melodifestivalen

Nu verkar den vanliga schlagerpubliken ha bänkat sig framför Melodifestivalssändningarna i SVT. När det blev dags för andra chansen tog skrällarna slut. Det var de gamla säkra namnen som gick vidare.

Okey att det kunde vara en halvskräll att hårdrockstjejerna i Crucified Barbara slog ut soultjejen Pauline, men vi får inte glömma att vi har ett enormt stort hårdrocksintresse i Sverige. Det räckte dock inte till för att Crucified Barbara skulle ta sig till finalen i Globen. Jag tror att årets hårdrocksbidrag var inte tillräckligt bra för att engagera hårdrockspubliken.
Det är säkert ett faktum att om ett riktigt, riktigt bra hårdrockband ställde upp i uttagningen till Melodifestivalen med en riktigt, riktigt bra låt – då skulle det bandet och den låten sopa mattan med alla andra bidrag.
Tänk om Mustach hade varit med, det svenska hårdrocksbandet som ska vara förband åt Kizz i sommar.
Mustasch har förresten med Kalle Moraeus på en av låtarna på sitt senaste album.
Det hade varit något: ett bra svenskt hårdrocksband, assisterat av Kalle Moraeus på fiol.

Det är detta som saknas i år, låtar som sticker ut, låtar som vågar göra något annorlunda på ett bra sätt. Mustasch tillsammans med Kalle Moraeus och Orsa Spelmän kunde varit något sådant.

Nu gick inte Kalle och hans spelmän vidare till Globen även om de vann sin första duell. Tur var väl det, att de inte gick till Globen. Vem vet vad svenska folket kunde fått för sig då? Visst är deras sång gulligt bra och den växer med lyssningar. Men den hade varit chanslös i den stora finalen i Norge. Vi skulle uppfattas som ett uselt försök till att kopiera förra årets vinnare, den norske vitryske pojken med fiol.

Nu blev det två riktigt traditionella schlagerbidrag som gick vidare: Pernilla Wahlgren med en upptemp-schlager och Jessica Andersson med en ballad-schlager. Två låtar som låter som svenska schlagerbidrag låtit i flera decennier. Inget nytt, inget som sticker ut, inget som kommer att ha någon chans i den stora finalen. Jag är dessutom rätt säker på att inget av dessa två bidrag kommer att ens ha någon vinnarchans i den svenska finalen nästa lördag.

Lite förvånande var det kanske att Alcazar som för en gångs skulle hade en bra låt inte gick vidare.
—
För övrigt har Twitter gjort Melodifestivalen ännu roligare. Massor av mina Twitterkontakter skickar ut korta kommentarer under programmens lopp. Det är som att ha fått ett stort gäng till att snacka med och kommenterar bidragen med. Riktigt underhållande stundtals.
Nu pratar jag inte om SVT.s variant på Twitter, där de valt ut två ur sin personal på deras webbplats och på SVT Text-tv förmedlar sina tankar. Derass Twitter ä r vanlig megafonjournalistik. Nu pratar jag om alla andra som använder Twitter och skickar ut kommentarer under sändningen och där det går att svara på deras kommentarer och diskutera. Twitter som socialt medium, inte som megafon.

Traditionella medier om andra chansen:
Aftonbladet 1, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, Twitter, hårdrock, Crucified Barbara, Pernilla Wahlgren