• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

recensioner

Tankar kring Four Lions

9 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Four Lions
Betyg 4

Four Lions är en komedi om terrorism. Fem män i en brittisk stad vill göra ett terrordåd. Men de är rätt klantiga och när några av dem åker på terrorist-läger blir de utslängda därifrån. Den är regisserad av Chris Morris och han lyckas driva med fundamentalistisk islam utan att vara rasistisk.

Four Lions och dess handling kom dock obehagligt nära svenska förhållanden före jul, när en självmordsbombare sprängde sig själv under julstressen i centrala Stockholm.

Omar är desillusionerad inför hur muslimer behandlas i världen och vill bli muslimsk soldat. Kamraten Waj tycker det låter intressant och Omar börjar planera också för honom. Några till förvirrade personer kommer med i truppen och med hjälp av Faisal som kan göra bomber väntade på rätt tillfälle att spränga sig själva och få med så många otrogna som möjligt i explosionen.

Delar av filmen får mig dock att känna kraftig obehag. Jag har svårt att köpa att Omars fru kan ta så lätt på att hennes man ska spränga sig i luften. Att hon vet att han ska iväg för att genomföra sin dröm att få ge sitt liv för terrorismen och att det är som om han skulle iväg på en fotbollsmatch, lika lättsamt tar hon farväl.

När vi satte betyget på filmen hade vi rätt livliga diskussioner på Kulturbloggens redaktion. En ville ge betyg 5 och en ville ge betyg 3. Så vi fick kompromissa.

Den som har svårt att roas av olika sätt att ta död på en människa kommer att sätta skrattet i halsen ibland. Å andra sidan är en av filmens styrkor att dessa män skildras som vanliga personer, förutom sitt intresse för terrorism, som om de inte själva fullt ut förstår vad det är de engagerar sig för.

Filmen visades under Stockholms filmfestival och där presenterades den så här:

Får man i dagens läge göra komedi om terrorism? Javisst, tycker den brittiske komikern Chris Morris! Bakom det kontroversiella temat finns en hysteriskt underhållande komedi om fem mäns planering av en terrorattack – och hur allt går åt pipan. Morris långfilmsdebut är en molotovcocktail av sylvass satir, nattsvarta skratt och ren brittisk idioti.

Det är självklart viktigt att allt går att ta upp i film och också i komedis och farsens form. Också muslimsk fundamentalism måste gå att skämta om. Det görs med hjärta, kanske är det därför filmen inte utsatts för hot.

Läs även andra bloggares åsikter om Four Lions, film, recensioner, terrorism

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Four Lions, recensioner, Scen, terrorism

Filmrecension: Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult

9 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult
Betyg: 2

Jag erkänner, den här filmen var oerhörd svår att sätta ett betyg på. Åsa-Nisse-filmerna är av tradition en slags buskis, lite revy i långfilmsformat, lite tönt och kult, med värme och en hel del barnslighet och löjlighet. Filmen som vi tyckte var kul att se när vi var små, en slags svensk familjevänliga töntiga filmer.

Nu har svenska succé-komikerna Henrik Dorsin och Rikard Ulvshammar fått sätta fingrarna i denna kultfigurs fortsatta öden på filmduken. De har satt ihop en galen historia och kryddat den med en lång rad svenska skådespelare och en och annan kändis, som Robert Aschberg i en liten, liten biroll.

Med tanke på vad det är för slags film, vad den troligen har för ambitionsnivå är jag nästan beredd att sätta betyg 3. I den genre som den ska placeras fyller den sitt uppdrag. Den är smårolig, emellanåt idiotisk och lite för mycket. Den är gullig och dum och den har fina svenska miljöer från de småländska bygderna.

Åsa-Nisse hittar olja på sin gård. Snäll som han är låter han alla Knohultsbor hämta olja. Men olja är värdefullt och ett skånskt oljebolag vill lägga vantarna på oljevinsterna och drar in svenska staten. Knohultsborna utropar sin by till självständig stat. Olja påverkar hela världen och det får vi snart se i form av amerikanska stridsflygplan.

Vissa roller är för mycket. Johan Glans borde nog sagt ner till sin roll. Den är bara så idiotisk och han gör den för mycket. Det blir inte roligt utan pinsamt.

Eulalia och är Kristin är lite för töntiga, tycker jag. Ann Petrén och Sissela Kyle är duktiga skådespelerskor och jag förmodar att både de och resten av gänget mest såg uppgiften att spela in filmen som ett trevligt avbrott, en slags semester med skådespelarkompisar.

Jag gillar Kjell Bergqvist och för mig är det helt Ok att se honom i snygg hatt en film igenom. Men han drar mer åt Harrison Ford och hjältehållet. Han är helt enkelt inte töntig nog för att vara en Åsa-Nisse.

Ett problem är också att Åsa-Nisse inte riktigt får vara huvudkaraktären heller. Johan Glans om filmens elaking tar över för mycket av filmtiden. Vissa delar är av filmen är så trista att jag kunde gett filmen betyg 1.

Men det finns roliga avsnitt och Johan Rabaeus är sällan dålig. Här gör han Sjökvistarn, en kärlekskrank handlare, och han är en av de skådespelare vars insats höjer filmens betyg från 1 till 2.

Fram till fredag 11 februari klockan 12.00 kan du vara med och tävla om biljetter till filmen.

Fler recensioner: Expressen och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recensioner, skivor, Åsa-Nisse

Arkiverad under: Film, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Åsa-Nisse, recensioner, Scen, Skivrecensioner

Recension av Idol-Lars första album: Lars Eriksson – Rust & Golden Dust

8 februari, 2011 by Redaktionen


Lars Eriksson – Rust & Golden Dust
Betyg: 3

Det förefaller ganska tydligt att om man vill ha en karriär som musikartistisr, så äratt vinna tävlingen ett veritabelt självmord. Om man däremot vill få en skjuts i karriären så kan ett deltagande vara en värd investering. Lars Eriksson som var med på programmets femte säsong gjorde den kalkylen, men gjorde sig då också kontroversiell. Han skälldes ut av låtskrivaren Desmond Child och gjorde en så kallad kupp när han plojade sig igenom Det börjar verka kärlek under schlagerveckan. Det var uppenbart att favoriten bland alla indietjejer inte befann sig i sitt rätta element och åkte ut.

Andre Bagge stod dock för sitt ord och gav Lars den skiva som han hade lovat honom under den första auditionen. Resultatet är Rust & Golden Lust, en platta i sann Bob Dylan och Neil Young-anda. Han sjunger med den sedvanliga gällheten i rösten som tycks vara föreskriven för manliga singer-songwriters. Han låter lite uttråkad, vilket är konstigt eftersom han själv har skrivit texterna.

Men egentligen har han inte så mycket att skämmas för. Som låtskrivare är han ändå fullt duglig och kanske han till nästa installation vågar rida på den nya vågen av låtskrivande på svenska?

Relaterat: Smålandsposten

Läs även andra bloggares åsikter om Idol-Lars, recensioner, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Idol-Lars, Musik, recensioner

Från Göteborgs Filmfestival: Recension av Udaan

31 januari, 2011 by Redaktionen


Udaan
Betyg: 4

Efter att ha smugit ut för att gå på bio med sina vänner blir Rohan (Rajat Barmecha) 16 år relegerad och tvingas flytta från internatet. Hem till sin familj. Familjen består av fadern (Ronit Roy), en man vars vardag delvis består av att jobba på industri samt att kontrollera den lilla familjen, bl.a. genom att bestämma vad Rohan ska bli. Rohan å sin sida vill inte läsa till ingenjör, utan han vill bli författare. Faderns ord är lag och han krossar snabbt Rohans drömmar, som tvingas in i en vuxenroll han inte vill ha.

Det här är en film som berör. Filmen berättas från A till B, alltså inget nytt under solen på den fronten. Men den berättelse som utspelas däremellan är otroligt fin. Vikramaditya Motwane lyckas här att förmedla sympati genom enkla medel. Mycket hänger i luften och man liksom vet vad som händer under detta tack, även om det dröjer en bit in i filmen innan man får det bekräftat. Rajat tolkar faderskaraktären på ett otroligt sätt vilket höjer mycket.
Det jag kan sakna är kvinnorna. De är på gränsen till obefintliga och jag tycker att det är tråkigt att de få som är med inte får större plats. Detta höjer visserligen kemin mellan lillebrodern och huvudpersonen, men man hade nog utan problem gett dem mer plats. Detta är en film jag starkt kan rekommendera.

Mer från Göteborg International Film Festival:
Göteborgsposten 1 och Göteborgsposten 2.

Läs även andra bloggares åsikter om GIFF, film, filmfestival, Göteborg International Film Festival, recensioner

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmfestival, Giff, Göteborg International Film Festival, recensioner, Scen

Skivrecension: Soul Manifest – White Season

31 januari, 2011 by Redaktionen


Soul Manifest – White Season
Betyg 4

Med ett par undantag som till exempel göteborgska Graveyard som släppte sin debut så sent som 2009 är Psykedelisk hårdrock en genre man inte blivit bortskämd med de senaste två-tre decennierna/sedan 70talet…men kan fenomenet äntligen vara på väg att brytas? Från ingenstans (eller rättare sagt Nord-Pas-de-Calais i Nice) dyker plötsligt Soul Manifest up i rampljuset med skivan White Season, och oj vad de levererar!

Skivan har en av de starkaste öpningarna jag hört i öppningsspåret ”Dead Man”. Lyssnaren bjuds på en magisk musikupplevelse när man kastas från ren hårdrock till ballader som går över till instrumentala spår och tillbaka. Det bjuds även på ett nio minuter långt mästerverk i ”The Light” där vi även får höra lite female vocals. Lite Black Sabbath-influenser kan man ana och i vissa fall får White Season mig att tänka på J Mascis’ band, Witch.

Att skivan har en totallängd på under 40 minuter är nog det enda jag kan klaga på just nu. Men längden är en mindre detalj – White Season är en skiva jag skarpt rekommenderar till alla som gillar psychedelisk hårdrock och framförallt fans av Graveyard och Witch.

Soul Manifest ligger på det svenska indiebolaget Night Tripper Records.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, recensioner, Soul Manifest

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: recensioner, skivnytt, Soul Manifest

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 26
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Diktatorns tårta Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Ett Jazzliv - Om saxofonisten Bernt … Läs mer om Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in