• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Guldbaggen: The Nile Hilton Incident och Sameblod de stora vinnarna

23 januari, 2018 by Redaktionen

Pristagare Guldbaggegalan 22 januari. Foto: Pelle T Nilsson

The Nile Hilton Incident blev den största vinnaren på Guldbaggegalan den 22 januari 2018. Filmen tog hem fem guldbaggar. Sameblod var också en av kvällens stora vinnare med fyra guldbaggar.

Bästa film
The Nile Hilton Incident
Producent: Kristina Åberg

Bästa regi
Ruben Östlund
för The Square

Bästa kvinnliga huvudroll
Lene Cecilia Sparrok
för rollen som Elle Marja i Sameblod

Bästa manliga huvudroll
Fares Fares
för rollen som Noredin i The Nile Hilton Incident

Bästa kvinnliga biroll
Julia Kijowska
för rollen som Agnieszka i Jordgubbslandet

Bästa manliga biroll
Stellan Skarsgård
för rollen som Lennart Bergelin i Borg

Bästa manus
Amanda Kernell
för manuset till Sameblod

Bästa foto
Fredrik Wenzel
för fotot i The Square

Bästa klipp
Anders Skov
för klippningen av Sameblod

Bästa kostym
Louize Nissen
för kostymerna i The Nile Hilton Incident

Bästa ljud/ljuddesign
Fredrik Jonsäter
för ljudet i The Nile Hilton Incident

Bästa mask/smink
Petra Cabbe
för mask/smink i Solsidan

Bästa originalmusik
Peter von Poehl
för musiken i Korparna

Bästa scenografi
Roger Rosenberg
för scenografin i The Nile Hilton Incident

Bästa visuella effekter
Torbjörn Olsson och Alex Hansson
för effekterna i Borg

Bästa utländska film
The Salesman
regi: Asghar Farhadi

Bästa dokumentärfilm
Silvana – väck mig när ni vaknat
regi: Olivia Kastebring, Mika Gustafson och Christina Tsiobanelis

Bästa kortfilm
Min börda
regi: Niki Lindroth von Bahr

Fler priser på Guldbaggegalan:

Årets nykomling
Rojda Sekersöz, regissör
för sina insatser i Dröm vidare

Hedersguldbagge
Svenska Filminstitutets styrelse har beslutat att tilldela 2018 års Hedersguldbagge till:
Stig Björkman, regissör

Gullspira
En jury bestående av Anna Carlson (ordförande), Gila Bergqvist Ulfung (regissör), Sanjin Pejkovic (filmforskare), Alexander Haridi (manusförfattare), Lisa Andrae (SVT Barn och Ungdom) och Johan Unenge (författare) har beslutat att utdela Gullspira 2018 till:
BUFF Filmfestival

Guldbaggens publikpris
Sameblod
Producent: Lars G. Lindström
Det var publiken som avgjorde vilken film som vann priset genom att rösta på guldbaggen.aftonbladet.se. Priset producerades av Svenska Filminstitutet i samarbete med Aftonbladet. Röstningen öppnade den 22 december 2017 och avslutades den 17 januari 2018.

Vinnarjuryn består av följande nio ledamöter; Anna Carlson (ordförande), Daniel Espinosa (regissör), Nadja Weiss (regissör, skådespelare), Elisabeth Ohlson Wallin (fotograf), Sören Staermose (producent), Anna Asp (scenograf), Anne-Marie Söhrman Fermelin (konsulent för ung film- och talangutveckling), Håkon Skogrand (tidigare programchef, Den norska filmfestivalen Haugesund)
och Marek Septimus Wieser (filmfotograf).
Guldbaggegalan ägde rum måndagen den 22 januari 2018 på Cirkus i Stockholm och sändes live i SVT. Programledare var Petra Mede.

Arkiverad under: Scen Taggad som: f, Guldbaggen, Scen

Oscarsnomineringarna: Storslam för The Shape of Water och svensk chans för The Square och Dunkirks foto

23 januari, 2018 by Redaktionen

Guillermo del Toros hyllade film ”The Shape of Water” tog storslam när nomineringarna till det prestigefyllda amerikanska filmpriset Oscar avslöjades den 23 januari 2018. ”The Shape of Water” är Oscarnominerad i 13 kategorier.

The Shape of Water fick följande nomineringar inför Oscarsgalan 2018:
Bästa film
Bästa regi – Guillermo del Toro
Bästa kvinnliga huvudroll – Sally Hawkins
Bästa kvinnliga biroll – Octavia Spencer
Bästa manliga biroll – Richard Jenkins
Bästa originalmanus
Bästa foto
Bästa scenografi
Bästa kostym
Bästa ljudredigering
Bästa ljud
Bästa filmmusik
Bästa klippning

The Shape of Water har fått betyg 5 av 5 av Kulturbloggens recensent. Här kan du läsa vår recension.

”The Shape of Water” är en annorlunda saga som utspelar sig under kalla kriget i USA.
Filmen handlar om den ensamma Elisa (Sally Hawkins) som jobbar på ett statligt laboratorium. En dag upptäcker hon och hennes kollega Zelda (Octavia Spencer) ett hemligstämplat experiment och hennes liv förändras drastiskt.

Filmen har svensk biopremiär den 14 februari 2018.

För svensk del finns blev det två nomineringar. Ruben Östlunds ”The square” som vunnit Guldpalmen är nominerad till en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film. I den kategorin konkurrerar Ruben Östlunds film med chilenska ”En fantastisk kvinna”, ungerska ”Om själ och kropp”, ryska ”Saknaden” och libanesiska ”Förolämpningen”.

I kategorin bästa foto nominerades den den holländsk-svenske fotografen Hoyte Van Hoytema för filmen Dunkirk.

Femton svenska filmer har tidigare blivit nominerade till en Oscar för bästa icke engelskspråkiga film. Ingmar Bergman har vunnit tre gånger.
Här är hela listan:
”Jungfrukällan”, (Ingmar Bergman, 1960) vinnare
”Såsom i en spegel” (Ingmar Bergman, 1961) vinnare
”Kvarteret Korpen” (Bo Widerberg, 1964)
”Käre John” (Lars-Magnus Lindgren, 1965)
”Ådalen ’31” (Bo Widerberg, 1969)
”Utvandrarna” (Jan Troell, 1971)
”Nybyggarna” (Jan Troell, 1972)
”Ingenjör Andrées luftfärd” (Jan Troell, 1982)
”Fanny & Alexander” (Ingmar Bergman, 1983) vinnare
”Oxen” (Sven Nykvist, 1991)
”Lust och fägring stor” (Bo Widerberg, 1995)
”Under solen” (Colin Nutley, 1999)
”Ondskan” (Mikael Håfström, 2003)
”Så som i himmelen” (Kay Pollak, 2004).
”En man som heter Ove” (Hannes Holm, 2016)

Oscarsgalan 2018 kommer att bli den 90:e upplagan av Academy Awards och kommer att hållas i Los Angeles den 4 mars med Jimmy Kimmel som värd andra året i rad.

Här är filmerna som nominerats i kategorin bästa film:
”Call me by your name”
”Darkest hour”
”Dunkirk”
”Get out”
”Lady Bird”
”Phantom thread”
”The post”
”The shape of water”
”Three billboards outside Ebbing, Missouri”

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Oscars, Scen

Filmrecension: Downsizing – futuristiskt, komiskt drama med vässad skärpa

19 januari, 2018 by Redaktionen

Downsizing
Betyg: 4
Svensk biopremiär 19 januari 2018
Regissör: Alexander Payne

Downsizing utspelar sig i en snar framtid (väldigt snar, känns det som) där jordens resurser är reducerade till en miniminivå och överbefolkning är ett av de största problemen. I ett stort teknologiskt genombrott kommer en genial norsk vetenskapsman (spelad av Rolf Lassgård) på ett sätt att krympa människor, genom en sorts lösning i en spruta krymps människokroppen ned till en storlek på cirka 10-12 centimeter. Så små människor förbrukar mycket mindre av jordens resurser, samtidigt som det för (den mycket lilla) individen innebär möjligheten till ett liv i överflödig lyx när allting man vill köpa är mycket billigare (och mindre).

Paul Safranek, spelad av Matt Damon, är en medelålders man som tycks ha fastnat i livet. Han hoppade av college för att ta hand om sin sjuka mamma och blev därför aldrig kirurg som han ville, istället är han en fysioterapeut inriktad på arbetsskador som kämpar hårt för att få ekonomin att gå ihop. Han och hans fru befinner sig i någon form av kris, de bor kvar i Pauls barndomshus och har inte riktigt råd att flytta. I många år har han tänkt på det här med Downsizing (hela krympningsprocessen) och börjar på allvar tänka på möjligheten när en tidigare klasskamrat – som han möter på en High School-återträff – tillsammans med sin fru plötsligt är tolv centimeter lång och lyckligare än någonsin. De bor i ett inhägnat kupolsamhälle vid namn ”Fritidslandet” på ett mycket soligt ställe i södra USA. De bor som (små) miljonärer i en (mini-)mansion med simbassänger och diverse lyx som attraherar hårt arbetande amerikaner. Fan alltså, om inte det här vore något för Paul och hans fru?

Således bestämmer de sig för att göra samma sak, en vägledare på Fritidslandet förklarar ivrigt nickande att deras $150.000 – som de kommer inneha efter att ha sålt av alla sina ägodelar – motsvarar tolv miljoner dollar i Fritidslandet. Att leva på, för resten av deras liv! Så de säljer allt, anordnar en stor avskedsfest med alla sina vänner och tar flyget till Fritidslandet. I ett vitt väntrum skiljs de åt, fem timmar senare ska de återförenas i ”uppvakningsrummet”. Som nya, (mycket mindre) människor. Så Paul för sin stela, lite för runda, medelålders kropp genom de vita korridorerna, får alla sina tandläggningar utplockade, får sitt hår rakat (överallt) och blir nedsövd i väntan på förvandlingen. Sedan vaknar han, groggy och illamående i uppvakningsrummet.

Ensam.

Till sin förskräckelse får han reda på att hans fru (spoiler alert) har fått kalla fötter i sista ögonblicket och nu befinner sig på flygplatsen, på väg tillbaka till Omaha. Snart följer skilsmässa och Paul befinner sig ensam i det soliga (och mycket trista) Fritidslandet, som känns som ett slags avslaget pensionärssamhälle där allting är otroligt artificiellt. Han är inte bara tolv centimeter lång och skild, han är fattigare än han var innan. Det (för honom) enorma, utlovade huset är ett minne blott och han tvingas inkvartera sig i en trist lägenhet samtidigt som han arbetar som en trist telefonförsäljare. Han förnyade inte sin fysioterapeutlicens, så det kan han inte arbeta som. På det bor han under en östeuropeisk man som har högljudda fester flera gånger i veckan.

Innan premiären hade jag inga förväntningar alls på ”Downsizing”, som jag snarare antog skulle vara en vanlig, trist Hollywoodkomedi med gäspningsrisk. Den visar sig vara allt annat.

Filmen tar en ny vändning när Paul, efter att först ha klagat högljutt, ansluter sig till sin grannes fest. Denne granne – serben Dušan Mirković, spelad av Christoph Waltz, visar sig vara det bästa som hänt Paul på länge. För första gången på en evighet lever han på riktigt, och genom Dušan lär han känna sjökaptenen Konrad och den vietnamesiska, enbenta kvinnan Ngoc Lan Tran – som arbetar som städerska i hans hus. Dessa udda personligheter drar snart ut Paul ur hans monotona, småsinta (skämt åsido) vardag och hans får snart erfara att samhället fortfarande fungerar precis likadant oberoende hur litet det är. Det finns fortfarande utländska gästarbetare som gör allt skitjobb och folk dör som flugor i miljonprogramsliknande lägenhetshus stora som skokartonger.

”Downsizing” är uppbyggd på magnifika skådespelarinsatser. Matt Damon sätter udden på den medelålders, misslyckade, småsinta Paul och lyckas bli precis den där blandningen av tråkighet, fula kläder och snällhet. Christoph Waltz gör en förträfflig gestaltning av den serbiske bedragaren och playboyen Dušan – karikatyren av en man från Balkan – och får mig vid tillfällen att brista ut i långdragna skrattparoxysmer där jag knappt kan andas och håller för munnen för att inte störa resten av publiken i salongen. Och Hong Chau, av mig senast sedd i en av mina personliga favoriter – Inherent Vice – gör filmens verkligt fenomenala skådespelarinsats som den vietnamesiska människorättsaktivisten Ngoc Lan Tran, som blev krympt av sitt lands förtryckarregim och flydde till USA i en tv-låda – där hon trots sin historia tvingas arbeta som städerska. Hon är hysteriskt rolig, smart och får en stundtals att känna en stor sorg. Framförallt är hon osentimental och framåtblickande. För sin insats är hon nominerad till en Golden Globe, som bästa skådespelerska i en biroll.

Downsizing, är en mångfasetterad historia och manusförfattarna Jim Taylor och Alexander Payne (den senare regisserar även filmen) förtjänar beröm för sitt arbete. Filmens europeiska inslag, från Norge och även från Serbien – genom Christoph Waltz karaktär – visar på en kunskap om livet utanför USA. Speciellt Christoph Waltz som Dušan Mirković får mina applåder, med ett ursprung från före detta Jugoslavien känner jag igen mig så mycket i den humorn, som måste sägas vara väldigt precis i denna film. Denna film är också ett bevis på att man inte ska haka upp sig på betyg från jättefilmsajten IMDb, där filmen inte blev särskilt belönad. Downsizing är en bra film, förvånande bra, den är unik och håller bra avstånd till de vanliga Hollywoodkomedierna. Av mig får filmen en fyra i betyg, och jag ser fram emot nästa film av Jim Taylor och Alexander Payne, som ofta jobbar ihop.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Matt Damon, Recension, Scen

Fredrik Backmans ”Britt-Marie var här” blir film med Pernilla August

19 januari, 2018 by Redaktionen

SF Studios gör nu film av ”Britt-Marie var här”, ännu en bästsäljande roman av Fredrik Backman. Pernilla August spelar huvudrollen som Britt-Marie och Tuva Novotny regisserar denna varma, roliga och berörande historia om kvinnan som väntat hela livet på att hennes skall börja, berättar ett pressmeddelande:

Nu är det dags för Britt-Marie att ta klivet upp på vita duken. I april startar SF Studios filmatisering av ”Britt-Marie var här” baserad på Fredrik Backmans succéroman. Efter några år i registolen tar Pernilla August återigen plats framför kameran i huvudrollen som den 63-åriga Britt-Marie. För regin svarar Tuva Novotny som tidigare har regisserat avsnitt av de populära TV-serierna ”Dag” och ”Lilyhammer” samt den norska långfilmsdebuten ”TEA”.

När Britt-Marie, 63, lämnar sin man efter 40 års äktenskap, tvingas hon göra upp med sig själv, bryta upp från gamla invanda mönster, och möta omvärlden. Britt-Marie hamnar i det avfolkade Borg, där livet för de flesta andra också tycks vara förbi. Men i Borg finns också drömmar, som väcker Britt-Maries väl undangömda framtidstro. Kanske finns det en andra chans i livet, kanske är det aldrig för sent att börja leva.

– Det ska bli fantastiskt roligt att regissera detta rörande och upplyftande feelgood-drama, säger Tuva Novotny.

– Pernilla är ”the one and only”. Det krävs en superelastisk och organisk skådespelare med en känsla för både humor och drama för att bära en sådan här roll. Det finns ingen annan med samma omfång som Pernilla, förklarar Tuva Novotny.

Precis som i den populära och berörande romanen så handlar filmen om 63-åriga Britt-Marie som plötsligt kastas ut ur sin trygga tillvaro och tvingas att börja på nytt helt själv. Det är en varm dramakomedi om att få – och ta – en andra chans i livet och om att hitta en ny plats i tillvaron tillsammans med helt nya människor.

Pernilla August har en öm blick på sin rollfigur:
– Hon är en blyg, rädd, blockerad och väldigt osäker människa som plötsligt skjuter ut sig från äktenskapet – och hittar sig själv. Plötsligt vågar denna spröda lilla person låta sig bli uppbjuden på dansgolvet – hennes utveckling är så otroligt vacker att jag ryser, säger Pernilla August.

”Britt-Marie var här” blir den andra filmen baserad på en succéroman av Fredrik Backman som SF Studios producerar. Den förra var Hannes Holms Oscarsnominerade ”En man som heter Ove” som sågs av inte mindre än 1,7 miljoner biobesökare bara i Sverige.

”Britt-Marie var här” börjar inspelningen i april i Västra Götaland. Just nu pågår rollbesättningen av övriga roller för fullt. Manus är skrivet av Maria von Heland och fotograf är Jonas Alarik (Guldbaggenominerad för ”Korparna”).

”Britt-Marie var här” produceras av SF Studios. Producenter är Gustav Oldén och Nicklas Wikström Nicastro. Det är en samproduktion med Film i Väst, TV4, Nordsvensk Filmunderhållning och Filmkameratene AS, med stöd av Svenska Filminstitutet samt Norska Filminstitutet.

”Britt-Marie var här” distribueras av SF Studios och förväntas ha biopremiär i hela Norden i slutet av 2018.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Bok, Pernilla August, Scen

Filmrecension: GOOK – jag blir gripen, tagen, skakad

16 januari, 2018 by Rosemari Södergren

GOOK
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 januari 2018
Regi Justin Chon

Ett starkt drama i skuggan av kravallerna i Los Angeles 1992 då de friande domarna i Rodney King-målet har fått staden att explodera i kravaller och våld. De tre huvudpersonerna i GOOK har inte med kravallerna att göra men är drabbade på samma sätt som Rodney King-målet av den indelning av människor efter hudfärg som skapar så mycket ont.

Två koreanska bröder, Eli och Daniel, driver en liten skobutik. Denna dag då kravallerna brutit ut hänger den elvaåriga Kamilla där också. Kamilla är en afro-amerikansk flicka som helst håller till i skobutiken och hjälper de två koreanerna istället för att gå till skolan. Hon bor med sina två äldre syskon som inte tar hand om henne särskilt väl. Den här morgonen finns det inte ens någon frukost åt henne. Hon smiter till skobutiken i smyg, hennes storebror och storasyster har förbjudit henne att hänga där. Som afro-amerikaner hatar de gulingar, som de kallar amerikaner med asiatiskt påbrå.

Skobutiken ligger en bit ifrån de delar där kravallerna härjar som mest men polissirener och andra ljud från tumultet hörs dit bort. Men oroligheterna närmar sig.

Längre in i filmen förstår vi att både de två unga koreanska männen, Eli och Daniel, liksom Kamilla och hennes syskon, har drabbats av en tragedi tidigare som påverkar deras liv och relationer.

Våld göds i samhällen där människor delas in efter hudfärg och föraktar varandra, är rädda för varandra. Denna mur mellan människor gjorde att vita poliser misshandlade den afro-amerikanske taxichauffören Rodney King. Denna mur mellan människor leder till de hat och det ursinne som de fattiga och de utsatta afro-amerikaner drivs av när de sparkar på asiater. Alla är fast i det uppdelade samhället.

Som svensk, uppväxt i vårt samhälle som har en betydligt starkare stat med myndigheter som blandar sig i människors liv mycket mer undrar jag om två så unga syskon som Kamillas äldre bror och syster ens skulle få ha vårdnad och ansvar över henne. Skulle en elvaårig flicka kunna leva så utsatt här?

Filmen är i svartvit och det ger en stark känsla av dokumentär trots att det är en mycket dramatisk spelfilm känns den så naturalistisk, som om jag som ser filmen är med där. Den är filmad med en kamera som skakar lätt också, det känns som att det är medvetet för att ge intryck av att inte vara en spelfilm. Det är en film det inte går att värja sig emot. Jag blir gripen, tagen och skakad.

Filmens regissör Justin Chon (f. 1981) inledde sin karriär som skådespelare i TV-serien Jack & Bobby och har sedan synts ibland annat Twilight-trilogin, House och 21 & Over. 2015 regidebuterade han med slackerkomedin Man Up som han nu följer upp med dramat GOOK som belönades med publikpriset på Sundancefestivalen.

Ordet gook används i amerikansk engelsk för en främling, speciellt av asiatiskt ursprung. Det används nedvärderande, liknande ordet ”guling”.

Fakta från wikipedia om Rodney King:
Rodney Glen King, född 2 april 1965 i Sacramento, Kalifornien, död 17 juni 2012 i Rialto, San Bernardino County, Kalifornien, var en amerikansk taxiförare som blev känd som offer för polisbrutalitet när han under en permission från ett fängelsestraff för rån, den 3 mars 1991, blev brutalt nedslagen av ett antal poliser från Los Angeles Police Department (LAPD). En förbipasserande, George Holliday, spelade in mycket av händelsen på avstånd med en videokamera.

Filmen visar hur polismännen upprepade gånger slår King med sina batonger samtidigt som andra poliser står runt omkring utan att ingripa. En del av filmen visades senare av nyhetsmedia runt om i världen. I Los Angeles resulterade detta i spänningar mellan den svarta befolkning och LAPD och ökade på ilskan över sociala orättvisor och polisbrutaliteten.

Fyra av polismännen blev sedermera åtalade för misshandeln men friades. Den friande domen blev startskottet för kravallerna i Los Angeles 1992. I en senare federal rättegång för brott mot mänskliga rättigheter blev två av polismännen dömda till fängelse medan de två andra friades.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 54
  • Sida 55
  • Sida 56
  • Sida 57
  • Sida 58
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in