”Ljusets magi” på Waldemarsudde i Stockholm
Naturligtvis flödar solens ljus denna dag. Det är en sann fröjd att träda in här i de vackra salarna på Waldemarudde. Prins Eugen (1865-1947) lämnade en kulturskatt att njuta av för kommande generationer.
Friluftsmåleriet fick sitt stora genombrott under andra hälften av 1800-talet. Med början i Frankrike övergav konstnärerna ateljémåleriet för att istället måla ute i det fria, och ljuset och dess skiftningar blev det centrala i skildringarna. I utställningen på Waldemarsudde visas 170 verk av såväl kända som idag bortglömda friluftsmålare. Särskilt fokus ligger på kvinnliga konstnärer. Verk av ett flertal av dessa konstnärer har sällan visats och få är representerade i offentliga samlingar.
När friluftsmåleriet fick sitt definitiva genombrott i Frankrike vid 1800-talets mitt, kom detta i konstvärlden att betraktas som en revolution. En konstnärlig praktik att studera och visualisera synintryck av ljus och atmosfär i det fria, något som existerat för privat bruk alltsedan 1600-talet, upphöjdes nu till officiell konst genom att ställas ut på salonger och gallerier. För svenska konstnärer kom friluftsmåleriet att få sin glansperiod under 1870- och 80-talen. De svenska målarna begav sig från 1870-talet och ett par decennier framåt framförallt till Paris med omnejd för att inspireras av omgivningen och franska konstnärer som Camille Corot, Jules Bastien-Lepage och Charles Daubigny.
Friluftsmålarna utförde sina studier i det fria direkt inför motiven. Med stafflier, målarskrin, penslar, paletter, fällstolar och parasoll begav de sig ut i naturen och sökte efter särskilda naturutsnitt för sitt konstnärliga arbete. Friluftsmåleriet handlar både om ljusets och seendets magi vid olika tider på året och dygnet.
När Waldemarsudde våren 2016 väljer att lyfta fram friluftsmåleriet som konstriktning i Sverige på sent 1800-tal görs det med ett ”omvänt perspektiv”. Det innebär att kvinnliga målare och deras verk betonas framför de manliga kollegorna. Ett annat fokus är att visa verk av idag bortglömda konstnärer. Detta innebär att friluftsmålningar av välkända konstnärer som Anders Zorn, Carl Fredrik Hill, prins Eugen och Julia Beck visas sida vid sida med målningar av numera bortglömda konstnärer som Ida Gisicko- Spärck, Emma Löwstädt Chadwick, Anna Nordgren och Axel Lindman. I utställningen visas närmare 170 verk. Bland de svenska friluftsmålare som ingår är 45 kvinnor och 36 män. De kvinnliga konstnärerna representeras med runt 100 målningar ochmännen med runt 50 verk.Härmed tecknas en både annorlunda och nybild av friluftsmåleriets glansperiod i svenskt konstliv vid detsena 1800-talet.
Motiven är hämtade från både Frankrike och Sverige – det ständigt skiftande havet, naturen under olika årstider och städerna Paris och Stockholm är några av temana. I utställningen presenteras också den konstnärliga praktiken, friluftsmålarens arbetsverktyg och tillvägagångssätt, samt även verk av svenska och franska konstnärer ur tidigare generationer som verkat inspirerande på friluftsmålarna. Bland de franska konstnärerna kan nämnas Camille Corot, Jules Bastien-Lepage och Charles Daubigny.
Utställningen kompletteras av ett bildspel och en omfattande katalog med texter av docent Torsten Gunnarsson, fil.dr. Vibeke Röstorp, konstnären Lars Jonsson, arkivarie och bibliotekarie Anna Meister och museichef Karin Sidén. Men ”katalogen” är i själva verket ett praktverk i form av en helt underbar bok, stor och tung som en tegelsten, eller snarare en ädelsten.
Det bestående intrycket är hur vackert och levande målningarna träder fram. Även mitt ute i naturen klär sig konstnärerna, oftast kvinnor, i smakfulla och personliga dräkter. Självporträtten är närvarande och ögonkontakten når rakt in i betraktarens hjärta. Det brinner av lust, smärta och nyfikenhet. Ljusets magi är fångat in i minsta detalj, med energi och stor skicklighet.
Gör ett livsbejakande besök.
Bilderna nedan: Gerda Roosval-Kallstenius, självporträtt 1892. Mina Carlsson-Bredberg, självporträtt 1889. Lotten Rönquist, självporträtt 1894. Eva Bonnier porträtterar skulptören och vännen Ida Ericson 1885. Foto: Lars Wickberg (Bilderna något beskurna)
