• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Molly’s Game

10 januari, 2018 by Birgitta Komaki

Molly’s Game
Betyg 2
Premär 19 januari 2018
Regissör: Aaron Sorkin

Filmen Mollys game grundar sig på Molly Blooms självbiografiska bok med samma namn. Molly Bloom var skidåkerskan i landslaget som sadlade om och blev pokervärdinna på de lyxigaste pokerklubbarna.

Ett porträtt av en viljestark kvinna som driver spelklubb på ett område där kvinnorna tidigare bara har varit vackra attribut. Molly gestaltas av en strålande Jessica Chastain.

De är filmens två viktigaste förtjänster. För att en film från en självbiografi ska ge ett sann bild krävs att författaren redovisar även de svårare delarna. Jag tycker att den här filmen visar ett tillrättalagt porträtt. En kvinna som inte visar några känslor eller svagheter. Hon tar upp en rad problem som olycksfallet i OS, sin komplicerade relation till fadern (Kevin Costner), sitt drogberoende , misshandel ,sammanbrott och beroendet av att ha makten över mäktiga män. Att relationen till fadern haft stort inflytande över hennes liv förstår vi men inget reds ut. Och trots att alla dessa områden tas upp är det inget går på djupet och som berör mig. Molly är förvisso en stark och företagsam kvinna men märkligt anonym.

Som kriminaldrama är filmen inte heller särskilt upphetsande. Med skräckblandad förtjusning redovisas alla summor som spenderas. Vinster och förluster med ofantliga belopp och kända män som deltar runt spelbordet. Det ståtas med namn som Tobey Maguire, Leonardo DicCaprio, Matt Damon och Ben Affleck. Det är mycket pokertermer och det är mycket monolog. Molly talar mycket och intensivt och styr men det är inte mycket action. När ryska maffian dyker upp på spelklubben kommer FBI henne så småningom på spåren.

Att en stark kvinna gestaltas på film är ju positivt speciellt i ett kriminaldrama, Men Molly blir en pokerprinsessa som spelar sina kort väl men aldrig en levande människa.
Jag funderar på om jag kanske hade accepterat en sådan gestaltning lättare om det var en man i huvudrollen. Att jag bedömer män efter deras handlingar och kvinnor efter vad de känner och gör. Det är ju inte bara i pokervärlden kvinnor och män får olika roller. För mig blir den här filmen mest en yta utan intresse trots Jessica Chastains insats.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Steg för steg

8 januari, 2018 by Birgitta Komaki

Steg för steg
Betyg 4
Premiär 19 januari 2018
Regi Grand Corps Malade, Mehdi Idir

Grand Corps Malade vars riktiga namn är Fabien Marsaud är en fransk poetry-slam-artist och sångare. Nu har han gjort en film av den roman Patients som han gjort succé med i Frankrike. En historia som grundar sig på hans egen erfarenhet. Efter en olycka tillbringade han en lång tid på ett rehabiliteringscenter.

Filmens huvudperson Ben (Pablo Pauly) vaknar upp i en sjukhussäng nästan totalt förlamad. Han har skadat sig i en sportolycka och ligger hjälplös i sängen. Men en förlamad kropp är inte bara en fysisk fråga. Att inse och acceptera att man är totalt beroende av andra är svårt också för psyket. När han sedan blir varse omgivningen kommer nästa chock. En omgivning som består av hel och halvförlamade personer liksom hjärnskadade. En omgivning som de flesta friska aldrig har kommit i kontakt med. Alla har sin egen historia. Långsamt öppnar han sig för omgivningen och kontakt med andra. Att det finns ett liv att leva för alla även för honom.

Det låter som en sorglig film men den är full av skratt och svart humor. Hans nya vänner är alla unga och de har olika diagnoser och bakgrund. Många är killar från gatan och den tuffa jargongen finns kvar. Det är mycket skämt om sex och kroppar som inte längre fungerar.
Filmen vill visa att gemensamt kan man hjälpa varandra att leva vidare. Att alla har samma behov att bli sedda som människor att få fortsätta få vara den person man var och inte bli ett vårdpaket.

Det finns ganska många filmer om förlamade och filmen kan kännas som en följare till den franska En oväntad vänskap. Även om den främst var ett klassdrama var också där jargongen tuff och vårdaren Driss (Omar Sy) en kille med mycket energi och jargong. S

teg för steg är en komedi men jag saknar den svärta och hopplöshet som man kan förvänta sig också måste finnas bland alla dessa människor med olika prognoser på ett rehabiliteringscenter. När man måste få hjälp med ALLT måste också sorgen få en plats i filmen. Viljan att leva och glädjen skulle bara accentueras av den.

Med utmärkta skådespelare i rollerna och en enkel historia visar filmen att livet alltid är värt att leva och att det går att hitta livsglädjen igen. Det gör den till en hoppfull film.

Steg för steg – Officiell svensktextad trailer from Njutafilms/Studio S on Vimeo.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Guldbaggen: Borg fick flest nomineringar – här är hela listan

4 januari, 2018 by Redaktionen

Dramafilmen ”Borg” om den svenska tennisstjärnan Björn Borg har haft störst framgång av årets svenska filmer hos Guldbaggejuryn. Nomineringarna avslöjades på en presskonferens i Stockholm under torsdagen. ”Borg” har nominerats i tio kategorier och har bland annat chans att bli årets film och få guldbaggen för årets regi, årets manliga huvudroll och årets manliga biroll.

Det är dock jämnt i toppen av nomineringslistan. ”The Nile Hilton incident” av Tarik Saleh har åtta nomineringar, Jens Assurs ”Korparna” tilldelades sju nomineringar och Amanda Kernells långfilmsdebut ”Sameblod” kan vinna sju Guldbaggar. ”Sameblod” kan vinna pris för bästa film, bästa regi och bästa manus. Skådespelarna i filmen, syskonen Lene Cecilia och Mia Erika Sparrok är nominerade för bästa kvinnliga huvudroll respektive bästa kvinnliga biroll.

Ruben Östlunds internationellt hyllade film ”The square” har inte samma framgång i Sverige men har chans på sex baggar på hemmaplan, bland annat i kategorin bästa film.

Den allra mest väntade nomineringen var väl Reine Brynolfsson i sin roll i Korparna. Att någon annan får det priset är väl uteslutet?

Alla nomineringar
Bästa film:
”Borg”, ”Korparna”, ”Sameblod”, ”The Nile Hilton incident”, ”The square”.

Bästa regi:
Janus Metz: ”Borg”, Amanda Kernell: ”Sameblod”, Tarik Saleh: ”The Nile Hilton incident”, Ruben Östlund: ”The square”.

Bästa kvinnliga huvudroll:
Jennie Silfverhjelm: ”All inclusive”, Evin Ahmad: ”Dröm vidare”, Lene Cecilia Sparrok: ”Sameblod”, Mia Skäringer: ”Solsidan”.

Bästa manliga huvudroll:
Sverrir Gudnason: ”Borg”, Reine Brynolfsson: ”Korparna”, Fares Fares: ”The Nile Hilton incident”, Claes Bang: ”The square”.

Bästa kvinnliga biroll:
Gizem Erdogan: ”Dröm vidare”, Julia Kijowska: ”Jordgubbslandet”, Maria Heiskanen: ”Korparna”, Mia Erika Sparrok: ”Sameblod”.

Bästa manliga biroll:
Shia LaBeouf: ”Borg”, Stellan Skarsgård: ”Borg”, Przemyslaw Sadowski: ”Jordgubbslandet”, Yasser Ali Maher: ”The Nile Hilton incident”.

Bästa manus:
Maud Nycander, Jannike Åhlund, Kersti Grunditz Brennan: ”Citizen Schein”, Can Demirtas, Ivica Zubak: ”Måste gitt”, Amanda Kernell: ”Sameblod”, Ruben Östlund: ”The square”.

Bästa foto:
Jonas Alarik: ”Korparna”, Sophia Olsson: ”Sameblod”, Fredrik Wenzel: ”The square”.

Bästa klipp:
Per Sandholt, Per K Kirkegaard: ”Borg”, Kersti Grunditz Brennan: ”Citizen Schein”, Anders Skov: ”Sameblod”.

Bästa kostym:
Kicki Ilander: ”Borg”, Sharareh Hosseini, David Markfant: ”Para knas”, Louize Nissen: ”The Nile Hilton incident”.

Bästa ljud/ljuddesign:
Mattias Eklund: ”Korparna”, Mira Falk, Brian Dyrby: ”Silvana – väck mig när ni vaknat”, Fredrik Jonsäter: ”The Nile Hilton incident”.

Bästa mask/smink: Sara Klänge: ”All inclusive”, Petra Cabbe: ”Solsidan”, Dorothea Wiedermann: ”The Nile Hilton incident”.

Bästa originalmusik:
Jonas Struck, Jon Ekstrand, Vladislav Delay: ”Borg”, Karl Frid, Pär Frid: ”Citizen Schein”, Peter von Poehl: ”Korparna”.

Bästa scenografi:
Lina Nordqvist: ”Borg”, Roger Rosenberg: ”The Nile Hilton incident”, Josefine Åsberg: ”The square”.
Bästa visuella effekter: Torbjörn Olsson, Alex Hansson: ”Borg”, Torbjörn Olsson: ”Korparna”, Alex Hansson, Chris Stenner: ”Monky”.

Bästa kortfilm:
”Min börda”, ”Nattbarn”, ”Studio 5”.

Bästa dokumentärfilm:
”Brev till en seriemördare”, ”Himlens mörkrum”, ”Silvana – väck mig när ni vaknat”.

Bästa utländska film:
”120 slag i minuten”, ”Moonlight”, ”The salesman”.

Guldbaggens publikpris:
”Måste gitt”, ”Sameblod”, ”Superswede”, ”Borg”, ”Para knas”, ”Solsidan”, ”Småstad”, ”Avicii: True stories”.

Priserna Hedersguldbagge, Gullspira och årets nykomling ska också delas ut.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Guldbaggen, Scen

Filmen ”Så som i himmelen” blir musikal

28 december, 2017 by Redaktionen

Filmen ”Så som i himmelen” blir musikal.
Ett pressmeddelande berättar:
Michael Nyqvist, Frida Hallgren och Helen Sjöholms rollkaraktärer ska återigen fängsla publiken.

Personligheterna i ”Så som i Himmelen” får nytt liv på Oscarsteatern.

– Vi ska göra den gripande berättelsen rättvisa som musikal. Med nyskriven musik ihop med filmens ledmotiv, Gabriellas sång, säger Vicky von der Lancken. Visionen är en storslagen, vacker, glad och rörande musikal. En spektakulär musikalupplevelse att minnas, fylld av kärlek, dans och sång.

För tio år sedan kontaktade teaterproducenten Vicky von der Lancken regissören Kay Pollak.

Von der Lancken ville diskutera möjligheten att göra musikal, på Oscars, av Pollaks ”Så som i Himmelen”. Bland Kay Pollaks filmproduktioner är ”Så som i Himmelen” hans kanske mest folkkära kronjuvel. Filmen rönte många internationella framgångar och nominerades till bl.a. en Oscar i Hollywood för Bästa utländska film 2004 samt till åtta Guldbaggar, vann bästa utländska film i Tyskland etc.

Samtalen tog fart och de senaste åren har det pågått intensivt arbete. Nu har Vicky von der Lancken och Kay Pollak bestämt sig. I september nästa år blir det musikalpremiär för berättelsen – Landets tredje mest sedda svenska biofilm under 2000-talet, med över 1,4 miljoner besökare. (Bland svenska filmer är det bara ”En man som heter Ove” och ”Hundraåringen” som lockat större publik under 2000-talet.)

Titelspåret, Gabriellas sång, är självskriven i musikalen. Men Vicky von der Lancken och Kay Pollak har bestämt att föreställningen i sin helhet ska fyllas av stämningsfull musik i ett brett spektrum med förhoppningen om att musikalen ska innehålla ett par odödliga örhängen till. Kay Pollak skriver manuset, tillsammans med bl a hans fru Carin Pollak.

– Vi ska överföra filmens dialog till musikalspråk och också musiksätta berättelsen. Vi ska fylla musikalen med nyskrivna låtar och väl koreograferade danser, av högsta klass, säger Vicky von der Lancken.

Kortfattat om berättelsen:
Filmens ”Daniel Daréus” är en berömd dirigent, i filmen spelad av Mikael Nyqvist.

En internationellt framgångsrik dirigent avbryter drastiskt sin karriär och drar sig ensam tillbaka till sin barndomsby i Norrland. Det dröjer inte länge förrän man ber honom komma och lyssna på den lilla spillran till kyrkokör som varje torsdag övar i församlingshemmet. Bara komma och kanske ge några goda råd. Han har svårt att säga nej och från det ögonblicket blir inget sig likt i byn. Kören utvecklas och växer, han får vänner och fiender, och han möter kärleken.

Berättelsen med sitt färgstarka persongalleri har både kärlek, humor och starkt drama. Krocken mellan människorna från landet som möter den världsberömde dirigenten, han, uppfostrad i disciplin och perfektionism som drabbas av byns öppenhet och längtan, och allas längtan efter att leva sina liv fullt ut. Mot sig har de byns präst som känner sig hotad i sin position.

Tio exempel på andra storfilmer som blivit musikal:
”Some like it hot” av Billy Wilder (1959)
”Trollkarlen från Oz” av Noel Langley/L. Frank Baum (1939)
”Singin in the rain” av Gene Kelly/Stanley Donen (1952)
”My fair lady” av Alan Jay Lerner/George Cukor (1964)
”Grease” av Alan Carr/Randal Kleiser (1978)
”Dirty Dancing” av Eleanor Bergstein (1987)
”Lejonkungen” av Irene Mecchi, Jonathan Roberts och Linda Woolverton (1994)
”Bullets over Broadway” av Woody Allen (1994)
”Ghost” av Jerry Zucker/Bruce Joel Rubin
”Billy Elliott” av Stephen Daldry (2000)

Fotnot:
Filmens ledmotiv Gabriellas sång låg på Svensktoppen i 68 veckor, 2004-2006. Sången är komponerad av Stefan Nilsson.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Musikal, Scen

Filmrecension: Ted – för kärlekens skull

22 december, 2017 by Rosemari Södergren

Ted – för kärlekens skull
Betyg 4
Svensk biopremiär 3 januari 2018
Regi och manus Hannes Holm

Lika mycket som Ted Gärdestad och hans sånger var älskade är detta en film att älska. Hannes Holm har skrivit manus och står för regi och resultatet är en mästerlig och berörande film: varm, stark och rolig. Den är två timmar lång, men tiden bara svischar förbi och jag glömde totalt att jag satt i en biosalong.

Ted Gärdestad slog igenom som tonåring och 1970-talet och blev stor idol över en natt nästan. Han blev folkkär och många av hans sånger har blivit svenska klassiker. Ted Gärdestads makalösa genombrott saknar motstycke i svensk pophistoria. I början av 1970-talet greps Sverige av total Ted-feber och hela landet fascinerades av hans glädje, energi, talang och fantastiska låtar. Över en natt blev han Sveriges första riktiga tonårsidol.

Filmen är ett drama och ingen dokumentär men bygger på verkliga händelser. Filmer som bygger på verkliga händelser riskerar att fastna i fällan att allt måste skildras exakt som det var. Nu var Teds liv så mångfacetterat att även om manusförfattaren och regissören Hannes Holm skulle följa tidslinjen och händelserna exakt skulle det blivit dramatiskt ändå.

Filmen har många styrkor. Den skildrar Ted som slog igenom så stort, så ung och hans starka band till sin storebror Kenneth men filmen berättar samtidigt om Sverige på 1970-talet och om hur det är att vara anhörig till en människa som har svåra psykiska sjukdomar.

Skådespelarna är enastående bra och Adam Pålsson är helt rätt i rollen som Ted Gärdestad. Det måste bli minst en guldbagge-nominering för den insatsen. Han är Ted som ung tonåring och då riktigt spritter det i kroppen på honom och hans ögon lyser som de gör på en ung människa – och när åren har rullat förbi är Adam Pålsson lika trovärdig som den plågade Ted Gärdestad som åldrades snabbt.

Peter Viitanen kommer också att få nomineringar för sin roll som Teds storebror Kenneth Gärdestad. Denna storebror som alltid ställde upp på sin lillebror, som alltid var beredd att ställa sig i skuggan för att Ted skulle kunna lysa. Hur många vet att det var Kenneth som skrev texterna och Ted som satte musiken?

Filmens distributör beskriver filmen mycket bra:
Filmen är en berättelse om en av vår tids största kompositörer, hans orubbliga relation till brodern Kenneth, till musiken och till livet. Teds livsöde kom att beröra en hel nation. Hans musik har på många sätt definierat svensk pop, med genialiska texter av brodern Kenneth, fyllda med liv, kärlek, smärta och hopp.

Filmens regissör Hannes Holm kommer åter att få pris för sin insats. Hans förra film, En man som heter Ove, blev till och med Oscarsnominerad. Hur långt Ted – för kärlekens skull kan gå är svårt att sia. Men den kommer absolut att få många nomineringar till olika filmpriset. Den är elegant, engagerande, fängslande, snygg och helt enkelt jättebra.

I rollerna:
Adam Pålsson, Peter Viitanen, Happy Jankell, Lotta Ramel, Maria Kulle, Johan Hedenberg, Jonas Karlsson

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 56
  • Sida 57
  • Sida 58
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in