Kuosmanen har gjort en film som är rakt berättad om Ollis vånda inför all uppståndelse och hans längtan till sin kärlek. Filmen är svartvit vilket bidrar till att den nästan blir som en dokumentär. Det är en film om finsk idrottshistoria men mer ändå en film om livet runt boxningsringen. Men små medel visar han vad som är äkta och fasad. Jarkko Lahti som Olli förkroppsligar myten om den finska mannen som fåordig och tillbakadragen, en motvillig hjälte.

Raija (Oona Airola) är hans jordnära flickvän. Elis (Eero Milonoff) som njuter av uppmärksamheten och lever på Olli får själv bocka för sponsorer och överklass.
Det är film som prioriterar karaktärer mer än historien vilket gör att man tappar lite av intresset när man har sett vilka personerna är.

Filmen är nominerad till Jussipriset i många kategorier. Jussipriset är Finlands motsvarighet till Guldbaggen. En pikant detalj är att verklighetens Olli och Raija promenerar hand i hand i en slutsekvens.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv, Filmrecension, Scen

Filmrecension: Rings – jag blev inte rädd en enda gång

1 februari, 2017 by Rosemari Södergren

Rings
Betyg 2
Svensk biopremiär 3 februari 2017

Skräckfilm är en egen genre. Ja. Men oavsett vilken genre en film tillhör måste vi kunna ha kvalitetskrav på den. Skräckfilmer har nog överlag sämre genomsnittskvalitet än en del andra genrer. Tror jag. Jag har sett betydligt fler usla skräckfilmer än bra, fast jag sett en och annan som haft bra filmkvalitet.

Ett krav för att film ska ha hög kvalitet är dess trovärdighet. Inte trovärdighet i förhållande till den verklighet som vi upplever utan trovärdighet inom sin egen värld. Som tittare ska jag dras in i filmen och tro på det som händer under filmens gång.

Rings har en hel del läckra och bra foton ur skräcksynpunkt. Det är en av filmens kvaliteter. Skådespelarna är förhållandevis bra. Därför får Rings godkända betyg 2 av 5. Men mer än så har jag svårt att ge den. Den överraskar mig sällan, jag kan ganska snart se vad som ska hända filmen igenom.

Några ungdomar ser ett videoband – och var och en som ser den lilla filmen blir direkt uppringd när filmen är slut och får reda på att de ska dö om sju dagar.

Huvudpersonen, Julie, har en pojkvän, Holt, som åker iväg till college. De pratar med varandra på Skype varje kväll tills han en kväll blir iväg-dragen av några studiekamrater för någon form av inspark. Därefter är Holt som försvunnen och han svarar inte på telefon. Julie blir orolig och kör iväg till college för att leta reda på honom. Där upptäcker hon att Holt blivit indragen i ett projekt som tror sig kunna bevisa att själen är odödlig – och det gör det genom att se på den farliga videofilmen. Där haltar ju filmens handling. På vilket sätt skulle videofilmens hotfulla budskap visa på själens odödlighet? Suck. Jag är så trött på att det alltid i så fall måste vara väldigt onda själar som lever vidare, själar som skadar och dödar människor. Varför är det aldrig några goda själar som hör av sig i så fall i dessa filmer? Där tycker jag filmerna kring detta tappar min tilltro.

Där är dessutom flera andra saker i handlingen som inte är särskilt troliga. En man vars flickvän blir dödad av videobands-monstret misstänks för mord. Ändå kan den mannen gå omkring fritt hur som helst.

Julie är modig och offrar sig själv – och ser videofilmen för att rädda sin pojkvän. Då upptäcker hon att det finns delar i videon som varit dolda, hemliga, som först visas för henne.

Tja, det inte som sagt var inte den sämsta av de många skräckfilmer som huserar – men inte någon odödlig film som kommer att gå till filmhistorien heller. Själv blev jag inte rädd en enda gång utan oftast rätt uttråkad.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Rings, Scen

Tarik Salehs The Nile Hilton Incident vann juryns stora pris på Sundance Film Festival

30 januari, 2017 by Redaktionen

Fares Fares i The Nile Hilton Incident. Foto: atmo rights AB

Tarik Salehs The Nile Hilton Incident vann juryns stora pris ”World Cinema Grand Jury Prize: Dramatic” på amerikanska Sundance Film Festival. Tarik Saleh har både skrivit manus och regisserat The Nile Hilton Incident, en thriller som utspelar sig i Kairo, med Fares Fares i huvudrollen. Filmen hade sin världspremiär på festivalen och får svensk biografpremiär under hösten 2017.

Ett pressmail:
– Mottagandet av vår film har varit överväldigande. Jag är rörd över reaktionerna, säger filmens regissör Tarik Saleh.

– Ända sedan jag läste Tariks manus för första gången har jag varit övertygad om att vi skulle göra en film i världsklass. Att vinna i Sundance är ett kvitto på att vi lyckats. The Nile Hilton Incident är Tariks och min måste-film. Inget kunde stoppa oss. Tarik är en regissör med en fantastisk förmåga att förmedla sin vision så att alla strävar åt samma håll. Så skapas magi, säger producent Kristina Åberg.

Kristina Åberg och Tarik Saleh driver tillsammans produktionsbolaget Atmo där de tidigare gjort filmer som Tommy (2014) och Metropia (2009).

The Nile Hilton Incident är en samproduktion mellan Sverige, Danmark och Tyskland och har fått stöd via Filminstitutets tidigare filmkonsulent Baker Karim, DFI och Eurimages. Skådespelare och filmteam är från USA, Frankrike, Sverige, Egypten, Marocko, Tyskland och Danmark. Svenska samproducenter är Film i Väst, SVT, Nordsvensk Filmunderhållning, Chimney och Scanbox.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Fares Fares, Scen, Sundance Film Festival, Tarik Saleh, The Nile Hilton Incident

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 74
  • Sida 75
  • Sida 76
  • Sida 77
  • Sida 78
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in