• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Norge

I takt och otakt – Nya historier om Norge och Sverige

28 oktober, 2010 by Rosemari Södergren

En bild då Olof Palme och Gro Harlem Brundtland som dansar schottis någon gång i slutet av 1970-talet eller i början av 1980-talet är en bra bild på omslagen på det svensk-norska samarbetet med boken ”I takt och otakt – Nya historier om Norge och Sverige”.

Boken lanserades i Sverige med en stor mottagning på norska ambassaden i Stockholm. Det är en tjock bok, inbunden och med mer än trettio kända svenska och norska författare, journalister, politiker och kulturpersonligheter som har bidragit och skrivit om förhållandet mellan grannländerna. Varför kan dessa två länder samarbeta så bra men ändå misslyckas i de riktigt stora projekten? Förhållandet mellan de två länderna är fullt av paradoxer, Sverige är med i EU medan Norge är med i Nato och nobbar EU-

Skribenter i boken är bland annat Tomas von Brömssen, Henning Manikell, Jan Erik Vold, Per Egil Hegge, Nina Witoszek och Sune Nordgren. Redaktörer för boken är Arne Ruth, som bland annat varit kulturchef på DN, och Björn Lindahl.

Bilden på omslaget, med två socialdemokratiska statsministrar som dansar schottis är en bra bild för de två ländernas förhållanden. Det är osäkert om de två statsministrarna dansar i takt eller inte. Strax efter att bilden togs förlorade Gro valet i Norge och de två länderna har inte haft socialdemokratiska regeringar samtidigt mer än nio år sammanlagt sedan dess.

Den svenska boklanseringen var en högtidlig tillställning med flera av författarna på plats liksom de två redaktörerna. Där var flera tidigare svenska ambassadörer i Oslo. Lennart Bodström var där, till exempel. Boken har för övrigt redan lanserats i Norge och just det, att Sverige ofta kommer lite efter Norge, är rätt signifikativt för hur situationen blivit idag. Oljan har gjort Norge rikt – och eftersom de satsat klokt i till exempel kulturlyftet har det gett resultatet att norsk musik och norsk film når ut allt mer. Många svenskar jobbar i Norge idag.
– Det är nästan så jag blir överraskad om jag sitter på en restaurang i Oslo och den som serverar är norrman, sade någon av bokens skribenter under minglet på den norska ambassaden.

Simen Saetre är en norsk journalist på Morgonbladet som gjort en bok där han granskat olika oljeländer, boken Petromania (recenserades i Göteborgsposten). Simen Saetre har skrivit ett kapitel i boken och han menade att i Norge pratar man inte så gärna om oljerikedomarna, medan intresset för det är mycket större i Sverige.

Under arbetet med boken Petromania reste han runt i en mängd små oljeländer, för att se vad Norge kunde lära av dem.
– Jag kom tillbaka med en ny förståelse för Norge efter det, berättade han.
Oljan har gjort att en ny dynamik uppstått mellan de två grannländerna.
– Många svenskar åker till Norge och jobbar och många norrmän köper fastigheter i Sverige.

Jag har bara hunnit bläddra i boken, men det ska bli väldigt kul att läsa den och säkert kommer jag att lära mig en hel del nytt och få nya infallsvinklar. Boden tar både upp Norge- och Sverigehistorierna, deras historia och Mosebacke Monarki, de stora teatermännen Ibsen, Strindberg, Fosse och Norén, politik och likheter och skillnader kring ritualerna vid födelse och död.
En del texter på svenska och en del på norska. Jo, jag tycker det är dags att vi börjar se oss mer som dialekter. Vi är så små länder, vi måste ha mer utbyte med varandra. I Norge ser många på svenska tv-kanaler. Det börjar bli dags att vi har tillgång till norsk tv, tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Norge, bok

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Bok, Norge

Tankar kring den norska filmvågen och festen på norska ambassaden

10 oktober, 2010 by Rosemari Södergren

Norsk kultur märks mer och mer. Popband som Donkey Boy, hårdrockare som Dimmu Borgir, musikern och numera skådespelaren Hank von Helvete, dramatiker Jon Fosse, sångerskan Rebecka Karijord och Susanne Sundføoch många fler och nu börjar det komma flera mycket bra norska filmer som Engelen som hyllades av svenska filmkritiker.

Säkert en anledning till att kulturen växer och utvecklas i Norge måste vara kulturlyftet, som vi berättade om i Kulturbloggen i somras.
Kulturlyftet innebär att en hel procent av norska BNP satsas på kultur. Och då har Norge lika hög BNP som Sverige, trots att Norge bara har hälften av antalet invånare.

I veckan har det varit en norsk filmfestival i Stockholm där tre av det senaste årets största norska filmer visats, varav Engelen haft premiär och de andra två snart också har svensk biopremiär: filmerna ”Upperdog” och ”Vegas”.

På lördagskvällen var det en slags avskedsfest för att fira filmdagarna. Då visades ”Vegas” och efteråt var filmfolk, några journalister och en del andra plus Kulturbloggen inbjudna till den norska ambassaden.

I vimlet såg jag Maria Bonnivie som spelar huvudrollen i ”Engelen” och jag kunde inte låta bli att gå fram till henne och säga att hon gör en grymt bra roll där, att hon borde få en Oscar för den rollen. Filmen är ju Norges bidrag till Oscarsjuryn.

”Engelen” liksom de andra två norska storfilmerna ”Upperdog” och ”Vegas”
handlar om barn och hur de sviks av vuxenvärlden.

”Vegas” som visades på lördagskvällen handlar om tonåringen Thomas som skickas till ett ungdomshem medan hans lillebror som är i fyraårsåldern får ett fosterhem för att deras mamma misshandlas grovt och ofta av sin pojkvän. Trots att mamman inte kan få hem sina barn igen förrän hon överger pojkvännen som misshandlar henne klarar hon inte att välja bort pojkvännen. Hon väljer alltså pojkvännen före sina barn.
Det är tragiskt och det är mycket smärta i filmen. Men också livskraft.
Thomas träffar på ungdomshemmet två andra utsatta barn: Terje och Marianne. De tre blir varandras vänner.

Musiken i ”Vegas” är gjord av en rad norska band: Lars VAular, Casiokids, Fjorden Baby!, Datarock och Enslaved. Rebekka Karijord har gjort musik till ”Engelen”.

Filmen ”Upperdog” handlar också om barn och föräldrar, fast om adopterade barn och den är inte lika mörk som de andra två. Men ändå är det rätt tydligt att det finns en stark tendens i norsk film med filmer som gränsar till dokumentära filmspråket och som handlar om sociala frågor och som berättas på ett mycket mer nära och realistiskt sätt än när liknande görs i Hollywood.

Min kompis som var med på filmen, Anna Vikström, funderade på om det finns någon ny svensk film som gör det på liknande sätt och vi kunde inte komma på någon annan än ”Sebbe”. Kanske är den svenska filmindustrin mycket mer en Hollywood-kopia i sättet att berätta något, men nödvändiga lyckliga slut?

Apropå norska ambassaden så finns där en stor uppstoppad isbjörn. Och en tavla av August Strindberg, hans självporträtt. Undrar vad hans ärkerival Ibsen skulle tycka om det?

I vimlet pratade jag förresten lite med Mats Hellström också, han har ju varit både utrikeshandelsminister och jordbruksminister i i Socialdemokratiska regeringar. Han berättade att han föreläser om kultur och politik, bland annat.
Det är precis som jag tänker: kultur och politik är tätt förknippade med varandra och det är synd och skam att svenska nuvarande regeringen inte gör rejäla satsningar på kulturen. Det kommer att visa sig att det drabbat utvecklingen av vår välfärd. Vi har en hel del att lära av Norge.

Här är Kulturbloggens recension av Engelen.
Här är Kulturbloggens intervju med Rebekka Karijord.
Här är vår intervju med Dimmy Borgir

Jag träffade en norsk bloggare i vimlet på ambassaden också som bloggar om saker kring vett och etikett.

Här hälsar den ambassadören på den norska ambassaden gästerna välkomna.

Relaterat: Recension av Engelen i Kulturnytt

Läs även andra bloggares åsikter om Norge, Vegas, Engelen, musik, ambassad, fest

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: ambassad, Engelen, fest, Musik, Norge, Vegas

Engelen – stark och känns i magen, det går inte att värja sig

8 oktober, 2010 by Rosemari Södergren


Den norska filmen ”Engelen” handlar om droger och hur de förtär människor. Äter upp dem innifrån, krossar barn och familjer, trampar sönder människors självförtroende och förmåga att leva.

Maria Bonnevie spelar den vuxna Lea. Hennes pappa dog när hon var liten och efter några år får hennes mamma en pojkvän, Ole. Han visar sig ganska snart vara fruktansvärd, livsfarlig. Han dricker alkohol i mängder och slår helvilt både på Leas mamma och möbler och inredning.

Lea och hennes mamma får chansen att bo på ett skyddat boende, för att komma ifrån Ole. Där är det så hemskt att se hur obefogade rädslor styr människor mot sin undergång och hur de som vill hjälpa ändå talar förbi och missförstår vad den drabbade säger.

Filmen är ruskigt träffsäker. Maria Bonnevie spelar grymt bra. Filmen är uttagen som det norska bidraget till Oscarsjuryn. Jag tror att Maria Bonnevie kan bli Oscarnominerad för sin roll. Hon spelar så äkta, är så skör och hennes roll kryper in under huden på mig. Jag kan inte bärga mig utan tårna brände i ögonen, för det filmen skildrar är hur några barn och unga kvinnor har det nu. Just nu. Engelen är stark och känns i magen, det går inte att värja sig

Filmen tar också mycket starkt upp frågor kring moderskap. Är det alltid bra att en mamma behåller sitt barn? Vad är barnens bästa – och vad är mammans bästa?

För övrigt dyker sköne Börje Ahlstedt upp i en liten roll också.

Engelen är Margreth Olins spelfilmsdebut, med en rad uppmärksammade dokumentärfilmer som ”Kroppen min” och ”De mjuka händerna” bakom sig. ”Engelen” bygger på ett dokumentärt material som av hänsyn till huvudpersonen gjordes om till spelfilm.

Filmen är också filmtekniskt mycket bra, med talande bilder och hur berättelsen vävs samman och vi får se alternativa händelseutvecklingar och kanske också alternativa slut. Det är upp till hur vi vill tolka filmen.

Relaterat:
Recension i Expressen och Kommunalarbetaren, Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Engelen, droger, Maria Bonnevie, Oscar, Norge, heroinister

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Droger, Engelen, heroinister, Maria Bonnevie, Norge, Oscar

Vinn biljetter till premiärvisning av Engelen – först till kvarn gäller

29 september, 2010 by Redaktionen


I höst har svensk publik möjlighet att se inte mindre än tre norska filmer som får reguljär biografdistribution. Under Norska filmdagar som äger rum i Stockholm den 7–10 oktober på Biografen Sture har publiken chansen att se dessa tre filmer och en rad andra nya norska titlar.

Filmdagarna öppnar med Margreth Ohlins Engelen den 7 oktober som sedan har offentlig premiär dagen därpå, 8 oktober. Filmen är ett starkt drama regisserat av Margreth Olin med Maria Bonnevie och Gunilla Röör i rollerna. Förutom två priser på Amandagalan 2010 vann även filmen publikpriset på Göteborg International Film Festival 2010.

Kulturbloggen har fått tag på tio biljetter till premiärvisningen den 7 oktober. Vi tänkte del ut dem till Kulturbloggens besökare.
Fem personer får två biljetter var till ”Engelen” den 7 oktober på biograf Sture klockan 17.30.

Vi har bestämt oss för att inte göra några tävling, utan det är först till kvarn som gäller.
Maila oss till
Biljetterna var populära. Tävlingen avgjordes snabbt och fem vinnare har fått besked via mail.

Andra filmer som får premiär under hösten är Sara Johnsens Upperdog, som tog hem inte mindre än fem Amandapriser under årets gala – bland annat för bästa film – och var bland de mest sedda norska filmerna på bio i fjol, och Gunnar Vikenes drama Vegas – som blev belönad med en Amanda för bästa filmmanus och Svenska Kyrkans pris vid Barn och Ungdomsfilmfestivalen BUFF i Malmö tidigare i år.

Förutom dessa filmer premiärvisas Stein Elvestads Pappa kom hem, en dokumentär som tecknar ett intimt porträtt av Cornelis Vreeswijk sedd ur hans son Jack Vreeswijks perspektiv. Elvestad långfilmsdebuterar som regissör, men har tidigare bland annat skrivit manus till kontroversiella kultklassikern Svidd Neger.

Övriga filmer i programmet är dramat Jernanger, skräckfilmen Genvägen (Snarveien i original) och den animerade barnfilmen Kurt blir elak, som är baserad på böcker av Erlend Loe, samt en rad kortfilmer.

Här kan du läsa mer om de norska filmdagarna.

Relaterat:
Recension i Verdens Gang av Engelen.
Engelen blir norsk Oscar-kandidat

Läs även andra bloggares åsikter om Engelen, Norge, norska filmdagar, utlottning, biljetter

Arkiverad under: Film Taggad som: biljetter, Engelen, Norge, norska filmdagar, utlottning

Jupiters öga av Oline Stig: barnbarnet söker sanningen om farfar, norsk nazist

15 augusti, 2010 by Rosemari Södergren

Att växa upp i skuggan av en skamlig familjehemlighet. Det är väl vad Olines Stigs romandebut ”Jupiters öga” handlar om. Hennes farfar och farmor var norrmän och anslöt sig till nazistpartiet när de tyska nazisterna hade ockuperat deras land, Norge.

Romanen suger in mig direkt, Oline Stig har en enkelt och samtidigt exakt målande språk. Det är så välskrivet att jag får skrivkramp när jag ska skriva det här blogginlägget om boken. Tänk om hon skulle råka läsa det här – eller hennes vänner bland kulturskribenterna? Det går att få skrivkramp för mindre.

Oline Stig växer in sina egna tankar och det blir en form av semidokumentär. Hon har hittat en del dokument efter sina farföräldrar, bland annat en lustig tidning – ”Jupiterposten” – som är skriven av hennes farfar med en enda läsare: hans fru, Oline Stigs farmor.

Men det finns inte så mycket dokument ändå och Oline Stig bestämmer sig för att berätta om farfadern och farmodern genom att fantisera kring deras liv. Däremellan avbryts berättelsen av nutiden, där Oline Stig berättar om sitt sökande efter dokument. Jag läste att någon av de som recenserat romanen störde sig på de delarna, bland annat för att Oline Stig jämför sitt förakt för odrägliga grannar med nazisters förakt för judar och handikappade.

Jag störs inte av dessa egna funderingar, för jag tar inte dem som sanningar utan mer som samtal över en kopp te, där jag kan tänka annorlunda. För mig är det milsvid skillnad mellan att föra samman judar i koncentrationsläger och att reta sig på grannar.

Det finns en stor skillnad mellan Norge och Sverige. Norrmännen har varit med om krig, norrmännen har varit ockuperade av nazisterna under andra världskriget. Det är något som jag tror påverkar människorna i Norge delvis fortfarande idag.
Norge är ju Nato-medlem, till exempel.

Drygt sextio år efter den tyska ockupationens slut i Norge är det fortfarande nästan omöjligt att prata om de norrmän som gick med i det tyskvänliga partiet Nasjonal Samling. 44.000 var medlemmar 1943, en av dem var Oline Stigs farfar.

Han var en banktjänsteman som ville bli författare, han rörde sig i konstnärliga kretsar och hade drömmar om kärleken. Hur kunde han bli nazist?

Något konkret svar på den frågan ger Oline Stig inte, viket väl ingen människa kan göra. Däremot lyfter hon fram olika förklaringar, värda att fundera vidare på. Nazismen var extrem, men övergrepp över medmänniskor och maktmissbruk sker överallt och vad får människor att gå med i organisationer och sammanhang som är odemokratiska? Vad får människor att sälja sina själar? Sådant sker i alla tider och sker i olika former i Sverige också idag. Sverigedemokraterna är ett exempel, nazistorganisationer andra och även olika sekter och också på en del arbetsplatser där chefer missbrukar sin maktställning och mobbar anställda. Vad får människor att blunda och tiga eller rentav hänga på förtrycket?

Oline Stig är bosatt i Lund, medverkar bland annat på Sydsvenskans kultursidor, Tidningen Vi och Dagens Nyheter. Hon har skrivit tre novellsamlingar som lovordats. Nu har hon gett ut sin första roman, som är en slags undersökande roman och dokumentär om hennes farfar och farmor som är norrmän och som gick med i nazistpartiet då tyskarna hade ockuperat Norge.

Jag tycker boken har ett helt annat värde också, som roman och berättelse över två människors liv under 1930- och 1940-talet, deras kärlek och äktenskap och deras försök att leva ett konstnärligt liv. Hur hennes farfar levde med fru, barn, vänner och älskarinnor i utkanten av det Oslo.

Titel: Jupiters öga
Författare: Oline Stig
ISBN10: 9100124796
ISBN13: 9789100124793

Recensioner i traditionella medier:
Jesper Högström i Expressen
Sydsvenskan
Arbetaren
Svenska Dagbladet
Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om litteratur, Norge, böcker, bok, recension, nazism, Jupiters öga, Oline Stig

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Norge, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 12
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Victor Rydström Tack för maten … Läs mer om Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in