
Johnny English Strikes Again
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 september 2018
Regi David Kerr.
Censur Barntillåten i vuxens sällskap (annars 7 år)
En skrattfest för den som gillar Rowan Atkinson och den typen av humor. Johnny English är en variant av Mr Bean-karaktären och filmen är en varm och smårolig och givetvis en oerhört förutsägbar komedi om den mer än snurriga hemliga agenten Johnny English.
Johnny English Strikes Again är den tredje delen i filmerna om Johnny English. Rowan Atkinson är tillbaka som den otursdrabbade hemlige agenten.
Han har egentligen gått i pension från karriären som hemlig agent för den brittiska underrättelsetjänsten och försörjer sig som lärare på en internatskola för barn som ser ut att vara kring tio- till tolvårsåldern. Givetvis lär han upp dem till framtida underrättelseagenter. Roligt och fjantigt och löjligt – men jag kan skratta åt den här typen av humor.
Johnny English blir dock blixtinkallad då Storbritannien drabbats av en stor kris. Alla aktiva agenters identitet har avslöjats av en hemlig hacker. Denna hacker visar sig vara en stort hot och genomför den ena attacken efter den andra mot det brittiska systemet.
Jag hade jätteroligt. Men jag kan uppskatta den där sortens humor där jag som publik är helt med på vad som ska hända. Om det görs på det här sättet. Johnny English jagar en misstänkt kvinna på en smal slingrande väg långt upp på en bergskedja och han kommenterar så där tillgjort överlägset till sin medhjälpare att snart tar batteriet slut för henne. Då vet vi tittare förstås att i nästa sekund är det han själv som får tvärstopp på grund av bensinstopp.
Johnny English är old-school. Han vägrar ha en smartphone, eller något mobiltelefon alls. Hans assistent förklarar för spionchefen att det är för att Johnny English inte vill kunna bli spårad, men vi som publik förstår att det lika mycket beror på att han inte vet hur han ska hantera mobiltelefonen.
Det blir en strid mellan den super-skicklige hackern, expert på allt digitalt, och den analoga agenten.
Mitt i all humor och underhållning finns det ett allvarligt budskap med. Filmen lyfter fram ett varningens finger för vad som kan bli framtiden när allt blir beroende av internet. Allt kan bli lamslaget om världen fortsätter att digitalisera allt.
I rollerna: Rowan Atkinson, Ben Miller, Olga Kurylenko, Jake Lacy, Emma Thompson


Gerhard Hoberstorfer visar vilken enastående skådespelare han är. Underkastelse är en form av monolog, en enmansföreställning på en timme och fyrtio minuter, men det är inte en död sekund, inte en sekund som är seg, inte ens när han står helt tyst. Allt är fyllt av närvaro.




Lucas Hnath har skrivit ett uppföljande drama som utspelar sig femton år efter att Nora lämnade familjen. Hon träder in igenom samma dörr som hon gick ut ur och möter ett förändrat hushåll. Väggarna är kalare och familjen har levt vidare utan hennes närvaro. Hon har inte hört av sig en enda gång under de femton åren och hennes dotter Emmy känner hon inte ens igen.
Det är fyra rutinerade, erfarna skådespelare på scen och allra allra mest njöt jag av Marie Göranzon, som barnflickan Anne Marie, och Matilda Ragnerstam som dottern Emmy. Marie Göranzon äger scenen med naturliga pondus och sin utstrålning, hon behöver inte säga något ändå har hon hela vår uppmärksamhet. Matilda Ragnerstam är trots sin unga ålder (hon är född 1987) rutinerad skådespelare. Som dotter till skådespelarna Göran Ragnerstam och Carina Boberg fick hon tidigt roller, som 2002 i Överallt och ingenstans och 2003 i Håkan Bråkan (Julkalendern 2003). Hon har också bland annat varit med i Maria Wern – Drömmar ur snö och i tv-serien Jordskott. I Ett dockhem 2 är hon naturlig och står där på scen, chosefri och stark, spännande.





