• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Klanen på Dramaten ger en engagerande inblick i situationen för en döv människa

14 augusti, 2015 by Rosemari Södergren

klanen

Klanen
Av Nina Raine
Regi Nina Raine
Översättning Lolo Amble
Scenografi Jan Lundberg
Kostym Kajsa Larsson
Ljus Magnus Pettersson
Peruk och mask Nathalie Pujol

På scenen står ett enkelt ovalt bord och sex stolar, ett piano och i bakgrunden syns ett gigantiskt målat träd, uråldrigt. En familj med tre vuxna barn samlas för att äta middag. Ena sonen, Billy, har kommit hem från universitetet, medan de andra två, sonen Daniel och dottern Ruth bor hemma och borde snart flytta hemifrån enligt pappan.

Familjen diskuterar ivrigt mycket och högljutt och ofta rätt aggressivt. Familjen balanserar kanske på gränsen till vad som brukar kallas dysfunktionell. Fast jag är skeptisk till det begreppet. Det bygger på illusionen att de finns ett lagom som är normalt och konfliktfritt. Låt oss säga att det är en galen familj där diskussionerna går i höga vågor.

Efter en stund märker vi dock en sak. Billy sitter som i en egen bubbla, ingen talar till honom, Billy slevar i sig maten och ler. När han någon gång frågar vad de talar om svarar de bara överslätande: inget särskilt. Billy är döv sedan födseln. Han kan tala med en stel röst där han har svårt med konsonanter. Han kan förstå när någon talar om de talar lite långsammare, för han är duktig på att läsa på läpparna. Det har varit hans sätt att klara sig överhuvudtaget. Hans föräldrar, Beth och Christopher, har bestämt att Billy inte ska lära sig teckenspråk, för då skulle han associera sig själv till döv. Han är mycket mer än döv, han är inte sitt funktionshinder, menar de.
Så möter Billy kärleken i Sylvia, som är uppväxt i en döv familj och på väg att bli helt döv. Sylvia behärskar teckenspråk oändligt bra. Hon lär Billy teckenspråket och sakta men säkert öppnas en helt ny värld för Billy där han kan kommunicera med människor.

klanen4Under första halvan av föreställningen, fram till paus, puttrade handlingen på i gamska lugnt mak, där var ingen stor dramatik, inte några jättekonflikter men i andra halvan brakade allt lös och ställdes mot sin spets. En sidoberättelse som kändes lite knepig till varför utvecklingen av och skildringen av Billys bror Daniel, mycket bra spelad av Christoffer Svensson, som väl aldrig gör en dålig roll. Daniel stammar och hör röster och detta utvecklas mer under andra halvan då han är rejält plågad. Vi får aldrig något svar på varför, det är som att dramatikern och regissören lämnar det till vår tolkning. Hör han röster som en följd av att han har hållit på med knark eller har han tagit till knark för att få lindring för den ångest han får av rösterna? Eller har rösterna inget alls med hans knarkande att göra? Det verkar dock som om rösterna och stamningen har med varandra att göra och om han får lindring för det ena lindras också det andra.

Det var mycket intressant att få en inblick i livet för hörselskadade. Precis som vi hörande är unika individer är varje hörselskadad en egen unik individ – och med Sylvias och Billys öden öppnas ögonen för publiken om hur det kan vara att leva utan att höra och att varje döv har sin unika situation. De scener som fångade in min uppmärksamhet allra mest just de där Billy eller Sylvia berättade om hur deras liv är. Det vill alltså såga att de mer utbildande delarna av föreställningen var mest engagerande, då var jag helt uppslukad av vad som hände på scen, vilket kanske inte är så gott betyg på dramatiken i sig. Det gör dock inget, föreställningen är absolut sevärd och det är inte lätt att förena folkbildning med god dramatik. För en form av folkbildning är det väl att öppna vår förståelse för medmänniskors liv.

Skådespelarna är duktiga och Christian Dyvik som spelar Billy är självklar i rollen. Han har spelat samma roll när dramat sattes upp på länsteatern i Örebro. Christian Dyvik är döv, vilket ju er ytterligare lager i berättelsen.

Efter urpremiären i London 2010 har ”Klanen” med stor framgång satts upp i England och USA förutom på länsteatern i Örebro. När den nu sätts upp på Dramaten regisserar Nina Raine själv, för första gången, sin pjäs.
Christoffer Svensson är, som jag redan nämnt, mycket bra i rollen som Daniel. Pontus Gustafsson spelar den ordentligt egofixerade själviska pappan Christopher som gärna lär sig kinesiska men inte kan tänka sig lära sig teckenspråk för att kunna kommunicera med sin son. Kicki Bramberg spelar den mer diplomatiske modern Beth och Emma Mehonic spelar systern Ruth som är sångerska och bär på en så stor inre osäkerhet att jag vill gå upp på scen och pusha på föräldrarna att ge henne en kram.

Ester Uddén spelar Sylvia som är blir som ett enzym som får fart på processerna familjen. Ester Uddén är en ung skådespelare, född 1989, utbildad på Teaterhögskolan i Malmö bland annat och en duktig sångerska också. Jag hoppas och tror att vi kommer att få se henne i många fler scensammanhang framöver.

Göteborgsposten berättar inför föreställningen:
Mer än en gång har den brittiska dramatikern och regissören Nina Raine fått höra att utgångspunkten i hennes rappa pjäs inte är realistisk. Frågan om varför Billys föräldrar varken lärt sig själva eller sin nu vuxne son teckenspråk löper genom hela pjäsen, och nog skulle väl ändå varje förälder till ett dövt barn se till att lära sig tala med händerna?

Inte om man får tro Nina Raine.

-J ag vet så många döva som kommer från hörande familjer där kanske en syster eller enbart pappan lärt sig teckna, men ingen annan. Sättet att tänka kring tecken har ändrat sig precis som det hela tiden kommer nya dieter, säger hon.

För övrigt kan vi se att teckenspråk kan vara en befrielse för fler än de döva. Billys bror Daniel som stammar grovt periodvis stammar inte när han talar med tecken. Jag blir riktigt nyfiken själv på teckenspråk och skulle vilja lära mig det.

Foto: Sören Vilks

klanen2

klanen3

 

klanenpressbild

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Döva, Dramaten, Scenkonst, Teater, Teckenspråk

Karl Ove Knausgårds Min kamp sätts upp som teater på Stockholms stadsteater

10 augusti, 2015 by Redaktionen

minkamp

För första gången sätts Karl Ove Knausgårds Min kamp upp som teater. Den sex band långa romansviten dramatiseras och regisseras av Ole Anders Tandberg. Urpremiär 29 augusti på Lilla scenen.

Ett pressmeddelande berättar:
”Jag hade en enda chans. Jag måste klippa av alla band till den inställsamma, genomkorrumperade kultursfären, där alla, varenda liten småskit, var till salu, klippa av alla band till den tomma tv- och tidningssfären, sätta mig i ett rum och börja läsa på allvar, inte samtidslitteratur, utan litteratur av absolut högsta kvalitet, och sedan skriva som om det gällde liv och död. Gärna i tjugo år, om det var det som krävdes.

Men den chansen kunde jag inte ta. Jag hade familj, jag var skyldig dem att finnas till hands. Jag hade vänner. Och jag hade en karaktärsbrist som gjorde att jag sa ja ja när jag menade nej nej och var så rädd för att såra andra, var så rädd för konflikter, var så rädd för att inte bli omtyckt, att jag kunde göra avkall på alla principer, alla drömmar, alla chanser, allt som hade en smak av sanning, för att inte utsättas för det.

Jag var en hora. Det var det enda heltäckande ordet.”

Karl Ove Knausgårds självbiografiska romaner har berört en hel värld med sin uppriktighet och sitt detaljerade berättande. I pjäsen gestaltas texten av skådespelarna Sven Ahlström, Ann-Sofie Rase, Gerhard Hoberstorfer och Jessica Liedberg, som alla är romanfiguren Karl Ove Knausgård.

– Att dramatisera Min kamp är omöjligt! Det omöjliga i uppgiften tvingar mig skapa en ny sorts dramatik, bortom det som folk förväntar sig, säger Ole Anders Tandberg.

Ole Anders Tandberg har tidigare haft stor framgång på Kulturhuset Stadsteatern, bland annat med Jon Fosses Jag är vinden, flera Ibsenuppsättningar och nu senast Othello. Han har rosats för sina klassikertolkningar på Kungliga Operan, bland annat Trollflöjten och Don Giovanni.

– När jag läste Min kamp fick jag syn på mitt eget liv. Jag beundrar Karl Ove Knausgård för hans förmåga att se sitt eget liv i ett större perspektiv, att han tänker så stort och insisterar på det komplexa och motsättningsfyllda. Genom att så envetet skriva om sitt eget liv, så som han upplevt det, skärskådar han också ondskans problem genom människans historia – från Kain och Abel, till Hitler och Breivik. Om det är möjligt att förlösa den kraften i författarskapet på scenen är Min kamp en viktig pjäs för teatern, säger Ole Anders Tandberg.

Min kamp
Av Karl Ove Knausgård
Urpremiär 29 augusti Lilla scenen

Dramatisering och regi Ole Anders Tandberg
Översättning Rebecca Alsberg
Scenografi och kostym Erlend Birkeland
Ljus Ellen Ruge
Mask Carina Saxenberg

I rollerna
Sven Ahlström
Gerhard Hoberstorfer
Ann-Sofie Rase
Jessica Liedberg

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Karl Ove Knausgård, Scenkonst, Teater

Starka kvinnor pinkar stående, om Sara Lidman – premiär 15 augusti på Stockholms stadsteater

7 augusti, 2015 by Redaktionen

Sara Sara Sara - starka kvinnor pinkar stående. En föreställning om Sara Lidman av America Vera-Zavala, premiär 15 augusti på Lilla scenen.
Sara Sara Sara – starka kvinnor pinkar stående. En föreställning om Sara Lidman av America Vera-Zavala, premiär 15 augusti på Lilla scenen.

Sara Lidman, skildraren av det moderna Norrlands framväxt. Hon som bosatt i Gröndal skrev om Västerbotten. Hon som skildrade Norrlands modernisering och kolonialisering. Sara, socialisten, som reste ut i världen, såg orättvisorna och engagerade sig i kampen mot apartheid, atomvapen, USA:s krig i Vietnam och den ägande vite mannen. Sara som månade om dem som inget har, i Ecksträsk, i Hanoi och i Johannesburg.

Den 15 augusti har ett drama om Sara Lidman, en av 1900-talets stora svenska arbetarförfattare, premiär på Stockholms stadsteater.

Ett pressmeddelande berättar:
– Det var inte jag som valde att skriva en pjäs om Sara Lidman, utan Sara som valde mig, säger dramatikern America Vera-Zavala. Jag var tvungen att skriva om henne: den stora författaren, den kärlekskranka kvinnan, stjärnan från 1968 som lyste i kapp med Jean-Paul Sartre på Russeltribunalen och konverserade på perfekt franska med Vietnams kämpar, den fåfänga shopaholicen, Norrlandsaktivisten och allt annat som Sara var. Jag tror hon behövs idag!

– Sara Lidman var mina föräldrars stora idol, säger regissören Olof Hanson, hon har funnits med mig ända sen jag var liten. Författaren, aktivisten och modeförebilden, hon var på alla sätt stor i mitt barndomshem. Från att aktivt ha undvikit Sara i många år, får jag nu chansen att aktivt dyka ned i hennes liv och verk. Och jag slås av en litterär kraft av bibliska mått.

– Men det är inte förrän nu jag förstått Saras påverkan på nuet, fortsätter Olof Hanson. Jag avundas hennes engagemang i de stora frågorna och förmågan att se kopplingar mellan barnen i Vietnam och fattigdomen i Missenträsk. Det är fantastiskt och beundransvärt hur hennes blick hela tiden kunde vara så seende, avslutar regissören.

– Jag träffade Sara Lidman 1971 när jag medverkade i hennes pjäs Marta Marta på Malmö stadsteater, säger skådespelaren Claire Wikholm. Jag hittade en anteckning i en gammal dagbok: ”Idag var Sara Lidman med på hela repetitionen och jag fick ensam följa henne till tåget.”

– För mig representerade Sara Lidman DET RÄTTA, forsätter Claire Wikholm, hon var den politiska Sara som marscherade i gruvstrejker, som var för frihet och jämlikhet och mot krig. Hon inkarnerade allt jag skulle velat vara, men hon lät aldrig agitatorisk, och hävde aldrig ur sig några slagord. Jag skulle velat vara som hon!

Sara Lidman är en av 1900-talets stora svenska arbetarförfattare (1923-2004). Hon debuterade 1953 med Tjärdalen, skrev romaner, reportage och dramatik. Utnämndes till hedersdoktor och tilldelades professors titel. Fick mängder av priser och utmärkelser och är kanske mest känd för romansviten Jernbaneeposet.

America Vera-Zavala är dramatiker, kulturskribent och författare. http://americavz.com/

Olof Hanson har varit verksam som regissör på Kulturhuset Stadsteatern sedan 2009. Han är konstnärlig ledare för Fri scen och var tillförordnad Parkteaterchef 2011.

Sara Sara Sara
Starka kvinnor pinkar stående

Av America Vera-Zavala
Regi Olof Hanson
Scenografi och kostym Sven Haraldsson
Kompositör Stefan Johansson
Ljus Mira Svanberg
Mask Rebecca Afzelius

Medverkande:
Claire Wikholm, Angelika Prick, Nadja Mirmiran, Thérèse Svensson
Premiär lördag 15 augusti

Foto: Lasse Modin

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Sara Lidman, Scenkonst, Stadsteatern, Teater

Nina Raine regisserar sin egen succépjäs Klanen på Dramaten

24 juli, 2015 by Redaktionen

klanen

Den 13 augusti är det premiär för brittiska dramatikern och regissören Nina Raines hyllade pjäs Klanen som hon nu regisserar själv för första gången.

Ett pressmeddelande berättar:
Klanen är en smart, rapp och rolig föreställning om tillhörighet, familj och språk.

Billy är döv, men växer upp i en familj som vägrar lära sig teckenspråk. När Billy träffar Sylvia som kan teckna öppnar sig en ny värld. Plötsligt blir han förstådd. Vilken värld tillhör han nu? De dövas eller de hörandes? Vilken familj är viktigast?

– Jag fick idén till Klanen när jag såg en dokumentär om ett dövt par där kvinnan var gravid. De ville att deras barn skulle bli dövt. Jag slogs av att det är så många känner sig, döva eller inte. Föräldrar gillar att se sina egna egenskaper i sina barn. Inte bara gener, utan värderingar, tro och till och med språk. Familjen är en klan: En klan med interna stridigheter men oerhört lojal. När jag väl började se efter upptäckte jag klaner överallt, säger Nina Raine.

I rollen som Billy ser vi Dramatendebutanten Christian Dyvik, som själv är döv. Föreställningen teckentolkas vid ett flertal tillfällen.

Klanen (Tribes) är den prisbelönta brittiska dramatikern och regissören Nina Raines debut på Dramaten. Klanen hade premiär i London 2010 och har haft stor framgång i England och USA. Klanen har vunnit flera priser, bland annat Drama Desk Award for Outstanding Play 2012 och New York Drama Critics Circle Award.

Samtal med Nina Raine och Christoffer Svensson efter föreställningen den 12 augusti, Lilla scenen. Fri entré.

Introduktion med fri entré den 19 aug och 29 okt kl 18:30-18:50, Lilla scenens foajé.

Teckentolkade föreställningar: 12 augusti (genrep), 29 augusti, 18 september, 3 oktober, 18 oktober och 29 oktober.

Medverkande
Billy Christian Dyvik
Beth Kicki Bramberg
Christopher Pontus Gustafsson
Daniel Christoffer Svensson
Ruth Emma Mehonic
Sylvia Ester Uddén

Översättning Lolo Amble
Regi Nina Raine
Scenografi Jan Lundberg
Kostym Kajsa Larsson
Ljus Magnus Pettersson
Peruk och mask Nathalie Pujol

Premiär 13 augusti 2015, Lilla scenen

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dramaten, Klanen, Nina Raine, Scenkonst, Teater, teaterpremiär

Boulevardteatern gör teater på boken Guji Guji – årets Peter Pan-pristagare

18 juli, 2015 by Redaktionen

Gujiguji

Boulevardteatern gör en föreställning på på temat identitet – ursprung. Föreställningen bygger fritt på Chih-Yuan Chens prisbelönta bok, Guji Guji, som var årets Peter Pan-pristagare.
Frågor som tas upp i föreställningen är: Vem är jag och hur blir jag den jag är?
Är min identitet någon jag bara får när jag föds, eller skapas den efter hand – och i så fall av vad?

Föreställningen har urpremiär på Världskulturmuséet i Göteborg lördagen 26 september 2015 kl.
Stockholmspremiär blir det söndag 11 oktober.

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Boulevardteatern, Scenkonst, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 44
  • Sida 45
  • Sida 46
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in