Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

indie

The Shins på Pustervik: recension, bilder och filmklipp

by

The Shins
Pustervik, Göteborg
2 juli 2012

The Shins på klubb är bättre än på festival är bättre än på skiva.

Artist: The Shins
Pustervik, 2 juli 2012
Betyg: 4

En sak som jag lärde mig efter bara några månader som Göteborgare, det är att det finns ett gäng som kallar sig för Woody West, och att det är de som fixar hit de häftiga spelningarna. Igår kväll var det dags för mig att både spana in Woody Wests arrangemang och nya Pustervik när the Shins återvände till Göteborg.

De flesta, inklusive mig, minns nog the Shins för debutalbumets “New Slang” från Garden State-soundtracken – nästan orättvist, för det var ju ändå nio år sedan och the Shins har släppt tre nya skivor sedan dess, inte minst “Port of Morrow” som hela denna turné då handlar om.

Jag cyklar mot Pustervik med en lugn konsertkväll i sikt. När hela bandet (plus backup-musiker, de var visst en mer än på bilden) har gått på scen och den proppfulla salen lugnat sig, kör The Shins sakta igång med bjällror och mjuk sång med “Kissing the Lipless”. Men redan efter halva låten ökar gänget energin till 150 %, Det följer många spår från nya skivan – The Rifle’s spiral, Simple Song, Bait and Switch, No Way Down … En efter en får de annars ganska lugna låtar en uppgrade, Jack Mercer ser ut att knappt kunna stå stilla av spelglädje, han skuttar och svänger och sjunger så att jag in i femte, sjätte låten undrar hur han fått rösten att hålla i alla år. Resten av bandet är koncentrerad, stämmer och byter gitarrer flitigt, men glada även de. Ljudet är tätt och samspelt. I bakgrunden projiceras kanin-fågelskrämman som pryder omslaget på den aktuella skivan, en märklig kontrast till stämningen i salen – publiken är mogen, men suktar efter musiken och klappar, studsar, vajar med händerna i luften och till och med lite allsång dyker upp här och var.

Efter någon timme börjar stämningen vanka avslut, med Sphangum Esplanade och känsla, men publiken vaknar till när “New Slang” dyker upp som nästsista låt. The Shins tänker dock avsluta med buller och bång och lägger fram en extralång version av “Sleeping Lessons” med distade gitarrer, etc. När publiken med rop och stampanden kräver ett extranummer, får de tre istället, och det är svårt att säga vem som är nöjdast. Rätt publik gör nog skillnad.

När jag något yr, och trött efter en för mig nästan lite för lång spelning, ramlat ut ur Pustervik och står och låser upp cykeln tänker jag: det finns olika sorters konsert. Vissa har dansare, vissa har hoppborgar, barnorkester eller stora bollar att flyta runt i, och jag gillar allt sånt som är lite udda. Klassiska gitarrpopband brukar oftast bara spela gitarr. Men om de är så himla glada som the Shins var ikväll, då räcker det ändå gott och väl.

Text: Elisabeth Schriefer

Här recenserade Kulturbloggen The Shins spelning på Peace & Love.

Foto: Peter Birgerstam

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Lyssna på första spåret av Grizzly Bears nya album – och de kommer till Stockholm i höst

by

Grizzly Bear släpper den 17 september sitt första album på tre år, berättar ett pressmeddelande. Albumet följer upp ”Veckatimest” från 2009 som utöver unisona hyllningar i press också blev bandets kommersiella genombrott. Det första spåret ”Sleeping Ute” från kommande albumet kan du lyssna på här, nedan.

Grizzly Bear ger sig i samband med albumsläppet ut på en världsturné. Turnén sträcker sig över båda sidor Atlanten och inkluderar en spelning på Berns i Stockholm den 27 oktober.
Se samtliga datum nedan.

Albumet släpps via Warp Records/Playground.

Låtlista på albumet:
1. Sleeping Ute
2. Speak In Rounds
3. Adelma
4. Yet Again
5. The Hunt
6. A Simple Answer
7. What’s Wrong
8. gun-shy
9. Half Gate
10. Sun In Your Eyes

Grizzly Bear Worldwide Tour Dates:
8/28 – Cambridge, UK @ The Junction
8/29 – Nottingham, UK @ Albert Hall
8/31 – Stradbally, Ireland @ Electric Picnic Festival
9/1 – Salisbury, UK @ End of the Road Festival at Larmer Tree Gardens
9/16 – Knoxville, TN @ Tennessee Theatre
9/17 – Atlanta, GA @ Tabernacle
9/18 – Nashville, TN @ Ryman Auditorium
9/20 – Washington, DC @ 9:30 Club
9/21 – Washington, DC @ 9:30 Club
9/22 – Boston, MA @ Orpheum Theater
9/23 – Montreal, QC @ Olympia de Montreal
9/24 – New York, NY @ Radio City Music Hall
9/26 – Toronto, ON @ Massey Hall
9/28 – Cincinnati, OH @ MidPoint Music Festival
9/29 – Champaign, IL @ Pygmalion Music Festival
9/30 – Chicago, IL @ Riviera Theater
10/1 – Minneapolis, MN @ First Avenue
10/4 – Portland, OR @ Keller Auditorium
10/5 – Seattle, WA @ Paramount Theatre
10/6 – Vancouver, BC @ Commodore Ballroom
10/9 – Oakland, CA @ Fox Theater
10/10 – Los Angeles, CA @ Greek Theater
10/17 – Gateshead, UK @ The Sage Gateshead
10/18 – Manchester, UK @ Academy
10/20 – Glasgow, UK @ Barrowlands
10/21 – Coventry, UK @ Warwick Arts Centre
10/22 – London, UK @ Brixton Academy
10/26 – Oslo, Norway @ Rockefeller
10/27 – Stockholm, Sweden @ Berns
10/28 – Copenhagen, Denmark @ Falconer
10/30 – Hamburg, Germany @ Uebel and Gefaehrlich
10/31 – Berlin, Germany @ Astra
11/2 – Koln, Germany @ Essigfabrik
11/1-3 – Paris, France @ Pitchfork Festival
11/4 – Brussels, Belgium @ Ancienne Belgique
11/5 – Amsterdam, Holland @ Paradiso
11/20 – Wellington, New Zealand @ Opera House
11/21 – Auckland, New Zealand @ Bruce Mason

http://www.grizzly-bear.net
http://www.facebook.com/grizzlybear/

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kulturbloggen rapporterar om musik på plats i LA: Song Preservation Society

by

Song Preservation Society
Venice, CA
Los Angelse, USA
Betyg: 4

Eftersom jag befinner mig i LA passar jag på att kolla in lite up and coming artists.

Folktrion Song Preservation Society har bara bott i Los Angeles i fem dagar när jag ser dem på bohemecaféet The Talking Stick i Venice. Stället doftar av ”spicy green chai” och kvällen har lockat en mindre folksamling med allt i från beach bums till mer sofistikerade locals.

Daniel, Trevor och Ethan träffades på musikskolan Berkeley i Boston där de bildade rockgruppen
7 Orange ABC. När de flyttade till Kalifornien anammades den mer avslappnade mentaliteten även i musiken. Song Preservation Society blev resultatet av den nya formen.

I kväll är killarna är klädda i rutiga skjortor (så klart) och med deras tre gitarrer och röster låter de som en drömsk blandning av Simon & Garfunkel och Beach Boys. Det är ödmjukt, avslappnat och oerhört sammansjunget. Avskalat, harmoniskt och lite virvlande. Som en sen sommarnatt som aldrig vill ta slut.

Låtarna liknar varandra vilket skapar en trygghet hos mig som lyssnare. Det hela känns opretentiöst och skönt. De är väl medvetna om detta dock och bryter plötsligt av med livliga countryinfluerade Dr. Dave som förvånat skapar skratt i rummet.
Som bäst låter det i Terra där tenorerna går upp i falsett i refrängen och verserna som handlar om lång vänskap får vandra runt från person till person.
De avslutar kvällen med en version av The Beatles Help, aningen orepeterat men gästerna är nöjda och fiket håller på att stänga. Fullmånskvällen är ung och ölen väntar nere vid barerna vid piren.

Följ Song Preservation Society på deras facebook-sida och håll utkik för ny EP under våren.

Text: Martina Cederqvist
Foto: Rosalyn Lee

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Musiktips: I Used To Be a Sparrow, Franka De Mille och Bondage Fairies

by

Tre skivor som nyligen släppts lyssnar jag på om och om igen: ett indieback, en singer/songwriter med jazzinfluens och en elektropunkigt band, för att något kategorisera banden.

I Used To Be a Sparrow
Bandet består av Dick Petterson och Italien-födda Andrea Caccese. De träffades sommaren 2011 på en spelning i Västerås.

Deras debutalbum ”Luke” släpptes i mitten av mars och får ett fint omdöme av Ultimate Guitar.com:
I Used To Be A Sparrow manages to stay fresh and easy while delivering challenging material, full of personality and clever arrangements.

Albumet består av elva låtar som på ett härligt sätt spretar åt olika håll, vilket är dess styrka. Om alla spår hade varit vackra, vemodiga eller alla spår glada och sprutande av ungdomlig kraft då hade albumet säkert inte varit lika helgjutet. Nu har albumet mycket vacker gitarrspel men också skönt rytmiska trummor i botten. I Used To Be a Sparrow är en indieduo vi kommer att höra mer av.
Och vem kan motstå ett band med ett sådant fantasifullt namn?

Här hittar du dem i Facebook.

Franka De Mille
En vacker röst, fint gitarrspel och melankoliska sånger i en blandning av jazz, singer/songwriter och country – det är Franka De Milles nya album ”Bridge The Roads”.

Om du vill veta mer om henne kan du kika runt på hennes hemsida.

Bondage Faires
Bondage Faires släppte sitt tredje album den 21 mars 2012. Elektropunkigt med humor, skulle jag vilja beskriva det. Det är ett album som är roligt att lyssna på, jag hittar nya detaljer i musiken hela tiden.
Bandet har turnerat runt i Tyskland, Ryssland, Tjeckien, Österrike, Ukraina med mera och bandet har fans över hela världen. På Last FM har Bondage Faires mer än 2,6 miljoner lyssningar.

I vår ska bandets som vuxit från två medlemmar till fyra på scen ut på turné igen, bland annat ill Ryssland, Ukraina och Tyskland, men också i Sverige.

Här hittar du bandet på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Siestafestivalen gör en exklusiv bokning: Death Cab for Cutie

by

Death Cab for Cutie gör en exklusiv Sverigespelning på Siestafestivalen som arrangeras den 31 maj till 2 juni i Hässleholm. Därmed har Siestafestivalen definitivt tagit steget till att tillhöra en av sommarens mest intressanta musikfestivaler.

Här är ett pressmeddelande om bokningen:
Senaste skivan ”Codes and Keys” släpptes i maj förra året och med gudabenådade melodier inramade av den snyggaste och mest spännande produktionen i modern indiepop gör Death Cab for Cutie skäl för sin stjärnstatus.
De har aldrig varit speciellt publikfriande och istället fått sin karriär genom hårt arbete, noggrant musikskapande och genom att helt enkelt bli många människors absoluta favoritband (det är sån kärlek som sprider musik till massorna).
I flertalet intervjuer kan man läsa om hur de älskar Sverige, att trummisen har fler inspelningar av konserter från Norden än från någon annanstans och vi kan mer än hoppas på att deras spelning här kommer att bli en av dom. Framför världens bästa festivalpublik kan det ju inte bli annat än episkt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,