Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Politik

Inom forskningspolitiken kan det komma en blocköverskridande överenskommelse

by

Det är valår, vilket ju märks i medier och i den politiska debatten. En kanske lite annorlunda politikerdebatt var jag på med mitt jobb igår, torsdag 15 april. Det var debatt om forskningspolitik och de sju riksdagspartierna hade sin främsta eller någon av sin främsta representant för forskningspolitik på plats.
Från Folkpartiet kom forskningsministern Tobias Krantz och för Socialdemokraterna debatterade Marie Granlund.

Forskningspolitiken är viktigare än många tror – och det försvinner tyvärr lite i debatten. Om vi ska ha en fortsatt välfärd och sysselsättning i Sverige behöver vi ha forskning som hittar nya projekt och innovationer.

Självklart finns det skiljelinjer mellan partierna och blocken inom forskningspolitiken. Men det är nog ett område där det också finns en hel del att kunna komma överens om mer långsiktigt.

Naturvetarna, Stiftelsen för Strategisk Forskning och Kungl. Vetenskapsakademien har i ett pressmeddelande uppmuntrat till en blocköverskridande överenskommelse, från Stockholm Meeting-sajten:

Om Sverige i framtiden ska kunna hävda sig i en globaliserad värld med stark konkurrens, måste förhållandena för forskning och innovation förbättras kraftigt. Följande förslag är några steg på vägen.

De åtgärder som behövs rör sig inte enbart om tillskott av ekonomiska medel till forskningen utan också om andra åtgärder. Några exempel:

• Forskningspolitiken behöver bli mer långsiktig. Skapa blocköverskridande forskningspolitiska överenskommelser med avsevärt längre löptider än idag.
• Intresset för och kunskapen om naturvetenskap och teknik måste stimuleras bland barn och ungdomar för att säkerställa det långsiktiga behovet av forskare och annan högteknologisk arbetskraft.
• De offentliga investeringarna i civil forskning måste öka.

Stockholm Meeting är ett stort arrangemang där naturvetare och forskningsintresserade träffas i seminarier och diskussioner. Bland annat var en Nobelpristagare där och berätta om sina erfarenheter.

Under politikerdebatten visade det sig att även om det finns skiljelinjer kan de sju riksdagspartierna tänka sig en blocköverskridande överenskommelse. Från Naturvetarbloggen:

Moderatorn KG Bergström bad de politiker som kan tänka sig en blocköverskridande överenskommelse att räcka upp handen. Alla de sju riksdagspartiernas representanter räckte upp handen.

Jörgen Ohlsson, förbundsdirektör på Naturvetarna, upprepade frågan när det var dags för frågor från publiken.

– Är ni verkligen överens om detta? Är det möjligt att genomföra? frågade Jörgen Ohlsson och tillade:
– Jag är angelägen om detta. Kan ni till exempel göra en långsiktig överenskommelse över blockgränserna om låt oss säga en fördubbling av resursmålsättningen till forskning på tio år?

Samtliga partier som var med: Socialdemokraterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Moderaterna, Västerpartiet och Miljöpartiet räckte upp handen på frågan om de kunde tänka sig en sådan överenskommelse i någon form.

Tyvärr verkar förståelsen för att satsa på forskning inte nå ut längre än till de forskningspolitiska talesmännen. Jag kan inte se att frågan lyfts alls i samband med vårbudgeten.

Relaterat: Stockholm Meeting

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Hur kontrollera marknaden i framtiden?

by

Socialdemokratin behöver en ny verktygslåda för att politiken skall återta sitt grepp om marknadskrafterna och samhällsutvecklingen.

Finanskrisen har ökat intresset för samhällsingripanden och politisk styrning av marknaden. I USA förs en politiskt laddad debatt om en ny ”socialism” för finanssektorn i och med att den federala regeringen tar över allt fler banker och låneinstitut.

Utvecklingen synes ge ökat stöd åt en socialdemokratisk grundsyn för samhällsekonomi och finanspolitik. Men här har socialdemokratin inte fört särskilt mycket av strategisk debatt under senare år. Frågan om ekonomisk demokrati har varit djupfryst.

Frågan är vilka politiska eller ekonomiska instrument som socialdemokratin förfogar över för att styra samhällsutvecklingen framöver? Frågan måste besvaras så att folkviljan och inte marknaden blir styrande.

Flera viktiga samhällsekonomiska styrinstrument har dock blivit omöjliga eller svåra att använda effektivt i en allt mer globaliserad värld, där pengar byter land på sekunder.

Prisstopp var en viktig politisk markering inför valet 1970 för att få bukt med tilltagande prisstegringar. Prisstopp förekom sedan i omgångar fram till och med 1985. Idag är detta instrument oanvändbart, särskilt som EU:s inre marknad kräver fri rörlighet för varor och tjänster. EU-kommissionen har också ingripit mot pristopp, bl.a. mot Italien i fråga om trafikförsäkringar.

Inflation kan under en del perioder visa sig vara ett sätt att hälla olja i en nerkörd ekonomi. Det visste finansministern Per-Edvin Sköld, då han 1950 talade om ”engångsinflation” när Koreakriget utbröt. Idag är detta instrument mer eller mindre förbjudet inom EU genom de stränga konvergenskriterierna.

Devalvering visade sig vara nödvändig när Olof Palme tog över 1982 efter den borgerliga treklövern. Nedskrivningen av kronan blev hela 16 procent. Idag handlar marknaden valuta fritt till kurser som sätts minut för minut.

Budgetunderskott och upplåning är snävt beskurna enligt EU:s kriterier. Men det kan komma en tid när socialdemokratin måste renovera en offentlig sektor som plockats ner bit för bit av alliansregeringen. Det kan kräva stora budgetunderskott under en övergångsperiod.

Räntan ligger helt i händerna på Riksbankens byråkrater. Enligt sina instruktioner får de inte fatta politiska beslut, bara ha penningstabiliteten för ögonen. Viss samhällsekonomisk omsorg kan de dock visa genom att ta hänsyn till den ekonomiska utvecklingen i stort inom Sverige. Vid ett svensk inträde i EMU försvinner denna lilla rest av självständighet, eftersom räntan då skall sättas i Frankfurt med hänsyn till utvecklingen i hela EU.

Kreditökning från Riksbankens och Riksgäldens sida i form av extra låneutrymme för banker har blivit populärt i samband med räddningsaktioner för krisande finansmarknader. Det går endast under en kort tid, sedan måste staten själv låna upp pengar. Då betyder kreditökningen att statsmakterna subventionerar bankernas kreditrisker på skattebetalarnas bekostnad. Varpå finansvalparna snabbt lär sig att dra nya växlar på statens subventioner.

Förstatligande av företag, sektorer eller funktioner är inte heller möjlig som en allmän politisk strategi. EU pressar på för att statliga företag och monopol skall säljas ut resp. avvecklas. Järnvägar och telefoni släpptes fria på 1990-talet. I oktober 2007 beslöt EU att postmonopolen skall vara avskaffade inom fem år. Det är en öppen fråga hur länge det svenska statliga alkoholmonopolet överlever.

Gränsskydd för att värna viktiga intressen, t.ex. fackliga, miljömässiga eller alkoholpolitiska, inom ett land står under stark press från EU och WTO. EU-domstolens beslut i Vaxholmsärendet har visat hur svagt skyddet är för fackliga rättigheter. Sannolikt blir det svårt att inom EU behålla ett effektivt skydd för inhemska intressen genom lagstiftning.

Ekonomiska bidrag i form av subventioner till kommuner, företag m.fl. för arbetsmarknadspolitiska eller regionalpolitiska syften är numera hårt reglerade av EU. Den politiska frihet som vi hade på 1960- och 1970-talen för aktiva stödåtgärder åt ekonomiskt pressade landsändar och industrisektorer är snävt beskuren. Europeiska kommissionen har starkt kritiserat franska staten för ”lån” (läs ”subventioner”) till det egna flygbolaget Air France. Möjligen kommer enskilda länder i framtiden att kunna subventionera kommunikationer och liknande infrastruktur inom det egna landet. Grundtanken inom EU är att skapa ett platt golv, så att villkoren är de samma för verksamheter i Genua som i Gällivare.

Skatteinstrumentet hotas av globaliseringen genom att företag och numera även rika privatpersoner går shoppingrunda för att få så förmånliga skattevillkor som möjligt. Riksskatteverket varnade för detta i en rapport redan år 2000. Om socialdemokratin i framtiden inte kan använda skatteinstrumentet för att fördela välstånd och bördor rättvist blir det svårt att visa en stark politisk vilja för solidaritet.

Striktare regler om ansvar för styrelse, direktion och storägare i krisföretag är mer ett juridiskt och moraliskt instrument än ett finanspolitiskt. Likafullt borde det bli möjligt att plocka av direktörer och andra deras ohemula provisioner när regeringen måste ingripa för att rädda deras banker. En grundregel bör vara att ett företag som kräver statsstöd skall tvingas att först säga upp sina bonusavtal med direktörer och andra innan de får ansöka om stöd. En sådan praxis borde kunna vara möjlig med stöd av bestämmelsen om ”oskäligt villkor” i Avtalslagens 36 §.

Reglerna för riskhantering (kreditrisker) måste ses över så att det finns ett närmare samband mellan positioneringar och utfall. Sannolikt kommer det att behövas kraftfulla förstärkningar av de internationella reglerna i de s.k. Basel-överenskommelserna om banker. Det vore också värdefullt med rättslig prövning av var gränserna går för spekulationer med andras pengar och bedrägeri, svindleri och andra ekonomiska brott. Det skulle kunna införa ett inslag av personligt ansvar för de finansvalpar som idag hanterar andra människors besparingar, pensioner och försäkringar.

Det är en del av socialdemokratins ”väsen” att vilja ha mer politik i samhället, dvs. mer av styrning genom beslut i politiska församlingar osv. Moderaterna vill däremot skydda marknadsmekanismerna. Sedan Berlinmurens fall (1989) är vi inne i en fas, där rader av politiska beslut (som Sveriges EU-medlemskap) ökat marknadens rörelsefrihet. Förlusten av politisk-ekonomiska styrinstrument har gjort att våra folkvalda tappat inflytande.

Socialdemokratin står nu inför en stor utmaning då det gäller att återinsätta politiken som styrande faktor i den samhällsekonomiska utvecklingen. För det praktiska arbetet behöver partiet en ny politisk och ekonomisk verktygslåda. Eftersom utvecklingen griper djupt ner i folkhemmet måste diskussionerna börja nerifrån. Här behövs mer än traditionella rådslag. Här krävs nya idéer, klara visioner och friska tag. Resultatet blir avgörande för att partiet skall finna nya instrument för att styra samhället i framtiden i enlighet med folkviljan.

Jadestig-marknaden-100403R.doc (3)

Gästbloggare: Thure Jadestig
som också bloggar här.

Relaterat:
Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

M och S visar vägen

by


Sverigedemokraterna kommer aldrig att få någon vågmästarroll i Stockholm.
Sten Nordin, finansborgarråd i Stockholm och Moderaternas ledare i Stockholm har tillsammans med Carin Jämtin, Socialdemokraternas Stockholmsledare gett ett tydligt och klart besked:

Än är det många månader till valet, men redan nu har Socialdemokraterna och Moderaterna i Stockholm gjort upp om hur de ska bemöta en eventuell succé för Sverigedemokraterna.
Om SD kommer in i fullmäktige och får så många mandat att de utgör tungan på vågen, så kommer Moderaterna och Socialdemokraterna att ingå en ohelig allians, rapporterar Sveriges Radios ”Ekot”.

(Källa Expressen)

Ett bra besked.
Kan vi få ett lika tydligt och klart besked från partiledarna på riksplanet?
Det är en effektiv plan för att dra undan marken för Sverigedemokraterna. En hel del av deras potentiella väljare borde tänka sig för en gång till om de inser att deras val aldrig kan få någon påverkan eller inflytande på politiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Audiens på Stockholms Stadsteater

by

En brunaktig lokal. sliten, betongvägg, två ölbackar och en vitsminkad man i grågröna kläder sitter på en pinnstol lutad mot väggen. Han sover, eller är han död? Det gröna scenljuset gör att hans vitsminkade ansikte blir grönaktigt.
Någon knackar på väggen och en man träder in på scenen och den sovande vaknar och bjuder den honom att sitta ner och tvingar i honom ett glas öl och en dialog startar, där det som egentligen sägs ligger under orden, mellan raderna.
Audiens skrevs av Vaclav Havel 1975 och är en briljant enaktare. Kulturbloggen var på premiären 8 april. Uppsättningen med Etienne Glaser och Sven Ahlström i rollerna är något av det starkaste som går på Stockholms teaterscener i vår.

Den yngre mannen som träder in på scenen är arbetare på bryggeriet och den äldre mannen är bryggerimästaren. Vaclav Havel skrev den 1975, sju år efter att ”Pragvåren” kulminerat. ”Pragvåren” var ett försök att med reformer demokratisera det kommunistiska systemet och förvandla det till en demokratisk socialism. Begreppet ”en socialism med mänskligt ansikte” infördes.
Sovjetstaten med hjälpstater krossade försöken med ett militärt ingripande i augusti 1968.
Efter några år började en stark medborgarrörelse mot det totalitära systemet växa fram och 1977 bildades Charta 77 där Vaclav Havel var en av ledarna och talesmännen.
Pjäsen Audiens är skriven utifrån denna känsla av maktlöshet och raseri och motstånd om drev Charta 77-rörelsen och Vaclav Havel.

Den yngre arbetaren på bryggeriet är Vaclavs Havels alter ego. Han är författare som blivit placerad på bryggeriet för att rulla tunnor. Under dialogen kommer det fram att bryggerimästaren måste lämna rapporter om vad författaren/bryggeriarbetaren företar sig.
Bryggerimästaren i sin tur sitter i klorna på andra högre tjänstemän. Ingen är fri och alla måste spionera på alla. Alla måste misstänka alla.
Och kontrollen är så hård att författaren/bryggeriarbetaren måste hälla i sig öl, trots att han inte tycker om öl, för att bevis att han inte vill sticka ut, att han inte vill vara förmer.

En vecka tidigare hade en annan Vaclav Havel-pjäs premiär på Stockholms stadsteater: Avgång som är skriven 2008. Här bloggade jag om den föreställningen. Den är helt annorlunda och skriven långt efter att Sovjetstaten fallit och Tjeckoslovakien delats i två länder och Vaclav Havel har hunnit vara president i två omgångar: dels för Tjeckoslovakien och sedan för Tjeckien.

Expressens Nils Schwartz har skrivit om föreställningen i ett bloggverktyg (jag skriver inte att han bloggar eftersom han inte på något sätt utnyttjar bloggverktyget möjligheter för interaktivitet. Ni vet: majoriteten av journalister som skriver i bloggverktyg ägnar inte kommentarer eller länkande bloggar en tanke):

Audiens – sedd som ett psykodrama mellan en chef och hans underlydande – har en räckvidd bortom politiska ideologier och managementfilosofier, pjäsen är inte för evigt bunden till en kommunistisk diktatur.
Av en lustig tillfällighet kan man denna vår se ett annat psykodrama mellan en chef och en underlydande, nämligen Mike Bartletts Kontraktet på Teater Tribunalen. Där följs pjäsen av ett samtal med inbjudna gäster.
Här ett förslag till Tribunalen och Stockholms stadsteater. Gör en helkväll tillsammans och låt pjäserna samtala med varandra.

Visst: samtal med publik är ofta intressant. Men jag håller inte med Nils Schwartz. Föreställningen handlar om makt och om förhållandet mellan den som har makten och den underlydande, men den handlar också om övervakning och bristen på personlig integritet. Det viktigt ämne i dagens samhälle där attackerna är hårda för att beskära den personliga integriteten och försöken att inrätta ett övervakningssamhälle. Men måste en pjäs ryckas ur sin historiska inramning för att få oss att förstå det? Jag tycker inte det.

Fakta om Audiens på Stockholms stadsteaters hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Månadslön 2.000 för städare på McDonalds – har samhället tappat kontrollen totalt?

by

Uppdrag Granskning har gjort det igen: visat på en skandal som pågår, mitt framför ögonen på oss.
För drygt två år sedan avslöjade Uppdrag Granskning av hamburgerfirmor som McDonalds, Burger King och Max anlitade städfirmor som städade hamburgerierna på nätterna till slavlöner och utan att betala skatt eller arbetsgivaravgifter. Cheferna på hamburgerfirmorna lovade då att alla städare skulle få riktiga anställningar.

Vad hände? Det tog inte ett år så fick de anställda städarna gå och McDonalds anlitade en städfirma som om igen lät bli att betala skatt och arbetsgivaravgifter. Enligt Uppdrag Gransknings granskning har många av städarna deklarerats för en månadslön på mindre än 2.000 kronor i månad: för att ha städat fem nätter i veckan.

Det är helt otroligt.

Uppdrag Granskning har kollat upp McDonaldsrestauranger runt om i landet: i Västra Frölunda i Göteborg, Åkersberga och Stora Wäsby utanför Stockholm och så vidare. Flera McDonaldsrestauranger som jag själv varit på flera gånger och köpt en vegoburgare av.

Det är inte klokt. Har samhället tappat kontrollen totalt? Hur kan människor utnyttja andra människor så vidrigt?

Snabbmat skadar människokroppen på flera sätt. Flera forskningsrapporter på senare tid har visat att människor blir deprimerade om de äter för mycket snabbmat. Uppenbarligen påverkar handeln med snabbmat människor på många sätt, när det får företagen att utnyttja människor på detta etiskt helt föraktliga sätt.

Grunden som öppnar för detta missbrukande av medmänniskor är det där med att vi går mot ett samhälle med alltfler bemanningsföretag och inhyrda företag, istället för att företagen har egna anställda.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,