• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Stockholm – spännande och roligt om Stockholmssyndromet

13 februari, 2019 by Redaktionen

Stockholm
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 april 2019
Regi Robert Budreau
Stjärnor Ethan Hawke, Noomi Rapace, Mark Strong, Christopher Heyerdahl, Beau Santos, Thorbjörn Harr

En både spännande och rolig film, ett fascinerande katt- och råtta- spel om det välkända syndromet som Stockholm gett sitt namn: Stockholmssyndromet.
Stockholmssyndromet, att en gisslan utvecklar en psykologisk allians med sina tillfångatagare som en överlevnadsstrategi under fångenskap.

År 1973 tog Jan-Erik Olsson, som frisläppts efter en vistelse på fängelse, fyra anställda i banken som gisslan (tre kvinnor och en man) under ett misslyckat bankrån i Kreditbanken, en av de största bankerna i Stockholm.

Jan-Erik Olsson förhandlade om att det svenska fängelset skulle släppa hans vän Clark Olofsson från fängelset. Gisslan hölls fången i sex dagar (23-28 augusti) i ett av bankens valv. När gisslan släpptes, ville ingen av dem vittna mot de som tagit dem som gisslan.

Det har varit andra liknande fall vilket gjorde att psykologer gav detta beteende ett namn: Stockholmssyndromet. Andra som varit fångade och som uppvisat liknande beteende som gisslan i Stockholm är till exempel Mary McElroy och Natascha Kampusch. De fattade sympati för dem som tagit dem till fånga.

Mary McElroy har sagt: ”Mina fyra kidnappare är förmodligen de enda människorna på jorden som inte anser mig vara en fullständig idiot.”

Det finns flera olika teorier som försöker förklara hur de som tar någon till fånga manipulerar och hjärntvättar sina fångar för att få deras sympati, men att utveckla dessa resonemang finns inte utrymme för i en filmrecension.

Stockholm av Robert Budreau är en film som inspireras av vad som hänt i Kreditbanken 1973 och filmen skildrar inte verkligheten exakt.

Filmen börjar när Lars Nystrom (Ethan Hawke) kammar färg genom sin mustasch, tar på sig en peruk och läderbyxor och glider in i Stockholms största bank med ett maskingevär i sin väska. Han sätter en liten radio på bankräknaren, skjuter i taket, och visar tydligt att en rån har startat. När Bianca Lind säger att hon har informerat polisstationen, ler Lars och säger: Det är bra.

En utbildad manipulator kunde knappast göra ett bättre jobb genom att försöka skapa skräckstämning och sedan lugna de närvarande. Lars Nyström har som syfte att tvinga den lokala polischefen Mattsson (Christopher Heyerdahl) att släppa Gunnar Sorensson (Mark Strong) ur fängelset. Gunnar Sorensson är en bankrånare och kompis till Nyström. Att få chefen att leverera Sorensson är överraskande lätt. Att komma ut ur banken med gisslan i släp är inte lätt.

Lars Nyström förhandlar med Mattsson och statsminister Olof Palme (Shanti Roney), som är porträtterade som karikatyrer av skandinavisk byråkratisk likgiltighet.

Bianca börjar känna sympati för Lars Nyström, för hon känner det som att samhället inte försöker rädda gisslan.

Filmen är en väldigt rolig men har inte lika hög kvalitet som Dog Day Afternoon 1975 av Sidney Lumet, ett mästerverk i samma genre.

Hawke (Born to be blue) är enastående som alltid och Rapace (Lizbeth Salander) har avlägsnat sin kalla och gåtfulla karaktär för att bli mer feminin och romantisk medan hon samtidigt förmedlar sin styrka.
Mark Strong är mycket bra i sin roll.

Stockholmsyndromet är tacksamt ämne för en bra film.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Stockholmssyndromet

Filmrecension: Draktränaren 3 – lär bli årets sportlovsfilm

13 februari, 2019 by Rosemari Södergren

Draktränaren 3
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 februari 2019

Draktränaren (originaltitel How to Train Your Dragon) är en amerikansk animerad film. Film nummer ett kom 2010 i regi av Chris Sanders och Dean DeBlois. Filmen är baserad på Cressida Cowells bokserie How to Train Your Dragon.

Filmen nominerades för en Oscar för Bästa animerade film och Bästa filmmusik under Oscarsgalan 2011, men förlorade till Toy Story 3 respektive Social Network. Filmen vann också tio Annie Awards, för bland annat ”Bästa animerade film”. Filmen visas som serie på Cartoon Network och Netflix. Uppföljaren, Draktränaren 2, kom 2014. Nu fem år senare kommer Draktränaren 3.

För den som älskar karaktärerna är det ett kärt återseende. Handlingen utspelar sig i en fantasitid då vikingar levde samtidigt med drakar. Huvudpersonen är den unge Hicke, som är son till en vikingahövding men långt ifrån den muskelbyggare och manhaftiga personen som en person i hans position förväntas vara. I den första i filmen får vi se hur Hicke ska bevisa sin manlighet genom att döda en drake, som en tradition i hans bygd. Istället för att döda en drake blir han vän med drakar och han visar att vikingar och drakar kan leva tillsammans och ha nytta och glädje av varandra.

Ett vackert budskap som är lätt att föra över till dagens värld där mänskligheten måste leva med naturen och inte förstöra natur, klimat och miljö.

Draktränare 3 ska vara den sista och avslutande delen. Den fungerar mycket bra som en avslutande del. Den fungerar också fristående. För den som sett de två tidigare filmerna och tv-serien är det förstås fylld av trevliga återseenden men det går alldeles utmärkt att se och förstå utan att ha sett någon av de tidigare filmerna eller tv-serien.

Men jag kan bli trött på att lösningen på konflikter i barn- ocn familjefilmer så ofta är någon slags våldsam strid. Där finns en elak person som vill onda hemskheter och där finns de goda som ofta har en ledare som är lite udda och långt ifrån någon traditionell machotyp. De goda som förstås är i underläge måste kämpa allt det kan och i slutet är det en stor slutstrid. Det är samma upplägg i film på film. Det kan jag bli lite trött på. Draktränare 3 följer samma gamla upplägg. Där finns två parallella romantiska spår också och givetvis är de kvinnliga ljusa och vackra och de manliga klumpiga.

Men animeringen är fantastiskt välgjord, den har utvecklats starkt sedan första filmen. Musiken och ljudet jättebra och rösterna i originalversionen är enastående, som vi kan förvänta oss av stjärnskådespelare som Cate Blanchett och Kit Harington. Draktränare 3 lär bli årets film under sportlovsveckorna.

Filmen är regisserad av Dead DeBlois. Röster i originalversionen: Gerard Butler, Cate Blanchett, Kristen Wiig, Kit Harington, Jonah Hill, America Ferrera m fl.
Svenska röster: Hicke: Jesper Adefelt, Astrid: Norea Sjöquist, Grimmel: Niklas Falk, Valka: Susanne Barklund, Tryggvåld: Johan Hedenberg, Eret: Björn Bengtsson m fl.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Draktränaren 3, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Ben is back

12 februari, 2019 by Redaktionen

Ben is back
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 februari
Författare och regissör: Peter Hedges
Stjärnor: Julia Roberts, Lucas Hedges, Courtney B. Vance, Kathryn Newton, Rachel Bay Jones, David Zaldivar

När Holly Burns (Julia Roberts), en medelålders kvinna förbereder sig för julafton dyker hennes drogberoende son Ben Burns plötsligt upp efter att ha varit på rehab i 78 dagar.

Hans närvaro tas inte emot med öppna armar av alla i familjen. Hans syster Ivy (Kathryn Newton) och hans styvfar, Neal (Courtney B. Vance) Hollys andra make, är inte särskilt positiva till att han dyker upp.

Det kan dessutom vara farligt för honom att hålla sig borta från rehab. Holly hamnar i kläm i en svår situation där hon försöker balansera i sitt liv som mor för fyra barn och ha tid för sin man, hon sitter fast mellan valen. Är moderskänslor alltid de viktigaste? Hon har en svår sits.

Filmen skildrar en hängiven mor och hennes kamp för att rädda sin heroinberoende son när alla andra tror att det inte finns något hopp. Holly offrar allt för att ge en ny chans till Ben, oavsett vad som krävs.

Filmens tragiska drama börjar på en dag som övergår till en lång skräckfylld natt när någon stjäl familjens älskade hund, Ponce, för att hämnas på Ben på grund av hans tidigare drogaffärer. Ben ställs inför en utmaning att hitta Ponce.

Peter Hedges (What’s eating Gilbert Grape) som regissör och författare har bevisat att han har ett djupt intresse av att skildra mänskliga problem i sina tidigare verk och han kommer tillbaka starkare än tidigare i Ben is back. Han behärskar att ända in i minsta detalj skildra även de enklaste mänskliga relationerna psykoanalytiskt. Han har förmågan att utveckla och berätta om människor och deras känslor. Hans son, Lucas Hedges (Boy, erased) spelar Bens roll väldigt vackert. Han är bara 22 år men han har redan gjort många roller i stora filmer som Three Billboards Outside Ebbing, Missouri, Manchester by the Sea och Lady Bird.

Julia Roberts lyser som den stjärna hon är i denna roll som en djupt plågad mamma. De andra stjärnorna är också bra.

Filmens handling utspelas i New York men har ett universellt budskap till hela världen eftersom missbruk har smärtsamma konsekvenser för missbrukarna och deras släktingar överallt.

Jag uppmanar dig att ta dina tonåringars händer och ta med dem för att titta på den här filmen men glöm inte att ta med servetter för att torka dina tårar.

En citat ur filmen: Om du vore svart, skulle du inte hamna i rehab. Du skulle vara i fängelse.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Julia Roberts, Recension, Scen

Recension av tv-serie: Bancroft – bra men inte bland de bästa

6 februari, 2019 by Rosemari Södergren

Bancroft
Betyg 3
Säsong 1, en miniserie om fyra avsnitt, finns på SVT Play
I rollerna: Sarah Parish, Faye Marsay, Amara Karan, Steve Evets, Adam Long m.fl.

Brittiska polisserier är ofta mycket välgjorda men intressanta karaktärsskildringar, enastående skådespelare och fängslande miljöer. Det finns en lång rad sådana brittiska serier.

Bancroft passar in i den raden. Säsong 1 är en miniserie på fyra avsnitt. Men … Ja det finns en men som sänker dess betyg från toppenbetygen. Jag inte riktigt berätta varför betyget inte blir högre, för om jag ska gå in på det måste jag berätta mer om seriens handling och dess avslutning. Serien fick också många besvikna tittare efter sista avsnittet. Men som helhet kan serien säkert bli bra för säsong två är under inspelning. Bancroft behöver verkligen en andra säsong för att räta ut en hel del frågetecken.

I centrum för handlingen står den kvinnliga kriminalkommissarien Elizabeth Bancroft. Hon är en hårdför polis. Hon leder en insats mot ett hänsynslöst gäng, och använder tvivelaktiga metoder för att få fast de två bröder som leder gänget. Den ena av de två kriminella bröderna är en rent vålds-psykopat. Bancroft försöker få den andra brodern att gå med på att sätta dit den psykopatiske brodern mot ett löfte om att få fortsätta med den kriminella verksamheten. Bancroft lovar att inte störa den kriminella verksamheten så länge den inte blir för våldsam. Hon vill ha ett balanserat förhållande mellan polis och kriminella, säger hon.

Ja det påminner om den korrumperade poliserna vi möter i den enastående tv-serien Line of Duty.

Ovanpå detta kommer en gammal utredning av ett 27 år gammalt mord som den unge kriminalinspektören Katherine Stevens får i uppdrag att utreda. Katherine Stevens hittar egendomligheter och slarv i den gamla utredningen och spår som leder till Bancroft. Kan Bancroft haft med mordet att göra?

Serien är bra, absolut. Och skådespelarna skickliga. Men det finns något djupt otillfredsställande i hur berättelsen flyter på, som jag inte kan säga mer om utan att avslöja för mycket.

En sak som skaver är också att karaktärsskildringarna inte håller den klass som de bästa brittiska serierna. Den kommer inte alls upp i nivå med exempelvis Saknad, men inte glömd med Nicola Walker.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Recension, Recension av tv-serie, TV-serie, TVTV

Filmrecension: Mary Queen of Scots – fantastiskt välgjord tragedi

5 februari, 2019 by Rosemari Södergren

Mary Queen of Scots
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 februari 2019
Regi Josie Rourke
I rollerna: Saoirse Ronan, Margot Robbie, Jack Lowden, Joe Alwyn, Gemma Chan m fl.

Mary Queen of Scots fick sammanlagt två Oscarnomineringar, en för Bästa kostym och en för Bästa makeup & hår. Jag tycker att det var snålt. Filmen är en fantastiskt välgjord kostymfilm, så de två nomineringarna lär filmen ta hem. Men den skulle helt klart haft fler nomineringar. Det är ett historiskt, starkt berörande drama om två kvinnor som sitter på var sin tron under 1500-talet i England och Skottland, men egentligen har ingen av dem makt. Makten sitter männen på ändå. Och den kvinna som försöker spela med i männens maktspel och ta för sig, den kvinnan överlever inte.

Mary Stuart var arvtagare till tronen i Skottland men fanns också med bland de som kunde göra anspråk på den engelska tronen efter drottning Elizabeth I. Mary Stuart var katolik och när hon var 15 år tog protestanter över i Skottland, likaså var England protestantiskt och drottning Elizabeth var protestant. Mary Stuart skickades då till Frankrike för att gifta sig med den franske kejsaren. Frankrike var katolskt. Som 16-åring blev hon krönt till drottning i Frankrike men som 18-åring blev hon änka.

Som 18-årig änka återvände hon till Skottland för att göra anspråk på den skotska tronen, där hennes halvbror regerade. Hon är fast besluten att härska som mer än bara en galjonsfigur. På så sätt hotar hon många andra som är ute efter makt och framför allt får hon mäktiga fiender inom den protestantiska kyrkan, eftersom hon är katolik. Hon gör också öppet anspråk på att ärva den engelska tronen efter drottning Elizabeth.

Det är en rätt mörk del av mänsklighetens historia som skildras, men svek, uppror och konspirationer, med makthungriga människor som kan offra sin bästa vän i kampen om makt.

En av filmens intressanta spår är skillnaderna mellan Mary och Elizabeth. Elizabeth gifter sig inte och beter sig mer som en man, men hon anpassar sig också och när det är jobbiga beslut låter hon männen ta dessa beslut. Mary däremot ger sig inte utan är envis in i det sista. Nu tror jag inte hennes öde beror på att hon var kvinna som försökte ha makt. Eller i alla fall var det bara en del i vad som orsakade hennes öde. Det är många män som faller offer i maktkamper också. Och kampen mellan katoliker och protestanter var hård och grym och hon var nog blåögd som trodde att det skulle gå att alls regera som katolik under den tid då protestanterna tagit över.

Saoirse Ronan i rollen som Mary Stuart Margot Robbie i rollen som drottning Elizabeth I borde båda fått nominering för sina rollprestationer.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 41
  • Sida 42
  • Sida 43
  • Sida 44
  • Sida 45
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in