• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Mission: Impossible – Fallout – riktigt, riktigt bra in i minsta detalj

1 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

Mission: Impossible – Fallout
Betyg 4
Svensk biopremiär fredag 3 augusti 2018
Censur: 11 år i vuxens sällskap (annars 15 år)

Denna sjätte film i Mission Impossible-serien har gått mycket bra i USA och slagit de andra filmerna i serien. The Hollywood Reporter rapporterar att filmen innan den går upp i Sverige har dragit in 61,5 miljoner dollar i USA och det gör att den actionpackade filmen slår rekord om man jämför med de tidigare ”Mission: Impossible” – filmerna

Det är inte förvånande. Filmen är riktigt, riktigt bra. Ja till och med jag som inte är något stort fan av actionfilmer med biljakter och slagsmål blev riktigt underhållen. Den är spännande, välgjord in i minsta detalj och jag är säker på att både den som gillar actionfilmer överlag och den som inte gör det tycker att de två och en halv timmarna som filmen tar (ja den är längre än normallängd) går snabbt. Det är inte en död sekund i filmen.

Även om vissa saker är lite lätt att förutsäga i filmen är dess spänning i hög klass. Det är dock rätt många oväntade vändningar och överraskande händelser.

Tom Cruise spelar som vanligt IMF-agenten Ethan Hunt och han har sitt team (spelas av Alec Baldwin, Simon Pegg, Ving Rhames) – det är som vanligt. Och de ska rädda världen från ett grymt hot. Anarkisten Solomon Lane (spelas av Sean Harris) som gripits av Ethan Hunt har efterföljare, som kallar sig apostlar, som i Lanes anda skapar kaos i världen med våld. De har till och med skapat en smittkoppsepidemi som dödat massor av kvinnor och barn. Deras filosofi/ideologi är att världen idag är så grym, så orättvis att enda sättet att skapa en ny och bättre värld är genom våld och lidande.

Apostlarna är på väg att köpa plutonium på svarta marknaden för att skapa några gigantiska bomber som ska döda miljoner av jordens befolkning. Ethan Hunt och hans team får i uppdrag att förhindra detta. Det blir en svår uppgift med många förvecklingar, dessutom finns det flera än IMF som anser att de bör utföra uppdraget. Snart blir det förvecklingar och frågan är vem som är ute för att rädda världen och vem som är ute i skumrask-syften. Är ens Ethan Hunt ute med gott syfte?

Filmen är så välgjord in i minsta detalj: ljuden är suveränt och till och med slagsmålen har perfekt skapad koreografi och en lång rad duktiga skådespelare, inte minst de två svenska Joel Kinnaman och Rebecca Ferguson.

Egentligen tycker jag inte om Tom Cruise, bland annat för att han är affischnamn för scientologerna som är en sekt som gjort många människor olyckliga. Men han är en rutinerad filmskådespelare och denna 56-åring för bra ifrån sig i filmen. Det är bara att strunta i hans scientologiska bakgrund i två och en halv timme och låta sig dras in i action-äventyret.

Den första filmen i serien, Mission: Impossible kom 1996 i regi av Brian De Palma med Tom Cruise i huvudrollen som Ethan Hunt. Filmen hade Sverigepremiär den 13 september 1996.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt Taggad som: Action, Filmrecension, Recension

Recension av tv-serie: Orange Is the New Black – säsong 6 – borde varit sista säsongen

30 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Orange Is the New Black – säsong 6
Betyg 3
Premiär på Netflix 27 juli 2018

Tv-serien om kvinnorna på det amerikanska fängelset Litchfield gjorde stor succé som tv-serie. Serien bygger ganska fritt på boken av Piper Kerman som förvandlade sin upplevelse som intern i en bok. Serien är betydligt bättre och mer berörande än boken.

Mitt i sommarhettan 2018 släpptes nu säsong 6. Det är starkt av skaparna bakom serien att lyckas krama ur hela sex säsonger av en ganska tunn bok. Säsong 5 var rätt stark då den skildrade det stora fångupploppet. Säsong 6 är en enkel redovisning av hur det gick för de olika inblandade. Vi får följa Tasha ’Taystee’ Jefferson som utåt blev symbolen för fångupploppet eftersom hon förhandlade ör fångarna. Nu blir hon misstänkt för att ha orsakat den vidriga fångvaktaren Piscadellas död. Den som sett säsong 5 vet att han blev skjuten av de kravallpoliser som gick in i det källarutrymme i en före detta pool som fången Frieda gjort om till ett gömställe med mat och dryck. Detta är ingen spoiler eftersom detta berättas i första avsnittet av säsong 6.

Seriens styrka är att den pekar på olika aspekter kring hur problem med det amerikanska rättsväsendet och fängelsesystemet och den uppenbara strukturella rasismen. En annan av seriens styrkor är att de flesta karaktärer är relativt trovärdiga i att de skildras med både sämre och bättre sidor. Vi får följa både fångvaktares liv och utveckling och fångars och fängelsechefer.

I säsong 6 har fångarna flyttats till en högsäkerhets-fängelse och livet där är hårdare än de varit vana vid. Dessutom vill fängelseledningen och myndigheterna ha några syndabockar, några av fångarna måste få stränga straff och ställas inför rätta. Fångarna ställs inför svåra ultimatum och tvingas att ange varandra för att slippa förlänga fängelsestraff.

Också vakterna flyttas till den nya fängelset och vi får följa hur de tar sig vidare efter de påfrestande upplevelserna, några av dem var ju dessutom tagna som gisslan av fångarna under upploppet. För vakterna blir det också en svår omställning att jobba med högre säkerhet.

För alla fans av serien är säsong 6 efterlängtad. Vi vill se hur det går för de olika karaktärerna. Som
Doggett som lyckades rymma, hur går det för henne? Hur går det för Pipers och Alexs kärlekshistoria?

För fångarna blir det en helt nya förutsättningar när de inte längre hamnar på samma avdelning och dessutom råkar in i ett gängkrig. Vi får möta några nya karaktärer, de flesta lite väl ytligt och överdrivet tecknade.

Ett minus för säsong 6 är också att den bitvis är för gullig och för komisk, en del av karaktärerna blir en parodi på sig själva som Suzanne och Lorna Morello.

Tyvärr återstår minst en säsong. Digitalspy berättar att Netflix efter säsong 4 ett kontrakt på ytterligare tre säsonger – som innebär att manusförfattaren Jenji Kohan medverkar framtill säsong sju. Någon gång under 2019, troligen under sommaren, kan vi vänta att den säsongen kommer.

Om du vill se en serie om kvinnor i ett fängelse som känns både mer realistisk och är lite hårdare så har den australienska serien Wentworth precis släppt en säsong 6 som finns på C More Play.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: Recension, TV-serie

Opera: Orfeus & Eurydike på Confidencen – Orfeus i magisk miljö

29 juli, 2018 by Redaktionen

Opera: ”Orfeus & Eurydike”
(Tonsättare: Christoph Willibald Gluck)
Scen: Confidencen Ulriksdals slottsteater
Version och musikalisk ledning: Arnold Östman
Orfeus: Maria Sanner
Eurydike: Albina Isufi
Amor: Johanna Wallroth

Allt hänger samman; stämmorna, dansen, kulisserna och ljuset – C W Glucks reformopera, uruppförd 1762 i Wien, ter sig i Arnold Östmans version både självklar och milt drömsk. Confidencens 1700-tals rum är i sig en upplevelse, fladdrande ljus, tidstrogen dekor och kostym bidrar till stämningen.

Ulriksdals slottsteater ger i sommar 18 föreställningar av ”Orfeus & Eurydike”, till och med den 26 augusti. Sagan om halvguden och nymfen berättas i bilder, med kulissbyten flera gånger inför öppen ridå: från slottsparken med vindlande gångar till underjorden, till Elysium och åter till jorden.

Upplevelsen ligger till stor del i helheten, där delarna – och individuella insatser – ibland står ut, som Maria Sanners klara alt i tolkningen av Orfeus (ursprungligen sjungen av en kastratsångare).Eller Anna Kjellsdotters historiska kostym. Eller ensemblens flöjtist. Framför allt bidrar alla till att skapa den enhet som lyfter verket.

Ofta att helvetsskildringar intressantare än bilder från paradisisk miljö, så också här. Framställningen av hur Charon för Orfeus över floden Styx till dödsriket är enkel men effektfull. Helvetshunden och furierna, mot fonden i rött med infernots alla symboler, blir spännande på riktigt.

Just tack vare det helgjutna i iscensättningen kan också den mindre vana operabesökaren njuta av Glucks verk. Och av miljön i och kring Confidencen, som rymmer Sveriges äldsta bevarade rokokoteater.

Arkiverad under: Opera, Recension, Toppnytt Taggad som: Opera, Recension, Ulriksdals slott

Filmrecension: Varghunden – helt underbar film som går rakt in i hjärtat

26 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Varghunden
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 juli 2018
Regi Alexandre Espigares
Svenska röster: Johan Hedenberg, Björn Bengtsson, Marie Robertson, Claes Ljungmark m fl.

Varghunden är en helt underbar film som går rakt in i hjärtat. Det är en snyggt animerad film som bygger på Jack Londons starka berättelse om hunden Vittand (i en del översättningar har varghunden namnet Vitkäft), en liten vargunge som blir adopterad, omhändertagen och uppfostrad av en hund i vildmarken i 1890-talet i Alaska. I boken är hunden en blandning av varg och hund.

Vittand råkar ut för många äventyr och får uppleva människans usla, grymma sidor såväl som de bättre. Han får leva som draghund i en indianstam och han blir slagen och utnyttjad av en vidrig man som tjänar pengar på att låta hundar slåss.

Jack Londons roman Varghunden (originaltitel: White Fang) gavs ut 1906 av Jack London. Jag minns den sommaren när jag elvaåring slukade allt jag kunde hitta i biblioteket som Jack London skrivit. Jag kan fortfarande känna hur starkt denna berättelse grep mig då. Att åter möta Vittand, nu i en animerad version blev en berörande återförening. Den känns lika viktig nu som då och lika berörande.

Djur, natur och människor och hur den som har makt ofta missbrukar den för att trycka ned andra var viktiga frågor på Jack Londons tid och är fortfarande.

John Griffith ”Jack” London, ursprungligen Chaney, föddes 12 januari 1876 i San Francisco, Kalifornien, och dog som 40-åring, den 22 november 1916. Jack London prövade i sin ungdom på ett flertal yrken, bland annat tidningspojke, hamnarbetare, cowboy och guldgrävare. Under rysk-japanska kriget 1904–1905 var han korrespondent för Hearstpressen. Han vandrade på sin fritid runt i USA och Kanada och vistades också mycket på Hawaii.

Han var en samhällsengagerad författare och han skildrar orättvisor i samhället i sina romaner. Många av hans böcker utspelar sig i vildmarken eller på havet. Hans mest kända roman är Skriet från vildmarken (The Call of the Wild, 1903), som handlar om en hund som mot sin vilja blir tagen från det soliga Santa Clara Valley i Kalifornien och blir draghund i ett hundspann i Klondike.

Hans samhällsengagemang och kamp mot orättvisor uppskattades inte av Nazityskland där tre av hans romaner,
Martin Eden, Tvångströjan och Järnhälen, brändes under bokbålen 1933.

För alla som har en hund, eller ett djur, är filmen väldigt om möjligt ännu mer berörande. Själv har jag en hund, en urhund som därför har mycket av vargens karaktär i sig och jag kan känna igenom min hund i Vittand.

Animationen är gjord på ett sätt som känns lite ålderdomligt, vilket passar perfekt till den här berättelsen som utspelar sig i karg vildmark och i en tid då vi inte hade vare sig mobiltelefoner, Internet eller tv-spel.

Den går upp på svenska biografer dubbad med svenska röster. Det är förstås bra för barnfamiljer med barn som inte kan läsa eller inte kan läsa tillräckligt snabbt för att hinna med svenska texter. Men jag hade föredragit att ursprungsrösterna hördes även om de svenska rösterna fungerar bra. På animerade filmer blir det inte lika störande med dubbning. Fast eftersom filmen har sitt ursprung i Frankrike och Luxemburg misstänker jag att dess originalspråk är franska, vilket inte lika många kan i Sverige som engelska.

Filmdistributören skriver om filmen:
Berättelsen är gripande om överlevnad och vänskap. Filmens fyrbente hjälte och dess mänskliga karaktärer är intressanta och älskvärda. Filmen förvaltar Jack Londons arv med värdighet och historien är lika hänförande idag som den berättades för över hundra år sedan.

Och det är bara att hålla med. Den är helt underbar och berörande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Animerat, Djurrätt, Filmrecension, Hundar, Jack London, Recension, Scen

Filmrecension: Förolämpningen – en film väl värd att se

25 juli, 2018 by Birgitta Komaki

Förolämpningen
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 juli 2018
Regissör Ziad Doueiris

En fascinerande historia om vad några ord för mycket kan leda till. En historia som börjar med en obetydlig incident mellan två män utvecklas till en angelägenhet för hela landet.

När bilmekanikern Toni av misstag stänker vatten på byggförmannen Yasser är det en bagatell. Men när han inte vill tala med honom och slår sönder det ombyggda röret börjar upptrappningen. Tvingad av sin chef skall den motvillige Yasser träffa Toni för att be om ursäkt. Men när Toni uttalar en grov förolämpningen mot Yasser brister det. Yasser slår Toni så två revben knäcks.

Sedan eskalerar osämjan till Tonis fru , till advokater, rättegång och olika gruppers engagemang. Det som kunde ha varit en bagatell I ett annat land växer i hela samhället. För det här är Libanon och Toni är kristen libanes och Yasser är muslimsk palestinsk flykting. Och mycket motsättningar finns under ytan i samhället och de kommer upp på grund av konflikten. I intensiva pläderingar i rätten kommer mer och mer fram om deras liv framför domaren som lyssnar och dämpar. Historien om personerna vävs in i det politiska och religiösa motsättningar som finns. Filmen tar inte ställning för någon politisk sida och inte heller ifråga om religion.

Skickligt målar filmen upp den politiska och religiösa pamfletten. Att den kristna enklaven i ett muslimskt land som Libanon är utsatt och har minnen av förföljelse. Att de flesta stödjer palestiniernas sak är tydligt men samtidigt finns en avundsjuka och ovilja mot det stora antalet palestinska flyktingar som lever i Libanon. Flyktingar som får stöd av FN och olika humanitära organisationer. Regissören och manusförfattaren Ziad Doueiri har skapat manus tillsammans med sin exfru Joulle Touma. Filmen har Oscarnominerats till Bästa icke engelskspråkiga film.

Med mycket bra dialog och ett manus som håller hela vägen blir det en fantastisk film. Skönt att personerna Toni och Yasser hela tiden är de viktigaste i filmen. Deras ilska , känslor och ovilja att ge sig samtidigt som de vaktar på sin moraliska gräns. Till exempel när bilmekanikern Toni bara måste hjälpa Yasser att starta sin bil. Eller när ingen vill säga orden i förolämpningen igen.

Man förstår att här är två hederliga rejäla män som kunde ha varit vänner om omständigheterna sett annorlunda ut och de inte hade varit så förbaskat styvnackade. Rättegångsscenerna som är en stor del av filmen är både intressanta och roande. Med en far och dotter på varsin sida i målet blir utmaningen stor och domstolen nästan som en teater. En scen där mer och mer från Toni och Yassers liv lyfts fram och där rätten och allmänheten är publik och deltagare.

Skådespelarnas prestationer är värda en eloge speciellt Kamel el Basha som Yasser och Adel Karam som Toni.

En film värd att se i sommarvärmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Libanon, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 69
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in